Varför somliga ”föds på nytt”
”OM NÅGON inte föds på nytt, kan han inte se Guds kungarike.” (Johannes 3:3) Dessa ord har både hänfört och förbryllat många människor ända sedan Jesus Kristus yttrade dem för mer än 1.900 år sedan.
För att få en rätt förståelse av det som Jesus sade om pånyttfödelse måste vi emellertid först besvara följande frågor: Vad är Guds uppsåt för mänskligheten? Vad händer med själen vid döden? Vad är syftet med Guds kungarike?
Guds uppsåt för mänskligheten
Den första människan, Adam, skapades som en fullkomlig mänsklig son till Gud. (Lukas 3:38) Jehova Gud avsåg aldrig att Adam skulle dö. Adam och hans hustru, Eva, hade utsikten att få frambringa en syndfri mänsklig familj, som skulle leva för evigt och uppfylla den paradisiska jorden. (1 Moseboken 1:28) Döden ingick inte i Guds ursprungliga uppsåt för mannen och kvinnan. Den gjorde sitt inträde på den jordiska scenen till följd av ett uppror mot Guds lag. — 1 Moseboken 2:15—17; 3:17—19.
Detta uppror väckte en rad viktiga moraliska stridsfrågor, exempelvis beträffande det rättmätiga i Guds suveränitet och människors förmåga att förbli trogna mot hans lagar. Det skulle ta tid att avgöra dessa stridsfrågor. Men Jehova Guds uppsåt för mänskligheten förändrades inte, och han misslyckas aldrig med det som han har satt i gång med. Han är fast besluten att uppfylla jorden med ett fullkomligt människosläkte, som har utsikt att leva för evigt under paradisiska förhållanden. (Psalm 37:29; 104:5; Jesaja 45:18; Lukas 23:43) När vi begrundar det som Jesus sade om pånyttfödelse, måste vi hålla denna fundamentala sanning i minnet.
Vad händer med själen vid döden?
Ovetande om de upplysningar som Guds heliga ande hade uppenbarat för Bibelns skribenter gjorde grekiska filosofer stora ansträngningar för att finna livets mening. De kunde inte tro att det var meningen att människan skulle leva bara några få år, ofta under bedrövliga förhållanden, och sedan helt enkelt upphöra att existera. Så till vida hade de rätt. Men när det gällde deras slutsatser om vad som händer människan efter döden, då hade de fel. De menade att människor fortsätter att existera i någon annan livsform efter döden — att varje människa inom sig har en odödlig själ.
Såväl judar som till bekännelsen kristna påverkades av dessa uppfattningar. Som det sägs i boken Heaven—A History: ”Närhelst judarna i diasporan [förskingringen] konfronterades med grekiska intellektuella, kom föreställningen om en odödlig själ på tapeten.” Samma verk tillägger: ”Grekiska läror om själen hade ett bestående inflytande på judiska och så småningom även på kristna trosuppfattningar. ... Genom att skapa en unik syntes av platonsk filosofi och biblisk tradition banade Filon [en judisk filosof som var verksam i Alexandria under det första århundradet v.t.] väg för senare kristna tänkare.”
Vad trodde då Filon? Det sägs vidare i samma bok: ”Enligt honom återförs själen vid döden till sitt ursprungliga, prenatala tillstånd. Eftersom själen tillhör andevärlden, blir det kroppsliga livet blott och bart en flyktig, och ofta olycklig, episod.” Men Adams ”prenatala tillstånd” var ett tillstånd av icke-vara. Enligt Bibeln avsåg Gud aldrig att människan automatiskt skulle förflyttas till en annan värld vid döden, som om jorden bara vore en språngbräda till en högre eller lägre existens.
Läran om människosjälens odödlighet har inte sin rot i Guds av anden inspirerade ord. Inte en enda gång använder Bibeln uttrycket ”odödlig själ”. Den förklarar att Adam skapades som en själ, inte med en själ. I Första Moseboken 2:7 läser vi: ”Jehova Gud grep sig an med att forma människan av stoft från marken och att blåsa in livets andedräkt i hennes näsborrar, och människan blev en levande själ.” Människan ställdes aldrig inför valet mellan evigt liv i himlen och evig plåga i ett brinnande helvete. Bibeln visar att den själ, eller individ, som dör inte har någon medveten existens. (Psalm 146:3, 4; Predikaren 9:5, 10; Hesekiel 18:4) Filosofernas föreställningar om själen är således inte i harmoni med den Heliga skrift. Vi bör vara på vår vakt mot vilseledande uppfattningar som skulle kunna fördunkla vår förståelse av det som Jesus sade om pånyttfödelse.
Pånyttfödda för att härska som kungar
Jesus sade till Nikodemos att de som ”föds på nytt ... [skall] komma in i Guds kungarike”. (Johannes 3:3—5) Vad är då detta kungarike? Tidigt i den mänskliga historien tillkännagav Jehova Gud i symboliska ordalag sitt uppsåt att använda sig av en speciell ”säd” — en framtida härskare — för att krossa huvudet på den ursprunglige ormen, Satan, Djävulen. (1 Moseboken 3:15; Uppenbarelseboken 12:9) Som det steg för steg uppenbaras i Skrifterna utgörs denna ”säd” av Jesus Kristus, som nu härskar tillsammans med sina medregenter i ett unikt uttryck för Guds suveränitet, det messianska kungariket. (Psalm 2:8, 9; Jesaja 9:6, 7; Daniel 2:44; 7:13, 14) Detta är Guds rike, en himmelsk regering som kommer att hävda Jehovas suveränitet och befria mänskligheten från slaveriet under synd och död. — Matteus 6:9, 10.
Jesu medregenter består av 144.000 som blivit köpta från mänskligheten. (Uppenbarelseboken 5:9, 10; 14:1—4) Gud har utvalt några ur Adams ofullkomliga mänskliga familj till att utgöra dessa ”den Allrahögstes heliga”, som härskar som kungar tillsammans med Kristus i det messianska riket. (Daniel 7:27; 1 Korinthierna 6:2; Uppenbarelseboken 3:21; 20:6) Dessa män och kvinnor sätter tro till Jesus Kristus, som sade att de skulle ”födas på nytt”. (Johannes 3:5—7) Hur och varför sker denna pånyttfödelse?
Dessa individer har blivit döpta i vatten som Kristi efterföljare. Gud har förlåtit deras synder på grundval av Jesu lösenoffer, förklarat dem rättfärdiga och adopterat dem som andliga söner. (Romarna 3:23—26; 5:12—21; Kolosserna 1:13, 14) Till sådana personer säger aposteln Paulus: ”Ni har fått en ande på grund av adoption som söner, genom vilken ande vi ropar: ’Abba, Fader!’ Anden själv vittnar med vår ande om att vi är Guds barn. Om vi alltså är barn, är vi också arvingar: Guds arvingar visserligen, men Kristi medarvingar, förutsatt att vi lider tillsammans med honom för att också bli förhärligade tillsammans med honom.” — Romarna 8:15—17.
Som Kristi efterföljare har dessa fått en ny födelse, en ny start i livet. Denna pånyttfödelse har gjort dem övertygade om att de en dag skall få dela Jesu Kristi himmelska arv. (Lukas 12:32; 22:28—30; 1 Petrus 1:23) Aposteln Petrus beskrev pånyttfödelsen på följande sätt: ”I överensstämmelse med sin stora barmhärtighet har ... [Gud] nämligen gett oss en ny födelse till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, till ett oförgängligt och obesudlat och aldrig förbleknande arv. Det är förvarat i himlarna åt er.” (1 Petrus 1:3, 4) Detta nya liv i himlen möjliggörs genom att Gud uppväcker dessa individer, precis som han uppväckte Jesus. — 1 Korinthierna 15:42—49.
Hur blir det då med jorden?
Detta betyder emellertid inte att hela den lydiga mänskligheten så småningom kommer att ”födas på nytt” och komma till himlen. Denna felaktiga uppfattning påminner om den som framfördes av sådana filosofer som Filon, som menade att ”det kroppsliga livet blott och bart [är] en flyktig, och ofta olycklig, episod”. Men det var inte något fel på Jehova Guds ursprungliga jordiska skapelse. — 1 Moseboken 1:31; 5 Moseboken 32:4.
Människans liv var aldrig avsett att vara kort och plågsamt. Jesus Kristus och de som blivit ”födda på nytt” för att tjäna som kungar och präster tillsammans med honom i himlen kommer att utplåna alla de sorgliga verkningarna av Satans uppror. (Efesierna 1:8—10) Genom dem — den utlovade ”Abrahams säd” — ”kommer sannerligen alla nationer på jorden att välsigna sig”. (Galaterna 3:29; 1 Moseboken 22:18) För den lydiga mänskligheten kommer detta att betyda liv på en paradisisk jord, något som är vitt skilt från våra dagars kortvariga och problemfyllda tillvaro. — Psalm 37:11, 29; Uppenbarelseboken 21:1—4.
Till gagn för vilka?
Till dem som kommer att få gagn av Guds föranstaltningar för att välsigna mänskligheten hör de som uppväcks från de döda och som utövar tro på Jesu lösenoffer. (Johannes 5:28, 29; Apostlagärningarna 24:15) De allra flesta av dem har aldrig lärt känna Gud och Kristus och har därför inte kunnat visa tro på Jesus. Bland de uppväckta kommer också att märkas trogna personer, till exempel Johannes döparen, som dog innan Jesu död öppnade vägen till himmelskt liv. (Matteus 11:11) Dessutom har ”en stor skara ... ur alla nationer ... tvättat sina långa dräkter och gjort dem vita i Lammets [Jesu Kristi] blod”. Dessa är de som ger positivt gensvar till predikandet om Riket, vilket nu leds av Jesu pånyttfödda ”bröder”, och som kommer att få överleva Guds krig vid Harmageddon och få leva in på en renad jord. (Uppenbarelseboken 7:9—14; 16:14—16; Matteus 24:14; 25:31—46) Inom ramen för denna Guds anordning kommer således miljontals människor att bli räddade, även om de inte blir ”födda på nytt” för att härska tillsammans med Kristus i himlen. — 1 Johannes 2:1, 2.
Kommer du att höra till dessa som får ärva evigt liv på en paradisisk jord? Du kan få göra det, om du utövar tro på Jesu Kristi lösenoffer och blir aktivt förbunden med den sanna kristna församlingen. Den har inte blivit fördärvad av mänskliga filosofier, utan har fortsatt att vara ”en pelare och ett stöd för sanningen”. (1 Timoteus 3:15; jämför Johannes 4:24; 8:31, 32.) Du kan då se fram emot en storslagen framtid, då Guds pånyttfödda söner härskar i himlen och alla Guds jordiska barn återförs till fullkomlighet på en underbar, paradisisk jord. Grip därför tillfället att få leva i denna nya värld och få åtnjuta eviga välsignelser! — Romarna 8:19—21; 2 Petrus 3:13.
[Bild på sidan 6]
Adam ställdes aldrig inför valet mellan himmelskt liv och evig plåga