Var allt för alla slags människor
1 För att vara till verklig hjälp i vår tjänst måste vi kunna tala med andra. Det vill säga att vi måste kunna anpassa oss, eftersom vi träffar på alla slags människor. Somliga kommer med invändningar, säger att de har sin egen religion eller att de inte har tid eller helt enkelt att de inte är intresserade. De har kanske hört andra tala om vårt arbete, och så sluter de sinnet för budskapet innan de har hört vad det gäller. Vad kan vi göra för att hjälpa dem?
2 Aposteln Paulus mötte av allt att döma också invändningar, och därför använde han olika sätt att nalkas olika människor för att få tala med dem. Paulus sade själv: ”För judarna [har jag] blivit som en jude. . . . För dem som är utan lag har jag blivit som en utan lag. . . . För de svaga har jag blivit svag. . . . För alla slags människor har jag blivit allt för att i alla händelser kunna frälsa några. Men allt gör jag för de goda nyheternas skull, för att kunna bli delaktig i dem med andra.” (1 Kor. 9:20—23, NW) Försöker vi också anpassa oss, när vi talar med de människor vi träffar på i tjänsten?
Till dem som ”inte har tid”
3 Det händer ganska ofta att någon avbryter oss i själva inledningen och säger: ”Jag har inte tid.” Kanske har den besökte också bråttom och skulle uppskatta att vi tar hänsyn. I ett sådant fall kan vi säga: ”Det var ledsamt att jag kom så olägligt. Jag önskade så gärna få dela med mig av en tanke från bibeln. Men eftersom ni inte har tid, kan jag kanske få lämna den här (småskriften, tidskriften eller löpsedeln) till er. Vid ett lägligare tillfälle skulle jag gärna vilja samtala med er om den här bibliska tanken.” Ofta tackar människor ja till något, när man bemöter dem vänligt, och de sätter värde på att vi tar hänsyn till att de är upptagna.
4 Ibland kan det räcka med att vi försäkrar den besökte att vi skall fatta oss kort. En del bröder tittar på klockan och säger: ”Jag kan tala om vad mitt ärende gäller på två minuter”, och sedan håller de det löftet. I stället för att söka få i gång ett samtal kan du då snabbt förklara vad ditt besök gäller, vare sig det är att dryfta ett bibelställe, inbjuda till ett offentligt föredrag (och föreslå att den besökte läser budskapet på löpsedeln) eller visa dem någon publikation, så att de kan ha något att läsa senare. Allt får bero av den besöktes inställning eller situation. Vi kan inte förvänta att alla människor skall släppa vad de har för händer och lyssna till oss, om tidpunkten för vårt besök inte är läglig. I vissa fall kan vi helt enkelt fråga om det skulle vara lämpligare att vi kom tillbaka litet senare. Eller vi kanske kan säga något om att vi hoppas att vi skall få tala med dem en annan gång, när det är lägligare.
Till dem som ”har sin egen religion”
5 En annan invändning som vi får ibland lyder så: ”Jag har min egen religion.” Vi kan alltid svara att det gläder oss att höra det, och så kan vi fråga om de inte anser att det är bra att känna till olika människors synpunkter och att veta vad andra tror på, eftersom det finns så många olika religioner. Eller kanske vi kan säga att vi är glada över att höra att de tror på Gud, och så kan vi tillägga att vi har funnit att flertalet människor tycker att — oberoende av vilken religion man tillhör — kan det vara bra att öka sin personliga kännedom om bibeln, eftersom den berikar ens tro så mycket.
6 En broder har, som svar till dem som säger att de har sin egen religion, glatt och vänligt sagt: ”Jaha, men det skall vi väl inte behöva bli ovänner för? Den religion någon tillhör är ju när allt kommer omkring en privatsak, eller hur? Vårt syfte är helt enkelt att uppmuntra till bibelstudium. Vi är inte ute för att värva medlemmar till något kyrkosamfund. Men vi är övertygade om att ifall en människa lär sig vad bibeln förkunnar, kommer han eller hon att vara en bättre kristen, är det inte så? Vad en person gör med den bibelkunskap han förvärvar, det är hans sak. Vi skulle gärna helt kort vilja visa er en metod att dryfta bibeln tillsammans i familjen, som flera millioner har funnit mycket givande.”
7 Om denna ”religiösa” invändning kommer upp relativt ofta, kan det vara en fördel att vi själva för den på tal i vår inledning, ungefär så här: ”Jag besöker människor som i flertalet fall har sin egen religion. Det har förmodligen ni också, och anledningen till att jag hälsar på är att jag gärna skulle vilja få veta vad ni menar om det här ämnet . . .”
8 Du kanske har något annat svar, som du finner verkningsfullt, eller kanske du vill försöka något av dessa förslag som du kan tycka vara lämpligt. Eftersom vårt budskap är mycket viktigt, vill vi gärna framföra det för folk, närhelst det är lägligt. Därför är det bra om vi alla lär oss att bemöta invändningar, kanske inte med den förväntan att vi skall kunna ”segra”, utan i ett försök att anpassa oss, såsom Paulus gjorde. Vi önskar inte tvista med folk, utan som Paulus förklarade: ”Allt gör jag för de goda nyheternas skull, för att kunna bli delaktig i dem med andra.” Detta bör vara vårt mål också.