Inblick i nyheterna

Varför evangelisera?

Att medlemsantalet sjunker inom de större religionerna står enligt en del auktoriteter i samband med kyrkfolkets bristande evangelisering. Bekymmer över detta problem fick år 1988 United Church of Christ i Förenta staterna att bestämma sig för att under fyra år ge företräde åt frågan om ”ordets förkunnande och medlemsökning”.

Tidningen St. Petersburg Times rapporterar att andra av de större kyrkosamfunden i Förenta staterna, bland dem presbyterianska kyrkan och episkopalkyrkan, har handlat likadant. En undersökning nyligen, som omfattade mer än 200 församlingar inom United Church of Christ, visade emellertid att många av dess 1,6 miljoner medlemmar visar föga intresse för att tala med andra om sin tro. En medlem frågade: ”Varför skall vi behöva tala med andra, om vi gör det som är gott?” En annan sade: ”Om man lever efter sin tro, behöver man inte tala om den.”

Men i boken American Mainline Religion (Amerikas stora religioner) medger en av författarna, Wade Clark Roof, att ”hur människor talar om sitt religiösa och andliga liv står i oupplösligt samband med trons eget överlevande”.

Om det är nog för att behaga Gud att man ”gör det som är gott” och har ”tro”, varför skrev då aposteln Paulus: ”Ve mig, om jag inte förkunnade de goda nyheterna”? Han förklarade för medtroende i Rom: ”Om du offentligt bekänner det ’ordet i din egen mun’, att Jesus är Herre, och i ditt hjärta utövar tro på att Gud uppväckte honom från de döda, skall du bli frälst. Ty med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet, men med munnen avger man offentlig bekännelse till frälsning.” — 1 Korintierna 9:16; Romarna 10:9, 10.

Sexuell exploatering

I mer än hälften av de omkring 1.100 tecknade serier som förekom i olika japanska publikationer, också sådana som var avsedda för barn, framställdes sexuella handlingar, sade professor Mamoru Fukutomi. Han ledde en studie i Tokyo av mer än 390 tidskrifter och andra publikationer, som inköpts en månad.

”De flesta avbildningar av sexuella handlingar”, säger professor Fukutomi, ”följer mönstret av män som tvingar motsträviga kvinnor [till samlag] och kvinnor som till sist ger aktivt gensvar.” Nästan 80 procent av de 6.861 fotografierna i populära japanska tidskrifter som analyserades ”avbildade kvinnor på sexuellt utmanande sätt”, rapporterar The Daily Yomiuri. Under det att de flesta av kvinnorna på bilderna visades ”i underkläder eller baddräkter eller som nakna” och bara 40 procent var klädda, var 75 procent av männen i bildstudien klädda.

Hur kommer sådan sexuell exploatering att påverka de unga? I Ordspråksboken i bibeln beskrivs målande hur en ung man ”som saknade gott motiv” dras till en prostituerads hus. (Ordspråksboken 7:7, Referensbibeln, fotnot) Och vad gjorde den prostituerade? ”Än var hon på gatan, än var hon på torgen, vid vart gathörn stod hon på lur. Hon tog nu honom fatt.” (Ordspråksboken 7:8—13) Nu i vår tid står också ord och bild ”på lur” efter ungdomen. I bibeln får vi emellertid rådet: ”Låt inte ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.” — Ordspråksboken 7:25.

Vem är den ”bättre” kristne?

”Oavsett vilket beslut en kristen fattar, om han skall bli soldat eller vapenvägrare, skulle det vara orätt av honom att påstå sig äga en högre form av kristendom än den andre, eller att rentav ifrågasätta om den andre är kristen, eftersom han stöder en ståndpunkt som är annorlunda.”

Detta uttalande publicerades av den evangeliska kyrkans styrelse i Tyskland i juli 1989. Varför det? Officiella funktionärer sade att det var för att bekämpa den ståndpunkt några inom kyrkan intar att vapenvägran är ett mer ”positivt tecken” på att man är kristen än vad militärtjänst är. Samtidigt som kyrkans styrelse instämde i att kristna kan göra slut på krig genom att ”personligen avhålla sig från våld”, hävdade den att detta också kan ske genom att man bekämpar våldet med militär makt i syfte att tillförsäkra fred.

I sin bok History of Christianity (Kristendomens historia) skrev Edward Gibbon att de kristna under det första århundradet ”vägrade att ta någon som helst aktiv del i den civila administrationen eller i kejsardömets militära försvar” och att ”det var otänkbart att de kristna, utan att avsäga sig en heligare plikt, skulle kunna åta sig soldatens, ämbetsmannens eller furstens roll”.

Frågan är därför inte vem som är den ”bättre” kristne, utan om någon som följer en kurs som går stick i stäv med den ursprungliga kristendomen alls är kristen. Paulus skrev: ”Även om vi nu vandrar i köttet, för vi inte krig efter vad vi är i köttet. Vår krigförings vapen är ju inte köttsliga.” — 2 Korintierna 10:3, 4.