Jehovas vittnens första internationella sammankomst i Ryssland

SANKT PETERSBURG i Ryssland är allmänt känt för vad dess invånare kallar de ”vita nätterna” — en period på cirka tre veckor i juni, då himlen aldrig blir riktigt mörk. Men den 26—28 juni 1992 hände något speciellt.

Under de dagarna höll Jehovas vittnen en sammankomst som väckte uppseende, inte för det bokstavliga ljus som staden S:t Petersburg då badade i dygnet runt, utan för det andliga ljus som sanna kristna återkastar. Sammankomsten hade följaktligen temat ”Ljusbärare”.

Det var Jehovas vittnens första internationella sammankomst i det forna Sovjetunionen. Där fanns delegater från omkring 30 olika länder representerande hela världen. De kom från bland annat Canada, Danmark, Finland, Förenta staterna, Italien, Japan, Nederländerna, Norge, Schweiz, Storbritannien, Sverige och Tyskland.

Dessutom var omkring 29.000 vittnen från det forna Sovjetunionen närvarande. Några kom från Estland, Georgien, Lettland, Litauen, Moldavien och Ukraina. Det var märkligt att så många kunde komma dit med tanke på de svåra ekonomiska förändringar som skett i Ryssland. Och det är helt fantastiskt att delegater som hade fått resa 800 mil från Vladivostok och andra platser vid kusten i östra Ryssland kunde vara med.

Den största utländska delegationen kom från Finland, med mer än 10.000 representanter. Stadion var uppdelat i två sektioner — en sektion för rysktalande och en för finsktalande — med var sitt podium varifrån programpunkterna hölls.

Förberedelser

Sammankomsten hölls på det 42 år gamla Kirovstadion, som ligger på ön Krestovskij, bara några kilometer från S:t Petersburgs centrum. Det rymmer omkring 60.000 sittande och är det näst största stadion som finns i det forna Sovjetunionen. Bakom stadion kunde man se Nevaflodens utlopp i Finska viken.

Men stadion var i behov av reparation. Avloppsledningar rengjordes, och hus med fler toaletter byggdes. Stadions långa bänkrader, omkring 30 kilometer sammanlagt, behövde målas. Dessutom tuktades buskar runt stadion, och gräset slogs och klipptes. Det tog många veckor innan det arbetet var klart.

Resor och inlogering

Det var ungefär 17.000 utländska delegater som hade inbjudits, och anordningarna för deras resor och inlogering visade sig vara mycket arbetskrävande. De ryska myndigheterna var mycket samarbetsvilliga, inte bara vid de olika konsulaten, utan också vid gränserna och vid den internationella flygplatsen i S:t Petersburg.

Avtal gjordes med 32 hotell om att hysa de flesta av de 17.000 utländska delegaterna. De 29.000 delegaterna från olika delar av det forna Sovjetunionen inlogerades i 132 skolor och daghem. Delegaterna behövde också transporteras till sammankomstplatsen varje dag, och därför hyrde man omkring 390 bussar för detta ändamål.

Många utländska delegater fick mat på hotellen som de bodde på. Men flera månader före sammankomsten uttryckte myndigheterna i S:t Petersburg oro över problemet med att få fram mat åt många tusen delegater från olika delar av det forna Sovjetunionen. De konstaterade att det inte skulle finnas tillräckligt med mat i staden och att vittnena måste ta med sig mat från annat håll.

Och det är exakt vad de gjorde. Flera av Sällskapet Vakttornets avdelningskontor bidrog med stora sändningar med mat. Enbart avdelningskontoret i Finland skänkte 200 ton mat till sammankomsten! Dessutom hade de flesta av de utländska delegaterna med sig små paket med köttkonserver, torkad frukt, nötter, bröd och andra varor. Sista sammankomstdagen delades det ut lastbilslass med matpaket vid stadion till delegater från det forna Sovjetunionen, så att de kunde ha mat för sin resa hem.

Annonskampanj i full skala

S:t Petersburg är den näst största staden i Ryssland, med omkring fem miljoner invånare. För första gången någonsin fick Jehovas vittnen i Ryssland tillåtelse att gå ut med en annonskampanj i full skala.

Denna makalösa kampanj började flera veckor före sammankomsten. Omkring en miljon löpsedlar trycktes på ryska och spreds. På löpsedelns framsida var en inbjudan till det offentliga föredraget på lördagseftermiddagen. På baksidan var det en beskrivning av söndagens program. Dessutom delades närmare 750.000 exemplar av traktaten Vad tror Jehovas vittnen på? ut till S:t Petersburgs invånare. Detta gjorde dem förtrogna med vittnenas läror.

De flesta av delegaterna kom en till fyra dagar innan sammankomsten började. Under de dagarna var tusentals delegater ute på gatorna och delade ut löpsedlar och erbjöd traktater och annan litteratur på ryska. Dessutom var flera stora affischer iordninggjorda och utplacerade längs de mest trafikerade gatorna i centrum av S:t Petersburg. De var omkring 3 meter höga och 1,5 meter breda med en färgglad inbjudan till det offentliga föredraget på både fram- och baksidan. En del av dem hade satts upp precis vid ingången till de mest frekventerade tunnelbanestationerna.

Programmet

Äntligen kom den första sammankomstdagen, med mer än 45.000 personer närvarande! Programmet var modifierat till nytta för de många delegater som inte talade ryska eller finska. Som exempel kan nämnas att flera tal hölls på engelska och tolkades till finska och ryska. Sju medlemmar av Jehovas vittnens styrande krets höll ett antal av dessa tal.

Varje dag under sammankomsten var det rapporter och erfarenheter från andra länder som visar hur Jehova välsignar predikoarbetet där. Dessa rapporter, jämte många erfarenheter, avgavs också på engelska och tolkades till ryska och finska.

Det offentliga föredraget för den ryska sektionen behandlade en fråga av stort intresse för många ryssar i dag. Temat för det var: ”Bryr Gud sig verkligen om oss?” Efter talet hade delegaterna glädjen att få den nya broschyren Bryr Gud sig verkligen om oss? på ryska och finska.

Den sångbok som Jehovas vittnen använder vid sina möten finns inte på ryska ännu. Därför gjorde Sällskapet Vakttornet i ordning ett specialhäfte med orden till alla de sånger som skulle sjungas under sammankomsten. De ryska delegaterna fick var sitt exemplar då de kom in på stadion. Hur spännande var det inte att lyssna till 46.000 personer från omkring 30 olika länder sjunga lovsånger till Jehova Gud på sina respektive språk, däribland ryska!

Evolutionsteorin har i årtionden lärts ut i många delar av världen, också i det forna Sovjetunionen. Jehovas vittnen i dessa länder är nu bättre rustade att avslöja falskheterna i denna teori och att sprida sanningen om Skaparen av allt liv. Hur glada och lyckliga blev inte delegaterna vid slutet av söndagsförmiddagens session, då en medlem av den styrande kretsen presenterade boken Liv — ett resultat av evolution eller skapelse? på ryska! Alla fick ett exemplar fritt.

De utländska delegaterna hade i förväg fått reda på att många av vittnena i Ryssland inte har några biblar. Därför togs tusentals biblar på ryska med som gåvor. Biblarna samlades ihop på ett särskilt ställe för att sedan kunna föras till Jehovas vittnens församlingar och delas ut åt dem som behöver en bibel.

De blev häpna!

Under hela förmiddagen och tidigt på eftermiddagen på lördagen kom en ständig ström av besökare som inte var vittnen till stadion. De var nyfikna och ville med egna ögon se vad som pågick. Många blev häpna. De flesta av dem hade aldrig hört talas om Jehovas vittnen förrän de fick en inbjudan att komma till det offentliga föredraget. Några hade hört något om sammankomsten på TV-nyheterna. Som mest var det 46.214 personer närvarande vid sammankomsten.

En ung kvinna som tillhör ryska ortodoxa kyrkan kommenterade: ”Jag är mycket imponerad av vittnena. De är fridsamma, artiga och uppträder värdigt.” En annan besökare sade: ”Vi hoppas att Jehovas vittnen skall ha många fler sammankomster här i S:t Petersburg.” En högt uppsatt polisman vid ryska polisen, också kallad milisen, tjänstgjorde vid sammankomstplatsen, och han sade att det var ”spännande att vara här vid sammankomsten”.

En myndighetsperson i S:t Petersburg sade att ”Jehovas vittnen betraktas som något slags underjordisk sekt, vars medlemmar sitter i mörkret och behandlar sig själva och sina barn illa. Men jag ser normala, leende människor, som till och med uppför sig bättre än många jag känner. De är fridsamma och lugna, och de visar att de älskar varandra mycket.” Han tillade: ”Jag kan verkligen inte förstå varför människor säger sådana lögner om er.”

På lördagseftermiddagen försökte några motståndare störa sammankomsten. De bar stora banderoller med falska anklagelser mot vittnena. Då skaran av protesterande blev större och högljuddare, kallade polisen in reservstyrkor för att skydda sammankomstdelegaterna. Den protesterande folkskaran kom aldrig innanför grindarna. Framåt kvällningen lämnade de helt enkelt området, besvikna.

En av sammankomstdelegaterna, som såg vad som hände, blev särskilt imponerad av den samarbetsvilliga anda som milisen visade. ”Jag kan inte tro mina ögon, då jag ser milisen göra så stora ansträngningar för att skydda oss. För bara ett par år sedan betraktades Jehovas vittnen som statens fiender, men nu skyddar milisen faktiskt oss!” En officer visade öppet och uppriktigt vad han kände, då han berättade för ett antal delegater: ”Vi vill inte att ni skall vara rädda för oss. Vi är här för att skydda er och se till att allt går bra.”

Allt gick bra. Till och med vädret var idealiskt. Under alla sammankomstdagarna var det torrt och varmt och mycket klart och fint väder.

Flera tusen blev döpta

För många var sammankomstens höjdpunkt dopet, då flera tusen blev döpta. En församling i S:t Petersburg, med 254 förkunnare, rapporterade att 108 blev döpta i den församlingen! Det är svårt att med ord uttrycka de starka känslor som delegaterna kände, då de såg 3.256 dopkandidater ställa sig upp. Talaren ställde två frågor angående deras överlämnande åt Jehova, och de svarade med ett rungande ”da” (ja).

Efter bönen fördes de kvinnliga dopkandidaterna åt ett håll till deras omklädningsrum och de manliga åt ett annat håll till deras omklädningsrum. I hundratal lämnade de arenan och vinkade glatt åt de kvarvarande på läktarna, och dessa vinkade tillbaka.

Många av åskådarna grät av glädje. Andra applåderade utan uppehåll i mer än 45 minuter. En finsk delegat kunde inte behärska sig, utan började gråta. Han förklarar: ”År 1943 blev jag rekryterad till finska armén för att kämpa mot ryssarna. Det var ett hemskt krig. Och nu, vid den här sammankomsten, fick jag se tusentals ryssar överlämna sitt liv åt Jehova! När jag såg några av dem sitta i rullstol och andra linka fram, grät jag. Jag frågade mig själv: ’Är de också krigsveteraner? Blev de sårade av finska soldater?’ Jehova kanske kan hjälpa mig nu att bistå mina ryska bröder.”

Uppskattade de rysktalande vännerna att Jehova hade anordnat denna tredagars andliga fest för dem, denna första stora sammankomst i S:t Petersburg? När den siste talaren avslutade sitt tal, sade han: ”Vi tackar främst av allt Jehova Gud för denna underbara sammankomst.” Åhörarna reste sig och applåderade entusiastiskt i mer än fem minuter. Det var en stående ovation till Jehova!

Jehova Gud, ljusets källa, stöder verkligen de tusentals ljusbärare som finns i dessa länder som tidigare var en del av Sovjetunionen. Efter mer än 70 års restriktioner och förföljelse framstår det nu klart att Jehova hela tiden har uppfyllt sitt löfte i Jesaja 60:22, där det heter: ”Den lille, han kommer att bli till tusen, och den ringe till en mäktig nation. Jag själv, Jehova, kommer att påskynda det i dess egen tid.”

[Ruta på sidan 27]

Andra sammankomster

Allt som allt hölls under sommaren sex sammankomster på olika platser i det forna Sovjetunionen. Sammanlagt var 91.673 personer närvarande vid dessa, och 8.562 blev döpta. Detta betyder att 9,3 procent av de närvarande blev döpta vid dessa sammankomster. Detta procenttal skulle naturligtvis ha varit ännu högre om inte cirka 17.000 utländska delegater hade varit med vid den internationella sammankomsten i S:t Petersburg.

I Visoki Zamok, som ges ut i Lviv (tidigare Lvov), konstaterade man: ”Vänlighet och ärlighet har verkligen härskat vid stadion under sammankomstens tre dagar. Trots att en så stor folkskara var samlad är stadionområdet fortfarande lika rent som det var före sammankomsten. Överallt fann man en exemplarisk ordning och fridsamhet.”

Nu när Jehovas vittnen har fått frihet att öppet tillbe Gud i det forna Sovjetunionen, är det många som för första gången har möjlighet att se vilka vittnena egentligen är. I Krasnojarskij Komsomolets, en rysk tidning, hette det: ”Det är ett attraktivt, mycket vänligt och fullständigt opolitiskt folk, som uppmuntrar till flit och arbetsamhet och inte till att springa efter ’lättförtjänta pengar’.”

Sammankomster i det forna Sovjetunionen

26—28 juni S:t Petersburg, Ryssland 46.214 3.256

10—12 juli Lviv, Ukraina 15.011 1.326

Alma-Ata, Kazakstan 6.605 829

17—19 juli Charkov, Ukraina 17.425 2.577

24—26 juli Irkutsk, Sibirien 5.051 536

Tallinn, Estland 1.367 38

TOTALT 91.673 8.562

[Bild på sidan 24]

Stora affischer annonserade sammankomsten

[Bilder på sidan 25]

En rysk delegat får ett eget exemplar av Bibeln

Särskilda sånghäften användes

[Bilder på sidan 26]

Ett imponerande antal personer — 3.256 — blev döpta