Pionjärtjänstens välsignelser
”Jehovas välsignelse — det är den som gör rik, och han lägger ingen smärta därtill.” — ORDSPRÅKEN 10:22.
1, 2. a) Vad sade en pionjär om heltidstjänsten? b) Varför kan pionjärer ofta få uppleva större glädje i arbetet med att göra lärjungar än församlingsförkunnare?
”FINNS det någon större glädje än att få se någon som man studerar Bibeln med bli en aktiv lovprisare av Jehova? Det är spännande och trosstärkande att få se hur kraften i Guds ord motiverar en människa att göra förändringar i sitt liv för att behaga Jehova.” Så skrev en pionjär från Canada som har varit i heltidstjänsten i mer än 32 år. Så här säger han om sin pionjärtjänst: ”Jag kan inte tänka mig att göra något annat. Jag kan helt enkelt inte tänka mig att det finns något som skulle kunna skänka samma glädje.”
2 Du håller säkert med om att det ligger stor glädje i att få vara med om att hjälpa någon in på livets väg. Det är naturligtvis inte bara pionjärer som får erfara den glädjen. Alla Jehovas tjänare är befallda att ”göra lärjungar av människor”, något som de också strävar efter att göra. (Matteus 28:19) Men eftersom pionjärerna kan använda fler timmar i tjänsten på fältet än vad de flesta församlingsförkunnare kan, får de ofta erfara större glädje i arbetet med att göra lärjungar. Men pionjärtjänsten ger också andra belöningar. Om du talar med pionjärer, kommer de att berätta för dig att pionjärtjänsten är ett underbart sätt att få uppleva ”Jehovas välsignelse ... som gör rik”. — Ordspråken 10:22.
3. Vad skulle kunna stimulera oss i vår fortsatta tjänst för Jehova?
3 Nyligen ombads pionjärer från olika delar av världen att beskriva vilka välsignelser de har fått uppleva i heltidstjänsten. Låt oss se vad några av dem hade att säga. Men bli inte modfälld om sådant som dålig hälsa, åldrande eller andra omständigheter begränsar dina möjligheter till tjänst. Kom ihåg att det viktiga är att vi, under alla förhållanden, tjänar Jehova av hela vår själ. Men att få lyssna till vad några pionjärer har att säga kanske kan öka ditt intresse för att, om så alls är möjligt, börja i denna givande tjänst.
Stor tillfredsställelse och glädje
4, 5. a) Varför är det så givande att få dela med sig av de goda nyheterna till andra? b) Vad tycker pionjärer om sin tjänst?
4 ”Det är lyckligare att ge än att få”, sade Jesus. (Apostlagärningarna 20:35) Ja, det ligger en belöning i att osjälviskt ge. (Ordspråken 11:25) Så är det i synnerhet när det gäller att dela med sig av de goda nyheterna åt andra. Vilken större gåva skulle vi egentligen kunna ge en medmänniska än att hjälpa henne att få kunskap om Gud, en kunskap som leder till evigt liv? — Johannes 17:3.
5 Det är därför inte överraskande att de som tar del i heltidstjänsten ofta nämner den glädje och djupa tillfredsställelse som tjänsten ger dem. ”Jag känner inte till något annat arbete som skulle kunna skänka mig den tillfredsställelse som jag har fått av att dela med mig av sanningen åt andra”, säger en 64-årig pionjär från England. Och så här sade en änka från Kongo om vad pionjärtjänsten har betytt för henne: ”Pionjärtjänsten har varit till stor tröst för mig sedan jag förlorade min älskade make. Ju mer jag går ut i tjänsten för att hjälpa andra, desto mindre tänker jag på den tragiska förlusten. Jag litar på Jehovas löften och tänker mest på hur jag skall kunna hjälpa dem som jag studerar Bibeln med att förändra sitt liv. Efter varje dag är mitt hjärta fyllt av glädje, och jag sover gott.”
6. Vilken speciell glädje har vissa pionjärer fått uppleva?
6 Somliga, som har varit pionjärer i många årtionden, har upplevt den speciella glädje som kommer av att få tjäna och bilda församlingar i avlägsna trakter, församlingar som så småningom har vuxit till kretsar. Som exempel kan nämnas en syster i Abashiri på Hokkaido (Japans nordligaste ö), som har varit pionjär i 33 år. Hon kommer ihåg hur det vid hennes första kretssammankomst, då kretsen omfattade hela Hokkaido, endast var 70 personer närvarande. Och hur är det nu? Det finns 12 kretsar på ön med sammanlagt över 12.000 förkunnare. Tänk vilken glädje hon måste känna i hjärtat, när hon är med vid sammankomster på denna ö tillsammans med dessa skaror av medförkunnare av Guds kungarike!
7, 8. Vilken glädje har de flesta som varit pionjärer i många år fått uppleva?
7 Andra som har varit pionjärer i många år har fått glädjen att se hur sådana som de har studerat Bibeln med blivit döpta och sedan har traktat efter större tjänsteprivilegier. En syster i Japan, som sedan år 1957 har tjänat som pionjär på nio olika distrikt, erinrar sig hur hon lämnade ett nummer av tidskriften Vakna! till en ung kvinna som arbetade på en bank. Inom nio månader var denna unga kvinna döpt. Längre fram gifte hon sig, och hon och hennes man blev pionjärer med särskilt uppdrag. Vilken glädje var det inte för denna pionjärsyster, när församlingen på hennes tredje pionjärdistrikt fick besök av sin nye kretstillsyningsman och dennes hustru och hustrun visade sig vara den unga kvinna som hon tidigare hade studerat Bibeln med!
8 Det är inte underligt att de som har valt att ägna sitt liv åt pionjärtjänsten betraktar den som ”ett dyrbart och högt värderat privilegium”, som en som varit pionjär i 22 år uttryckte saken!
Bevis på Jehovas omvårdnad
9. Vad lovar Jehova, han som på ett så enastående sätt drar försorg om sin skapelse, och vad innebär det för oss?
9 Jehova, som på ett så enastående sätt drar försorg om sin skapelse, lovar att uppehålla sina tjänare och sörja för dem andligen och materiellt. Kung David i forna tider kunde med rätta säga: ”En ung man har jag varit, jag har också blivit gammal, och ändå har jag inte sett den rättfärdige helt övergiven eller hans avkomma söka efter bröd.” (Psalm 37:25) Denna försäkran från Gud befriar oss naturligtvis inte från skyldigheten att sörja materiellt för våra familjer, och den ger oss inte heller rätt att söka utnyttja våra kristna bröders givmildhet. (1 Thessalonikerna 4:11, 12; 1 Timoteus 5:8) Men när vi villigt gör uppoffringar i vårt liv för att kunna tjäna Jehova mera helt och fullt, då kommer han aldrig att överge oss. — Matteus 6:33.
10, 11. Vad vet många pionjärer av egen erfarenhet om Jehovas förmåga att sörja för sina tjänare?
10 Pionjärer världen över vet av egen erfarenhet att Jehova sörjer för dem som anförtror sig åt hans omvårdnad. Begrunda följande exempel: Ett pionjärpar flyttade till en liten stad där det var stort behov av förkunnare av Guds kungarike. Det var ont om arbete, och efter några månader, då det var dags att betala in premien på 81 dollar för bilförsäkringen, var deras besparingar slut. ”Vi hade ingen möjlighet att betala den”, förklarar brodern. ”Vi bad intensivt den kvällen.” Följande dag fick de ett kort från en familj, som själv kämpade med sin ekonomi, där det stod att de hade fått tillbaka pengar på skatten, och eftersom det var mer pengar än vad de hade förväntat, ville de dela med sig av pengarna åt pionjärparet. De bifogade en check på 81 dollar! ”Jag skall aldrig glömma den dagen, det var så att håret reste sig på mig!” säger pionjärbrodern. ”Vi uppskattade verkligen den familjens givmildhet.” Jehova uppskattar också en sådan omtänksamhet, som är kännetecknande för den givmilda anda som han ingjuter i sina tjänare. — Ordspråken 19:17; Hebréerna 13:16.
11 Många pionjärer kan berätta liknande erfarenheter. Fråga dem, och de kommer att berätta för dig att de aldrig har varit ”helt övergivna”. En 72-årig pionjär säger, när han ser tillbaka på 55 år i heltidstjänsten: ”Jehova har aldrig övergett mig.” — Hebréerna 13:5, 6.
”Ett utmärkt sätt att dras närmare Jehova”
12. Varför är arbetet med att förkunna de goda nyheterna ett så unikt privilegium?
12 När Jehova ber oss att utföra det livräddande arbetet med att förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike, ger han oss — små, ofullkomliga människor — privilegiet att få bli betraktade som hans ”medarbetare”. (1 Korinthierna 3:9; 1 Timoteus 4:16) När vi predikar för andra om Guds kungarike, när vi förkunnar att ondskan skall försvinna, när vi förklarar för människor vilken oerhörd kärlek Jehova visade när han tillhandahöll en lösen, när vi använder hans levande ord och lär ut dess dyrbara innehåll till människor med ärligt hjärta, dras vi helt naturligt närmare vår Skapare, Jehova. — Psalm 145:11; Johannes 3:16; Hebréerna 4:12.
13. Hur säger några att pionjärtjänsten har påverkat deras förhållande till Jehova?
13 Pionjärer kan använda mycket tid varje månad till att inhämta kunskap om Jehova Gud och till att undervisa andra om honom. Hur tycker de att detta har påverkat deras förhållande till honom? ”Pionjärtjänsten är ett utmärkt sätt att dras närmare Jehova”, svarar en äldste i Frankrike, som har varit pionjär i över tio år. En annan pionjär i det landet, som har varit i heltidstjänsten i 18 år, säger: ”Pionjärtjänsten ger oss tillfälle att ’smaka och se att Jehova är god’ och att dag efter dag knyta ett allt starkare band till vår Skapare.” (Psalm 34:8) En syster i England som har varit pionjär i 30 år känner det på liknande sätt. Hon säger: ”Att jag måste förlita mig på Jehovas andes vägledning i min tjänst för mig närmare Jehova. Jag har vid många tillfällen verkligen märkt hur Jehovas ande har väglett mig till ett visst hem vid rätt tidpunkt.” — Jämför Apostlagärningarna 16:6–10.
14. Vilken nytta får pionjärer av att dagligen använda Bibeln och på Bibeln grundade publikationer när de undervisar andra?
14 Många pionjärer upptäcker att detta att de dagligen får använda Bibeln och på Bibeln grundade publikationer, när de förkunnar för andra och undervisar dem om Bibelns sanningar, hjälper dem själva att växa till i kunskap i Guds ord. En 85-årig broder i Spanien, som har varit pionjär i 31 år, förklarar: ”Pionjärtjänsten har hjälpt mig att få ingående kunskap i Bibeln, en kunskap som jag har använt till att hjälpa många människor att lära känna Jehova och hans uppsåt.” En syster från England, som har varit pionjär i 23 år, säger: ”Heltidstjänsten har hjälpt mig att uppodla en god aptit på andlig mat.” Genom att man får förklara för andra vad man har för ”skäl för det hopp” som är i en, stärks ens egen övertygelse om de trosuppfattningar som är så dyrbara för en. (1 Petrus 3:15) Det är vad en pionjär från Australien säger: ”Det stärker min egen tro, när jag i pionjärtjänsten får tala med andra om den.”
15. Vad har många varit villiga att göra för att kunna börja och stanna kvar i pionjärtjänsten, och varför det?
15 Det är uppenbart att dessa pionjärförkunnare är övertygade om att de har valt en form av tjänst som skänker oräkneliga välsignelser från Jehova. Inte underligt att många har varit villiga att göra förändringar i sitt liv och även att offra en världslig karriär och materiella rikedomar för att börja i pionjärtjänsten och stanna kvar i den! — Ordspråken 28:20.
Längtar ditt hjärta efter att göra mer?
16, 17. a) Vad skulle du kunna göra, om du undrar om det är möjligt för dig att vara pionjär? b) Hur känner somliga det, när de inte kan vara pionjärer?
16 Efter att ha begrundat vad pionjärer har att säga om pionjärtjänstens välsignelser kanske du undrar om det är möjligt för dig att bli pionjär. Varför i så fall inte tala med någon pionjär som har haft framgång i heltidstjänsten? Du kan också finna det vara bra att tala med någon av de äldste i församlingen, en äldste som känner dig, ditt hälsotillstånd, dina begränsningar och dina familjeförpliktelser. (Ordspråken 15:22) Andras objektiva bedömning kanske kan hjälpa dig att komma fram till om det är möjligt för dig att vara pionjär. (Jämför Lukas 14:28.) Du kommer verkligen att få många välsignelser, om du kan bli pionjär. — Malaki 3:10.
17 Hur är det då med alla de trogna förkunnare av Guds kungarike som inte har möjlighet att vara pionjärer, trots att de kanske längtar efter att göra mer i tjänsten? Tänk till exempel på hur en ensamstående kristen syster känner det, som kämpar med att uppfostra sina fyra barn. Hon säger: ”Jag är ledsen över att jag nu, på grund av mina omständigheter, inte längre kan gå ut i tjänsten lika mycket som jag brukade göra tidigare, då jag var reguljär pionjär.” Denna syster älskar verkligen sina barn och vill dra försorg om dem. Men samtidigt längtar hon efter att få göra mer i predikoarbetet. ”Jag älskar tjänsten”, förklarar hon. Så känner också andra hängivna kristna det, vars kärlek till Gud får dem att vilja tjäna Jehova ”av allt” sitt ”hjärta”. — Psalm 86:12.
18. a) Vad förväntar Jehova av oss? b) Varför bör vi inte bli modfällda, om vi på grund av våra förhållanden inte kan göra så mycket som vi skulle önska i tjänsten?
18 Kom ihåg att det Jehova förväntar av oss är att vi tjänar honom av hela vår själ. Vad detta betyder kan variera avsevärt från själ till själ. Somliga kan ändra sina förhållanden så att de kan tjäna som reguljära pionjärer. Många andra tjänar som hjälppionjärer då och då eller kontinuerligt genom att använda 60 timmar i tjänsten i månaden. Men det stora flertalet av Jehovas folk ägnar sig av hela sin själ åt arbetet med att predika och undervisa som församlingsförkunnare. Bli därför inte modfälld, om sådant som dålig hälsa, åldrande, familjeförpliktelser eller annat gör att du faktiskt inte kan göra så mycket som du skulle önska i tjänsten. Så länge som du ger av ditt bästa är din tjänst värdefull i Guds ögon, på samma sätt som deras som är i heltidstjänsten!
Alla kan visa pionjäranda
19. Vad är pionjäranda?
19 Även om du inte kan vara pionjär, kan du visa pionjäranda. Vad är då pionjäranda? I numret för juli 1988 av Tjänsten för Guds rike hette det: ”Den kanske kan definieras som att ha en positiv inställning till befallningen att predika och göra lärjungar, att vara fullt inriktad på att visa människor kärlek och omsorg, vara självuppoffrande, finna glädje i att följa Mästaren tätt i spåren och finna behag i andliga, inte materiella, ting.” Hur kan man då visa pionjäranda?
20. Hur kan föräldrar visa pionjäranda?
20 Om du har barn, kan du helhjärtat rekommendera dem att ägna sitt liv åt pionjärtjänsten. Din positiva inställning till förkunnartjänsten kan inskärpa i dem vikten av att göra Jehovas tjänst till det viktigaste i sitt liv. Du kanske skulle kunna bjuda hem pionjärer och resande tillsyningsmän och deras hustrur, så att dina barn får se exempel på sådana som har funnit glädje i heltidstjänsten, något som kan vara till nytta för dem. (Jämför Hebréerna 13:7.) Också i religiöst söndrade hem kan den troende föräldern genom ord och exempel hjälpa sina barn att göra heltidstjänsten till sitt mål i livet. — 2 Timoteus 1:5; 3:15.
21. a) Hur kan vi alla stödja dem som är pionjärer? b) Vad kan de äldste göra för att uppmuntra pionjärerna?
21 I församlingen kan vi alla ge dem som är pionjärer vårt helhjärtade stöd. Skulle du exempelvis kunna göra en extra ansträngning för att samarbeta med en pionjär i tjänsten, i synnerhet vid sådana tider då denne annars skulle få arbeta ensam? Du kan komma att finna att detta blir till ”ett utbyte av uppmuntran”. (Romarna 1:11, 12) Om du är äldste, kan du göra ännu mer för att uppmuntra pionjärerna. När äldstekretsen träffas, bör man regelbundet resonera om pionjärernas behov. Om en pionjär är modfälld eller har problem av något slag, var då inte för snar att rekommendera honom eller henne att sluta som pionjär. Även om det ibland kan vara nödvändigt att rekommendera detta, så glöm inte bort att pionjärtjänsten är ett dyrbart privilegium som en sådan heltidstjänare kanske uppskattar mycket. Det enda som behövs kanske är lite uppmuntran och några praktiska råd. Så här skriver Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Spanien: ”När de äldste uppmuntrar till pionjärtjänst, stöder pionjärerna i tjänsten på fältet och regelbundet bistår dem som herdar, leder det till att pionjärerna erfar större glädje, känner att de gör nytta och önskar fortsätta, trots de hinder som kan uppstå.”
22. Vad bör vi vara fast beslutna att göra i denna kritiska tid i människans historia?
22 Vi lever i en kritisk tid i människans historia. Jehova har gett oss ett livräddande arbete att utföra. (Romarna 10:13, 14) Må vi, oavsett om vi kan vara pionjärer eller ej, visa pionjäranda. Må vi ha en känsla av att det är angeläget och ha en självuppoffrande anda. Må vi vara fast beslutna att ge Jehova det han begär av oss, nämligen att vi tjänar honom av hela vår själ. Och må vi komma ihåg att om vi ger allt vi kan ge — antingen det liknar änkans små mynt eller Marias kostbara olja — så tjänar vi av hela vår själ, något som Jehova uppskattar!
Minns du?
◻ Varför skänker heltidstjänsten tillfredsställelse och glädje?
◻ Vad vet många pionjärer av egen erfarenhet om Jehovas förmåga att sörja för sina tjänare?
◻ Hur tycker pionjärer att deras tjänst påverkar deras förhållande till Jehova?
◻ Hur kan vi visa pionjäranda?
[Bild på sidan 23]
Arbetet med att göra lärjungar skänker pionjärerna stor glädje
[Bild på sidan 23]
Det kan vara till nytta för dina barn att få umgås med heltidsförkunnare
[Bild på sidan 23]
De äldste kan uppmuntra pionjärerna i tjänsten på fältet