Freden på vilken enigheten i världen beror

ÖNSKAN att utplåna allt vad krig heter är någonting mycket lovvärt. En sådan prestation skulle verkligen medföra stor lättnad. Men skulle denna fred kunna bestå? Helt nyligen fick Israel och Egypten glädjen att se förhållandena dem emellan förbättras genom sin fredsöverenskommelse. Men har hatet mellan israelerna och araberna undanröjts? Eller sitter de i verkligheten på en ”krutdurk”? Förhåller det sig på liknande sätt i andra länder — exempelvis på Irland, i Libanon och i Zimbabwe Rhodesia — har de djupt rotade rasistiska, religiösa och nationalistiska känslorna upphört?

En annan fråga som man måste begrunda, när man bedömer och värderar fredsansträngningarna, är: Vad finns det för moralisk grundval för freden? I internationella överenskommelser söker i allmänhet varje inblandat land alla de fördelar eller rättigheter det kan få. När man ingår en pakt eller överenskommelse, är det i många fall bara en fråga om ”fredlig samexistens”, en obekväm fördragsamhet med varandra, utan att det råder något verkligt samförstånd. Samtidigt bygger i allmänhet båda nationerna upp ett förråd av krigsmateriel för att skydda sig själva mot andra länder och mot varandra. När en överenskommelse mellan två eller fler nationer görs, känner sig dessutom andra nationer kränkta av koalitionen och menar att den ingår i ett maktspel mot dem. De blir misstänksamma och fruktar för en konspiration eller ett angrepp.

Vad är det då som fattas i sådana fredsansträngningar? Det är detta: Hur allvarligt menade nationernas ansträngningar än är, kommer de ändå inte, om de inte har rådfrågat bibeln, att känna till vad som är Guds vilja beträffande dessa frågor eller vad han bestämmer skall utgöra grundvalen för fred. På grund av att de inte vill inse detta misslyckas de med att åstadkomma fred — först och främst fred med Gud. Följaktligen har de inte lagt den rätta grunden. Om de inte handlar i samförstånd med universums Suverän, hur kan de då förvänta att de skall kunna undvika att gå emot hans vilja? Hur kan nationerna hoppas på att de skall kunna manövrera förhållandena så att det blir fred, om de inte lever i frid med den universelle Suveränen?

GUD VÄDJAR TILL STYRESMÄNNEN

Somliga kan mena att det är omöjligt för vilken person eller nation det vara må att behaga Gud — att leva i frid med honom. Men detta är inte sant. Gud välkomnar vilken människa som helst som önskar leva i ett fridfullt förhållande till honom. (Apg. 17:26, 27) Han kommer att göra det möjligt för den personen att lära känna hur han kan uppnå en sådan fred. Är det inte förnuftigt att ta reda på vad han som bibeln säger råder över människors rike har för vilja? — Dan. 4:22.

Gud vädjar rentav till styresmännen i nationerna och säger: ”Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden. Tjänen HERREN [Jehova] med fruktan och fröjden eder med bävan. Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg.” — Ps. 2:10—12.

Av uttalandet i denna psalm och av många andra skriftställen kan vi förstå att nationerna först måste få fred med Gud innan de kan uppnå världsfred. Det främsta grundvillkoret för att man skall kunna skapa fred är att man av hjärtat lever i överensstämmelse med Skaparens, Suveränens vilja. Han känner till vad som är nödvändigt för att de som han har skapat skall känna förnöjsamhet och lycka. Detta är någonting som har blivit alltmer uppenbart i vår tid, nu när vi kan se hur människan i samband med ekologin ofta har gått så långt att hon missköter jorden på ett så vansinnigt och girigt sätt att det till och med har blivit ett hot mot ett bekvämt och behagligt liv här på jorden.

Den vädjan som står i den andra psalmen och som riktar sig till kungar och domare på jorden ger de politiska nationernas styresmän ett tillfälle att ingå fred med Gud och hans Son. Men historien visar att inte en enda nation har gjort detta, och profetiorna visar att inte heller en enda politisk nation någonsin kommer att göra det. (Ps. 2:2, 3; Upp. 16:13—16) Därför kommer nationerna själva aldrig att leva i fred med Gud eller med varandra. Eftersom de har intagit denna ståndpunkt, ”håller världen på att försvinna, och även dess begär”. — 1 Joh. 2:17.

ATT SLUTA FRED FRED GUD

Oavsett hur nationerna handlar, har Gud makt och förmåga att genomdriva sin vilja och skapa fred. Men han utlovar inte en påtvingad fred. Detta är vad somliga människor anser vara det enda realistiska hoppet. De tror att nationerna kanske kommer att väpna sig med atomvapen i en sådan utsträckning att alla kommer att känna fruktan för att inleda ett krig, eftersom de vet att ingen skulle kunna vinna något på det, utan att det bara skulle resultera i världsförstörelse. Andra anser att en överordnad regering, en världsregering eller åtminstone en union av nationella regeringar för fred skulle kunna förverkliga det åtråvärda målet.

Men den världsfred som Gud skall införa kommer att vara av ett annat slag. Han talar om för oss att enbart de människor som har en fridsam natur — de som verkligen vill ha en reell fred — kommer att få uppleva en sådan. ”De ödmjuka själva skall besitta jorden”, förklarar psalmisten, ”och de skall i sanning finna sin utsökta lust i överflödet av frid.” (Ps. 37:11, NW) Detta löfte tog Jesus Kristus åter upp i sin bergspredikan. (Matt. 5:5) Han lärde sina efterföljare att bedja: ”Vår Fader i himlarna, må ditt namn bli helgat. Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.” — Matt. 6:9, 10.

Vilken regering kommer att regera över denna fredliga värld? Inte någon som har sitt säte i en jordisk stad. Dess administrativa del kommer att vara förlagd till himmelen. Jesus kallade den för ”himmelriket”. (Matt. 4:17) Detta är Guds Sons regering, hans som Guds profet kallade ”Fridsfursten”. Om hans styre sade profeten: ”Så skall herradömet varda stort och friden utan ände över Davids tron och över hans rike; så skall det befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid.” — Jes. 9:6, 7.

På samma sätt som Jesaja profetiskt förutsäger fred och frid under Jesu Kristi himmelska regering, så jämför David Kristi regering med Salomos fridsregering, då Salomo regerade över det utlovade landet med dess av Gud bestämda gränser. Psalmisten beskriver det slags fred som Gud önskar genom att säga: ”Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren. ... I hans dagar blomstre den rättfärdige, och stor frid råde, till dess ingen måne mer finnes [vilket betyder till obestämd tid eller för evigt]. Må han härska från hav till hav. ... Ymnigt växe säden i landet. ... Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under! Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära!” — Ps. 72:4—19.

Vilka steg måste man ta för att kunna sluta fred med Gud och följaktligen få fred med andra människor? Kan detta ske i världsvid skala, så att resultatet blir verklig världsfred? Dessa frågor, som är av livsviktig betydelse för alla, kommer vi att behandla i nästa artikel.

[Bild på sidan 5]

Bibeln visar att världsfred måste vara baserad på fred med Gud