sättes på höga platser”, och man kan rentav få se ”trälar färdas till häst och hövdingar få gå till fots såsom trälar”. (Pred. 10:5—7) Ja, furstliga eller ädla människor kanske inte ges den värdighet de förtjänar, medan trälarna — betydligt sämre kvalificerade människor — kanske ”färdas till häst” som noblessen.

16. På vad beror gudaktig framgång och prestation?

¹⁶ Har du blivit ”lagd på hyllan”, så att säga, och inte fått den förmenta framgång du en gång åstundade? Varför bekymra dig för det? Låt ”Guds frid” råda i ditt hjärta och erfar det välgörande lugn som detta medför. Fortsätt att göra Guds vilja, blicka upp till din himmelske Fader och lita på att han skall välsigna dina ansträngningar i hans tjänst. Detta är vad som verkligen har någon betydelse i livet. Gudaktig framgång och prestation är beroende av andliga mål och ett andligt synsätt. Psalmisten sade helt riktigt: ”Lycklig är den man, som inte har vandrat i de ondas råd. ... I stället har han sin lust i Jehovas lag, och i hans lag läser han med låg röst dag och natt. Han är såsom ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i sin tid och vars löv icke vissna; och allt vad han gör, det lyckas väl.” — Ps. 1:1—3; v. 1 och 2 enl. NW.

17. a) Vad måste vi göra för att få den största framgången? b) Vad kan du göra för att hjälpa andra att få åtnjuta ”Guds frid som övergår allt förstånd”?

¹⁷ Vi kan inte få större framgång i livet än att uppnå och bevara en förtrolig samhörighet med Jehova Gud. En innerlig önskan att behaga honom kommer att driva oss att ge honom ära genom våra gudaktiga ord och handlingar, att göra gott mot våra medmänniskor och att dela med oss åt dem av ”den lycklige Gudens härliga goda nyheter”. (1 Tim. 1:11) Vår glädje kommer att bli stor om vi, med vår himmelske Faders välsignelse, kan hjälpa andra att lära känna hans underbara uppsåt och att också komma in i ett dyrbart, hängivet förhållande till honom. I likhet med oss lär de sig då att komma till rätta med livets bekymmer. De får också åtnjuta ”Guds frid som övergår allt förstånd”.

Visa i likhet med änglarna ödmjuk respekt för Jehovas anordningar

DEN assyriska hären, som bestod av mer än 185.000 man, låg stationerad på lågslätten vid staden Libna på andra sidan Juda bergsplatå, mer än 40 kilometer från slutmålet — Jerusalem. Där trupperna hade dragit fram kunde man nu bara finna ödelagda städer och kropparna av dödade människor.

Kungen i Juda, Hiskia, visste att han inte kunde räkna med att få någon befrielse eller hjälp genom människor. Det assyriska sändebudet hade uppmanat Hiskia att kapitulera och hade sedan återvänt till det assyriska lägret i Libna. Men Hiskia frambar en innerlig bön: ”Fräls oss nu, HERRE [Jehova], vår Gud, ur hans hand, så att alla riken på jorden förnimma, att du, HERRE, allena är Gud.” (2 Kon. 19:19) Bönesvaret kom genast, redan samma natt som Hiskia bad.

Dagen därpå fick Hiskia höra att Jehovas ängel under föregående natt hade slagit 185.000 man i det assyriska lägret vid Libna. (2 Kon. 19:35) På grund av denna händelse återvände kung Sanherib omedelbart till Assyrien. Vilken vördnadsbjudande maktdemonstration denne kung hade fått bevittna!