Apostlagärningarna
21 När vi nu hade slitit oss loss från dem och hade lagt ut, höll vi rak kurs och kom till Kos, men nästa dag till Rhodos, och därifrån till Pạtara. 2 Och när vi hade funnit en båt som gick över till Fenicien, steg vi ombord och seglade i väg. 3 Efter att ha fått sikte på Cypern+ lämnade vi ön bakom oss på vänster hand och seglade vidare till Syrien+ och gick i land i Tyros, för där skulle båten lossa sin last.+ 4 Genom efterforskning fann vi lärjungarna och stannade här sju dagar. Men genom anden+ sade de gång på gång till Paulus att inte sätta sin fot i Jerusalem. 5 När våra dagar där var till ända, bröt vi upp och begav oss i väg; men alla, också kvinnor och barn, ledsagade oss ända tills vi kom ut ur staden. Och vi föll på knä+ på stranden och bad, 6 och vi tog sedan avsked+ av varandra och steg ombord på båten, men de vände åter till sina hem.
7 Så fullbordade vi sjöresan från Tyros och nådde fram till Ptolemạis, och vi hälsade på bröderna och stannade en dag hos dem. 8 Nästa dag gav vi oss av och kom till Caesarẹa,+ och vi gick in i huset hos evangelieförkunnaren* Filippus, som var en av de sju männen,+ och vi stannade hos honom. 9 Den mannen hade fyra döttrar, jungfrur, som profeterade.+ 10 Medan vi nu stannade kvar ganska många dagar, kom en profet vid namn Ạgabos+ ner från Judeen, 11 och han kom till oss och tog Paulus gördel, band sina egna fötter och händer och sade: ”Så säger den heliga anden: ’Den man som denna gördel tillhör skall judarna binda+ på detta sätt i Jerusalem och överlämna+ i händerna på folk av nationerna.’” 12 När vi nu hörde detta, började både vi och de som var från den orten bönfalla honom att inte gå+ upp till Jerusalem. 13 Då svarade Paulus: ”Vad tar ni er till genom att gråta+ och göra mig svag i hjärtat?+ Lita på att jag är redo, inte bara att bli bunden utan också att dö+ i Jerusalem för Herren Jesu namn.” 14 När han inte lät övertala sig, lugnade vi oss och sade: ”Må Jehovas* vilja+ ske.”
15 Efter dessa dagar gjorde vi oss så redo för färden och började gå upp till Jerusalem.+ 16 Och några av lärjungarna från Caesarẹa+ följde också med oss, för att föra oss till den man i vars hem vi skulle vara gäster, en viss Mnason från Cypern, en lärjunge från den första tiden. 17 När vi kom fram till Jerusalem,+ tog bröderna emot oss med glädje.+ 18 Och följande dag gick Paulus tillsammans med oss in till Jakob;+ och alla de äldste* var där.* 19 Och han hälsade på dem och började i detalj berätta+ om det som Gud hade gjort bland nationerna genom hans tjänst.+
20 Sedan de fått höra detta, började de ge ära åt Gud, och de sade till honom: ”Du ser, broder, hur många tusentals* troende det finns bland judarna; och de är alla nitiska för lagen.+ 21 Men de har ryktesvis hört om dig att du lär alla judarna bland nationerna att avfalla* från Mose+ och säger att de inte skall omskära+ sina barn och inte vandra enligt de seder och bruk som är påbjudna. 22 Vad gör vi nu? De får under alla förhållanden höra att du har kommit hit. 23 Gör därför detta som vi nu säger dig: Vi har fyra män som har ett löfte på sig. 24 Ta dessa män med dig+ och rena dig ceremoniellt tillsammans med dem och svara för deras utgifter,+ så att de kan låta raka huvudet.+ Och så skall alla veta att det inte ligger något i de rykten som de hört om dig, utan att du vandrar ordningsfullt och håller lagen.+ 25 När det gäller de troende bland nationerna, så har vi sänt bud* och meddelat vårt beslut att de skall ta sig till vara för det som är offrat åt avgudar+ och för blod+ och för det som är kvävt*+ och för otukt.”+
26 Så tog då Paulus männen med sig nästa dag och renade sig ceremoniellt tillsammans med dem+ och gick in i templet, för att ge besked om de dagar som skulle fullbordas+ för den ceremoniella reningen, tills offret+ kunde frambäras för var och en av dem.+
27 När nu de sju+ dagarna närmade sig sitt slut, fick judarna från provinsen Ạsia syn på honom i templet, och de började ställa till förvirring i hela folkskaran,+ och de tog fast honom 28 och ropade: ”Ni män av Israel, hjälp! Detta är den man som överallt lär alla sådant som är emot folket+ och lagen och denna plats, och dessutom har han också fört greker in i templet och har befläckat denna heliga plats.”+ 29 De hade nämligen förut sett efesiern Trọfimos+ i staden tillsammans med honom, och nu misstänkte de att Paulus hade fört honom in i templet. 30 Och hela staden råkade i uppror,+ och det blev stor tillströmning av folk; och de grep tag i Paulus och släpade honom ut ur templet.+ Och genast stängdes portarna. 31 Och medan de nu ville komma åt att döda honom, kom det rapport upp till befälhavaren* för truppstyrkan att hela Jerusalem hade råkat i förvirring;+ 32 och han tog genast med sig soldater och officerare* och sprang ner till dem.+ När de fick syn på militärbefälhavaren+ och soldaterna, slutade de att slå Paulus.
33 Då steg militärbefälhavaren fram och tog fast honom och gav befallning om att han skulle bindas med två kedjor;+ och han började förhöra sig om vem han kunde vara och vad han hade gjort. 34 Men somliga i folkskaran började nu skräna ett och andra ett annat,+ och eftersom han inte kunde få veta något bestämt på grund av tumultet, befallde han att man skulle föra honom till förläggningen.+ 35 Men när han hade nått trappan, blev situationen sådan att han på grund av folkskarans våldsamhet måste bäras av soldaterna; 36 folkmassan följde nämligen efter och ropade: ”Ta bort honom!”*+
37 Och just som Paulus skulle föras in i förläggningen, sade han till militärbefälhavaren: ”Får jag säga något till dig?” Han sade: ”Kan du tala grekiska? 38 Är du då inte den egyptier som för någon tid sedan gjorde ett uppviglingsförsök+ och förde de fyra tusen dolkmännen* ut i vildmarken?” 39 Då sade Paulus: ”Jag är faktiskt jude,+ från Tarsos+ i Kilikien, medborgare i en icke obetydlig stad. Så jag ber dig: tillåt mig att tala till folket.” 40 Sedan han hade gett sin tillåtelse, gav Paulus, stående på trappan, tecken+ med handen till folket. När det då hade blivit mycket tyst, talade han till dem på det hebreiska+ språket och sade: