21:34

förläggningen: Dvs. Antoniaborgen, som tjänade som förläggning för de romerska soldaterna i Jerusalem. Den låg vid tempelområdets nordvästra hörn, och därifrån hade man utsikt över hela tempelområdet. Den låg tydligtvis på den plats där Nehemja tidigare hade byggt ”borgen” som nämns i Neh 2:8. Herodes den store gjorde ett omfattande och kostsamt reparationsarbete på borgen och gjorde försvarsverket starkare. Herodes gav den namnet Antonia för att ära den romerske militärbefälhavaren Marcus Antonius. Före Herodes tid tjänade borgen huvudsakligen som försvar mot fientliga angrepp norrifrån. Men därefter användes den i första hand till att kontrollera judarna och övervaka det som hände på tempelområdet, som man kunde nå direkt från borgen. (Josefus, Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], XV, 424 [xi, 7]) Det innebar att de romerska soldater som var stationerade där snabbt kunde ta sig till tempelområdet. Det var antagligen det som hände när soldaterna räddade Paulus från en pöbelhop. (Apg 21:31, 32; se Tillägg B11, som visar var Antoniaborgen låg.)