”Vi tycks inte kunna föra ett vettigt samtal!”

MICHAEL, som var advokat till yrket, var en dynamisk talare. Hans arbete krävde det. Men efter 16 års äktenskap var Michael tvungen att erkänna att när han kom hem till sin hustru, Adrian, tycktes hans kommunikativa förmågor plötsligt försvinna. ”Adrian och jag höll alltid på att gnata och hacka på varandra och ge varandra små gliringar, så att jag till sist trodde att det skulle ta kål på oss”, säger Michael. ”Jag undrade om detta verkligen skulle föreställa ett äktenskap, denna ständiga spärreld av missnöje och irritation. Om vi skulle ha det så resten av vårt liv tillsammans, då ville jag backa ur — på fullaste allvar. Jag kunde helt enkelt inte tänka mig 20, 30 eller 40 år till av denna ständiga irritation och spänning.”

Sådana här känslor är ingalunda unika för Michael och Adrian. De är en dyster realitet för många par vars förhållande växlar mellan öppet krig och tillfällig vapenvila. Det enklaste samtal urartar till en veritabel ordstrid. De ”hör” saker som den andre aldrig sagt. De säger saker som de inte menar. De attackerar och anklagar varandra och förskansar sig sedan i trumpen tystnad. De tar inte ut skilsmässa, men de är inte heller ”ett kött”. (1 Moseboken 2:24) Deras förhållande har råkat in i ett dödläge. Att retirera skulle betyda att de gick skilda vägar; att fortsätta framåt skulle betyda en direkt konfrontation. För att undvika denna svåra valsituation barrikaderar makarna sig på ett betryggande känslomässigt avstånd från varandra.

Sådana par behöver ”skicklig vägledning” i sitt äktenskap. (Ordspråken 1:5) Sådan vägledning finns att få i Guds ord, Bibeln. Aposteln Paulus försäkrar i sitt andra brev till Timoteus att Bibeln är ”nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering”. (2 Timoteus 3:16) Som vi skall se är detta också fallet när det gäller att lösa kommunikationsproblem i äktenskapet.