En gömd skatt kommer i dagen
— berättelsen om Makarijbibeln
ÅR 1993 hittade en forskare en trave gamla, gulnade nummer av tidskriften Pravoslavnoje obozrenije i ryska nationalbiblioteket i Sankt Petersburg. På tidskriftens sidor, i numren från 1860 till 1867, fanns en skatt som hade varit gömd för den ryska allmänheten i mer än hundra år. Det var en rysk översättning av alla de hebreiska skrifterna, eller hela ”Gamla testamentet”, i Bibeln!
Översättarna var Michail Iakovlevitj Glucharev, känd som arkimandriten Makarij, och Gerasim Petrovitj Pavskij. Båda var språkkännare och framträdande medlemmar av ryska ortodoxa kyrkan. När dessa män tog itu med sitt arbete i början av 1800-talet, hade hela Bibeln ännu inte översatts till ryska.
Bibeln fanns visserligen på fornslaviska, ett språk som föregick våra dagars ryska men som vid mitten av 1800-talet sedan länge kommit ur allmänt bruk och användes endast av prästerna i samband med gudstjänsterna. En liknande situation hade varit rådande i västvärlden, där romersk-katolska kyrkan hade försökt bevara Bibeln uteslutande på latin långt efter det att latinet hade blivit ett dött språk.
Makarij och Pavskij försökte göra Bibeln tillgänglig för gemene man. Upptäckten av deras sedan länge bortglömda verk har därför gjort det möjligt att återställa en viktig del av det ryska litterära och religiösa arvet.
Vilka var då Makarij och Pavskij? Varför mötte deras ansträngningar att översätta Bibeln till folkets språk ett så stort motstånd? Berättelsen om dem är både spännande och trosstärkande för alla som älskar Bibeln.
Behovet av en rysk bibel
Makarij och Pavskij var inte de första som insåg behovet av en bibel på folkets språk. Hundra år tidigare insåg också den ryske tsaren, Peter I (Peter den store), att det fanns ett sådant behov. Betecknande nog betraktade han den Heliga skrift med respekt, och han uppges ha sagt: ”Bibeln är en bok som vida överträffar alla andra och som innehåller allt som rör människans förpliktelser mot Gud och mot nästan.”
År 1716 beordrade därför Peter hovet att låta trycka en bibel i Amsterdam på hans bekostnad. Varje sida skulle ha en spalt med rysk text och en spalt med holländsk text. Bara ett år senare, år 1717, var delen med de kristna grekiska skrifterna, eller ”Nya testamentet”, färdig.
År 1721 hade den holländska delen av en översättning i fyra band av de hebreiska skrifterna också tryckts. En spalt hade lämnats tom. Den skulle senare fyllas med den ryska texten. Peter överlämnade biblarna till ryska ortodoxa kyrkans ”heliga synod” — kyrkans högsta ledning — för att den skulle slutföra tryckningen och ombesörja spridningen. Men synoden fullföljde inte arbetet.
Mindre än fyra år senare dog Peter. Vad hände med hans biblar? De tomma spalterna blev aldrig fyllda med den ryska texten som avsikten hade varit. Biblarna lagrades i stora travar i en källare, där de förstördes — inte ett enda oskadat exemplar kunde senare återfinnas! Synoden beslutade att ”sälja allt som var kvar till köpmännen”.
Översättningsförsöken börjar
År 1812 kom John Paterson, medlem av British and Foreign Bible Society, till Ryssland. I Sankt Petersburg väckte Paterson intelligentians intresse för att bilda ett bibelsällskap. Den 6 december 1812 — samma år som den ryska armén tvingade Napoleon I:s invaderande trupper till återtåg — godkände tsar Alexander I stadgarna för ett ryskt bibelsällskap. År 1815 gav tsaren sällskapets ordförande, furst Aleksandr Golitsyn, i uppdrag att föreslå synoden att ”också ryssarna skulle få möjlighet att läsa Guds ord på sitt eget ryska modersmål”.
Berömvärt nog gav synoden sitt godkännande till att de hebreiska skrifterna skulle översättas till ryska direkt från grundspråket. Den forntida grekiska Septuaginta hade legat till grund för översättningar av de hebreiska skrifterna till fornslaviska. De som skulle översätta Bibeln till ryska instruerades om att grundprinciperna för översättningen skulle vara exakthet, klarhet och renhet. Hur gick det med dessa tidiga försök att ge ut en bibel på ryska?
Dödsstöten mot översättningsarbetet?
Konservativa element både inom kyrkan och i regeringskretsar blev snart på sin vakt mot religiöst och politiskt inflytande från utlandet. Somliga kyrkliga ledare hävdade dessutom att fornslaviskan — liturgins språk — uttryckte Bibelns budskap bättre än ryskan.
Det ryska bibelsällskapet upplöstes därför år 1826. Tusentals exemplar av översättningar som framställts av bibelsällskapet brändes. Följden blev att Bibeln hamnade i skuggan av ritual och tradition. Synoden följde romersk-katolska kyrkans exempel och stadgade år 1836: ”Det är tillåtet för varje gudfruktig lekman att höra den Heliga skrift, men vissa delar av den Heliga skrift, i synnerhet Gamla testamentet, är det inte tillåtet för någon att läsa utan vägledning.” Detta verkade bli dödsstöten för bibelöversättningsarbetet.
Pavskijs verk
Under tiden tog Gerasim Pavskij, professor i hebreiska, itu med uppgiften att översätta de hebreiska skrifterna till ryska. År 1821 fullbordade han en översättning av Psalmerna. Tsaren var snar att godkänna den, och i januari 1822 hade Psalmernas bok kommit ut till allmänheten. Den rönte omedelbart ett välvilligt mottagande och fick tryckas om 12 gånger — totalt trycktes 100.000 exemplar!
Pavskijs översättning var utförd med vetenskaplig noggrannhet, vilket gjorde att han tillvann sig respekt från många språkkännare och teologer. Han beskrivs som en rättfram och ärlig man som inte lät sig påverkas av intrigerna runt omkring honom. Trots kyrkans motstånd mot det ryska bibelsällskapet, och trots att somliga ansåg att det representerade utländska intressen, fortsatte professor Pavskij att översätta bibelverser till ryska vid sina föreläsningar. Hans beundrande studenter skrev för hand av hans återgivningar och kunde med tiden fullborda hans verk. År 1839 var de djärva nog att ge ut 150 exemplar på universitetets förlag — utan censorernas tillstånd.
Pavskijs översättning gjorde ett starkt intryck på läsarna, och det blev allt större efterfrågan på den. Men år 1841 framfördes ett anonymt klagomål till synoden angående ”faran” med denna översättning, som påstods avvika från den ortodoxa läran. Två år senare utfärdade synoden denna befallning: ”Konfiskera alla befintliga handskrivna och litograferade exemplar av G. Pavskijs översättning av Gamla testamentet och förstör dem.”
Ära åt Guds namn
Pavskij hade emellertid på nytt väckt intresset för bibelöversättning. Han hade också gett framtida översättare ett viktigt mönster att följa när det gällde en annan betydelsefull fråga — Guds namn.
Den ryske forskaren Korsunskij förklarade: ”Guds eget namn, det heligaste av hans namn, bestod av de fyra hebreiska bokstäverna יהוה och uttalas nu Jehova.” I forntida bibelhandskrifter förekommer Guds särskiljande namn tusentals gånger enbart i de hebreiska skrifterna. Judarna kom emellertid felaktigt att anse att Guds namn var för heligt att skriva och uttala. Angående detta sade Korsunskij: ”I tal och skrift ersattes det vanligtvis med Adonaj, ett ord som i allmänhet återges med ’Herren’.”
Orsaken till att man slutade använda Guds namn var helt klart vidskeplig fruktan — inte gudaktig vördnad. Ingenstans i Bibeln avskräcks människor från att använda Guds namn. Gud själv sade till Mose: ”Detta är vad du skall säga till Israels söner: ’Jehova, era förfäders Gud, ... har sänt mig till er.’ Detta är mitt namn till obestämd tid, och detta är åminnelsen av mig från generation till generation.” (2 Moseboken 3:15) De som tillber Gud uppmanas gång på gång i Bibeln: ”Tacka Jehova! Anropa hans namn.” (Jesaja 12:4) Ändå valde de flesta bibelöversättarna att följa judisk tradition och undvek att använda Guds namn.
Pavskij följde emellertid inte denna tradition. Enbart i hans översättning av Psalmerna förekommer namnet Jehova mer än 35 gånger. Hans mod skulle få ett betydelsefullt inflytande på en av hans samtida.
Arkimandriten Makarij
Den personen var arkimandriten Makarij, en rysk-ortodox missionär som var mycket språkkunnig. Redan vid sju års ålder kunde han översätta korta ryska texter till latin. När han var 20 år kunde han hebreiska, tyska och franska. Han hade emellertid en ödmjuk inställning och en stark känsla för sitt ansvar inför Gud, vilket hjälpte honom att undvika självsäkerhetens snara. Han frågade ofta andra språkkännare och forskare till råds.
Makarij ville reformera missionsverksamheten i Ryssland. Han ansåg att kyrkan först måste ”upplysa massorna genom att inrätta skolor och sprida biblar på det ryska språket”, innan kristendomen kunde förmedlas till muslimer och judar i Ryssland. I mars 1839 kom Makarij till Sankt Petersburg i förhoppning om att få tillstånd att översätta de hebreiska skrifterna till ryska.
Makarij hade redan översatt bibelböckerna Jesaja och Job. Synoden vägrade emellertid att ge honom tillstånd att översätta de hebreiska skrifterna till ryska. Makarij uppmanades faktiskt att skrinlägga alla planer på att översätta de hebreiska skrifterna till ryska. Synoden utfärdade en order, daterad den 11 april 1841, i vilken Makarij ålades ”en tre till sex veckors botgöring hemma hos en biskop i Tomsk för att rena sitt samvete genom bön och knäböjning”.
Makarijs modiga ställningstagande
Från december 1841 till slutet av januari 1842 fullgjorde Makarij sin botgöring. Men när detta väl var gjort, började han omedelbart översätta resten av de hebreiska skrifterna. Han hade kommit över ett exemplar av Pavskijs översättning av de hebreiska skrifterna och använde det för att kontrollera sina egna återgivningar. I likhet med Pavskij ville han inte dölja Guds namn. Namnet Jehova förekommer faktiskt mer än 3.500 gånger i Makarijs översättning!
Makarij skickade avskrifter av sitt verk till välvilligt inställda vänner. Ett fåtal handskrivna exemplar spreds, men kyrkan fortsatte att hindra utgivningen av hans verk. Makarij planerade att ge ut sin bibel utomlands. Kort före sin avresa blev han sjuk och dog strax därefter, år 1847. Hans bibelöversättning gavs aldrig ut under hans livstid.
Utgiven till sist!
De politiska och religiösa vindarna vände till slut. En ny liberalism svepte över landet, och år 1856 gav synoden än en gång sitt tillstånd till att Bibeln översattes till ryska. I detta förbättrade klimat gavs Makarijbibeln ut i delar i tidskriften Pravoslavnoje obozrenije mellan åren 1860 och 1867 under titeln ”Ett experiment i översättning till ryska”.
Ärkebiskop Filaret i Tjernigov, kännare av rysk religiös litteratur, gjorde följande bedömning av Makarijbibeln: ”[Makarijs] översättning är trogen mot den hebreiska texten, och språket i översättningen är rent och anstår ämnet.”
Makarijbibeln kom emellertid aldrig ut till allmänheten. Den blev praktiskt taget helt bortglömd. År 1876 var hela Bibeln, både de hebreiska och de grekiska skrifterna, äntligen översatt till ryska med synodens godkännande. Denna fullständiga bibel kallas ofta synodalöversättningen. Ironiskt nog tjänade Makarijs och Pavskijs översättningar som huvudsaklig källa till denna den ryska ortodoxa kyrkans ”officiella” översättning. Men Guds namn användes bara på några få av de ställen där det förekommer i den hebreiska texten.
Makarijbibeln i våra dagar
Makarijbibeln förblev bortglömd ända till år 1993. Som nämndes i inledningen hittades den då publicerad i gamla nummer av tidskriften Pravoslavnoje obozrenije, förvarade i avdelningen för sällsynta böcker i ryska nationalbiblioteket. Jehovas vittnen insåg värdet av att göra denna bibel tillgänglig för allmänheten. Biblioteket gav den religiösa organisationen Jehovas vittnen i Ryssland tillstånd att göra en kopia av Makarijbibeln, så att den kunde bearbetas för utgivning.
Jehovas vittnen lät sedan trycka närmare 300.000 exemplar av denna bibel i Italien för spridning i hela Ryssland och i de många andra länder där man talar ryska. Förutom Makarijs översättning av större delen av de hebreiska skrifterna innehåller denna utgåva Pavskijs översättning av Psalmerna samt den av ortodoxa kyrkan auktoriserade synodalöversättningen av de grekiska skrifterna.
I januari 1997 tillkännagavs utgivningen av denna bibel vid en presskonferens i Sankt Petersburg. (Se sidan 26.) Ryska läsare kommer utan tvivel att finna den nya bibeln upplysande och uppbyggande.
Utgivningen av Makarijbibeln är således en religiös och litterär triumf! Den är också en trosstärkande påminnelse om sanningen i orden i Jesaja 40:8: ”Det gröna gräset har förtorkat, blomstret har vissnat; men vår Guds ord, det kommer att bestå till obestämd tid.”
[Ruta/Bild på sidan 26]
Makarijbibeln lovordas av kritikerna
”ÄNNU ett litterärt minnesmärke har getts ut: Makarijbibeln.” Med den inledningen tillkännagav tidningen Komsomolskaja Pravda utgivningen av Makarijbibeln.
Sedan tidningen påpekat att det var först för omkring ”120 år sedan” som Bibeln kom ut på ryska, skrev den beklagande: ”I många år motsatte sig kyrkan att heliga böcker översattes till lättlästa språk. Sedan kyrkan förkastat flera översättningar, godkände den slutligen en av dem år 1876, och den blev känd som synodalöversättningen. Den fick emellertid inte användas i kyrkorna. Den enda bibel som erkänns där är än i denna dag den fornslaviska.”
Sankt Petersburg-tidningen Echo framhöll också värdet av utgivningen av Makarijbibeln och skrev: ”Auktoritativa forskare från Sankt Petersburgs statliga universitet, Herzens pedagogiska universitet och Statliga museet för religionshistoria ger denna nya utgåva av Bibeln högt betyg.” Tidningen hänvisade till Makarijs och Pavskijs arbete med att översätta Bibeln till ryska under första hälften av 1800-talet och skrev: ”Fram till den tiden kunde Bibeln i Ryssland bara läsas på fornslaviska, ett språk som kunde förstås endast av medlemmar av prästerskapet.”
Jehovas vittnens utgivning av Makarijbibeln tillkännagavs vid en presskonferens i Sankt Petersburg tidigare i år. Den lokala dagstidningen Nevskoje Vremja skrev: ”Auktoritativa forskare ... betonade att utgåvan skulle betraktas som en stor tillgång för kulturlivet i Ryssland och Sankt Petersburg. Oavsett vad man anser om denna religiösa organisations verksamhet, är publiceringen av denna hittills okända översättning av Bibeln utan tvivel av stort värde.”
Alla som älskar Gud gläder sig verkligen när hans skrivna ord blir tillgängligt på ett språk som gemene man kan läsa och förstå. Bibelälskare överallt är glada över att ännu en bibelöversättning har gjorts tillgänglig för de miljontals människor världen över som är rysktalande.
[Bild]
Utgivningen av Makarijbibeln tillkännagavs vid denna presskonferens
[Bild på sidan 23]
Ryska nationalbiblioteket, där den gömda skatten hittades
[Bild på sidan 23]
Peter den store försökte få Bibeln utgiven på ryska
[Bildkälla]
Corbis-Bettmann
[Bild på sidan 24]
Gerasim Pavskij, som bidrog till översättningen av Bibeln till ryska
[Bild på sidan 25]
Arkimandriten Makarij, som den nya ryska bibeln är uppkallad efter