Människors strävan efter jämlikhet
INGEN tycker om att känna sig underlägsen. ”En ann är så god som en ann”, lyder ett talesätt. Finner vi inte en överlägsen attityd motbjudande? Att känna sig jämlik andra skänker i grund och botten trygghet. Men som många har erfarit är det lättare att tänka och tala om jämlikhet än att uppnå den. Begrunda följande exempel.
År 1776 gjorde de engelska kolonierna i Nordamerika anspråk på sin rätt till självstyre. I sin berömda oavhängighetsförklaring deklarerade de, bland andra ”ovedersägliga” sanningar, att ”alla människor har skapats jämlika”. De förklarade vidare att det var alla medborgares rättighet att få åtnjuta ”liv, frihet och strävan efter lycka”.
Vid den tidpunkt då de 13 kolonierna bröt sig loss från Storbritannien var antalet invånare omkring tre millioner. Av dessa var mer än en halv million slavar. Det tog nästan hundra år att avskaffa slaveriet i Amerikas förenta stater. Thomas Jefferson, en av de drivande krafterna bakom oavhängighetsförklaringen, hade själv slavar i hela sitt liv. Målsättningen för denna deklaration var ädel, men det tog lång tid innan ens något av denna fundamentala jämlikhet förverkligades.
Det finns fortfarande många människor jorden utöver som i stor utsträckning saknar frihet eller utsätts för diskriminering. Människor av skilda slag har insett detta och ägnar sitt liv åt att försöka avlägsna all sorts orättvisa och bristande jämlikhet. En publikation över ämnet frihet som nyligen utgavs av Förenta nationerna tar upp tanken på likaberättigande och behovet av jämlikhet mer än ett dussintal gånger. Tydligen är detta fortfarande ett gäckande mål. Varför?
Problemet är att jämlikheten är mångfasetterad och därför inte så lätt att definiera. Människor strävar efter jämlikhet på olika sätt, beroende på sina omständigheter. I vilken utsträckning kan det då sägas att människor är jämlika? Vad är det rimligt att förvänta, både nu och i framtiden, med avseende på jämlikheten människor emellan?
Jämlikhet — en verklighet i våra dagar?
En prins och en tiggargosse kan födas i samma stad på samma dag, men troligen kommer den ene att gynnas av välståndets och privilegiernas silversked och den andre att drabbas av fattigdom. Detta är bara en av de aspekter som visar varför det inte kan sägas att alla människor i våra dagar föds jämlika.
Mycket beror på det samhälle vi lever i och det mått av jämlikhet som där har utvecklats under årens lopp. Uppslagsverket Encyclopædia Britannica sammanfattar detta på ett träffande sätt:
”Alla samhällen gör med nödvändighet anordningar för en uppdelning av rikedomar, makt och andra värden. Dessa anordningar uppvisar alla grader av jämlikhet och bristande jämlikhet individer och grupper emellan.”
I varje samhälle har varje enskild människa någonting att bidra med som är unikt för individen själv. Somliga har därför på grundval av alla människors individuella begåvningar och förmågor försökt att på ett rättvist sätt fördela tillgångar och produktionsmedel. Härav den kommunistiska maximen: ”Från var och en efter hans förmåga, åt var och en efter hans behov.” Och: ”Från var och en efter hans förmåga, åt var och en efter hans arbete.” Men trots att sådana filosofier kan verka nog så tilltalande, råder det fortfarande bristande jämlikhet under alla former av mänskligt styre.
Faktum är att somliga politiska system i stället för att främja jämlikhetens sak har sökt slå mynt av förmenta rasskillnader. Tänk på hur föreställningen om ett ”herrefolk” framhölls under nazisttiden. Likväl har föreställningen att någon ras skulle vara överlägsen de andra sedan länge betvivlats. Bortsett från uppenbara skillnader i fråga om fysiska drag förhåller det sig som det sägs i den tidigare citerade Encyclopædia Britannica: ”Den eventuella förekomsten av verkliga rasskillnader i fråga om beteende och intelligens torde vara svår att bevisa.” Denna jämlikhet raserna emellan är fundamental.
Är utbildning lösningen?
Utbildning kan vara en i hög grad utjämnande faktor när möjligheter till sådan står öppen för alla, men detta visar sig inte alltid vara fallet. I många länder måste människor fortfarande betala för också den mest elementära utbildning med sina surt förvärvade slantar.
I ett land på södra halvklotet är det till exempel bara 20 procent av befolkningen som kan läsa och skriva. Det är där inte ovanligt att finna familjer där de två äldsta barnen är tämligen välutbildade men resten inte får någon utbildning alls, helt enkelt därför att familjens budget inte tillåter det. Andra utvecklingsländer ställs inför liknande problem.
Denna situation har en tendens att vidmakthålla bristen på jämlikhet, eftersom de utbildade har mycket större möjligheter i ekonomiskt avseende i vårt moderna samhälle. Dessutom är examina från vissa universitet och högskolor mycket mer eftersökta än från andra, eftersom dessa har bättre anseende. Utbildning är således ingalunda den slutliga lösningen på våra dagars jämlikhetsproblem.
Fundamentala rättigheter
Det är visserligen sant att genetiska faktorer kan göra att människor aldrig kan bli lika i alla avseenden, men håller du inte med om att jämlikhet bör råda i fråga om vissa fundamentala rättigheter? Skulle inte människans situation bli mycket bättre om hon kunde göra framsteg inom följande områden:
JÄMLIKHET I FRÅGA OM RAS: Hur skall vi någonsin kunna övervinna den föraktfulla stämpel som den ena rasen eller klassen så ofta har satt på den andra? Agget är djupt rotat och förorsakar många problem. Vad kan göras för att garantera enskilda människor en rättvis behandling, tillförsäkra dem den värdighet de förtjänar?
FÖDA: När du ser bilder av svältande barn och läser om de millioner som dör varje år av undernäring eller därmed förknippade sjukdomar, hur reagerar du då? Det är ett väl dokumenterat faktum att det skulle kunna finnas tillräckligt med föda för världens befolkning. Varför kan det då inte ske en rättvisare fördelning av den för att lindra detta lidande?
ARBETE: Arbetslöshet kan leda till sorg och besvikelse — ja, till och med till självmord. Är det då inte möjligt för alla att få ett förvärvsarbete? Skulle inte alla kunna ha samma möjligheter till arbete?
UTBILDNING: Borde inte alla människor ha tillgång åtminstone till elementär utbildning, så att analfabetismen kunde avhjälpas? Skulle inte utbildning kunna medverka till att förbättra allas villkor, i stället för att som nu bidra till att vidga klyftan mellan samhällsklasserna (de rika blir rikare och de fattiga fattigare)? Detta skulle i synnerhet visa sig bli fallet om utbildningen inte bara kom att omfatta rent fackmässiga kunskaper, utan också inbegrep moraliska värderingar och principer för goda mänskliga relationer.
Du håller säkert med om att människor inte har nått så långt på jämlikhetens väg!