Latinamerikas kyrka i våndor — Varför lämnar miljontals människor den?

FRÅN Mexicos norra gräns till Chiles sydspets finns det knappt någon latinamerikansk stad eller by som inte ståtar med en romersk-katolsk kyrka vid sitt största torg. Men en ”häpnadsväckande förändring äger rum i Latinamerika”, tillstår Joseph E. Davis, programchef vid en institution som stöder katolsk verksamhet. Han medgav också att Latinamerika, ett område som har stått under katolska kyrkans inflytande i mer än tre århundraden, nu står på randen till en omfattande förvandling.

Det är ingen hemlighet att katolska kyrkans dominans snabbt försvagas. Andelen aktiva katoliker beräknades nyligen vara bara 15 procent av hela Latinamerikas befolkning. I 1991 Britannica Book of the Year rapporteras det: ”Romersk-katolska biskopar och påven själv uttryckte farhågor för att det historiskt katolska Latinamerika höll på att på ett riskfyllt sätt vända sig ifrån den tidigare tron.” Varför händer det här? Varför lämnar så många den katolska fållan? Vad har det blivit av dem som har glidit bort?

Sökandet efter en förklaring

Katolska ledare skyller sina problem på ”sekternas” spridning. En europeisk präst som arbetar i Bolivia beklagade sig: ”Kyrkan är som ett träd vars kraft försvagas av ogräslika sekter.”

I Argentina anmäls 140 nya religioner varje år, vilket är en del av förklaringen till att andelen medlemmar i katolska kyrkan sjunkit från 90 procent till 60 eller 70 procent sedan mitten av 1970-talet. I Tijuana i Mexico har 10 procent av stadens 2 miljoner invånare gått över till de 327 icke-katolska religionerna där. Tidskriften Time rapporterade: ”Helt säkert finns det, förvånansvärt nog, nästan fler brasilianska protestanter än katoliker i kyrkan på söndagarna.” Det är inte att undra på att en tidning uppgav att när ”kardinalerna i Latinamerika sammanträffade med påven i Vatikanen för att dryfta två ämnen av stor betydelse för kyrkan av i dag”, var ett av dem ”problemet med sekterna”.

I ett möte med biskoparna i Mexico förklarade påven att framgången hos de många nya religionerna ”beror på att kyrkans söner är ljumma och likgiltiga och inte håller måttet med avseende på sitt uppdrag att evangelisera”. Varför är ”kyrkans söner” likgiltiga när det gäller att tillgodose latinamerikanernas andliga behov, när så många av dem har respekt för Bibeln? I en ledare i tidningen Última Hora, som kommer ut i La Paz i Bolivia, förklarar man: ”Kyrkan har blivit en del av världen i sådan utsträckning att den för varje dag alltmer tycks överge sin egen sfär. Det bör inte förvåna oss att finna, vilket också är fallet, att präster är mer sociologer, ekonomer, journalister eller politiker än de är präster.”

Mer politiker än predikanter?

Kyrkans inblandning i politik under 1970-talet och 1980-talet har utan tvivel bidragit till det förakt många latinamerikaner nu känner för katolicismen. En undersökning som publicerades 1985 gjorde följande iakttagelse beträffande Maryknoll, det amerikanska sällskapet för katolska missionärer i utlandet, och dess många missionärer i Latinamerika: ”Maryknoll har lyckats göra det marxist-leninistiska budskapet om våldspräglad revolution allmänt accepterat just därför att man har fått agera som katolska kyrkans förlängda arm. Dess budskap har inte bara nått fram till den vanlige kyrkobesökaren, utan också till Amerikas ledande politiska ideologer.”

Tänk också på det så kallade smutsiga kriget i slutet av 1970-talet, i vilket, förvånansvärt nog, mellan 10.000 och 30.000 argentinare fördes bort och dödades utan rättegång. En ledande artikel i National Catholic Reporter uppgav under rubriken ”Blod befläckar kyrkan i Argentina”: ”Det som skedde i Argentina påminner så mycket om hur katolska kyrkan uppträdde i Nazityskland att frågan igen uppstår huruvida makt är viktigare för kyrkan än befallningen i evangelierna att vittna om sanningen.”

Kyrkans begär efter makt i världens regeringar visar tydligt att den inte är Guds vän. Bibeln säger: ”Inser ni inte att om ni gör världen till er vän, gör ni Gud till er fiende? Var och en som väljer världen till sin vän gör sig själv till Guds fiende.” (Jakob 4:4, den katolska Jerusalem Bible) Därför är det inte särskilt förvånande att många inte längre blickar upp till katolska kyrkan för att få andlig vägledning. Men vad har det blivit av de människor som har övergett den katolska fållan?

Får utan herde

De påminner mycket om de människor som judaismens andliga ledare under det första århundradet underlät att ta hand om. Bibeln säger att Jesus ”tyckte synd om dem därför att de var svårt hemsökta och modfällda, lika får utan herde”. (Matteus 9:36, JB) Många har lämnat katolska kyrkan till förmån för så kallade evangeliska religioner. Har dessa tagit bättre hand om de vilsegångna fåren? Är protestanter mer benägna att följa det Jesus sade om sina sanna efterföljare: ”De [är] inte ... någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen”? — Johannes 17:14.

Många icke-katolska religioner försöker framställa sig som sådana som lyder Bibeln snarare än som efterföljare av religiös tradition. Många gånger är det bara en fasad. De grundläggande lärorna inom de protestantiska organisationerna är så lika dem inom katolska kyrkan att många iakttagare mycket väl kan använda talesättet från Anderna: ”Es la misma cholita con otra pollera” (Det är samma lilla indiankvinna med en annan kjol).

Nästan alla protestantiska grupper lär till exempel att Gud är treenig, fastän den här läran inte är vad Bibeln lär. The Encyclopedia of Religion medger: ”Bibeltolkare och teologer är numera ense om att treenighetsläran inte förekommer i den hebreiska Bibeln. ... Inte heller i Nya testamentet förekommer [den] som uttrycklig lärosats.”a

Protestanter är klart och tydligt förenade med den här världen och dess politik lika mycket som katolikerna. I Encyclopedia of Latin America sägs det: ”Protestantismen i Latinamerika har även anpassat sig efter ... populära valda politiker. Infödda pastorer blir ofta politiska beskyddares klienter och förser dem med röster i utbyte mot statliga förmåner för sina kyrkor.” I Latin American Research Review läser vi: ”Protestantismen har ända sedan den först kom till Guatemala varit förenad med politiken i landet.” Sedan kommer tillägget att den ”har till stor del varit ett medel till att föra ut politiska och sociala beteenden som en sorts religion”.

Protestantiskt deltagande i politik har många gånger lett till protestantiskt deltagande i krig. Den framlidne Harry Emerson Fosdick, ansedd som en av de mest inflytelserika prästerna i amerikansk historia, medgav: ”Västerlandets historia handlar om det ena kriget efter det andra. Vi har fött människor för kriget, övat människor för kriget; vi har förhärligat kriget; vi har gjort krigare till våra hjältar, och till och med i våra kyrkor har vi satt upp fälttecken och fanor. ... I samma andetag som vi lovsjungit Fridsfursten har vi förhärligat kriget.”

Vad bör du göra?

Efter att ha beskrivit falsk religion som en symbolisk prostituerad som begår otukt med jordens regeringar säger bibelboken Uppenbarelseboken: ”Kom ut, mitt folk, ifrån henne, så att ni inte blir delaktiga i hennes brottsliga handlingar och får bära samma plågor.” — Uppenbarelseboken 18:4, JB.

Många som inser att det förekommer mycket korruption inom katolska kyrkan tvekar ändå att lämna den på grund av att den romerska kyrkan har en så gammal historia. Men kom ihåg att det judiska systemet av tillbedjan var mycket gammalt; ändå förkastade Gud judarna som sitt utvalda folk när de avföll från hans sanna läror. Trogna Guds tjänare lämnade judaismen när de insåg att Gud nu i stället använde den kristna församlingen. Hur kan man känna igen den sanna kristna församlingen i vår tid?

Nästan en miljon latinamerikaner har blivit Jehovas vittnen de två senaste årtiondena. Varför har de gjort denna förändring? En tidning i Martínez de la Torre i Veracruz i Mexico granskade denna fråga. I artikeln hette det: ”Dessa bibelforskare utgörs till nästan 100 procent av människor som tidigare varit aktiva inom olika religioner, till största delen katoliker, som har lagt märke till att religionen i allt större utsträckning börjat ägna sig åt politik och att den tolererar och godkänner oskriftenliga sedvänjor, till exempel samgående mellan trosriktningar, omoraliskhet och våld. Det har varit en källa till tillfredsställelse för dem att bringa sina liv i överensstämmelse med Bibelns principer om uppförande utan att hemfalla åt avgudadyrkan eller åt traditioner av tvivelaktigt ursprung. Detta har gett dem en berömvärd enhet i tron, som tycks vara utmärkande för dem var de än befinner sig.”

I en annan latinamerikansk tidning uttryckte man det så här: ”Jehovas vittnen är arbetsamma, ärliga, gudfruktiga människor. De är samhällsbevarande och traditionsälskande, och deras religion grundar sig på Bibelns läror.” Var du än bor inbjuder vi dig att studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Du kommer att lära dig att deras hopp och hela levnadsväg grundar sig på Bibeln. Ja, du kommer att få veta hur man tillber Gud ”med ande och sanning”. — Johannes 4:23, 24.

[Fotnot]

[Tabell på sidan 21]

JEHOVAS VITTNEN I NÅGRA LATINAMERIKANSKA LÄNDER

1971 1992

Land Förkunnare Förkunnare

Argentina 20.750 96.780

Bolivia 1.276 8.868

Brasilien 72.269 335.039

Chile 8.231 44.067

Colombia 8.275 55.215

Costa Rica 3.271 14.018

Dominikanska republiken 4.106 15.418

Ecuador 3.323 22.763

El Salvador 2.181 20.374

Guadeloupe 1.705 6.830

Guatemala 2.604 13.479

Honduras 1.432 6.583

Mexico 54.384 354.023

Panamá 2.013 7.732

Paraguay 901 4.115

Peru 5.384 43.429

Puerto Rico 8.511 25.315

Uruguay 3.370 8.683

Venezuela 8.170 60.444

SUMMA 212.156 1.143.175