Rapport från förkunnare av Riket
En nunna lär slutligen känna sanningen efter 25 års tjänst
ENLIGT bibelns förutsägelse skulle ”en stor skara” ur alla nationer komma och tillbe i Jehovas andliga tempel. (Uppenbarelseboken 7:9) Detta sker i dag, och vi gläder oss åt att se att många människor med hjälp av sanningen från Gud lösgör sig från den falska religionens fjättrar. Följande erfarenheter belyser detta.
◻ En kvinna i Rom berättar: ”Ända sedan jag var liten var det min högsta önskan att bli nunna, eftersom jag av hela mitt hjärta önskade tjäna Gud. När jag var 32 år kunde jag fullfölja mina ambitioner. Den 8 december 1960 avlade jag mina första löften om lydnad, fattigdom och kyskhet. Min uppgift var att dag och natt ta hand om ett 30-tal fattiga, övergivna barn som var föräldralösa eller hade föräldrar som satt i fängelse. Det var en uppgift som jag fann tillfredsställelse i.
Min tro skakades efter tio års tjänst, då stridigheter uppstod inom institutionen. Jag undrade varför Gud, om han vägledde oss, kunde tillåta sådana stridigheter och sådan oordning i sitt hus.”
Nunnan hade en syster i Frankrike som var ett Jehovas vittne. Hon vittnade för nunnan per brev och sände bibeln enligt Nya Världens översättning till henne. Nunnan berättar: ”Efter 23 år kom jag för första gången i kontakt med Guds ord.” Det var då hon började studera bibeln med Jehovas vittnen. Hon säger: ”Medan studiet gick framåt lärde jag känna Jehova Gud och hans krav liksom också hans underbara egenskaper. Jag kände mig mycket illa till mods när jag fick veta att han ogillar bruket av bilder, eftersom institutionen var full av sådana av alla slag och i alla storlekar. Jag förstod att om jag ville behaga Jehova, kunde jag inte stanna kvar där. Efter 25 års hängiven tjänst som nunna hade jag äntligen funnit sanningen. Den 1 oktober 1985 lämnade jag in min avskedsansökan till mina överordnades stora förtret.
Mina kärleksfulla bröder och systrar hjälpte mig både andligen och materiellt. I tacksamhet mot Jehova och hans organisation lät jag döpa mig den 30 augusti 1986 och började vandra på vägen till evigt liv.”
Jehova välsignar en tonårings önskan att tjäna Gud
◻ Ett Jehovas vittne i Brasilien som också var lärare såg när hon rättade uppsatser att en 14-åring skrev att hon önskade lära sig mera om Gud. Vittnet satte i gång ett bibelstudium med eleven, men då flickan gjorde framsteg, förbjöd hennes katolska familj henne att fortsätta studera och förstörde hennes litteratur. Flickan började studera bibeln under rasterna men blev upptäckt. Då fortsatte studiet per brev. Men det dröjde inte länge förrän familjen fann breven och brände dem. Hennes far började tvinga henne att gå i mässan. Hon gick dit och tog med sig ett exemplar av Vakttornet att läsa under mässan, instoppat mellan bladen i mässboken. Detta pågick i sex månader, tills hon en dag smög sig i väg hemifrån för att gå till Rikets sal. Under mötet kom fadern dit och bad bröderna säga till dottern att hon skulle få stryk när hon kom hem. Bröderna försökte förgäves tala honom till rätta.
Nästa dag kom hon glad och leende till bröderna. Hon visade dem alla sina blåmärken som hon hade fått efter allt stryk som hennes far just hade gett henne. Varför var hon då så glad? När hennes far hade lämnat Rikets sal hade han gått till flera personer i staden, däribland borgmästaren, och frågat om fördelarna och nackdelarna med att hans dotter blev ett Jehovas vittne. Borgmästaren sade att vittnena var bra människor som man kunde lita på. Han tillade att de hade en utomordentlig moral och att det skulle vara mycket bra att ha ett barn med sådana moralnormer, som är betydligt högre än vad ungdomar i allmänhet har.
Trots detta hade flickan fått stryk. Men hennes far hade sagt att han gav henne stryk för att hon gått hemifrån utan lov. Och sedan sade han att hon skulle få mera stryk om hon slutade studera bibeln eller om hon slutade gå på Jehovas vittnens möten! Dottern är nu en nitisk förkunnare, och några i hennes familj visar intresse för sanningen.
Som denna erfarenhet visar välsignar Jehova sannerligen de unga som har en uppriktig önskan att tjäna honom. — Psalm 148:12, 13.