Lyckliga trots förföljelse!
”Lyckliga är de som har blivit förföljda för rättfärdighets skull, eftersom himmelriket tillhör dem.” — MATTEUS 5:10.
1. Vilken förföljelse satte den romerske kejsaren Nero i gång?
”DE SVEPTES i hudar av vilda djur och hundar bet dem till döds; eller också korsfästes de och antändes för att när det kvällades användas som belysning.” Så skrev den romerske historikern Tacitus enligt Bertil Cavallins översättning. (Annaler XI—XVI, 44:e stycket i bok XV) Och vilka var offren? De kristna — Jesu Kristi lärjungar. Ryktet sade att kejsar Nero var ansvarig för Roms brand (år 64 v.t.), och han försökte lägga skulden på Jesu efterföljare. Därför igångsattes den första av en rad förföljelser mot de kristna under det forntida Roms glansdagar.
2. a) Vad sade Jesus Kristus om dem som blev ”förföljda för rättfärdighets skull”? b) Vad måste Jehovas vittnen känna till för att kunna vara lyckliga trots förföljelse?
2 Hur kunde dessa första kristna uthärda en sådan brutal förföljelse? Ja, hur har Jehovas vittnen både i forntiden och i nutiden kunnat finna det möjligt att vara glada trots att de avsiktligt plågats eller behandlats orättmätigt i det syftet att deras tro och trosuppfattningar skulle utplånas? (2 Tessalonikerna 1:3—5) Jo, Jesus Kristus sade: ”Lyckliga är de som har blivit förföljda för rättfärdighets skull, eftersom himmelriket tillhör dem.” (Matteus 5:10) Men för att Jehovas vittnen skall kunna vara lyckliga trots förföljelse måste de känna till följande: 1) djävulens syfte med att förfölja dem; 2) varför Jehova tillåter denna vedermöda; 3) varför Guds tjänare kan vara lyckliga trots förföljelse; 4) vad man kan göra för att förbereda sig för förföljelse; och 5) hur man kan uthärda förföljelse.
Djävulens syfte
3, 4. a) Vem är det som i verkligheten står bakom förföljelsen av Jehovas vittnen? b) Hur identifierade Jesus den främste upphovsmannen till denna förföljelse?
3 De romerska styresmännen hade ingenting att frukta från de sanna fredsälskande kristnas sida. Dessa vittnen för Jehova underordnade sig de regerande ”överordnade myndigheterna” i relativ bemärkelse och gav kejsaren de ting som var kejsarens, men de som var Guds till Gud. (Romarna 13:1—7; Matteus 22:21) Föga visste Roms härskare att någon bakom kulisserna ständigt hade uppviglat hat mot Jehovas vittnen och gjort det ända sedan den ”rättfärdige Abels” tid. (Matteus 23:33—36; Hebréerna 11:4, 32—40; 12:1) Denne som så ondskefullt underblåst sådan förföljelse ända fram i vår tid är ingen annan än Satan, djävulen. Som vedersakare eller motståndare till Gud och till Jehovas folk ”går [han] omkring som ett rytande lejon och söker någon att uppsluka”. — 1 Petrus 5:8.
4 Jesus talade vid flera tillfällen om för sina lärjungar att de skulle bli förföljda. Han sade till exempel: ”En slav är inte större än sin herre. Om de har förföljt mig [vilket de sannerligen gjorde], skall de förfölja er också.” (Johannes 15:20; 16:2; Matteus 10:22, 23) Kristus lämnade oss inte heller i tvivelsmål om vem som var den främste upphovsmannen till denna förföljelse. Han sade nämligen följande till en av de ”sju församlingarna”: ”Se! Djävulen skall fortsätta med att kasta några av er i fängelse, för att ni må bli fullständigt provsatta.” (Uppenbarelseboken 1:1, 4; 2:10) Men vad är djävulens syfte med att förfölja Jehovas vittnen?
5. Vad är djävulens syfte med att utsätta Jehovas tjänare för förföljelse?
5 Satans syfte med att utsätta Jehovas tjänare för påfrestningar och förföljelse är att tvinga dem att kompromissa i fråga om sin tro. Han vill förstöra den dyrbara samhörighet som de har med sin himmelske Fader. Redan vid syndens inträde förutsade Jehova Gud fiendskap mellan ”ormen” och Guds symboliska ”kvinna” och mellan deras respektive säder! (1 Moseboken 3:14, 15) Jesus identifierade obestridligen ormen som Satan och förklarade för sina förföljare att de var från sin fader djävulen och att de följaktligen var vedersakarens eller motståndarens ”säd”. (Johannes 8:31—59) I dessa ”yttersta dagar” är djävulens tid kort, och hans vrede är sannerligen stor. (2 Timoteus 3:1—5; Uppenbarelseboken 12:7—17) Fiendskapen mellan dessa ”säder” har således inte upphört, och alla på jorden måste till sist ställa sig på antingen den gudaktiga sädens eller den djävulska sädens sida. (Jämför 1 Johannes 3:10.) Om en individ tjänar Jehova Gud troget, kommer han följaktligen att vara eller bli föremål för förföljelse. Satan, djävulen, kommer att se till detta. — 2 Timoteus 3:12.
6. Vilken stor stridsfråga har Satan väckt, och vad har han ifrågasatt när det gäller människor?
6 Satan har väckt en stridsfråga om den universella suveräniteten, och han har ifrågasatt om människor kan bevara sin ostrafflighet då de sätts på prov. Frågan om Job kunde bevara sin ostrafflighet inför Gud var till exempel den stridsfråga som ledde till att Satan anstiftade en förföljelse mot Job, vars hustru och tre ”tröstare” avsiktligt eller oavsiktligt tjänade djävulens syfte. (Job 1:8—2:9; 16:2; 19:22, 28) Som fallet med Job klart visar utmanade djävulen Jehova och påstod att ingen människa skulle kunna förbli trogen mot Gud, om Satan fick tillåtelse att pröva henne. Det är därför som djävulen förföljer Jehovas vittnen och gör det i det syftet att deras ostrafflighet skall brytas ner och för att bevisa att hans påstående är sant.
7. Vad räcker det med att en kristen gör för att han skall kompromissa i fråga om sin tro, men hur reagerade Jesus, när han blev frestad i detta avseende?
7 Satan vet att en enda ”handling av tillbedjan” ägnad åt honom räcker för att en kristen skall kompromissa i fråga om sin tro och ge djävulen stöd för påståendet att människor inte skulle förbli trogna inför Gud under provsättning eller förföljelse. När djävulen visade Jesus ”världens alla riken och deras härlighet”, vad sade då denne främste av alla förföljare? ”Alla dessa ting vill jag ge dig, om du faller ner och utför en handling av tillbedjan ägnad åt mig.” Men genom att Jesus så ståndaktigt vägrade, visade han att han understödde sann tillbedjan, stod på Jehovas sida i stridsfrågan om den universella suveräniteten och bevisade att djävulen är en lögnare. — Matteus 4:8—11.
8, 9. a) Hur visade de första kristna att de inte ville utföra en enda ”handling av tillbedjan” ägnad åt Satan? b) På vilket sätt har några kristna nu på 1900-talet prövats på liknande sätt, och vilken ståndpunkt har de intagit?
8 Hur lämpligt var det därför inte att de trogna första kristna vägrade att utföra en enda ”handling av tillbedjan” som skulle ha visat att de understödde Satans sida i den stora stridsfrågan! De lojala efterföljarna till Kristus vägrade att bränna rökelse till ära för den romerske kejsaren, trots att detta kostade dem livet. Beträffande detta skrev Daniel P. Mannix: ”Mycket få av de kristna avsvor sig sin lära, fastän man vanligtvis hade ett altare, på vilket det brann en eld, på arenan för att det skulle bli bekvämt för dem. Allt en fånge behövde göra var att strö en nypa rökelse på lågorna, varefter han fick ett offercertifikat och blev fri. Det förklarades också noggrant för honom att han inte tillbad kejsaren; han erkände bara kejsarens gudomliga personlighet såsom den romerska statens överhuvud. Likväl utnyttjade knappast någon av de kristna möjligheten att slippa undan.” (Those About to Die, sidan 137) En enda sådan ”handling av tillbedjan” skulle ha varit tillräcklig för att tillfredsställa Satan.
9 Nu på 1900-talet har några kristna blivit prövade på liknande sätt. Ända från den stund då Jehovas vittnen började arresteras och sedan gång på gång medan de var internerade i de nazistiska koncentrationslägren gjordes försök att få dem att avsäga sig sin tro på Jehova och att inte vidare ha kontakt med hans folk. I detta syfte hade nazisterna gjort i ordning en förklaring som de räckte fram till vittnena för att de skulle underteckna den och i gengäld bli fria. Allt som krävdes var att de skrev sin namnteckning på den. Men trots detta var det bara några få vittnen som undertecknade den.
10. Varför skulle det vara oförståndigt att göra en mindre kompromiss i hopp om att vinna frihet att predika?
10 Eftersom vi är medvetna om att det är Satans uppsåt att se till att Jehovas vittnen blir förföljda, vill vi aldrig ge vika för någon djävulsk frestelse att slingra oss undan en stridsfråga i syfte att undvika problem. Låt oss aldrig göra det misstaget att vi tänker att en till synes mindre kompromiss snabbt skall göra oss fria till förmån för predikoverket. Alla slags kompromisser i fråga om vår ostrafflighet kan innebära vår fullständiga undergång. (Jämför Matteus 13:21; Galaterna 6:12.) Om vi ingick en kompromiss som utgjorde ”en handling av tillbedjan”, skulle vi inte längre vara lämpade att representera Jehovas rikes intressen. Vi kan vara övertygade om att en enda handling som innebär att vi bryter vår ostrafflighet skulle få djävulen att glädjas, och vi vill sannerligen inte göra honom lycklig. Vi vill i stället försöka glädja Jehovas hjärta genom att bevara vår ostrafflighet och ge honom ett svar till den store smädaren. — Ordspråksboken 27:11.
Varför Jehova tillåter förföljelse
11. Av främst vilken orsak tillåter Jehova att hans folk blir förföljt?
11 Vår himmelske Fader kan förhindra att hans folk råkar ut för förföljelse. Men han väljer att tillåta denna förföljelse, och kunskap om varför han gör det kommer att hjälpa oss att vara lyckliga trots förföljelse. Den främsta orsaken till att han tillåter förföljelse har att göra med stridsfrågan om den universella suveräniteten. Varje Jehovas vittne som bevarar sin ostrafflighet under en provsättning som djävulen ligger bakom bevisar att Satan är en lögnare och ger bevis för att även en ofullkomlig människa kan förbli trogen mot Gud, trots att hon blir hårt prövad eller svårt förföljd. De som är lojala ställer sig på Guds sida i stridsfrågan och stöder Jehovas rätt att härska som universums Suverän. Vilken glädje att få bidra till att bevisa att ”han härskar som suverän”! — Psalm 47:10, Today’s English Version.
12, 13. Av vilken annan anledning tillåter Jehova att de kristna blir förföljda, och vilka bland dem skall få en varaktig plats i Guds anordning?
12 Jehova tillåter också förföljelse för att pröva lojaliteten hos dem som har överlämnat sig åt honom. Han har församlat ”ett folk till att vara en särskild egendom” för att dess med anden smorda invånare ”vitt och brett skall förkunna hans dygder”. (1 Petrus 2:9) Gud försätter också ”alla nationer i gungning” så att ”alla nationers önskvärda ting” — människor som har Guds godkännande — kan föras in i hans ”hus” för tillbedjan och fylla det med härlighet. (Haggai 2:8, NW; jämför Sakarja 8:23.) I överensstämmelse med detta har människor med ett himmelskt hopp, och även andra som ser fram emot evigt liv på en paradisisk jord, blivit överlämnade kristna och vittnen för Jehova. — Lukas 23:43; Uppenbarelseboken 7:1—17.
13 Men vilka bland alla dessa överlämnade kristna skall till sist bli en del av den utlovade ”nya himmelen” och den ”nya jorden”? (Uppenbarelseboken 21:1) Det är inte alla bland dem som kommer att få bli det. (Psalm 15:1—5; Matteus 22:14) Det kommer inte att finnas någon varaktig plats i Guds anordning för dem som visar sig vara otrogna. Även om Jehova inte orsakar förföljelse, tillåter han följaktligen den för att sålla bort ur sitt folk dem som är illojala, medan han kommer att bevara dem som obestridligen är lojala och av hela sitt hjärta älskar Gud. (Matteus 22:37, 38; 25:31—33; 2 Korintierna 13:5) Må vi vara bland dem som troget uthärdar förföljelse och därigenom fortsätter att ha ”privilegiet att oförskräckt ägna honom [Jehova Gud] helig tjänst med lojalitet och rättfärdighet inför honom alla våra dagar” — ja, för alltid. — Lukas 1:68, 69, 74, 75.
Varför vi kan känna oss lyckliga trots förföljelse
14. Särskilt vad framhöll Jesus som en anledning till att vi kan vara lyckliga trots förföljelse?
14 Hoppet om Riket framhölls särskilt av Jesus Kristus, då han sade: ”Lyckliga de som äro förföljda för rättfärdighetens skull, ty himlarnas rike är deras.” (Matteus 5:10, Åkeson) Ja, det underbara pris som väntar Jesu smorda efterföljare som troget uthärdar förföljelse är att de skall få vara tillsammans med Kristus i det himmelska riket. (Lukas 12:32; Uppenbarelseboken 2:10; 14:1; 20:6) Och för de trogna vittnena för Jehova som har ett jordiskt hopp finns den storslagna framtidsutsikten att de för evigt kan få leva på en paradisisk jord. (Lukas 23:43; Johannes 10:16; 17:3; Uppenbarelseboken 7:9, 10, 14) Ja, om vi ständigt har hoppet om Riket i tankarna, kan vi sannerligen vara lyckliga trots förföljelse. — Romarna 12:12.
15. Hur är Jehovas suveränitet förbunden med Riket, och hur är allt detta förknippat med att vi kan känna lycka trots förföljelse?
15 Jehovas universella suveränitet är på ett oskiljaktigt sätt förbunden med Riket, för det är genom detta som Gud kommer att helga sitt heliga namn. Som Jehovas trogna vittnen och förkunnare av Riket försvarar vi hans suveränitet och får på så sätt ytterligare en anledning att känna lycka, även då vi blir förföljda. (Jesaja 43:10—12; Matteus 6:9, 10) Vi kan därför med Guds hjälp bevara vår ostrafflighet inför Gud och därigenom bevisa att djävulen är en lögnare som inte kan finna något stöd för sitt påstående att ingen människa skulle förbli trogen mot Jehova under provsättning. (Job 27:5) Så lyckliga alla förföljda kristna kan vara, då de tar ställning på Jehovas sida i den stora stridsfrågan! — Jämför Apostlagärningarna 4:24.
16. Varför kan man säga att ett rent samvete bidrar till att vi kan vara lyckliga trots förföljelse?
16 Ett rent samvete bidrar också till att förföljda, men lojala, förkunnare av Riket kan känna lycka. Det är troligt att en som bekänner sig vara kristen skäms och får samvetskval om han gör någonting orätt, men han känner med rätta glädje om han lider för rättfärdighets skull som ett troget vittne för Jehova och en efterföljare till Jesus Kristus. Till och med sedan Jesu apostlar blivit pryglade gick de ”sin väg bort från Sanhedrin, under det att de gladde sig över att de hade räknats värdiga att bli vanärade för hans [Kristi] namns skull”. (Apostlagärningarna 5:40, 41) När Paulus och Silas hade blivit slagna och satta i fängelse i Filippi, kände inte heller de sig nedstämda eller hade dåligt samvete, som om de skulle ha gjort någonting orätt. I stället höll de vid midnatt på med att ”bedja och lovprisa Gud med sång”. (Apostlagärningarna 16:22—25) Eftersom ett Jehovas vittne aldrig får uppföra sig så att han måste straffas som en skuldtyngd och kanske av samvetet anklagad mördare, tjuv, ogärningsman eller en person som ”beskäftigt lägger sig i andras angelägenheter”, kan han följaktligen vara lycklig, om han får lida för rättfärdighets skull. — 1 Petrus 2:11, 12; 3:13, 14; 4:15, 16.
17. Vad kommer i särskilt hög grad att bidra till att vi kan känna lycka då vi som förespråkare för Riket blir förföljda?
17 Att behaga Jehova och förhärliga honom är något som i särskilt hög grad kommer att bidra till att vi kan känna lycka då vi som förespråkare för Riket blir förföljda. För att vi som Jehovas tjänare skall kunna fortsätta att känna glädje är det mycket viktigt att vi vandrar så att vi behagar Gud, och gör det även under extremt svåra förhållanden. (1 Tessalonikerna 4:1) Dessutom bör vi när vi lider som kristna ”bekänna det namnet till ära för Gud”. Tänk på det! Förutom att vi behagar Jehova då vi troget uthärdar förföljelse, fortsätter vi att ”förhärliga Gud”. (1 Petrus 4:16, The New English Bible; Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna) Vilken glädjefylld sporre till att modigt uthärda förföljelse!
Skynda framåt och bevara ostraffligheten
18. Vilken inställning bör Jehovas vittnen ha till att bevara sin ostrafflighet inför Gud?
18 Det framgår således tydligt att Jehovas vittnen har goda skäl till att vara lyckliga trots förföljelse. Låt oss därför, med Guds hjälp, vara lika bestämda som psalmisten David, som skrev: ”För min del skall jag vandra i min ostrafflighet.” — Psalm 26:11, NW.
19. Vilka frågor skall vi nu begrunda?
19 Vi kan som trogna kristna känna oss lyckliga trots förföljelse, eftersom vi vet i vilket syfte djävulen låter oss drabbas av sådana prövningar. Vi vet också varför Jehova Gud tillåter att hans folk blir förföljt. Men även om vi har sådana skäl till att vara lyckliga då vi råkar ut för förföljelse, kan vi fråga oss: Vad kan vi göra för att förbereda oss för förföljelse? Och hur kan vi uthärda intensiv eller rentav brutal förföljelse?
Repetitionsfrågor
□ Vad är djävulens syfte med att utsätta Jehovas vittnen för förföljelse?
□ Vilken stor stridsfråga har Satan väckt, och vad har han ifrågasatt när det gäller människor?
□ Varför tillåter Jehova att hans folk blir förföljt?
□ Särskilt vad framhöll Jesus Kristus som en anledning till att vi kan vara lyckliga, då vi blir ”förföljda för rättfärdighets skull”?
□ Vad bidrar till att vi kan känna oss lyckliga, då vi utsätts för förföljelse som Jehovas tjänare?
[Bild på sidan 11]
När Jesus blev frestad, vägrade han att utföra en handling av tillbedjan ägnad åt Satan
[Bild på sidan 12]
Hoppet om Riket ger oss god anledning till att vara lyckliga trots förföljelse