Rapport från förkunnare av Riket

Sanningen från Bibeln frigör en nunna i Bolivia

MÅNGA ärligt sinnade människor flyr från falsk religion, lär känna sanningen från Bibeln och börjar tillbe Jehova, den sanne Guden. I Bolivia har mer än 7.600 gjort det, bland dem en nunna.

När M—— var bara nio år träffade hon Jehovas vittnen för första gången. Hon öppnade dörren när vittnet kom på besök, och för första gången hörde hon Guds namn, Jehova, nämnas. Det gick åratal utan att hon kunde glömma det.

Eftersom hon var enda flickan i familjen, bestämde man att hon skulle bli nunna. ”Hur glad blev jag inte över att jag skulle få tjäna Gud — så tänkte jag då i alla fall”, säger M——. Men hennes glädje vändes i besvikelse när hon såg orättvisan och partiskheten i klostret. Hon säger: ”Kanske glömmer jag aldrig kampen mot depressionerna och de kvalfulla kroppsliga och själsliga slagen, som fick mig att betrakta Gud, inte som kärlekens Gud, utan som en som bestraffar utan förbarmande.”

Hon fortsätter: ”Vid den tid då jag blev nunna hade jag inte lyckats finna namnet Jehova i Bibeln. Jag fann endast ’Jahve’, vilket förbryllade mig. En dag gick jag rentav ut för att söka upp de människor som talade om Jehova, men jag fann dem inte.

Tiden gick, och en dag när jag var på väg hem till min familj, såg jag en skylt med texten ’Jehovas vittnen Rikets sal’. Jag ville tala om för dem att de var falska profeter. Men det fanns ingen där. På söndagen gick jag tillbaka. Ett möte pågick, och flera verkade förvånade över att se en av de närvarande i nunnekläder. Efter mötet försökte jag snabbt ta mig ut, men en av dem hälsade ändå på mig, och då frågade jag henne: ’Varför hädar ni den Helige genom att bära det där namnet?’ Min fråga ledde till ett bibliskt samtal, och jag ordnade med att hon fick besöka mig hemma hos min familj. Mina föräldrar kastade ut henne, men vi träffades igen två månader senare, och hon bjöd mig då hem till sig för att studera Bibeln. Upplysningarna hon visade, som bevisade att kristna bör använda Guds namn, gjorde intryck på mig. De gav mig den styrka jag behövde för att avsäga mig alla de meningslösa ting jag lärt mig som nunna.

Jag minns en hel del från livet i klostret. Vid ett tillfälle behövde jag mera mat. Så jag skrev och bad mina föräldrar skicka lite, men jag förstod inte att brev censurerades i klostret. Vid nästa måltid hade man placerat en hel massa bröd och marmelad framför mig, och jag var tvungen att äta upp allt. Nu hade jag för mycket mat. Jag sade det till mina vänner, av vilka en föreslog att jag skulle smula sönder det bröd jag inte orkade äta och sprida ut det på golvet. När jag gjorde det grep en nunna tag i mig och kastade ner mig på golvet med den stränga ordern att jag skulle slicka hela golvet rent med tungan. Rummet var stort. Medan jag åtlydde ordern hörde jag en massa fniss och skratt. Man visade mig inte det ringaste förbarmande.

Jag inser nu hur underbart det är att vara befriad från allt detta. Men som väntat innebar frigörelsen uppoffringar. För det första körde min far ut mig hemifrån. Innan jag lämnade klostret hade jag ändå privilegiet att få hjälpa andra unga nunnor att lära känna sanningen. Till min glädje kan jag säga att flera av oss har överlämnat sitt liv åt Jehova Gud!

Sedan jag lämnat klostret hade min far svårt att förstå varför jag tackade nej till välbetalda men tidsslukande arbeten. Men jag ville ha mer tid till tjänst för Gud. Jag är nu reguljär pionjär och lever ett enkelt men ändå mycket givande liv. Och till min stora glädje tar min mor och mina bröder del i Jehovas tjänst med mig.”

Sanningen i Bibeln befriar en verkligen från världens falska system, något som medför bestående glädje och lycka. — Johannes 8:32.