Internet — Se upp för farorna!

¹ Bland Jehovas folk har man ett sunt umgänge med varandra. De tycker om att berätta erfarenheter från tjänsten på fältet och att höra om sådant som rör Jehovas vittnen och Rikets verk runt om i världen. De vill veta mer när någonting har hänt våra bröder, till exempel när det har uppstått en krissituation eller inträffat en naturkatastrof, och de vill veta om det är något de kan göra för att ge hjälp. Ett sådant intresse visar vilken endräkt som råder i vårt brödraskap, och det visar att vi verkligen älskar varandra. — Joh. 13:34, 35.

² I dag får vi snabbt reda på vad som händer i världen. Direktsänd radio och TV ger lyssnare och tittare i hela världen utförliga rapporter. Telefonen gör det också möjligt att omedelbart kommunicera med människor över hela världen. På kommunikationens område finns en ny företeelse som tar världen med storm, nämligen Internet. — Se Vakna! för 22 juli 1997.

³ När telefonen uppfanns blev det möjligt att snabbt kommunicera med andra över hela världen. Telefonen är visserligen till stor nytta, men det krävs försiktighet när man använder den, eftersom den kan vara ett redskap för olämpligt umgänge och olämpliga aktiviteter, och det kan bli dyrt om man använder den för mycket. TV och radio ger stora möjligheter på utbildningens område. Sorgligt nog är dock många av programmen moraliskt fördärvade, och dessutom går mycket tid förlorad. Vi måste visa förstånd och vara mycket selektiva, när vi tittar på TV och lyssnar på radio.

⁴ Internet gör det möjligt att till en låg kostnad kommunicera med miljoner andra över hela världen och öppnar dessutom dörren till en stor mängd information. (Vakna! för 8 januari 1998) Men en person som utan urskillning använder Internet kan utsätta sig för stora andliga och moraliska faror. Hur kommer det sig?

⁵ Många är bekymrade över hur lätt det går att få information om hur man gör vapen, däribland bomber. Affärsvärlden klagar över hur mycket tid de anställda slösar på Internet. I våra publikationer har det skrivits mycket om de uppenbara andliga faror som finns på Internet. Väldigt många webbplatser innehåller våld och pornografiskt material som inte alls är lämpligt för kristna. (Ps. 119:37) Förutom dessa faror finns det en mer försåtlig fara som Jehovas vittnen i synnerhet måste vara på sin vakt emot. Vad är det för en fara?

⁶ Skulle du bjuda in en främling i ditt hus utan att först ta reda på vem det är? Hur skulle du göra om det inte gick att få reda på det? Skulle du tillåta en sådan främling att få vara ensam med dina barn? En sådan situation kan mycket väl uppstå på Internet.

⁷ Elektronisk post kan skickas till och komma från personer man inte känner. Detsamma gäller när man samtalar elektroniskt i ett forum eller i ett chatrum. Det händer att personer utger sig för att vara Jehovas vittnen, men ofta är de inte det. En del säger att de är ungdomar, fast de inte är det. Och en del kan till och med ljuga om sitt kön.

⁸ Den information man får kanske kommer i form av erfarenheter eller som kommentarer om våra trosuppfattningar. Den här informationen skickas vidare till andra som i sin tur skickar den vidare till ännu fler. Upplysningarna går vanligtvis inte att kontrollera och kan vara oriktiga. Kommentarerna kan vara en täckmantel för att sprida avfälliga tankar. — 2 Thess. 2:1–3.

⁹ Med denna fara i tankarna bör du, om du är en Internetanvändare, fråga dig själv: ”Vad använder jag Internet till? Finns det en risk för att jag skulle kunna skadas andligen genom mitt sätt att använda Internet? Skulle jag kunna bli orsak till att andra skadas andligen?”

¹⁰ ”Jehovas vittnens” webbsidor: Tänk till exempel på en del webbplatser som har skapats av personer som påstår sig vara Jehovas vittnen. Man inbjuds att besöka deras webbsida för att läsa erfarenheter som de via e-post har fått från andra som säger att de är vittnen. Det ges möjlighet att uttrycka vad man tycker och tänker om Sällskapets litteratur. En del ger förslag om vilka inledningar man kan använda i tjänsten på fältet. På dessa webbsidor finns chatrum som man kan besöka, där det är möjligt att kommunicera direkt med andra, ungefär som att tala i telefon. Ofta visas det var man kan ”chatta” med Jehovas vittnen över hela världen. Men är du säker på att det inte är avfällingar som har gett dessa kontakter?

¹¹ Att umgås med andra via nätet är kanske inte förenligt med det råd vi finner i Efesierna 5:15–17. Aposteln Paulus skrev: ”Ge . . . noga akt på hur ni vandrar, att det inte är som ovisa utan som visa, i det ni köper upp den lägliga tiden åt er, eftersom dagarna är onda. Sluta därför upp med att vara oförnuftiga, men fortsätt däremot att uppfatta vad Jehovas vilja är.”

¹² Den kristna församlingen är den teokratiska anordning genom vilken vi får andlig mat från ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matt. 24:45–47) I Guds organisation får vi vägledning och beskydd, så att vi kan hålla oss avskilda från världen, och dessutom motivation, så att vi kan hålla oss upptagna i Herrens verk. (1 Kor. 15:58) Psalmisten visade att han upplevde glädje och en känsla av trygghet bland Guds församlade folk. (Ps. 27:4, 5; 55:14; 122:1) Församlingen ger dessutom hjälp och stöd andligen åt dem som är anslutna till den. Här finner du vänner som är kärleksfulla och som visar dig intresse och omtanke — personer som du personligen vet är redo och villiga att hjälpa och trösta andra, när de har det svårt. (2 Kor. 7:5–7) Församlingens medlemmar skyddas genom den skriftenliga åtgärden att utesluta personer som syndar utan att ångra sig eller som främjar avfälliga tankar. (1 Kor. 5:9–13; Tit. 3:10, 11) Kan vi förvänta att finna samma kärleksfulla anordningar när vi umgås med andra genom Internet?

¹³ Det framstår tydligt att det är tvärtom. Helt klart är att en del webbsidor förmedlar avfällig propaganda. På dessa webbsidor kanske man påstår något annat, och de som ligger bakom dessa kanske ger en ingående förklaring för att försäkra att de verkligen är Jehovas vittnen. De kanske till och med begär upplysningar av dig för att du skall bestyrka att du är ett Jehovas vittne.

¹⁴ Jehova vill att vi brukar urskillning. Varför det? Därför att han vet att det kommer att skydda oss mot olika faror. Ordspråken 2:10–19 inleds med orden: ”När visheten kommer in i ditt hjärta och själva kunskapen blir ljuvlig för din egen själ, är det tankeförmågan som kommer att hålla vakt över dig, urskillningen som kommer att skydda dig.” Skydda dig mot vad? Mot sådant som ”den usla vägen”, mot dem som överger rättrådighetens stigar och mot människor som är omoraliska och som går på villovägar.

¹⁵ När vi är på Rikets sal, råder det inga tvivel om att vi är bland vänner. Vi känner dem. Ingen kräver att man skall bestyrka detta, eftersom den broderliga kärlek som kommer till uttryck där gör detta uppenbart. Ingen kräver att vi på något sätt skall bevisa att vi verkligen är Jehovas vittnen. Här ser vi tydligt att det verkligen är ett utbyte av uppmuntran som Paulus talade om i Hebréerna 10:24, 25. Man kan inte lita på att det är så på webbsidor där man kan ”chatta”. Att vi har orden i Psalm 26:4, 5 i tankarna kan hjälpa oss att vara vakna för de faror som vi lätt skulle kunna möta, om vi besöker webbsidor på Internet.

¹⁶ Det finns inga begränsningar i fråga om vilket slag av information som Internetanvändare kan skaffa. Barn och tonåringar kan lätt bli måltavla för brott och bli utnyttjade i den här miljön. Barn är tillitsfulla, nyfikna och ivriga att få utforska den relativt nya ”cyberspace-världen”. Föräldrar behöver därför hålla uppsikt över sina barn och ge dem sund biblisk vägledning, när det gäller Internet, precis som de ger sina barn vägledning, när de väljer musik eller filmer. — 1 Kor. 15:33.

¹⁷ Sorgligt nog har man varit tvungen att utesluta en del bröder och systrar därför att deras umgänge med världsmänniskor, vilket har börjat i chatrum på Internet, så småningom har lett till omoraliskhet. Med chock och bestörtning har äldstebröder rapporterat om sådana som faktiskt har lämnat sin make eller maka för att fortsätta ett förhållande som började på Internet. (2 Tim. 3:6) Några har tagit avstånd från sanningen, därför att de har börjat tro på den information som kommer från avfällingar. (1 Tim. 4:1, 2) Med tanke på dessa stora faror, är det då inte förståndigt att vara försiktig med att börja ”chatta” på Internet? Den vishet, kunskap, tankeförmåga och urskillning som det talas om i Ordspråken 2:10–19 kommer sannerligen att vara ett skydd för oss.

¹⁸ Det är värt att lägga märke till att en del personer har skapat webbplatser och gett sken av att det är för att predika de goda nyheterna. Ofta är det obetänksamma vänner som står bakom många av dessa webbplatser. I andra fall kan det röra sig om avfällingar, som skapar sina webbplatser för att lura godtrogna personer. (2 Joh. v. 9–11) I Tjänsten för Guds kungarike för november 1997, sidan 3, ges en kommentar om huruvida det är nödvändigt att våra vänner skapar sådana webbplatser. Det heter där: ”Det finns ingen anledning för enskilda förkunnare att göra i ordning Internetsidor om Jehovas vittnen, vår verksamhet eller vår tro. På vår officiella webbplats [www.watchtower.org] finns korrekta upplysningar tillgängliga för vem som helst.”

¹⁹ Studiehjälpmedel genom Internet? Några har tyckt att de har gjort sina bröder en tjänst genom att lägga ut information som de forskat fram i samband med teokratisk verksamhet av olika slag. Någon kan till exempel göra efterforskningar med en disposition till ett offentligt föredrag som grund och sedan lägga ut sitt material på nätet i tanke att dessa upplysningar är till hjälp för dem som använder samma disposition. Andra lägger ut alla skriftställen inför det kommande Vakttornsstudiet eller källmaterialet för skolan i teokratisk tjänst och församlingsbokstudiet. Somliga ger förslag till inledningar i tjänsten på fältet. Men är detta verkligen till hjälp?

²⁰ De publikationer som Jehovas organisation förser oss med stimulerar våra sinnen med uppbyggande tankar och övar oss i ”att skilja mellan rätt och orätt”. (Hebr. 5:14) Kan vi säga att så blir fallet om andra gör efterforskningen åt oss?

²¹ Judarna i Berea beskrevs som ”ädlare till sinnes än de i Thessalonike”. Varför det? Därför att ”de tog emot ordet med allra största villighet och rannsakade dagligen Skrifterna för att veta om det förhöll sig så med dessa ting”. (Apg. 17:11) Även om Paulus och Silas predikade för dem, kunde de inte göra sanningen till sin egen utan att själva engagera sig.

²² Att använda någon annans material när man skriver ett tal eller förbereder sig för ett möte är sannerligen att motverka syftet med det personliga studiet. Är det inte din önskan att bygga upp en egen tro på Guds ord? Med en personlig övertygelse som grund kan du sedan offentligt ge uttryck för din tro — i tjänsten på fältet, i dina tal och genom att ge svar och kommentarer vid mötena. (Rom. 10:10) Att använda någon annans material passar inte in på den beskrivning som ges i Ordspråken 2:4, 5, där det talas om att man själv skall fortsätta att söka och leta efter kunskapen om Gud som efter gömda skatter.

²³ När man slår upp ett skriftställe i sin egen bibel, kan man till exempel snabbt undersöka vilket sammanhang skriftstället står i. Man kan ”noggrant . . . efterforska allting”, precis som Lukas gjorde, när han skrev sitt evangelium. (Luk. 1:3) Denna extra ansträngning gör också att man blir skickligare i att slå upp skriftställen i tjänsten och när man håller tal. Många berättar att de har blivit imponerade, när de sett Jehovas vittnen använda Bibeln. Detta kan tillämpas på oss bara om vi gör det till en vana att själva slå upp skriftställena i vår egen bibel.

²⁴ Vi använder vår tid förståndigt: En annan faktor i det här sammanhanget har att göra med hur mycket tid man använder till att lägga ut, läsa och besvara information på Internet. Psalm 90:12 uppmanar oss att be: ”Lär oss att räkna våra dagar på ett sådant sätt att vi för in ett vishetens hjärta.” Paulus sade: ”Den tid som återstår är förkortad.” (1 Kor. 7:29) Och vidare: ”Låt oss därför, så länge vi har gynnsam tid till det, göra vad som är gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron.” — Gal. 6:10.

²⁵ Ett sådant råd understryker att vi måste använda vår tid förståndigt. Det är sannerligen mer givande att läsa Guds ord! (Ps. 1:1, 2) Det är det bästa umgänget vi kan ha. (2 Tim. 3:16, 17) Föräldrar, lär ni era barn värdet av att använda tiden förståndigt i att tjäna Guds kungarikes intressen? (Pred. 12:1) Den tid som används till personligt studium, familjestudium, möten och tjänst på fältet är långt värdefullare än den tid som används till att surfa på Internet i tro att man får nytta av detta.

²⁶ Med tanke på detta är det förståndigt av oss att koncentrera oss på andliga ting och på sådant som har betydelse för vårt liv som kristna. Detta innebär att vi måste göra förståndiga val i fråga om vilken information som förtjänar vår tid och uppmärksamhet. Kristus sammanfattade vad som är viktigt i vårt kristna liv med orden: ”Fortsätt därför med att först söka kungariket och hans rättfärdighet, så skall också alla dessa andra ting tilldelas er.” (Matt. 6:33) Blir vi inte lyckligast av att fylla vårt liv med sådant som har med Rikets intressen att göra i stället för något annat?

²⁷ E-post via Internet: Att utbyta tankar och egna erfarenheter med sina släktingar och vänner som bor långt borta är inte fel, men vore det verkligen kärleksfullt att skicka vidare sådant till andra som kanske inte känner dem? Eller bör man lägga ut sådana upplysningar på en webbsida, så att vem som helst kan läsa det? Och skall sådant personligt material kopieras och utan vidare skickas vidare till personer som man kanske inte känner? Dessutom, om man får material från andra som man förstår var avsett för någon annan, är det då kärleksfullt att skicka det vidare till ännu fler?

²⁸ Hur är det om erfarenheten man sänder vidare inte är korrekt? Skulle inte detta vara att bevara en osanning? (Ords. 12:19; 21:28; 30:8; Kol. 3:9) Ja, att vi ”noga [ger] akt på hur [vi] . . . vandrar, att det inte är som ovisa utan som visa”, får oss att noga tänka igenom detta. (Ef. 5:15) Vi är verkligen glada över alla de erfarenheter som finns i Årsboken, Vakttornet och Vakna!, erfarenheter som går att bestyrka och som uppmuntrar oss och motiverar oss att fortsätta att vandra på ”vägen”! — Jes. 30:20, 21.

²⁹ Det finns också en annan fara. Aposteln Paulus sade angående vissa personer: ”De [lär] sig också att vara sysslolösa, i det de ränner omkring i husen; ja, inte bara sysslolösa, utan också att springa med skvaller och befatta sig med andras angelägenheter, i det de talar om saker som de inte borde tala om.” (1 Tim. 5:13) Detta talar emot att man slösar tid på att förmedla oviktig information till sina vänner.

³⁰ Och tänk så mycket tid det tar att skriva svar, om man får mycket e-post. Intressant nog kan man i boken Data Smog läsa: ”När man tillbringar mer och mer tid framför datorn, förvandlas e-posten snabbt från en intressant nyhet till en tidskrävande börda, med massor av brev, som dagligen kommer från arbetskamrater, vänner och släktingar och som skall läsas och besvaras, . . . och reklam som man inte bett om.” Vidare heter det: ”Många ’informationsslukare’ har lagt sig till med den mycket dåliga vanan att skicka vidare allt roligt de kommer över — skämt, uppdiktade historier, elektroniska kedjebrev och annat — till alla som finns med i deras elektroniska adressbok.”

³¹ Sådant har förekommit bland vännerna, när man har skickat e-post till varandra — sådant som vitsar eller roliga berättelser om tjänsten; dikter som sägs bygga på våra trosuppfattningar; illustrationer från tal som man har hört på sammankomster eller i Rikets sal; erfarenheter från tjänsten på fältet och så vidare — nog så oskyldigt, kan tyckas. Men att man rutinmässigt skickar vidare sådan e-post utan att kontrollera källan gör det svårt att få reda på vem som egentligen ligger bakom, vilket kan väcka frågan om upplysningarna verkligen stämmer. — Ords. 22:20, 21.

³² Sådana, ofta meningslösa, budskap är inte det slags sunda ord som Paulus syftade på, när han skrev till Timoteus: ”Fortsätt att bevara mönstret av sunda ord som du har hört av mig med den tro och kärlek som är i förbindelse med Kristus Jesus.” (2 Tim. 1:13) Bibelns sannings ”rena språk” har ”mönstret av sunda ord”, som huvudsakligen har Jehovas suveränitet förmedelst Riket som tema. (Sef. 3:9) Vi bör göra vårt yttersta för att ägna all vår tid och kraft åt att stödja hävdandet av Jehovas suveränitet.

³³ Vi lever nu mycket nära slutet på denna tingens ordning, och vi måste därför vara vaksamma. Bibeln ger oss varningen: ”Bevara er besinning, var på er vakt. Er motståndare, Djävulen, går omkring som ett rytande lejon och söker någon att uppsluka.” (1 Petr. 5:8) Bibeln säger också: ”Ta på er den fullständiga vapenrustningen från Gud, så att ni kan stå fasta mot Djävulens onda anslag.” — Ef. 6:11.

³⁴ Om Internet används på fel sätt, blir det ett medel som Satan använder till att överlista dem som lockas av dess möjligheter. Även om man kan ha en viss nytta av Internet, kan det vara farligt om man inte ser upp. I synnerhet föräldrar bör ha uppsikt över vad deras barn gör på Internet.

³⁵ Att ha en balanserad syn på Internet är ett skydd. Vi uppskattar Paulus aktuella påminnelse: ”Må . . . de som gör bruk av världen . . . [vara] såsom de som inte gör fullt bruk av den; ty den här världens skådeplats håller på att förändras.” (1 Kor. 7:29–31) Att vi har detta i minnet hjälper oss och våra familjer att inte bli distraherade av allt det som världen har att erbjuda, däribland det som finns på Internet.

³⁶ Det är absolut nödvändigt att vi håller oss nära våra bröder och systrar i församlingen och använder den återstående tiden förståndigt, så att vi ställer oss till förfogande, när det gäller att främja Rikets intressen. Må vi nu, när denna världsordning närmar sig sitt slut, ”inte längre . . . vandra alldeles som nationerna också vandrar i sina sinnens fruktlöshet”, utan låt oss ”fortsätta . . . att uppfatta vad Jehovas vilja är”. — Ef. 4:17; 5:17.