Bör du sätta ditt barn i internatskola?
FÖRESTÄLL dig att du bor i ett samhälle i ett utvecklingsland. Du har flera barn som går på lågstadiet i grundskolan men som vid 12 års ålder kommer att gå vidare till högstadiet. I det område där du bor är högstadieskolorna överfulla, dåligt utrustade och underbemannade. Strejker gör att skolorna ibland måste hållas stängda i flera veckor och månader åt gången.
Så ger någon dig en elegant broschyr som beskriver en internatskola i en stad. Du ser bilder av lyckliga, vackert klädda elever som ägnar sig åt sina studier i välutrustade klassrum, laboratorier och bibliotek. Eleverna använder datorer och kopplar av i rena, tilltalande sovsalar. Du läser att ett av skolans mål är att hjälpa eleverna att ”uppnå den högsta utbildningsnivå som är möjlig för dem”. Du läser också: ”Alla elever måste följa den norm för uppförandet som normalt förväntas i en familj där tonvikten läggs på hövlighet, artighet, respekt för föräldrar och för äldre personer, samarbete, tolerans, omtanke, ärlighet och integritet.”
På en bild visas en leende ung man som citeras, sägande: ”Mina föräldrar gav mig mitt livs privilegium — att få gå i den bästa skolan.” En flicka säger: ”Skolan är stimulerande och spännande. Här sker inlärningen helt naturligt.” Skulle du sända din son eller dotter till en sådan internatskola?
Utbildning och andlighet
Alla omtänksamma föräldrar vill ge sina barn en god start i livet, och en sund, väl avvägd utbildning är betydelsefull för att uppnå detta. Utbildning öppnar ofta dörren till framtida möjligheter till anställning och hjälper unga människor att utvecklas till vuxna som är i stånd att ta hand om sig själva och sina eventuella familjer.
”Om en internatskola erbjuder god utbildning samtidigt som den ger en viss moralisk vägledning, varför då inte utnyttja den möjligheten?” kanske du frågar. För att besvara den frågan bör kristna föräldrar under bön begrunda en faktor som är av livsviktig betydelse — barnens andliga välfärd. Jesus Kristus ställde frågan: ”Ja, vad nytta har väl en människa av att vinna hela världen och att förverka sin själ?” (Markus 8:36) Det är naturligtvis inte till någon nytta alls. Innan kristna föräldrar beslutar sig för att sända i väg sina barn till en internatskola, bör de därför begrunda vilken inverkan detta kan ha på deras barns utsikter att få leva för evigt.
Påverkan från andra elever
Utbildningen vid vissa internatskolor kanske ligger på en imponerande nivå. Men hur är det med den moraliska nivån bland dem som går i den skolan, eller kanske rentav bland en del av dem som driver sådana skolor? Aposteln Paulus skrev angående det slags människor som det skulle finnas ett överflöd av i dessa ”de sista dagarna”: ”I de sista dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här. Ty människorna skall vara egenkära, penningkära, inbilska, övermodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet, ovilliga till någon som helst överenskommelse, baktalare, utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, egensinniga, uppblåsta av högmod, älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud, i det de har en yttre form av gudaktig hängivenhet men visar sig falska när det gäller dess kraft; och från dessa skall du vända dig bort.” — 2 Timoteus 3:1–5.
Detta moraliska och andliga förfall är globalt, och det gör det till en utmaning för Jehovas vittnen att leva efter Bibelns principer. Skolelever som kan komma hem varje dag märker att också deras begränsade umgänge med världsliga skolkamrater kan ha en kraftigt negativ inverkan på deras andlighet. Att stå emot denna påverkan kan vara en verklig kamp för barn till Jehovas vittnen, även om de dagligen får stöd, vägledning och uppmuntran från sina föräldrar.
Hur är då situationen för de barn som sänds i väg från sina hem för att gå i internatskola? De lämnas åt sig själva, avskurna från den regelbundna andliga uppbackning som kärleksfulla föräldrar ger. Eftersom barnen lever tillsammans med sina skolkamrater 24 timmar om dygnet, är det troligt att trycket att forma sig efter gruppen utövar ett starkare inflytande på deras unga sinnen och hjärtan än det troligen gör på skolungdomar som bor hemma. Som en skolungdom sade: ”Moraliskt sett innebär en internatskola att man lever farligt från morgon till kväll.”
Paulus skrev: ”Bli inte vilseledda. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (1 Korinthierna 15:33) Kristna föräldrar skall inte vilseledas att tro att deras barn inte kommer att lida någon andlig skada, om barnen ständigt är tillsammans med sådana som inte tjänar Gud. Efter en tid kan barnen bli avtrubbade när det gäller kristna värderingar och kan förlora all uppskattning av andliga ting. Detta står ibland inte klart för föräldrarna förrän efter det att deras barn har lämnat internatskolan, och då är det ofta för sent att ställa saker och ting till rätta.
Det Clement upplevde är typiskt. Han berättar: ”Innan jag reste i väg till internatskolan, hade jag kärlek till sanningen, och jag tog del i tjänsten på fältet tillsammans med mina bröder och systrar. Jag tyckte särskilt mycket om familjestudiet och församlingsbokstudiet och att delta i dem. Men när jag vid 14 års ålder kom till internatskolan, lämnade jag sanningen helt och hållet. Under de fem år som jag gick i internatskolan var jag aldrig med vid några möten. Som en följd av att jag kom i dåligt sällskap började jag använda narkotika och röka och dricka omåttligt.”
Påverkan från lärare
Det kan i varje skola finnas moraliskt korrupta lärare som missbrukar sin maktställning. En del lärare är grymma och hårda mot sina elever, medan andra utnyttjar dem sexuellt. I internatskolor kan sådana lärares handlingar sannolikt lättare förbli opåtalade.
De flesta lärare försöker dock i uppriktighet att öva barnen till att bli produktiva medlemmar av samhället, till att passa in i världen omkring dem, till att låta sig formas. Men här ligger ännu ett problem för barn till Jehovas vittnen. De värderingar som finns i världen stämmer inte alltid överens med kristna principer. Lärare kanske uppmuntrar sina elever att försöka bli inlemmade i den här världen, men Jesus sade att hans efterföljare inte skulle vara ”någon del av världen”. — Johannes 17:16.
Vad händer om det uppstår problem på grund av att barnen följer kristna principer? Om barnen går i en vanlig skola och bor hemma, kan de resonera med sina föräldrar om sådana frågor. Föräldrarna kan då vägleda barnen och kanske också tala med läraren. Detta leder vanligtvis till att problem och missförstånd snabbt kan klaras upp.
I en internatskola blir saken en helt annan. Eleverna där står hela tiden under sina lärares uppsikt och kontroll. Om barn står upp för kristna principer, måste de göra det utan det stöd som deras föräldrar kan ge dag för dag. Ibland klarar barn av att förbli trogna mot Gud under sådana omständigheter. Men det är vanligare att de inte gör det. Det är troligt att ett barn ger efter för en lärares vilja.
Begränsad rörelsefrihet
Till skillnad från universiteten, där de studerande vanligtvis har frihet att komma och gå som de vill, begränsas barnens rörelsefrihet vid internatskolor. Många internatskolor tillåter inte eleverna att lämna det inhägnade skolområdet utom på söndagar, och en del skolor tillåter inte ens det. Eru, en 11-årig elev vid en internatskola, berättar: ”Skolledningen tillåter oss aldrig att gå ut för att vara med vid möten, ännu mindre för att ta del i tjänsten på fältet. Inom skolan finns det enbart gudstjänster för katoliker och muslimer. Alla elever måste välja mellan att gå på någon av dessa eller att utstå intensivt motstånd från både lärare och elever. Eleverna tvingas också att sjunga nationalsången och religiösa sånger.”
Vilket budskap förmedlar föräldrar till sina barn om de sätter dem i sådana skolor? Det skulle mycket väl kunna förmedla det budskapet att världslig utbildning är viktigare än att komma tillsammans för tillbedjan och för att ta del i arbetet med att göra lärjungar — ja, till och med viktigare än att bevara sin ostrafflighet mot Gud. — Matteus 24:14; 28:19, 20; 2 Korinthierna 6:14–18; Hebréerna 10:24, 25.
I en del internatskolor har elever som är barn till Jehovas vittnen kunnat studera Bibeln tillsammans, men till och med detta är ofta svårt. En ung flicka som heter Blessing och är 16 år säger så här om den internatskola hon går i: ”Varje dag samlas de så kallade kristna eleverna för att be. Vi som är Jehovas vittnen försöker vädja till dem, så att vi kan få ha vårt eget bibelstudium, men de äldre eleverna säger åt oss att vår organisation inte är officiellt erkänd. Sedan försöker de tvinga oss att be tillsammans med dem. Om vi vägrar, straffar de oss. Att be lärarna om hjälp gör bara saken värre. De kastar alla slags glåpord efter oss och säger åt de äldre eleverna att bestraffa oss.”
Att framstå som annorlunda
När elever vid en internatskola klart och tydligt är kända som Jehovas vittnen, kan detta vara till deras fördel. Skolledningen kanske befriar dem från att delta i obligatoriska aktiviteter som har att göra med falsk religion och strider mot Jehovas vittnens tro. Skolkamrater kanske låter bli att försöka få med dem i osunda handlingar och samtal. Tillfällen att vittna för klasskamrater och lärare kan öppna sig. Dessutom är det inte lika troligt att sådana som lever efter kristna principer blir misstänkta för allvarliga förseelser, och ibland vinner de både lärarnas och sina skolkamraters respekt.
Men det är inte alltid saker och ting utvecklas på det sättet. En ung person som framstår som annorlunda utsätts ofta för förföljelse och förlöjligande från både skolkamraters och lärares sida. Yinka, en 15-årig pojke som går i internatskola, säger: ”Om du är känd som ett Jehovas vittne, blir du en måltavla. Och eftersom de känner till vår andliga och moraliska ståndpunkt, lägger de ut snaror för att fånga oss.”
Föräldrarnas ansvar
Ingen lärare, skola eller läroanstalt kan med rätta försöka ta på sig uppgiften att forma barnen till att bli överlämnade tillbedjare av Jehova. Det är inte deras uppgift och inte heller deras ansvar. Guds ord ger anvisning om att föräldrarna skall dra försorg om sina barns andliga behov. Paulus skrev: ”Ni, fäder, håll inte på med att irritera era barn, utan fortsätt att uppfostra dem i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning.” (Efesierna 6:4) Hur kan föräldrar tillämpa detta inspirerade råd, om deras barn är långt borta på en internatskola där antalet besökstillfällen är begränsat till ett eller två i månaden?
Omständigheterna kan vara mycket varierande, men kristna föräldrar strävar efter att handla i enlighet med detta inspirerade uttalande: ”Men om någon inte sörjer för sina egna, och särskilt för dem som är medlemmar av hans hushåll, då har han förnekat tron och är värre än en som är utan tro.” — 1 Timoteus 5:8.
Vad finns det för alternativ?
Vad kan föräldrar göra, om det verkar som om de bara har två valmöjligheter — antingen internatskola eller en dåligt utrustad skola i närheten av hemmet? En del som har varit i den här situationen har ordnat med privatlektioner som ett tillägg till den utbildning barnen får i den skola som ligger nära hemmet. Andra föräldrar avsätter tid till att själva undervisa sina barn.
Föräldrar kan ibland undvika problem genom att i god tid planera för den tid då det är dags för deras barn att börja på högstadiet. Om du har barn eller planerar att skaffa familj, kan du kanske undersöka om det finns någon passande högstadieskola i den trakt där du bor. Om det inte gör det, är det kanske möjligt att flytta närmare en sådan.
Som föräldrar är väl medvetna om krävs det skicklighet, tålamod och mycket tid för att ingjuta kärlek till Jehova i ett barn. Om detta är svårt när barnet bor hemma, hur mycket svårare är det då inte om barnet bor långt bort från hemmet! Eftersom frågan om ett barns eviga liv är inbegripen, måste föräldrar på allvar och under bön ta ställning till om det är värt risken att lämna bort sitt barn till en internatskola. Hur kortsiktigt det vore att offra ett barns andliga intressen för att utnyttja möjligheten att ge det utbildning vid en internatskola! Det skulle vara som att rusa in i ett brinnande hus för att rädda ett billigt smycke — bara för att själv bli uppslukad av lågorna.
Guds ord säger: ”Klok är den som har sett olyckan och griper sig an med att gömma sig, men de oerfarna har gått vidare och måste lida straffet.” (Ordspråken 22:3) Det är bättre att förhindra att en svår situation uppstår än att i efterhand försöka föra saker och ting till rätta. Du gör klokt i att tänka på det, när du ställer frågan: ”Bör jag sätta mitt barn i internatskola?”
[Ruta på sidan 28]
Unga Jehovas vittnen om internatskolor
”I en internatskola blir barn till Jehovas vittnen avskurna från andligt umgänge. Det är en mycket fientlig miljö där man utsätts för stor press att göra det som är orätt.” — Rotimi, som gick i internatskola då hon var mellan 11 och 14 år.
”Det var extremt svårt att vara med vid kristna möten. Jag kunde vara med bara på söndagar, och då var jag tvungen att smyga i väg när de andra ställde upp sig för att gå till kyrkan. Jag var aldrig lycklig, för hemma hade jag vant mig vid att vara med vid församlingens alla möten och på lördagar och söndagar vara ute i tjänsten på fältet. Skolan var ingen uppbyggande erfarenhet. Jag gick miste om mycket.” — Esther, som regelbundet blev slagen av lärarna därför att hon inte ville ta del i skolans gudstjänster i kyrkan.
”Det var inte lätt att vittna för skolkamrater på internatskolan. Det är inte lätt att framstå som annorlunda. Jag ville göra som de andra. Jag kanske hade varit modigare om jag hade kunnat gå på mötena och ta del i tjänsten på fältet. Men det kunde jag göra bara när jag hade skollov, och det var bara tre gånger om året. Om man har en oljelampa men aldrig fyller på ny olja, blir ljuset svagare och svagare. Det var likadant i skolan.” — Lara, som gick i internatskola då hon var mellan 11 och 16 år.
”Nu, när jag inte längre går i internatskola, är jag så lycklig över att kunna vara med vid alla möten, ta del i tjänsten på fältet och gå igenom dagens text tillsammans med den övriga familjen. Även om det fanns vissa fördelar med att bo på skolan, finns det inget som är viktigare för mig än att ha ett gott förhållande till Jehova.” — Naomi, som övertalade sin far att ta hem henne från en internatskola.