nationerna; och sedan skall slutet komma.” (NW) Jesus låter denna profetia nå en höjdpunkt, i det att han framställer tre liknelser som gäller ”himmelriket”: om de tio jungfrurna, om punden och om fåren och getterna.

I kapitel 26 och 27 läser vi om att Jesus blir smord med dyrbar välluktande olja, att han instiftar åminnelsen av sin död, blir gripen och förhörd inför Sanhedrin och att Petrus förnekar sin Herre. Jesus blir sedan förhörd av Pontius Pilatus, som tvättar sina händer i ett försök att frita sig från skuld men därpå utlämnar Jesus till att hängas på en påle, varefter han begravs i en klippgrav.

Uppståndelse och avskedsuppdrag

Matteus 28’ sista kapitel berättar om Jesu uppståndelse och innehåller hans avskedsuppdrag: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem ... och lär dem.” Matteus avslutar därpå med dessa trösterika ord av Jesus: ”Se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” — NW.

Matteus’ goda nyheter visar sannerligen att Jesus är den utlovade Messias. Hans skildring är exakt, omfattande och nyttig. I avslutningen av sin bergspredikan liknade Jesus dem som lyssnade till honom och som lydde hans ord vid en förtänksam man som byggde sitt hus på klippan, ett hus som kunde rida ut en svår storm. Låt oss vara lika den förtänksamme mannen genom att leva enligt de principer, som Jesus uppställde, och genom att lyda hans befallningar att predika och undervisa, vilka så troget bevarats åt oss i Matteus’ skildring.

Att frikostigt öppna sin hand för de behövande

VÅR Gud Jehova går före och visar vägen när det gäller att vara frikostig. Och detta beror inte helt enkelt på att han som ägare av allting har medel och möjligheter att vara frikostig. Det beror på att han är själva personifikationen av kärlek och varje frikostig känsla. Israels ljuvlige sångare förklarade: ”Du [Jehova] öppnar din hand och tillfredsställer allt levandes önskan.” (Ps. 145:16, NW) Han låter sitt regn falla och sin sol skina också över dem som är minst förtjänta. (Matt. 5:45) Hur omtänksam och hänsynsfull är han inte mot alla oss oansenliga skapelser på denna lilla planet!

När det gäller dem som kommer honom nära för att tillbedja honom, lär han dem att sträva efter att likna honom i hans handlingssätt med andra. Långt tillbaka, i en tidsålder som vissa förment visa människor i vår tid har betraktat som ”primitiv”, gav denne frikostige Gud sina tillbedjare följande anvisning: ”Du skall gärna öppna din hand för din broder, för de arma och fattiga som du har i ditt land.” (5 Mos. 15:11) När denna undervisning inskärptes, skulle det inte behövas några stora välgörenhetskampanjer, och man skulle inte behöva betala höga löner åt yrkesmässiga penninginsamlare. Människor skulle ge gensvar på undervisningen och föredömet från honom som ”ger frikostigt åt alla och utan att förebrå”. — Jak. 1:5, NW.

Nutida tillbedjare av Jehova har också lärt sig detta i fråga om frikostighet. De har tagit djupt intryck av det som deras Herre och Mästare, Kristus Jesus, sade: ”Det är lyckligare att ge än att få.” (Apg. 20:35, NW) De har också erfarit sanningen i dessa ord, eftersom de lägger märke till de behövande och nödställda de har omkring sig och anspråkslöst delar med sig åt dessa av sitt materiellt goda. Och när de har hört om hur medtillbedjare av Jehova i andra delar av världen har drabbats av någon olycka, hur snabbt har de då inte trätt fram och erbjudit sig att ta del i särskilda understödsåtgärder! De öppnar frikostigt sina händer gentemot de behövande.

Att dela med sig av en värdefullare gåva

Det finns emellertid ett större behov som Jehovas folk har lärt känna — ett behov som stora skaror av människor överallt i världen har, ett behov som Kristus Jesus riktade uppmärksamheten på under sin särskilda tjänst här på jorden. När han vid ett tillfälle talade