”Smaka och se att Jehova är god”

DENNA inbjudan — att ”smaka och se att Jehova är god” — gavs genom psalmisten David i bibeln. (Ps. 34:9, NW) Har du antagit denna inbjudan? Hur kan du göra det?

Det är först och främst nödvändigt att vi känner till vad Guds ord säger. Det är så, därför att det är i bibeln som Jehova omtalar de goda ting som han kommer att ge sina tjänare. Bibeln säger att ”den gåva Gud ger är evigt liv”. (Rom. 6:23) Men Gud erbjuder mer än detta åt sina trogna tjänare. Han lovar dem också att de redan nu skall känna inre frid och verklig tillfredsställelse i livet.

Hur ”smakar” vi då och urskiljer om Jehova verkligen kommer att uppfylla sådana goda ting? Vi måste underordna oss honom i ödmjuk lydnad, alldeles som han bjuder: ”Min son, glöm inte min lag, och må ditt hjärta hålla mina bud.” (Ords. 3:1, NW) Genom att leva i överensstämmelse med Jehovas lagar och bud smakar och urskiljer vi i själva verket om detta blir till vårt bästa.

DAVIDS ERFARENHET

Psalmisten David gjorde detta. Det är sant att han gjorde misstag. Men David hade en hjärtats önskan att tjäna Jehova, och han satte lydigt Guds vilja främst i sitt liv. Det var inte alltid lätt för honom att göra så. Emellanåt utsatte det faktiskt David för mycket stor fara.

Så var det vid det tillfälle, då den israelitiske kung Saul på grund av avund försökte döda David. David tvingades att fly till fienden filistéernas område. Där uppträdde han som vansinnig och lyckades fly för sitt liv. Det var vid detta tillfälle, då hans liv var i stor fara, som David skrev Psalm 34. Lägg märke till hur förståelsen av dessa förhållanden ger ökad innebörd åt hans ord:

”Jag sökte HERREN [Jehova], och han svarade mig, och ur all min förskräckelse räddade han mig. Jehovas ängel slår sitt läger runt omkring dem som fruktar honom, och han räddar dem. Smaka och se att Jehova är god, o ni människor; lycklig är den raske man, som tar sin tillflykt till honom. Den rättfärdige måste lida mycket, men HERREN räddar honom ur allt.” — Ps. 34:1, 5, 8, 9, 20 v. 8, 9 enl. NW.

Alldeles som det visas genom Davids erfarenheter, utsätts ofta en människa, som tjänar Jehova, för smälek och förföljelse — lidanden. Eftersom det är så, kan vissa människor tveka att oreserverat erbjuda sig att tjäna Gud. Men David, som talade av erfarenhet, uppmanar oss att ”smaka och se att Jehova är god”. Ja, David visste att trots de svårigheter som Guds tjänare kan möta, skulle de likväl erfara Jehovas mäktiga, skyddande hand och ”Guds frid, som övergår allt förstånd”. — Fil. 4:7.

LIKNANDE ERFARENHETER FÖR ALLA GUDS TJÄNARE

Detta har varit Guds tjänares erfarenhet historien igenom. Undersök framställningen i Hebréerna, kapitel 11, om dessa människor med tro i förkristen tid; läs om Jehovas förnämste tjänare, Jesus Kristus, vars liv omtalas i de fyra evangelierna; begrunda de kristna apostlarnas erfarenheter i Apostlagärningarna. Vad finner vi?

Vi finner detta: Att de som tjänar Jehova ofta får på alla sätt lida hån, förföljelse och svårigheter och ibland, som i Jesu fall, även en plågsam död. Och ändå var dessa Guds tjänare lyckliga. De åtnjöt en inre frid och tillfredsställelse, därför att de visste att de behagade sin himmelske Fader och visste att de skulle få motta belöningen evigt liv från honom. Läs till exempel Apostlagärningarna 5:40—42.

Stanna upp och fråga dig själv: Vad önskar jag verkligen få ut av livet? Är det mitt mål att vara en trogen tjänare åt Jehova? Eller visar min livskurs att andra intressen är viktigare för mig? David uttryckte den inställning som vi alla bör ha, då han i de inledande orden i vers två i Psalm 34:2 sade: ”Jag vill lova HERREN alltid, hans pris skall ständigt vara i min mun.” (Ps. 34:2) Är detta också vår uppriktiga önskan? Känner vi oss manade till att använda vår hälsa och våra förmågor och tillgångar för att ge ära åt Jehova? Vad kan vi göra för att välsigna och prisa Jehova?

ÄR DET TILLRÄCKLIGT ATT LEVA ”ETT RÄTTSKAFFENS LIV”?

Somliga människor tror att om man helt enkelt lever ”ett rättskaffens liv” — är vänlig mot sina grannar, älskar sina bröder och systrar, håller hemmet rent, utvecklar en fin personlighet — så är det allt som är nödvändigt för att välsigna och prisa Jehova. Men det gäller verkligen mer än så. Alldeles som David sade, måste lovprisning utgå från munnen. Att prisa Jehova på detta sätt är ett särskilt krav på de sanna kristna. Jesus Kristus visade detta genom att utföra en offentlig predikokampanj som upphöjde hans Faders namn och rike. — Luk. 4:43.

Jesus sade sedan vid slutet av sitt jordiska liv: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matt. 24:14) Vilka skulle utföra detta predikoarbete? Aposteln Petrus sade till härhövitsmannen Kornelius och hans husfolk: ”[Kristus] gav oss också order om att predika för folket och att grundligt vittna.” — Apg. 10:42.

Var detta en order som var tillämplig endast på apostlarna och andra kristna äldste? Nej, alla kristna skulle efterlikna Kristus och utföra predikoarbetet på samma sätt som han gjorde. Detta kräver att alla kristna — män, kvinnor och barn — samarbetar för att fullgöra predikoarbetet i världsomfattande skala, alldeles som Jesus sade att det skulle utföras. Och detta samarbete är uppenbart bland Jehovas vittnen — alla tar med förenade krafter del i detta omfattande kungörande av Riket.

Det finns anordningar för ”pionjärtjänst” för dem, vilkas omständigheter tillåter dem att mera helt och fullt ta del i detta predikoverk. En pionjär är ett Jehovas vittne som kan använda 90 timmar per månad eller åtminstone 1.000 timmar per år i predikoarbetet. År 1978 kunde i medeltal varje månad över 115.000 vittnen ta del i pionjärtjänsten världen utöver. Vilken viktig tjänst de utför! Och vilken inställning bör dessa pionjärer och andra Guds tjänare ha?

RÄTT GRUNDVAL FÖR ATT BERÖMMA SIG

David hjälper oss att inse detta, då han i Psalm 34 fortsätter: ”Min själ skall berömma sig av HERREN.” (Ps. 34:3) Att känna Jehova och vara en av hans tjänare är förvisso någonting som är värt att berömma sig av. Det måste naturligtvis vara beröm som är fritt från varje antydan till egenrättfärdighet, eftersom vi inte berömmer oss av oss själva, utan, som David sade, av ”HERREN [Jehova]”. — Se också Galaterna 6:14.

Vi kan berömma oss av vad Jehova har gjort för oss, hur han har bevarat oss, väglett oss och sörjt för oss. Å andra sidan skulle det vara orätt att berömma sig därför att vi på grund av omständigheterna kan mera helt och fullt ta del i predikoarbetet. Aposteln Paulus framhöll: ”Om jag nu förkunnar de goda nyheterna, är det ingen orsak till självberöm för mig, det är mig nämligen pålagt som ett tvång.” — 1 Kor. 9:16.

ATT UPPMUNTRA ANDRA

David sade därefter med innerlig uppskattning för Jehova: ”Loven med mig HERREN, låtom oss med varandra upphöja hans namn.” (Ps. 34:4) Känner du dig, liksom David, manad att uppmuntra andra att ta del i att lova Jehova? Uppmuntran är ofta allt som behövs för att Guds tjänare skall börja i pionjärtjänsten. Lägg märke till följande exempel på människor som är lyckliga över att de började denna tjänst.

Don och Earlene Steele skrev: ”Vi tvekade att gå ut i heltidstjänsten som pionjärer, därför att vi först tänkte skaffa oss besparingar. ... Men vi slog denna tanke ur hågen och skrev till Sällskapet [Vakttornet] att vi hade pengar tillräckligt för att hålla oss i gång åtminstone två månader! ... Vi har med Jehovas hjälp hållit oss i gång inte endast i två månader, utan i tjugosju år.” — The Watchtower, 1971, sid. 186—190.

Paul Wrobel sade: ”Men nu [år 1946] började jag få en fysisk sjukdom, och den tycktes hindra mig från att börja i heltidstjänsten. Min läkare förutsåg att inom två år kunde jag förvänta en förlamning av min högra höft. ... Jag bestämde mig för att använda dessa två år i heltidstjänsten och att göra mitt bästa. Sedan dess har det gått tjugosju år, och jag är fortfarande kvar i heltidstjänsten!” — The Watchtower, 1973, sid. 376—379.

Heinrich Dickmann, som använt många årtionden i heltidstjänsten, underströk att ”alla problem, vare sig de varit ekonomiska eller fysiska, har blivit lösta genom Jehovas oförtjänta godhet. Det har blivit bevisat för mig att förtröstan på Jehovas namn i alla situationer verkligen ger trygghet.” — Vakttornet, 1972, sid. 520—523.

Tusentals, ja, tiotusentals pionjärer, som har smakat och sett att Jehova är god, skulle vilja förena sig med David i att framföra inbjudan: ”Loven med mig HERREN, låtom oss med varandra upphöja hans namn.” (Ps. 34:4) Dessa pionjärer uppmuntrar inte enbart människor som de studerar bibeln med att göra detta, utan sedan de smakat de goda ting som pionjärtjänsten ger, skulle de vilja rekommendera andra Guds tjänare att ta del i den.

PIONJÄRTJÄNSTEN KAN HJÄLPA OSS ATT SMAKA

Pionjärtjänsten kan hjälpa oss att mera helt och fullt smaka Jehovas godhet. Genom att dagligen tala med andra om andliga ting växer vi till i kunskap. Detta i sin tur stärker vår tro. Vi blir bättre kvalificerade att tillämpa bibliska råd för att övervinna problem. Vi lär oss att mera helt och fullt förtrösta på Jehova och att göra saker och ting i hans kraft och inte i vår egen.

Troligtvis har vi också frivilligt avstått från vissa materiella fördelar för att börja pionjärtjänsten, och därför har vi blivit mera beroende av Jehovas hjälp för de materiella behoven. David omnämnde vårt beroende av Jehova, då han talade om hur ”unga lejon lida nöd och hungra, men de som söka HERREN hava icke brist på något gott”. — Ps. 34:11.

Jesus Kristus bekräftade denna psalm av David, då han sade till sina lärjungar: ”Sluta upp med att vara bekymrade för er själ i fråga om vad ni skall äta eller vad ni skall dricka, eller för er kropp i fråga om vad ni skall ha på er. ... Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet, så skall också alla dessa andra ting tilldelas er.” (Matt. 6:25—34) Dessa som söker Riket först, antingen de är i pionjärtjänsten eller inte, har således Guds Sons eget löfte att Jehova kommer att sörja för deras materiella behov. Kan vi förvänta oss att motta ett löfte från en tillförlitligare källa än denna?

Även på ett fysiskt sätt kan pionjärtjänsten hjälpa oss att mera helt och fullt smaka Jehovas godhet. Frisk luft, motion, en känsla av att man uträttar något och ett gott umgänge kan alltsammans bidra till god hälsa.

Ett tyskt ordspråk säger: ”Den som vilar kommer att rosta.” Många människor som ”vilar”, som pensionärer, har undgått att ”rosta” genom att börja i pionjärtjänsten. Tänk till exempel på en pionjär i Västberlin, som vid 86 års ålder frågade sin läkare om det skulle vara förståndigt att ge upp pionjärtjänsten. ”Sluta inte”, svarade läkaren. ”Om ni slutar kommer ni att dö.” Så i dag, vid 92 år, är vår kristne broder fortfarande i pionjärtjänsten. Han förklarar: ”Jag har läkarens anvisningar att inte sluta upp med pionjärtjänsten.”

BESTÅENDE FÖRDELAR

Många människor har, sedan de börjat pionjärtjänsten, gjort den till sin levnadsbana. Detta är berömvärt. Andra har kunnat åtnjuta den under endast en begränsad tid. De ångrar dock ingenting. Deras beslut att lämna pionjärtjänsten på grund av ändrade förhållanden kan ha varit förståeligt och riktigt, inte endast mänskligt sett utan också enligt bibeln. Var deras tid i pionjärtjänsten bortkastad? Inte alls.

Om de tog del i pionjärtjänsten med rätta motiv och med en önskan att göra framsteg andligt sett, kommer den att ha hjälpt dem att utveckla en mera andlig syn på livet. Den kommer att ha hjälpt dem att uppnå balans. De kan ha lärt sig saker och ting som kommer att hjälpa dem senare i livet, som till exempel att veta hur man planerar sin tid förståndigt, hur man handskas med det ekonomiska och hur man kan vara nöjd med livets nödtorft. Den kan sannolikt hjälpa unga människor att längre fram bli bättre äktenskapskontrahenter och bättre föräldrar än de annars skulle ha blivit. Ja, pionjärtjänstens fördelar kan bli bestående.

ÄR DEN NÅGOT FÖR DIG?

Jehova uttrycker sin godhet gentemot allt sitt folk; den är inte på något sätt begränsad enbart till dem som är i pionjärtjänsten. De som på grund av giltiga skäl inte ägnar sig åt pionjärtjänsten bör således aldrig frukta att detta skulle orsaka att de förlorar Jehovas ynnest. Men var och en av oss bör vara ärlig mot sig själv. Säger du: ”Anden är villig, men köttet är svagt”? Men är anden verkligen villig? Låt oss undvika att använda köttets svaghet som en ursäkt för ovillighetens ande.

Om du, efter att i bön ha begrundat detta, fortfarande tvekar, så påminn dig orden i Malaki 3:10: ”Pröven mig [Smaka och se!], ... om jag icke skall öppna för eder himmelens fönster och utgjuta över eder mer än nog.” (Åkeson) Vem skulle, utan goda skäl, tacka nej till en sådan inbjudan?

Och de som inte just nu kan börja pionjärtjänsten bör komma ihåg detta: Var och en av oss kan tillbedja Jehova helt och fullt genom att av hela sin själ visa hängivenhet och utföra tjänst för honom. Fortsätt därför med att visa denna sunda pionjäranda! Fortsätt att tjäna Jehova av hela din själ, så kommer du att fortsätta att ”smaka och se att Jehova är god”.