Hur man tar itu med hemlängtan i Guds tjänst
JESUS KRISTUS befallde sina efterföljare: ”Gå ... och gör lärjungar av människor av alla nationerna.” (Matteus 28:19) Utförandet av detta uppdrag har för många kristna betytt att godta svåra förhållanden långt hemifrån. Resande tillsyningsmän, deras hustrur och andra lämnar mycket bakom sig för att ägna sig åt Guds tjänst. Hemlängtan kan bli en verklig uppfordran för alla dessa Jehovas vittnen.
Hemlängtan uppstår när minnena leder ens tankar tillbaka till tryggheten och kärleken i en behaglig tid som flytt. Detta kan vålla så intensiva känslor att man känner sig betryckt och ur stånd att fortsätta. Ja, efter att ha sålt sina tillhörigheter och företagit en dyr resa till ett främmande land har somliga övergett sina planer och återvänt hem. Hemlängtan överväldigade dem.
Sådana angrepp på känslorna förekommer ofta efter första flyttningen, men hos somliga förekommer de livet ut. Sedan Jakob varit borta i mer än 20 år, längtade han ”intensivt efter ... [sin] fars hus”. (1 Moseboken 31:30) Vem kan räkna med att drabbas av hemlängtan? Vad är det som utlöser den? Hur kan en person ta itu med sådana känslor?
Vad är det som utlöser svårmod?
Vem som helst kan drabbas av hemlängtan. Amytis, en dotter till den mediske kungen Astyages, hade till synes all anledning att känna lycka: rikedomar, anseende, ett vackert hem. Men hon kände sådan hemlängtan till Mediens berg att hennes man, kung Nebukadnessar, byggde Babylons hängande trädgårdar i en strävan att trösta henne.
Hemlängtan kan vara särskilt prövosam när livet tycks vara svårare än det var innan personen flyttade. När invånarna i Juda blev landsförvisade, klagade de: ”Vid Babylons floder — där satte vi oss. Vi grät också när vi kom ihåg Sion. Hur skulle vi kunna sjunga Jehovas sång på utländsk mark?” — Psalm 137:1, 4.
Det är mycket som kan framkalla hemlängtans melankoli. Terri, som hade lämnat Canada, säger: ”En dag föll ett familjefoto ur en bok. När jag tog upp det, överväldigades jag av en flod av hemlängtan, och jag grät.” Chris, som flyttade från England till ett fattigare land, erkänner: ”Bara att jag känner igen melodin på en gammal sång eller en välbekant maträtts arom skulle kunna få mig att längta efter sådant som jag lämnat bakom mig.” — Jämför 4 Moseboken 11:5.
Nära familjeband är ofta en bidragande faktor. Roseli, en brasilianska som nu bor i ett grannland, säger: ”Jag känner mig nedstämd när jag får dåliga nyheter hemifrån och jag inte kan vara där för att hjälpa. Ibland är det värre när jag inte får några nyheter och börjar inbilla mig saker och ting.” Janice flyttade från Nordamerika till en liten stad i det tropiska Amazonområdet. Hon säger: ”Jag får hemlängtan när jag hör goda nyheter hemifrån. Jag hör hur de har det trevligt tillsammans, och jag önskar att jag kunde vara tillsammans med dem.”
Hemlängtan vållas inte bara av att man lämnar människor bakom sig. Linda förklarar: ”Jag kände mig otillfredsställd när jag inte visste var jag skulle köpa det jag behövde. Jag kände inte till priserna eller hur man bedrev byteshandel. Att ha bil kostade alldeles för mycket, och jag blev alltid knuffad när jag försökte stiga på fullpackade kommunala transportmedel. Detta fick mig att längta hem.” På tal om den kulturella och ekonomiska klyftan konstaterade Janet: ”Det var fattigdomen som upprörde mig. Jag hade aldrig förut sett människor tigga bröd eller stora familjer bo alla i ett rum utan något vatten. ... Sådant upprörde mig så mycket att jag kände det som om jag inte kunde stanna där längre.”
Hur man tar itu med sina känslor
Vi bör inte känna oss förlägna över att vi hyser starka känslor för människor vi älskar eller för välkända omgivningar från uppväxtåren. Jehova Gud utrustade oss med känslor så att vi skulle kunna glädja oss åt varma personliga förbindelser. De kristna tillsyningsmännen i församlingen i Efesos var känslomässigt mogna män. Men vad hände när aposteln Paulus’ besök hos dem närmade sig sitt slut? Jo, ”det blev en hel del gråt bland allesammans, och de föll Paulus om halsen och kysste honom ömt”! (Apostlagärningarna 20:37) Den händelsen gällde inte hemlängtan. Men den ger oss något att tänka på. Det är normalt att hysa känslor, men vi bör inte låta dem behärska oss. Hur kan man då med framgång ta itu med hemlängtan?
Att man lär sig att tala det lokala språket kan hjälpa en att känna sig hemmastadd. Hemlängtanskänslor kan vara som starkast när kommunicerandet hindras därför att man har att göra med ett främmande språk. Lär dig därför, om så är möjligt, att läsa och tala språket i regionen innan du flyttar dit. Koncentrera dig annars på språkstudier under de första veckorna efter din ankomst. Då känner du den starkaste motivationen och har således den största utsikten att lära dig. Om du anslår dessa veckor förnämligast till språkstudium, kommer du snart att kunna föra samtal, och det kan hjälpa till att dämpa hemlängtanskänslor.
Skaffa dig nya vänner så snart som möjligt, för det kommer att hjälpa dig att känna dig hemmastadd. Jehovas vittnens församling är bästa stället att få verkliga vänner. Ta initiativet och var intresserad av andra. Sök lära känna deras bakgrund, deras familj, deras problem och deras intressen. Bjud hem medtroende. I gengäld kommer du att finna att andra visar intresse för dig.
Bland Guds folk kan vänskapen vara lika djupgående och innerlig som familjeband. Jesus sade: ”Den som gör Guds vilja, denne är min bror och syster och mor.” (Markus 3:35) Kristus försäkrade också sina efterföljare: ”Ingen har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min skull och för de goda nyheternas skull, som inte skall få hundrafalt nu i den här tidsperioden: hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar, tillsammans med förföljelser, och i den kommande tingens ordning evigt liv.” (Markus 10:29, 30) Med ett sådant underbart andligt brödraskap är vi inte ensamma, inte ens i ett nytt land.
Att du upprätthåller vänskapen med dem där hemma kan också hjälpa dig att ta itu med hemlängtan. Du blir kanske överraskad över att finna att nu, när du har flyttat, är kommunicerande genom brev särskilt meningsfullt, eftersom du förmodligen kommer att ägna ansenlig eftertanke åt dina ord. Det kommer att finnas spännande saker att säga. Janet, som tidigare nämnts, föreslår: ”Långväga telefonsamtal är dyra, men att sända en intalad kassett med posten är relativt billigt. Att tala till en apparat känns lite främmande till att börja med. Men om du samtalar med någon med mikrofonen mellan er, är det lätt och intressant.” Du kan också be att få en kassettintalning i retur.
Shirley, som emigrerade från Förenta staterna till Latinamerika för 25 år sedan, säger: ”Jag skriver alltid om uppbyggande erfarenheter och inte om problem. Detta uppmuntrar andra till att fortsätta att skriva till mig.” Var emellertid på din vakt. Alltför mycket brevskrivning kan hindra dig från att skaffa dig nya vänner. Del, som flyttade från Canada till ett annat land, säger: ”Undvik att stanna hemma och grubbla över vad du går miste om. Gå i stället ut och gläd dig åt din nya plats.”
Lär känna det nya landets seder, historia, humor och intressanta och vackra platser. Det kommer att hjälpa dig att inte syssla med negativa faktorer. Och om du ämnar stanna i det land som du har flyttat till, är det bäst att du inte besöker ditt hemland för snart eller för ofta. Det tar tid att forma nya bekantskaper och att vänja sig vid nya omgivningar. Långa besök i hemlandet avbryter den processen. När du väl har rotat dig, kan du finna nöje i att resa hem på ett besök och sedan återvända. Var under mellantiden flitigt upptagen med att fästa dig vid ditt nya hem.
Fortsätt att se framåt
Jehova gav oss hela jorden som vårt hem. (Psalm 115:16) Med en glad kristen anda kan livet vara angenämt i vilket som helst land. Om du flyttar för att främja Guds kungarikes intressen och predika de goda nyheterna i ett annat land eller någon annanstans i ditt hemland, gör det med glad förväntan. Se fram mot att få nya vänner, lära känna seder som är annorlunda, göra lärjungar eller uträtta välsignelsebringande ting i Guds tjänst.
Jehova Gud är en vän som alltid kommer att vara med dig var du än befinner dig. (Psalm 94:14; 145:14, 18) Håll dig därför nära honom i bön. (Romarna 12:12) Detta hjälper dig att komma ihåg ditt uppsåt i livet som en tjänare åt Gud. Abraham och Sara höll sitt uppsåt i minnet när de lämnade sitt bekväma hem i staden Ur. I lydnad för Jehovas befallning lämnade de vänner och släktingar bakom sig. (Apostlagärningarna 7:2—4) Om de hade fortsatt att komma ihåg och längta efter det ställe de hade lämnat, hade de haft tillfälle att återvända. Men de sträckte sig efter någonting bättre — med tiden liv på en paradisisk jord under Guds himmelska kungarike. — Hebréerna 11:15, 16.
Att predika på utländska fält eller där behovet är större i ens eget hemland kan vara ganska krävande. Men det är också ett fruktbärande och mycket välsignelserikt verk. (Johannes 15:8) Och om negativa tankar tillfälligt skulle överväldiga dig, kan du övervinna dem genom att hålla ditt mål i minnet och se framåt. En ogift missionärssyster sade: ”När jag känner sorgsenhet komma över mig, försöker jag tänka på den nya världen och hur hela människosläktet kommer att vara en enda familj.” Sådana behagliga tankar kan hjälpa dig att bevara glädjen och att inte duka under för hemlängtan.
[Bild på sidan 29]
Hemlängtan behöver inte hindra den kristna tjänsten