”Guds frid, som övergår allt förstånd”
”Guds frid, som övergår allt förstånd, skall skydda era hjärtan och era tankeförmågor med hjälp av Kristus Jesus.” — Fil. 4:7.
1. Varför visste aposteln Paulus att gudaktiga människor inte har någon orsak att vara överdrivet bekymrade?
DEN kristne aposteln Paulus visste av egen erfarenhet att gudaktiga människor inte har någon orsak att vara överdrivet bekymrade, eftersom Jehova är med dem. Paulus hade blivit fängslad, slagen, stenad, hade ofta varit nära döden och hade upplevt många faror, även bland falska bröder. Men aldrig hade Gud övergett honom. Aposteln vände sig ständigt till sin himmelske Fader i innerlig bön och kastade sina bekymmer på honom, och han blev aldrig besviken. — 2 Kor. 4:7—9; 11:23—27.
2. Vad skulle följden bli om medkristna följde Paulus’ råd, som finns nedtecknat i Filipperna, kapitel fyra, vers sex?
2 Det var därför med största tillförsikt som Paulus uppmanade medkristna att inte vara bekymrade för någonting, utan låta sina vädjanden göras kända för Gud, lägga fram allting inför honom i bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse. Vad skulle följden bli av att de gjorde detta? Aposteln fortsatte: ”Och Guds frid, som övergår allt förstånd, skall skydda era hjärtan och era tankeförmågor med hjälp av Kristus Jesus.” — Fil. 4:6, 7.
En frid som ”övergår allt förstånd”
3. a) Vad är ”Guds frid”? b) Om vi har den frid Gud ger, varför har vi då ingen orsak att överväldigas av bekymmer?
3 ”Guds frid” är ett lugn och en ro som hängivna vittnen för Jehova åtnjuter även under de svåraste omständigheter. Den härrör från en nära personlig samhörighet med vår Fader i himmelen. Då vi äger sådan frid från Jehova, låter vi Guds heliga ande driva oss, och vi är lyhörda för dess ledning. Vi ber i själva verket om denna ande och om dess frukt, frid. (Luk. 11:13; Gal. 5:22, 23; Ef. 4:30) Vi har således ingen orsak att överväldigas av bekymmer, för vi vet att ingenting kan hända som ligger utanför gudomlig skickelse. (Jämför Apostlagärningarna 11:26.) Ja, Jehova låter alla sina tjänare ”bo ... i trygghet”. — Ps. 4:9.
4, 5. a) Vilket slags frid har andra i jämförelse med Jehovas vittnen? b) Hur skiljer sig ”Guds frid” från den frid som människor, som inte tjänar Jehova troget, kan erfara?
4 I jämförelse med Jehovas vittnen kan många människor ha bättre världslig utbildning och större förmåga på vissa områden av mänsklig strävan. De har naturligtvis problem, men litar på att de skall kunna resonera sig fram till lämpliga lösningar. De känner sig således ganska trygga och är inte speciellt bekymrade för sin personliga framtid. De tycks leva i frid och åtnjuta relativt lugn. Skriften talar ju till och med om de ”ondas frid”! — Ps. 73:3, NW.
5 ”Guds frid” är emellertid helt annorlunda. Den grundar sig inte på självtillit eller på den åsikten att mänskligt resonemang alltid har framgång. Paulus sade att denna gudagivna frid ”övergår allt förstånd” eller ”överstiger all fattningsförmåga”. Den har kallats ”den Guds frid, som är så mycket större än vi kan förstå”. (Fil. 4:7, Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna; The New American Standard Bible: New Testament; The Jerusalem Bible) De som troget tjänar Jehova har ett lugn som andra människor inte äger och inte heller förstår.
6. a) När blir det särskilt uppenbart att vi har ”Guds frid”? b) Har vi någon hjälp, medan vi väntar på att Jehova skall handla när det gäller något som vi har bett om? c) Är det andligen styrkande att kasta sin börda på Jehova? Varför svarar du så?
6 Att de som är hängivna Jehova verkligen har ”Guds frid” blir särskilt uppenbart, när saker och ting inträffar som påverkar dem djupt, men som ligger utom deras kontroll. Mänskligt sett kan de inte komma till rätta med sådana bekymmer. Befinner vi oss ibland i den situationen? Hur lämpligt är det inte att vi då ber innerligt, är detaljerade i våra vädjanden och framställer en särskild begäran om att få Guds hjälp och vägledning! (Jämför Domarboken 6:36—40.) Därefter måste vi vänta på att Jehova skall handla. Under tiden kan vi, om vi har ”Guds frid”, förnimma Jehovas heliga andes hjälp, och vi förblir lugna och väntar tålmodigt på att få se hur den Högste skall lösa problemet. En sådan inställning är inte dumdristig, för psalmisten David sade: ”Kasta din börda på HERREN [Jehova], han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja, att den rättfärdige vacklar.” (Ps. 55:23) När problemet så är löst och prövningen är över, vet vi att ”den Gud som ger frid” har besvarat våra böner. — Rom. 15:33.
Skyddar hjärtan och tankeförmågor
7. a) Vad betecknar ofta ”hjärta” i bibeln? b) Varför kommer vi inte att ”harmas ... över de onda”, om vi har ”Guds frid”?
7 Paulus sade att ”Guds frid” skall skydda våra ”hjärtan” och ”tankeförmågor”. (Fil. 4:7) En bibelöversättning kallar denna frid ”en garnison för att skydda hjärtan och sinnen”. (Weymouth) I bibeln betecknar ”hjärta” ofta sätet för känslor och motiv. (2 Mos. 35:21, 26, 29; Ps. 119:11) Om vi plågas av överdrivna bekymmer, kan våra känslor och motiv påverkas skadligt, och vi kan uppföra oss obalanserat eller otillbörligt. Vi kan till exempel ”harmas ... över de onda” och så berövas allt lugn. Men detta kommer inte att hända, om vi äger ”Guds frid”, för vi vet då att Jehova ser allt och kommer att hålla räkenskap i sin rätta tid. (Ps. 37:1—11) Vårt hjärta förblir därför lugnt och kommer inte att förmå oss att handla förhastat. Detta är välgörande för oss i emotionellt, i andligt och även i fysiskt avseende, för ”ett lugnt hjärta är den köttsliga organismens liv”. — Ords. 14:30, NW.
8. a) Vad är skillnaden mellan ”hjärtan” och ”tankeförmågor” i Filipperna 4:7? b) Om vi har ”Guds frid”, varför är det då inte troligt att vi kommer att förlora sinnesjämvikten? c) Kommer någonting som vår himmelske Fader tillåter att vålla oss bestående skada?
8 ”Tankeförmågor” är inte synonymt med ”hjärtan”, även om det förekommer ett samspel mellan dem. Medan sinnet drar slutsatser av upplysningar, är det hjärtat som ger en människa drivkraft och motiv. För att vara säkra på att vi följer en rätt kurs måste vi därför ha kunskap i Guds ord och förlita oss på Gud i bön. Om vårt sinne skulle bli överdrivet oroat — om vi skulle vara mycket bekymrade — skulle vi inte kunna fatta rätta beslut. Vi skulle till och med kunna förlora sinnesjämvikten. Det är emellertid inte troligt att detta kommer att hända oss, om vi har ”Guds frid”, eftersom vårt hjärta då hålls i schack och vårt sinne har ro. Vi tror verkligen att ”Jehovas hand” är med oss och att ingenting som vår himmelske Fader tillåter kommer att vålla oss bestående skada. (Matt. 10:28; Apg. 11:21) I stället för att vara bekymrade och bestormas av många oroande tankar förlitar vi oss verkligen på Jehova, och därigenom skyddas våra ”tankeförmågor”. Hur då? ”Med hjälp av Kristus Jesus”, genom vilken en nära personlig samhörighet med den himmelske Fadern har gjorts möjlig. — Gal. 1:3—5.
9. Paulus hade Guds frid, men var han fördenskull helt utan bekymmer som oroade hjärtat?
9 Naturligtvis visste Paulus själv att de kristna inte är helt utan bekymmer som oroar hjärtat. Han medgav att hans landsmäns, judarnas, underlåtenhet att ta emot de ”goda nyheterna” orsakade honom ”stor bedrövelse och oupphörligt kval” i hans ”hjärta”. Men aposteln blev inte överväldigad av bekymmer. Han var nöjd med att låta det hela bero på Gud som handlar rättvist, när han utväljer dem, mot vilka han vill vara barmhärtig. (Rom. 9:1—18) Trots starka känslor lät Paulus således ”Guds frid” skydda hans hjärta och tankeförmågor.
10. Hur kommer då den frid, som Gud ger, att skydda våra hjärtan och tankeförmågor?
10 I likhet med Paulus, som utan tvivel kände djup oro, kan vi ha ”Guds frid” — det inre lugn och den ro som följer av en dyrbar samhörighet med Jehova. Den kan sannerligen skydda våra hjärtan och tankeförmågor mot att bli alltför bekymrade för våra behov. Vi kan lita på, vara helt övertygade om, att Jehova sörjer för sina tjänare och besvarar deras böner. I stället för att ständigt vara i upplösningstillstånd kommer vårt hjärta och sinne att ha ro, eftersom vi obetingat förlitar oss på vår himmelske Fader. — Ps. 33:20—22.
Försäkrade om livets uppehälle
11. Varför är vi inte överdrivet bekymrade för livets uppehälle, när vi har ”Guds frid”?
11 Om vi verkligen har ”Guds frid” och är övertygade om att han ”hör bön”, kan vi komma till rätta med bekymmer. (Ps. 65:3) Vi kommer alltid att känna att vi har Guds hjälp, och i detta ligger stor hjärte- och sinnesfrid. Vi kommer till exempel inte att vara överdrivet bekymrade för livets uppehälle. Jesus sade till sina efterföljare: ”Sluta upp med att vara bekymrade för er själ [eller: ”ert liv”] i fråga om vad ni skall äta eller för er kropp i fråga om vad ni skall ha på er.” Varför bör vi inte vara bekymrade för sådant? Därför att Jehova, som rikligen drar försorg om fåglarna och liljorna, sannerligen kan och skall ge föda och kläder åt sina trogna tjänare. ”Och”, sade Jesus, ”sluta upp med att söka vad ni må äta och vad ni må dricka, och sluta upp med att sväva i bekymrad ovisshet. ... Sök likväl oavbrutet hans [Guds] rike, så skall också dessa ting tilldelas er.” (Luk. 12:22—31) Om vi sätter andliga intressen främst i livet, kan vi lita på att vår himmelske Fader skall sörja för oss.
12. Vilket bibliskt exempel visar varför också de som är Jehova hängivna måste tänka på att undvika att lägga alltför stor vikt vid materiella ting?
12 Också människor, som är Jehova hängivna, måste tänka på att undvika att lägga alltför stor vikt vid materiella ting. På grund av att landet inte kunde försörja Abraham och hans brorson Lot, så att de kunde bo tillsammans, och för att få slut på tvisterna mellan herdarna gav till exempel Abraham sin brorson tillfälle att välja var han föredrog att bosätta sig. Lot valde den bästa delen av landet, men detta innebar att han fick bo bland ogärningsmän. Efter en tid blev han tillfångatagen och måste befrias. (1 Mos. 13:1—14:16) Senare fann Lot det nödvändigt att överge sina materiella ägodelar för att hans liv skulle skonas, när Jehova förstörde Sodom. Ännu längre fram kände Lot sig tvungen att lämna staden Soar och ta sin tillflykt till en grotta. (1 Mos. 19:1—26, 30—38) Trots att han kallas ”den rättfärdige Lot”, är det tydligt att han den ”svåra vägen” lärde sig hur dåraktigt det är av en gudaktig människa att lägga stor vikt vid förmenta materiella fördelar. (2 Petr. 2:7, 8) Hur mycket bättre är det inte att be om speciell vägledning och att alltid sätta andliga intressen främst i livet!
13. Varför bör kristna inte leva i bekymrad ovisshet för livets uppehälle?
13 Om vi verkligen gör andliga angelägenheter till det främsta intresset i livet, kommer detta att bidra till frid i hjärta och sinne. Vi kan sannerligen lita på att Han, som äger allt guld och silver, är helt i stånd att förse sina tjänare med vad de behöver för livets uppehälle. (Hagg. 2:8) Det är naturligtvis lämpligt att be att Gud skall ”ge oss i dag vårt bröd för denna dag”, och det är tillbörligt att arbeta flitigt för att tillgodose verkliga behov. (Ords. 6:6—11; 31:10, 13—24; Matt. 6:11) Men ”vi har ju inte fört med något till världen, och inte heller kan vi föra med något ut”, och därför ”skall vi vara nöjda med” det som ”när och skyler”. (1 Tim. 6:6—12) Varför leva i bekymrad ovisshet? Psalmisten hade rätt, när han sade: ”Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har icke sett den rättfärdige övergiven eller hans barn gå efter bröd.” — Ps. 37:25.
Vägen till verklig framgång
14. Varför är det inte tillbörligt av oss som kristna vittnen att lägga stor vikt vid mänskliga prestationer och förment framgång som hör samman med sådana?
14 Det är inte ovanligt att världens människor skapar sig bekymmer genom att lägga stor vikt vid mänskliga prestationer. Bibeln uppmuntrar oss naturligtvis att vara flitiga och att utveckla skicklighet i vårt arbete. (Ords. 22:29) Men förblindande ambition och stora bekymmer för förment framgång låter sig inte förenas med ”fridens Gud”. I själva verket kan jakten efter att göra sig gällande framför andra få den ambitiöse att använda tvivelaktiga metoder, kanske undergräva arbetskamraternas ansträngningar och slå in på en oärlig väg som leder till Guds underkännande. (Ords. 3:32; 2 Kor. 4:1, 2) Det är sant att den överdrivet ambitiöse kan få människors bifall, alldeles som skrymtaktiga religiösa ledare för 1.900 år sedan gav gåvor, bad och fastade på ett sådant sätt att de skulle få ära. Men Jesus Kristus fördömde deras handlingar och sade att dessa självupptagna skrymtare fick ”sin lön fullt ut”. (Matt. 6:1—18) Hur dåraktigt skulle det inte vara av ett Jehovas vittne att leva med självförvållad oro genom att försöka bli ”stor”, bara för att finna att eviga välsignelser därigenom gått förlorade! — Jämför Jeremia 45:5.
15. Vad kan en gudaktig människa lära sig av Predikaren 9:11 och 10:5—7 angående förment framgång?
15 För den som verkligen åtnjuter ”Guds frid” leder vägen till verklig framgång inte till tvivelaktiga metoder och meningslös strävan. Av bibeln har han lärt sig att i det nutida samhället — uppfyllt som det är enbart av ofullkomliga och syndfulla människor — förhåller det sig så att ”de snabba inte vinner tävlingsloppet, inte heller de mäktiga striden, inte heller får de visa också födan, inte heller får de förståndiga också rikedomarna, inte ens får de som har kunskap ynnesten”. (Pred. 9:11, NW) ”Dårskap sättes på höga platser”, och man kan rentav få se ”trälar färdas till häst och hövdingar få gå till fots såsom trälar”. (Pred. 10:5—7) Ja, furstliga eller ädla människor kanske inte ges den värdighet de förtjänar, medan trälarna — betydligt sämre kvalificerade människor — kanske ”färdas till häst” som noblessen.
16. På vad beror gudaktig framgång och prestation?
16 Har du blivit ”lagd på hyllan”, så att säga, och inte fått den förmenta framgång du en gång åstundade? Varför bekymra dig för det? Låt ”Guds frid” råda i ditt hjärta och erfar det välgörande lugn som detta medför. Fortsätt att göra Guds vilja, blicka upp till din himmelske Fader och lita på att han skall välsigna dina ansträngningar i hans tjänst. Detta är vad som verkligen har någon betydelse i livet. Gudaktig framgång och prestation är beroende av andliga mål och ett andligt synsätt. Psalmisten sade helt riktigt: ”Lycklig är den man, som inte har vandrat i de ondas råd. ... I stället har han sin lust i Jehovas lag, och i hans lag läser han med låg röst dag och natt. Han är såsom ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i sin tid och vars löv icke vissna; och allt vad han gör, det lyckas väl.” — Ps. 1:1—3; v. 1 och 2 enl. NW.
17. a) Vad måste vi göra för att få den största framgången? b) Vad kan du göra för att hjälpa andra att få åtnjuta ”Guds frid som övergår allt förstånd”?
17 Vi kan inte få större framgång i livet än att uppnå och bevara en förtrolig samhörighet med Jehova Gud. En innerlig önskan att behaga honom kommer att driva oss att ge honom ära genom våra gudaktiga ord och handlingar, att göra gott mot våra medmänniskor och att dela med oss åt dem av ”den lycklige Gudens härliga goda nyheter”. (1 Tim. 1:11) Vår glädje kommer att bli stor om vi, med vår himmelske Faders välsignelse, kan hjälpa andra att lära känna hans underbara uppsåt och att också komma in i ett dyrbart, hängivet förhållande till honom. I likhet med oss lär de sig då att komma till rätta med livets bekymmer. De får också åtnjuta ”Guds frid som övergår allt förstånd”.
[Bild på sidan 18]
Även under de svåraste omständigheter kan den kristne åtnjuta ”Guds frid”