Är du punktlig?

EN KRISTEN tillsyningsman i en församling i Sydamerika hade många goda egenskaper. Men hans närmaste vänner kallade honom skämtsamt för Harmageddon. Varför det? ”Vi vet att han kommer”, brukade de säga, ”men bara Gud vet när!”

Ja, punktlighet — eller bristande sådan — påverkar i hög grad en persons rykte. Den vise kung Salomo illustrerade detta på följande sätt: ”Giftflugor vållar stank och jäsning i salvoberedarens salva, så uppväger en liten smula dårskap både vishet och ära.” (Predikaren 10:1) En kristen kan ha många utmärkta egenskaper, men hans goda namn och rykte kommer att bli skamfilat om han inte är tidsmedveten.

”Punktliga personer inger förtroende”, sade en tillsyningsman. ”Det är sådana människor jag helst samarbetar med.” De blir också uppskattade i affärsvärlden. ”Kom i tid till arbetet; passa mötestider; lämna in rapporter i rätt tid”, rekommenderar boken Emily Post’s Etiquette. En annan bok, The New Etiquette (1987), förklarar att i regel är ”sen ankomst ett tecken på bristande hänsyn”. Författarna tillägger sedan: ”Religiösa möten är ett annat tillfälle då det är opassande att komma för sent.”

Vi uppskattar alla när andra är punktliga. Aposteln Paulus kände det tydligen på samma sätt, för han skrev till de kristna i Kolosse: ”Jag ... [är] tillsammans med er i anden och gläder mig och ser er goda ordning.” (Kolosserna 2:5) Och när det gäller Jehovas löften, känner vi det säkert som kung David gjorde när han skrev i Psaltaren: ”Du, min Gud, dröj inte.” — Psalm 40:18; 70:6.

Bli ”Guds efterliknare”

Jehova är aldrig någonsin sen. Han är ett enastående exempel på tidsmedvetenhet. Detta kommer till synes i hela hans skaparverk. Från det ändlösa universum till de minsta livsformerna fungerar alla hans skapelser som om de styrdes av en osynlig klocka. En viss typ av vattenlilja som växer utanför Japans kust, till exempel, släpper ifrån sig sina sex små frön en gång om året i oktober omkring klockan tre på eftermiddagen den dag då månen går in i sitt första eller tredje kvarter. Grunionen (en fisk) inleder sin lekperiod så punktligt varje vår att den på några minuter när sammanfaller med högvattnet vid Kaliforniens kust.

Jehova är lika punktlig när det gäller att uppfylla sina löften. Vi läser till exempel i 2 Moseboken 12:41 (NW) att ”det skedde vid slutet av de fyra hundra trettio åren, ja, just denna dag skedde det att alla Jehovas härskaror drog ut ur Egyptens land”. Jehova höll således det löfte som han hade gett Abram hundratals år tidigare. — 1 Moseboken 15:13—16; Galaterna 3:17.a

Jehova sände sin Son, Messias, till jorden vid exakt den tidpunkt som förutsagts av profeten Daniel mer än fem hundra år tidigare, och det kunde därför med rätta sägas att han ”dött för ogudaktiga vid den fastställda tiden”. (Romarna 5:6; Daniel 9:25) Vad beträffar slutet för den nuvarande tingens ordning sägs det i bibeln att Jehova har vetskap om ”den dagen och stunden”. (Matteus 24:36) Han kommer inte att missa tiden. Jehovas exempel i fråga om punktlighet är sannerligen värt att efterlikna. — Efesierna 5:1.

”Vid deras fastställda tider”

Jehova har alltid förväntat att hans tjänare skall vara tidsmedvetna, i synnerhet när det gäller hans tillbedjan. Israeliterna följde ”det dagliga schemat” när de frambar sina offer. Jehova befallde dem: ”Ni bör vara noga med att föra fram åt mig min offergåva ... vid deras fastställda tider.” Han gav också Mose följande instruktion beträffande möten: ”Hela menigheten skall enligt överenskommelse inställa sig.” — 3 Moseboken 23:37; 4 Moseboken 10:3; 28:2; NW.

Längre fram sägs det att judarna iakttog ”timmen för rökelseoffret”. (Lukas 1:10) ”Bönetimmen, den nionde timmen”, iakttogs av både judar och andra. (Apostlagärningarna 3:1; 10:3, 4, 30) Och beträffande kristna möten skrev aposteln Paulus: ”Låt allting ske anständigt och med ordning.” — 1 Korintierna 14:40.

Vad måste allt detta ha krävt av israeliterna och de första kristna? Att de var noga med att passa tiden, i synnerhet när det gällde deras tillbedjan. Det finns ingen anledning att förmoda att Jehova skulle kräva mindre av sina tjänare i våra dagar.

Varför somliga har svårt att passa tiden

Människors tidsbegrepp varierar avsevärt från en del av världen till en annan. En missionär berättar att i en liten sydamerikansk stad kunde hans hustru ibland vara den enda åhöraren när han pålyste den inledande sången i början av ett kristet möte. Men när han pålyste den avslutande sången, kunde 70 personer vara närvarande. I ett västeuropeiskt land, däremot, frågade man nyligen omkring 1.000 personer: ”Om du var bjuden på middag klockan 19.00, skulle du då komma fem eller tio minuter för tidigt, fem eller tio minuter för sent eller exakt på klockslaget?” De flesta svarade att ”det hör till vanlig hövlighet att visa respekt för värden och komma precis på minuten”.

Att vara punktlig är emellertid inte bara en fråga om tycke och smak eller lokala sedvänjor. Det är en god vana, ungefär som att hålla sig ren och snygg eller att vara artig. Vi föds naturligtvis inte med sådana vanor, utan vi måste uppodla dem. Om du fick lära dig punktlighet som barn, är detta något att vara tacksam över. Men många kommer från familjer och miljöer med små krav på tidspassning och föga behov av att samordna sina ansträngningar med andras. Det är först när de blir en del av den kristna församlingen och börjar delta i dess möten och den offentliga tjänsten som behovet av punktlighet blir en realitet för dem. De kan finna det svårt att rätta till vanan att komma för sent som grundlagts tidigt i livet. Men kärlek till Jehova Gud och nästan kan ge en person motivation att ändra sig. Men varför bör man göra en sådan förändring?

Varför bör man vara punktlig?

”Älskar du livet?” frågade en gång Benjamin Franklin. ”Ödsla då inte bort tiden, för det är just det som livet består av.” Vi inser alla sanningen i detta uttalande. Men något som är lika viktigt för kristna är att inte slösa bort andra människors tid. ”Den som kommer för sent”, sade en missionär, ”säger egentligen genom sitt handlingssätt: ’Min tid är värdefullare än din, så du kan gott vänta tills jag är färdig.’” Den som inte passar tiden verkar inte bara slarvig och opålitlig, utan också i viss mån egoistisk och hänsynslös. Sanna kristna vill se till att de ”inte gör något av stridslystnad eller av självupptagenhet, utan med anspråkslöshet i sinnet håller före att de andra är ... överlägsna”. — Filipperna 2:3.

Somliga kanske säger att de inte vill vara slavar under klockan och låta alla sina steg styras av den. Att vara punktlig är emellertid inte bara en fråga om att låta sig styras av klockan. Det saken gäller är att vara mån om andra människors intressen och välfärd, så att vi ”inte med personligt intresse håller ett öga bara på ... [våra] egna angelägenheter, utan också med personligt intresse på de andras”. — Filipperna 2:4.

Tänk till exempel på följande bibliska råd: ”Välkomna ... varandra, alldeles som den Smorde också har välkomnat oss.” (Romarna 15:7) I den utsträckning som detta råd är tillämpligt på bokstavliga hälsningar är det naturligtvis svårare att lyda det om man vanemässigt kommer för sent till mötena. Genom att komma till mötena i god tid kan du i högre grad bidra till den varma, kärleksfulla och välkomnande anda som bör råda vid sådana tillfällen. Och fördelarna är faktiskt ömsesidiga. Genom att du kommer i tid kan du delta i den inledande sången och bönen — en viktig del av församlingens gemensamma tillbedjan. Genom att du får reda på temat eller titeln på det utannonserade talet blir det lättare för dig att följa med under programmets gång.

Punktlighet från din sida gör det möjligt för andra att samordna sina ansträngningar, och mycket kan uträttas till följd av detta. När staden Ai skulle erövras, sände Josua i väg en del av sina trupper för att locka fienden bort från staden, medan resten av hans män låg i bakhåll för att inta staden. I det avgörande ögonblicket gjorde Josua det överenskomna tecknet. Hans män ”bröt hastigt upp från sin plats och skyndade i väg, så snart han räckte ut sin hand”, och staden föll för israeliterna. Kan du föreställa dig vad som skulle ha hänt om de inte hade handlat i det rätta ögonblicket? — Josua 8:6—8, 18, 19.

Kristna förkunnare i våra dagar har många skäl att vara tidsmedvetna. Att ta del i predikandet om Riket tillsammans med andra, att öva in programpunkter till möten och sammankomster och till och med att städa Rikets sal — allt sådant kräver av oss att vi samordnar vår verksamhet med andras. Om vi är punktliga, kan vi uträtta mer. Detta gäller även en så enkel sak som att rapportera vår tjänst på fältet i slutet av månaden. Om alla samarbetar genom att göra detta utan dröjsmål, kan exakta och uppmuntrande rapporter över den lokala och världsvida verksamheten sammanställas.

Punktlighet inbegriper också att man håller avtalade tider, och de flesta människor har många sådana varje dag. Somliga av dem är mycket viktiga, medan andra gäller mer triviala ting. Ditt bröllop, till exempel, började säkert på utsatt tid. Du kanske vill ha ditt ägg kokt i så och så många minuter. Vad saken än gäller behöver en punktlig person inte jäkta från den ena saken till den andra och alltid vara ute i sista minuten. Han är i stället lugn och metodisk. Han får mer gjort därför att han planerar sin dag och är ute i god tid.

Ja, de kristna har verkligen många skäl att vara punktliga. Framför allt är detta ett sätt varpå vi kan visa vår osjälviska kärlek till våra medkristna och vår respekt för teokratiska anordningar för sann tillbedjan.

Hur kan man då uppodla den goda vanan att vara punktlig?

Känn dina ”bestämda tider”!

”Till och med storken ... känner sina bestämda tider väl” då den skall flytta, och myran ”bereder ... om sommaren sin föda” för att vara redo för vintern, sägs det i bibeln. (Jeremia 8:7, NW; Ordspråksboken 6:8) Här har vi en lärdom att hämta när det gäller att vara punktlig och få saker och ting utförda.

Vi måste också känna vår ”bestämda tid”. Även om vi naturligtvis inte skall vara överdrivet stränga eller fanatiska, bör vi ändå vara tidsmedvetna. Vi måste lära oss att inse inte bara vad som skall göras, utan också när det skall göras. Vi måste vänja oss vid att planera i förväg, räkna med eventuella förseningar och vara villiga att avbryta det vi håller på med för sådant som är viktigare, till exempel våra möten, tjänsten på fältet och annan teokratisk verksamhet.

I detta avseende är det mycket viktigt att alla familjemedlemmar samarbetar. Det händer inte så sällan att far i huset överlåter hela arbetet med att få barnen färdiga i tid åt sin hustru. Sedan går han själv ut genom dörren och ropar över axeln: ”Skynda er på, för annars kommer vi för sent!” Jakob handlade inte på det sättet — han var hjälpsam och ”lyfte upp sina barn och sina hustrur på kamelerna”, när det var dags för avfärd. — 1 Moseboken 31:17, NW.

Hur kan då fadern hjälpa sin familj? Barnen kan få lära sig att i god tid förbereda sig för viktiga tilldragelser i stället för att göra allt i sista minuten. De kan få hjälp att utveckla ansvarskänsla och stolthet över att göra saker och ting snabbt och effektivt. Det kan också vara bra att som familj begrunda bibliska exempel som visar hur viktigt det är att passa tiden. (1 Moseboken 19:16; 2 Moseboken 12:11; Lukas 17:31) Det bästa och mest effektiva sättet att lära barnen punktlighet är emellertid att föregå med gott exempel.

Kristna äldste kan också hjälpa församlingen genom sitt goda föredöme. En tillsyningsman blir ju inte förordnad om han inte är ”ordningsam”. (1 Timoteus 3:2) Andra bröder och systrar är förmodligen mer benägna att vara punktliga om de vet att de äldste finns på plats för att hälsa dem välkomna och ta ledningen. Samvetsgranna tillsyningsmän strävar därför efter att komma till Rikets sal i god tid för att kunna bistå församlingen. Biträdande tjänare som kommer tidigt till mötena för att kunna betjäna sina bröder och hälsa dem välkomna är mycket uppskattade.

För att kunna vara punktliga måste vi naturligtvis uppodla självbehärskning och självdisciplin — inte för att uppnå militärisk precision, utan av kärlek till våra medkristna och av respekt för teokratisk ordning. Detta är en del av den nya personligheten som vi så ivrigt strävar efter att ikläda oss. (Kolosserna 3:10, 12) Och framför allt vill vi efterlikna vår himmelske Fader, Jehova Gud, som lär oss att ”allting har sin tid”. — Predikaren 3:1.

[Fotnot]