Framgång med bibelstudier
1 Nyligen hörde vi några intressanta erfarenheter berättas av två gifta par som har haft enastående framgång i att leda bibelstudier i hem. Med Guds andes hjälp har vartdera paret hjälpt mellan 250 och 300 personer att bli överlämnade lovprisare av Jehova. Vi tänkte att ni skulle vara intresserade av några av deras metoder.
2 I vartdera fallet samarbetar den äkta mannen och hustrun i att sköta studierna. De är villiga att sätta i gång ett studium med vem som helst, men deras syfte är att få med hela familjen, och de finner att detta är lättare när de gör sina återbesök tillsammans. De arbetar verkligen på detta. I stället för att bara studera med en enda person åt gången studerar de i stället med par eller med familjegrupper.
3 Själva studierna är aldrig stereotypa tillfällen, då ledaren bara ställer frågor och låter läsa paragraferna. Förkunnarna är entusiastiska över sanningen. De hjälper människor att inse värdet av det de dryftar. När man studerat en timme är de nyintresserade vanligen förvånade över hur fort tiden har gått. De vill inte att studiet skall sluta redan; de har blivit uppslukade av samtalet och vill ha mer. Om möjligt stannar då förkunnarna kvar och fortsätter samtalet.
VAR VERKLIGA VÄNNER
4 Det är viktigt, anser de, att vara verkliga vänner med dem man studerar med. De har funnit att när människor äter ett mål mat tillsammans, så bidrar detta till en känsla av förtroende. När de fått ett studium att hålla i sig, bjuder de därför paret hem till sig på ett mål mat, och de håller kontakt med dem per telefon under veckan och besvarar frågor och berättar intressanta ting för dem.
5 De här förkunnarna vet att det är viktigt för dem att de håller sina avtal, och de förväntar att de som de besöker också gör detta. Om somliga inte gör det, låter förkunnarna inte bara saken passera. De gör en ansträngning att sätta sig ner och tala allvarligt med dem om saken. De låter dem veta att det här arbetet är viktigt, att det inte bara är något slags tidsfördriv. Om de besökta inte ger gensvar, upphör de med studiet. Ibland händer det att människorna är hemma, när studiet skall hållas, men ändå inte visar något större intresse. Förkunnarna gör en verklig ansträngning att nå deras hjärta. Men om de inte ger gensvar inom en eller två månader, använder förkunnarna sin tid någon annanstans. De här vännerna arbetar för att försörja familjen, deras tid är begränsad, och de vill använda den där det blir till största möjliga nytta. I en stad hade ett av dessa par fyrtiosex studier under en tid av åtta månader, och inget av dem utvecklades vidare. Men därför att de inte slösade bort en massa tid på dem som i själva verket saknade uppskattning, kunde de hjälpa dem som verkligen ville ha sanningen. Åtta andra studier i det området frambringade produktiva vittnen.
6 För att få människor att komma till församlingens möten börjar de genast att tala med dem om mötena. I synnerhet strävar de efter att stimulera intresset genom att framhålla frågor som kommer att besvaras vid ett speciellt möte. De frågar om detta intresserar paret; i så fall uppmanar de dem att komma.
7 Vecka efter vecka tar de med sig sådant som är ägnat att göra de nyintresserade förtrogna med organisationen. Ibland är det tidningsurklipp om vittnena, kanske en konventrapport från tidigare år eller ett urklippsalbum med bilder som gäller organisationen och människorna i den. De här förkunnarna är entusiastiska över organisationen; de nyintresserade ger gensvar, och om de kan göra ett tidigt besök vid Betel, så stimulerar detta ytterligare deras växande entusiasm.
8 För att undvika onödiga stötestenar talar de om för människorna redan från början att Jehovas vittnen bara är vanliga människor med ofullkomligheter, att de inte bör förvänta att finna fullkomliga människor i församlingen, men att de kommer att finna människor som älskar Jehova och vill tjäna honom, människor som ber om förlåtelse när de begår misstag och som försöker bättra sig.
9 Under de gångna trettio åren har de funnit de flesta av sina nya studier genom arbetet från hus till hus och återbesöksverksamheten, men också genom kontakter i förvärvsarbetet och genom tips de fått av andra.
10 Som en sammanfattning säger de att det viktiga är att man är villig att ge av sig själv hela tiden, inte bara en timme i veckan. Det räcker inte med att säga: ”Här är några skriftställen, och håll till godo.” Det är i stället som aposteln Paulus skrev till tessalonikerna: ”Vi [fann] stort behag i att inte bara ge er av Guds goda nyheter utan också av våra egna själar, eftersom ni blev oss kära.” — 1 Tess. 2:8, NW.