Vad gör vi för att hjälpa varandra?
1 Som vi alla vet, innebär detta att vara kristen mycket mer än att offentligen predika de goda nyheterna. Bland annat inbegriper det också att vi visar kärlek till våra kristna bröder och systrar. Det är inte bara de förordnade tjänarna som har ansvaret att ägna uppmärksamhet åt uppbyggandet av dem som redan är förkunnare. Vare sig vi är förordnade tjänare eller inte, blir vi identifierade som Jesu efterföljare genom att vi följer hans bud att ”älska varandra”. (Joh. 13:34, 35) Detta drag är framträdande bland Jehovas vittnen. Men finns det utrymme för oss var och en, så att vi kan ”vidga” oss i vår omsorg om våra bröder? (2 Kor. 6:11—13, NW) Ja, det finns så många områden där man kan ge hjälp.
2 Somliga behöver bistånd för att komma till mötena. Vet du om någon som behöver sådan hjälp? En kretstjänare meddelar att i en församling på landsbygden i Maryland i USA är det bara några få av förkunnarna som har bil. Men dessa få, som har uppriktigt intresse för de övriga, gör ofta fyra eller fem resor för att alla skall komma till mötena i Rikets sal. Det är tydligt att de verkligen bryr sig om varandra, och det är på det sättet det bör vara, inte sant?
3 Om ni har ett regelbundet familjestudium i hemmet, vet du vilken välsignelse detta kan innebära! Ni kanske förbereder Vakttornsstudiet tillsammans. Det är inte bara det att det gör det möjligt för dig att få större gagn av församlingens möten, utan det bidrar också direkt och märkbart till din andliga tillväxt. Men det kan i din församling finnas familjer som nyligen kommit med och som ännu inte bestämt om en tid för ett regelbundet familjestudium. Finns det någon sådan familj som du tid efter annan skulle kunna bjuda in till ert hem för att vara med om ett studium? Vi vet om en familj med sex medlemmar som har välkomnat bland sig en ung broder, vars föräldrar inte delar hans tro, och varje gång han har varit tillsammans med familjen talar han entusiastiskt om det i flera dagar.
4 En inbjudan att ta del i tjänsten är också någonting som uppbygger. Om du planerar att göra några besök ensam, skulle du då kunna ”vidga” dig, kanske genom att i förväg ringa till en annan förkunnare och inbjuda honom att följa med dig? Det tar bara några få minuter att komma överens om detta. Även om du planerar att gå till en samling för tjänst på fältet, kunde det vara till nytta om du på förhand kontaktade en annan förkunnare och erbjöd dig att komma och hämta honom. Det kan vara just den uppmuntran han behöver, och hans uppskattande gensvar kommer att öka din egen lycka i tjänsten. En syster som själv började i tjänsten så sent som förra året har funnit att det förhåller sig på detta sätt. När hon planerar sin tjänst, tänker hon på att regelbundet ta andra med sig, och varje vecka samarbetar hon med flera andra. Hon har själv varit feriepionjär, men också då hon inte kan vara det, erbjuder hon sig att samarbeta med andra som är feriepionjärer, kanske för första gången, för att hjälpa dem att göra tjänsten framgångsrik.
5 I varje församling finns det somliga som behöver hjälp för att bli effektiva i sin tjänst på fältet. Vilken hjälp kan du erbjuda? Har du lätt för att placera tidskrifter? Varför skulle du då inte kunna erbjuda dig att ta någon med dig som inte får samma resultat och visa honom hur du gör? Somliga kanske lyckas väl med att få in de besökta i samtal; andra skulle vara tacksamma om de fick lära sig detta. Det kan hända att du finner särskild glädje i att leda bibelstudier i hem. Inbjud någon att följa med dig och lära sig hur man får del av denna glädje. Vi har inte alla samma förmågor, men oberoende av vilka vi är kan vi finna på sätt att hjälpa varandra. — Rom. 12:6—8.
6 Om vi själva behöver hjälp på något sätt, så betyder inte det att vi är ur stånd att hjälpa andra. Det finns t. ex. en äldre syster i Brooklyn som har mycket svårt att gå, och hon är mycket glad över att en familj i grannskapet låter henne följa med till mötena i deras bil. Men hon är också vaken för sina möjligheter att hjälpa. En förmiddag varje vecka sköter hon om familjens lille pojke, som inte är så frisk, för att mamman lättare skall kunna ta del i tjänsten på fältet. Hon inbjuder också några hårt arbetande förkunnare att komma hem till henne för att få lunch, eftersom hon vet att det hon gör kan hjälpa dem att få en heldag i tjänsten.
7 Lärjungen Jakob påminner oss om att den sanna tillbedjan inbegriper att man visar särskild hänsyn för ”fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse”. (Jak. 1:26, 27) De som får pröva på vedermödor behöver uppmuntran. Ett telefonsamtal, ett brevkort eller ett personligt besök blir uppskattat, när man måste hålla sig inne på grund av sjukdom. Ingen annan skulle behöva be oss visa sådant intresse för varandra; det är någonting naturligt för dem som älskar varandra.
8 Vi är naturligtvis allesammans upptagna. Vårt schema är vanligtvis fulltecknat. Men i avsevärd utsträckning kan vi visa omsorg om varandra genom att inbegripa andra i det vi redan gör — då vi går till mötena, då vi tar del i tjänsten på fältet och då vi studerar. Vi kan också göra mycket genom att använda tiden före och efter mötena på ett meningsfullt sätt — genom att visa intresse för andra. Andra besök kan man ofta göra när man skall gå ut och handla eller är på väg hem från tjänsten. Vi kommer att få rika välsignelser, om vi gör saker och ting för varandra. ”Ja, låt oss, så länge vi har tid som är gynnsam för det, göra det som är gott gentemot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron.” — Gal. 6:10, NW.