1:16

Må Herren visa barmhärtighet: Paulus ber här att Jehova ska visa barmhärtighet mot ”Onesiforos hushåll”. När Onesiforos var i Rom gjorde han stora ansträngningar för att leta reda på var Paulus satt fängslad, och han var väldigt vänlig och omtänksam mot honom. (2Ti 1:17; se studienot till han skämdes inte för mina bojor i den här versen.) Paulus bön var alltså i harmoni med det Jesus sa i bergspredikan: ”Lyckliga är de barmhärtiga, för de ska behandlas barmhärtigt.” (Mt 5:7 och studienot) Både i de hebreiska skrifterna och i de kristna grekiska skrifterna beskrivs Jehova som en Gud som är ”barmhärtig” och ”rik på barmhärtighet”. (2Mo 34:6; Ef 2:4; jämför 2Ti 1:18.)

Onesiforos: Den här brodern hade varit lojal och osjälvisk och stöttat Paulus på ett enastående sätt. Paulus berömmer honom för allt det han hade gjort för honom tidigare i Efesos. Det verkar som att Timoteus kände honom. Formuleringen ”när han [dvs. Onesiforos] var i Rom” visar att Onesiforos hade rest dit, men det framgår inte av skildringen om han gjorde det för att träffa Paulus eller om det var av andra skäl. (2Ti 1:17, 18) Paulus ber här att Jehova ska välsigna Onesiforos hushåll. Längre fram, i avslutningen av brevet, skickar han hälsningar till dem. (2Ti 4:19)

han skämdes inte för mina bojor: Onesiforos var helt annorlunda än de två män som Paulus nämnde i den föregående versen. De och andra i provinsen Asia hade övergett Paulus när han behövde dem som mest. (2Ti 1:15, 17, 18) Det är möjligt att de som besökte Paulus under hans andra och slutliga fångenskap riskerade att själva bli fängslade eller rentav avrättade. Hur som helst lät sig Onesiforos inte hindras av rädsla eller skam, utan Paulus säger att han ofta hade styrkt honom. Han besökte Paulus flera gånger och gav honom den hjälp och tröst han kunde. Uttrycket ”bojor” kan stå för Paulus fångenskap generellt sett. Men det är troligt att Paulus var fängslad med bokstavliga bojor, en situation som gjorde att han uppskattade Onesiforos hjälp ännu mer.