Rapport från förkunnare av Riket
Jehova välsignade deras fasta ståndpunkt för hans lag
MEDAN en familjefar i ett land i Mellersta Östern höll på med att byta ett punkterat däck vid vägkanten, körde en bil på hans fyraårige son och satte sedan av i full fart. Med det skadade barnet i moderns knä begav sig fadern i väg till närmaste sjukhus, bara för att bli hänvisad till ett annat sjukhus 25 kilometer därifrån. Läkaren kom fram till att pojken hade en inre blödning och måste opereras och få blodtransfusion. Åtta andra läkare instämde. Föräldrarna, som kände till Guds lag mot blodtransfusioner, vägrade. ”Ni har bara fem minuter på er att bestämma er, annars kommer vi inte att befatta oss med ert barn, även om ni senare går med på blodtransfusion”, hotade läkaren. Under tiden fortsatte pojkens buk att svälla upp, och hans tillstånd blev allt mer kritiskt.
Faderns köttslige bror, som inte var i sanningen, försökte övertala fadern att gå med på blodtransfusion. Han sade till och med: ”Betrakta inte pojken som din, utan som min. Eftersom ditt samvete oroar dig, tar jag på mig ansvaret och kostnaden för sjukhusvistelsen, så att barnet får det blod det behöver. Det är ju din ende son.” De här påtryckningarna var svåra att stå emot, men föräldrarna stod fasta i sitt beslut.
De tog pojken och gav sig i väg för att leta efter ett visst sjukhus men åkte vilse. Av en slump fick de se skylten till ett annat sjukhus, och de körde in där, trots att det inte var det sjukhus de letade efter. När läkaren hade tittat på pojken, sade han: ”Barnets uppsvällda mage kan vara ett tecken på en inre blödning men behöver inte vara det. Låt pojken sova, så skall vi i morgon göra de nödvändiga undersökningarna för att ta reda på det.” Undersökningarna visade att det inte var någon blödning, utan att den uppsvällda magen berodde på olyckan. Det behövdes inte någon operation. Läkaren sade att en operation i själva verket kunde ha varit mycket riskabel. ”Vårt tack går till Jehova”, sade föräldrarna, ”för att vår son klarade sig och för att Jehova ledde oss till rätt sjukhus och till rätt läkare.”
Hur är situationen nu, tio år senare? Fadern berättar: ”Min köttslige bror, som försökte övertala mig där på sjukhuset, kom att uppskatta vårt ståndpunktstagande och kom att se Jehovas vägledning i det här fallet. Det väckte hans intresse för sanningen, och han omfattade den och är nu döpt och tjänar som äldste i församlingen. Hans hustru och barn tjänar Jehova nitiskt tillsammans med honom. Mina två andra bröder är också i sanningen tillsammans med sina familjer, och en av dem är biträdande tjänare. Min far och mor blev döpta för en kort tid sedan trots sin höga ålder. Det som hände var en hemsk upplevelse för min hustru och mig, men på grund av den här händelsen har alltså omkring 30 medlemmar av min släkt tagit emot sanningen, och några är redan döpta och tjänar som äldste och biträdande tjänare. Andra är på väg mot dopet. Min son, som nu är 14 år, är en frisk och nitisk förkunnare, och han ser fram emot dopet. Min hustru och jag är verkligen tacksamma mot Jehova för att han hjälpte oss att fatta rätt beslut i överensstämmelse med den lag som finns angiven i Apostlagärningarna 15:29.”
[Bild på sidan 27]
”[Fortsätt] att avhålla er från ting som är offrade åt avgudar och från blod”