Fler och fler pionjärer till att förkunna de goda nyheterna
Denna artikel gör en ingående undersökning av heltidstjänsten såsom levnadsbana. Den behandlar några av pionjärens problem, fordringarna för denna tjänst och möjligheterna att hålla sig kvar i den. Den påvisar hur barn kan ha del i pionjärstjänsten. Eftersom artikeln har tjänsten som tema, kommer den att studeras vid tjänstemötet i stället för vid Vakttorns studiet. Varje grupp bör gå igenom den enligt den vanliga metoden som användes vid studium av Vakttornet vid de tre tjänstemötena mellan 28 maj och 17 juni. Använd inte mer än 30 minuter av varje möte till studiet, och gå vid det första mötet igenom styckena 1—10, vid det andra 11—21, vid det tredje 22—31.
1. Vart störtar sig människosläktet nu? Hur kan människan hejda sig i detta framrusande?
TRETTIOSEX år har gått, sedan Gud upprättade sitt rike i himmelen till gagn för människosläktet. ”Jehovas dag”, som började år 1914 e. Kr., är långt liden, och denna världens fullständiga slut är nära förestående. Människosläktet står inför det största slaktande som förekommit sedan Noas dagar. När Harmageddons oväder har gått över, kommer det inte att finnas tillräckligt många levande kvar för att begrava de döda. (Jer. 25:33) Asätande rovfåglar och markens och skogens vilda djur kommer att sammankallas till ett gästabud på människokött. (Jer. 34:20) De osynliga demonstyrkorna kan utan tvivel se Jehovas förnämste Skarprättare, Kristus Jesus, rycka fram mot dem. Ursinnigt verkar deras desperata och häftiga inflytande på jordens konungar till att driva dem fram mot sin undergång likt boskap som råkat i panik. (Upp. 16:14—16) Det är därför som jordens styresmän är förvirrade och ser sina planer gäckas och den ena nationen störtar sig emot den andra likt det dånande havet, som slår mot sina klippiga stränder, och människor uppger andan av förskräckelse och ängslan för det som de ser komma över jorden. Allteftersom slutet närmar sig mer och mer, växer trycket från demonerna; jordens härskare blir mera desperata och förmätna, vilket resulterar i att människohavet blir mer och mer förtryckt. Endast genom kunskap om Guds rike och med fullständig förtröstan på detta rike kan människan hejda sig i sitt besinningslösa framrusande mot Harmageddonslagets Döda hav.
2. Hur visar Gud omtanke om de förtryckta och oupplysta?
2. Jehova har ingen lust till den ogudaktiges död, hur mycket mindre då till de förtrycktas och oupplystas död! Inom den kategorien finns det många saktmodiga och läraktiga människor som suckar och jämrar sig över de styggelser som begås i landet. Även om framtiden kan se mörk och hopplös ut för många, så finns det likväl en väg till undflykt. Ned genom åldrarna har Jehova alltid visat omtanke om de förtryckta. I forna tider sände han sina profeter att frambära varningsbudskap och utpeka vägen till hjälp och lindring och att lämna en skriven redogörelse till framtida släkten. Tror ni, att Gud nu i denna ”ändens tid” skulle låta denna världen drabbas av sin undergång utan att låta en varning ljuda och utpeka en väg till undflykt? Nej, det skulle han förvisso inte göra, och han har inte gjort det!
3. Varför existerar Sällskapet Vakttornet? Vilka särskilda kallelser utfärdar det?
3. I våra dagar har Jehova Gud en modern, effektiv, verksam organisation av förkunnare som är fullständigt hängivna honom och låter sig ledas av hans ande. Guds ande ledde dem vid organiserandet av deras lagligen inregistrerade sammanslutning, känd under namnet Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap, såsom ett redskap som skulle ge dem större möjligheter att låta en världsvid varning ljuda före det fullständiga slutet. Sällskapet Vakttornet indelar Jehovas aktiva tjänare eller vittnen i två kategorier: den som predikar endast en del av tiden och den andra, vars arbete utföres mera på heltidsbasis, i det att de som hör till den predikar minst hundra timmar i månaden. Denna senare kategori eller klass omtalas av Sällskapet såsom ”pionjärförkunnare”. Tid efter annan sändes särskilda brev eller meddelanden, som visar hur ofantligt väl det behövs att fler träder in i pionjärstjänsten, till alla grupper av Jehovas vittnen. Anledningen till att Sällskapet beständigt utfärdar kallelse till pionjärstjänsten kan bättre förstås, när man analyserar innehållet i de inspirerade skrivna redogörelser som finns kvar till gagn för denna generation.
4. Hur visade Sonen en liknande omtanke som Guds om det lidande människosläktet?
4. De heliga skrifterna förutsade en Messias som skulle hävda Jehovas universella suveränitet och åvägabringa en lösen för det döende människosläktet. Alldeles som Guds skrivna ord hade sagt, framträdde hans förstfödde Son på jorden för att göra sin Faders vilja. Samma kärleksfulla omtanke som Gud hade visat det lidande människosläktet visade också hans Son på ett otvetydigt sätt. Visserligen uppträdde han inte klädd som en av de gamla amerikanska pionjärerna (eller nybyggarna) i buckskin och med en bössa kastad över axeln, men han var ändå i början lik en man som bryter mark och hugger ut märken i träden för att visa vägen genom en religiös vildmark; en vildmark av prästerliga traditioner som höll människorna insnärjda och gjorde dem främmande för sann tillbedjan. Med ivrig pionjärsanda högg Jesus upp ett spår genom judarnas religion, som visade en väg ut ur den, en väg som strålade av sanningens ljus. Det var en hård och smal stig, när man jämför den med den breda väg som leder till fördärvet, men trots detta förde den till frihet och evigt liv.
5. Hur var han ett fullkomligt exempel på en heltidsförkunnare en pionjär?
5. Jesus Kristus var ett fullkomligt exempel på en heltidsförkunnare, en pionjär. Han insåg till fullo, vilket hopplöst tillstånd judarna befann sig i, fångna i sina religiösa traditioner som de var, och därför gjorde han allt som då var möjligt för att rädda dem. Djup känsla, stor sympati och ivrig omsorg om Jerusalems välfärd finner vi hos honom, när han sade: ”Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem som äro sända till dig! Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat.” Jesu inställning var alltid denna: Ske icke min vilja, utan din, på jorden såsom den sker i himmelen. Då det förhöll sig så, kunde man inte undgå att lägga märke till Guds andes eggande kraft, som drev honom till att predika evangelium med ännu större intensitet, när slutet på hans jordiska tjänst närmade sig.
6. Vad var behövligt för att kunna undgå tillintetgörelse och komma in i Riket?
6. I så hög grad ökades denna intensitet, att den tidens religiösa ledare sammansvor sig för att döda honom, innan deras betesmarker blivit fullständigt ödelagda. Hur enträget och angeläget budskapet var kunde de inse och känna som hörde Jesu allvarliga och väckande vädjan på den förnämsta dagen i lövhyddohögtiden: ”På den sista dagen i högtiden, som ock var den förnämsta, stod Jesus där och ropade och sade: Om någon törstar, så komme han till mig och dricke. Den som tror på mig, av hans innersta skola strömmar av levande vatten flyta fram, såsom skriften säger.” (Joh. 7:37, 38) Allt vad judarna hade att göra var att ta emot Jesus såsom sin Messias, inte i blind tro, utan genom att rannsaka de skrifter som förutsade honom och se den fysiska uppfyllelsen inför sina egna ögon. Hade de gjort detta, skulle de ha undgått Jerusalems förstöring år 70 e. Kr. och också ha vunnit evigt liv i Riket.
7. Hur flödade ”vatten” ut från de troendes innersta? Med vilket resultat?
7. Under Jesu och hans apostlars tid utvidgades tjänsten eller ämbetsutövningen mer och mer. Allteftersom andra hörde och gav gensvar, strömmade det levande vattnet fram av deras innersta, sedan den heliga anden hade blivit utgjuten på pingstdagen år 33 e. Kr., och detta ”vatten” nådde i sin tur andra, som också gav gensvar. (Joh. 7:38, 39) Och så fortgick det till omkring fyrtio år senare, när Jerusalem blev förstört. Jehova betraktade då inte dessa första ordets förkunnare såsom behäftade med blodskuld. De hade låtit varningen ljuda, och det hade resulterat i frälsning för dem som hade rättat sig efter den och i tillintetgörelse för dem som hade svarat med spott och spe. I denna tid visar Sällskapet Vakttornet samma omtanke om denna generation som nu står ansikte mot ansikte med världens tillintetgörelse i Harmageddonslaget. Två stora motståndarorganisationer är inriktade på en slutkamp som då skall utkämpas för att en gång för alla avgöra stridsfrågan om överhögheten. Satans strategi går ut på att hålla människorna i okunnighet och låta dem blint tumla ned i Harmageddonstridens avgrund. Guds uppsåt är att frambära en varning genom att sända ut sina vittnen överallt på jorden för att öppna de blindas, ögon och befria dem som sitter i mörkret.
8. Hur kommer Guds barmhärtighet till uttryck genom hans organisation av vittnen?
8. Kristus Jesus är nu osynligen närvarande i sitt rike och härskar mitt ibland sina fiender. (Ps. 110:1, 2) Han nitälskar för Jehovas sida i stridsfrågan och kommer inte att visa någon barmhärtighet mot dem som inte vill överge den store motståndarens, läger. Å andra sidan har hans anda av barmhärtighet mot de förtryckta inte minskats det ringaste från tiden för hans synliga vistelse på jorden. De av hans efterföljare som nu är på jorden förstår också stridsfrågan och nitälskar i särskild grad för Jehovas sida i denna tvist. De inser att denna generations människor nu måste fatta ett stort beslut, och för att kunna göra det med insikt om vad saken gäller måste de bringas att förstå hur alltsammans ligger till. Här kommer Guds barmhärtighet till uttryck gentemot nationerna genom hans organisation på jorden, i det han sänder sina tjänare till dem. Jehovas verk är i sanning inte fåfängt, ty många individer ur alla folkslag och folk och tungomål kommer nu vandrande på den raka och säkra stig som leder till livet. Tjänsten utvidgas mer och mer, men alltjämt är skörden mycken, och i förhållande därtill är arbetarna få. Därav kommer sig det skriande behovet av fler arbetare som kan sändas ut på fältet. Sällskapet Vakttornet inser detta och drives beständigt av Guds ande till att sända ut kallelser, uppmaningar till fler att bli pionjärer.
Betingelser för inträde i pionjärstjänsten
9. Varför bör en person ta pionjärstjänsten i övervägande? På vilket sätt?
9. Ingen bör stänga igen sitt sinne för dessa kallelser och mena, att pionjärstjänsten inte kan komma i fråga för hans del. Om du är ett av Jehovas, invigda vittnen, måste du ha klart för dig, att allting är möjligt för Gud. Han kan till och med göra dig till pionjär. När Sällskapet enträget uppmanar fler att ägna sig åt pionjärstjänsten, förväntar det inte, att du skall göra det utan tillbörligt övervägande. Detta beslut måste vid den slutgiltiga undersökningen fattas på ett nyktert och besinnings fullt sätt inför Jehova med full förtröstan på och tillit till honom. Om en man har familj och får kunskap om sanningen och önskar bli heltidsförkunnare, skulle det inte vara rätt av honom att bli det, om han inte samtidigt kunde sörja för sin familj. De som inte drar försorg om sina egna, säger 1 Timoteus 5:8, är värre än de som ingen tro har.
10. Hur bör den som är bunden i äktenskap besluta angående pionjärsarbete?
10. Det skulle inte heller vara tillbörligt för en äkta make att skilja sig från sin hustru på grund av hennes otro, eller vice versa, och inträda i pionjärsarbetet. Om den som inte tror är villig att leva tillsammans med den invigde kristne, måste den invigde ta tillbörlig hänsyn till den icke troende. Detta är det skriftenliga handlingssättet, och det kan hända att det visa och hänsynsfulla sätt varpå den invigda parten går till väga kommer att vinna den icke troende över på Jehovas sida. Gud har förenat man och kvinna i äktenskap, och sanningen bör inte skilja dem åt, såvida inte den icke troende vägrar att stanna kvar hos, den som önskar tjäna Jehova Gud. I så fall blir naturligtvis den in vigde fri att koncentrera sig på Rikets verk. Vi förmanas att arbeta på vår frälsning med fruktan och bävan. För att kunna göra detta måste vi bruka ett sunt sinnes ande. Upprörda känslor bör inte få lov att leda någon till ett förhastat beslut genom ögonblickets ingivelse. Jesus rådde sina tjänare att först söka Riket och lovade att de materiella tingen skulle därjämte tillfalla dem.
11. Vad betyder det, med tanke på tjänsten, att söka först Guds rike?
11. Att först söka Guds rike betyder att man alltid låter Rikets intressen behärska sina tankar. Den som gör det är alltid på utkik efter tillfällen att tjäna till förmån för Riket och söker inte ständigt först efter sådant som kan fylla hans materiella behov och håller inte på med att samla världsliga ägodelar för att säkerställa sin framtid. Naturligtvis kommer inte alla att kunna börja i heltidstjänsten. Det oaktat gäller detta råd lika mycket för dem som finner det nödvändigt att ägna sig åt världslig verksamhet för sin ekonomiska försörjning. Genom att beständigt söka tjäna Riket, allteftersom tillfälle erbjuder sig, har många fått se vägen banas för dem till att träda in i pionjärstjänsten. Tusentals personer har begagnat sig av dessa tillfällen, och utan tvivel finns nu inom grupperna av Jehovas vittnen ytterligare tusental, som skulle kunna bli pionjärer, om de med större allvar strävade att uppnå detta privilegium.
12. Varför är deltidsarbete för pionjärer ingenting att ogilla?
12. Många husmödrar finner det möjligt att arbeta tre eller fyra timmar om dagen med att låta andra få höra om Rikets välsignelser. Kanske är du en som skulle kunna göra detsamma. Om det är så, borde du allvarligt tänka över kallelserna till pionjärstjänst. Det kan kanske till och med bli möjligt för både mannen och hustrun att arbeta som pionjärer, genom att en av dem eller båda utför något världsligt deltidsarbete. Deltidsarbete som en utväg för någon att kunna uppehålla sig i tjänsten är ingenting att ogilla eller se ned på. Det var precis vad aposteln Paulus tog sig till med för att han inte skulle ligga dem till last som han predikade för. När han gjorde detta, kunde man inte finna något att anklaga honom för, annat än om man fann det i budskapet självt. Denna världens ortodoxa religioner betraktar emellertid inte denna metod med gillande. Å andra sidan föser inte Jehovas vittnen sina församlingar in i vackert utsmyckade kyrkor och katedraler, där de ständigt under gudstjänsterna konfronteras med en kollekthåv.
13. Hur förhåller det sig med mängden eller utsträckningen av vårt världsliga arbete och med vårt bruk av Mammon?
13. Jehovas vittnen kommer från alla olika levnadsställningar och är sysselsatta i alla slags världsliga yrken. Deras första och förnämsta strävan är att behaga Jehova Gud genom att troget uppfylla sina invigningslöften att predika. Hur mycket förvärvsarbete de är upptagna av beror på omständigheterna. När det är fråga om att samla förmögenhet för framtiden eller för att kunna leva i överdåd nu, bör de kristna betänka Jesu råd, att vi inte bör samla guld och silver, där tjuvar bryter sig in och stjäl. Om man följer den kursen att samla jordiska skatter, så kommer ens hjärta och sinne att vara hos dem. Men om ”orättfärdighetens Mammon” (1878 övers.) användes på ett vist sätt nu, kan den som brukar den därigenom bli mottagen av våra sanna vänner, Jehova och Kristus, i eviga boningar, när denna ”Mammon” har tagit slut. Varför? Därför att en sådan persons skatter är förvarade i himmelen, där inga tjuvar kan stjäla, och därför att hans pengar har använts endast som ett medel, direkt och indirekt, till att uppehålla honom och hjälpa honom att söka först Guds rike. — Luk. 16:9.
Gudomligt stöd och uppehälle i arbetet
14, 15. Hur engagerar förkunnaren Gud i sitt förehavande liksom det skedde i Israels fall?
14. Den invigde förkunnareri engagerar Gud för sin sak, så att säga, därigenom att han tar Jehova på orden. På grund av ett förnuftigt resonemang inser han, att han handlar på samma sätt som Israel, när Jehova kallade dem ut ur Egypten. Israel var i träldom under den tidens världsvälde och dignade under tunga bördor. Genom Mose hand befriade Gud dem, sedan han låtit tio förödande plågor komma över Egypten. De sista bestod i att det kom tjockt mörker och i att Egyptens förstfödda blev dräpta. Gud satte kronan på verket, när han ådagalade sin väldiga makt genom att öppna Röda havet, så att Israel kunde tåga igenom på torr mark. Drivna av vild, förblindande vrede, störtade sig Farao och hans här ut i den öppning som uppstått, endast för att fångas som i en fälla och bli fullständigt tillintetgjorda. Denna väldiga demonstration av massbefrielse och massförintelse kom Jehovas namn att på ett iögonenfallande sätt framstå för världens blickar. Hans namn hade blivit fäst vid ett folk som han hade utvalt.
15. Tror du, att Gud efter allt detta skulle låta Israel förgås i öknen? Tror du, att han skulle tillåta att man sade: ”Gud kunde nog befria Israel från träldomen, men uppehålla dem under deras vandring i öknen, det kunde han inte”? Absolut inte! För sitt namns skull bevarade Jehova mer än 2.000.000 israeliter i fyrtio år. Deras kläder blev inte gamla och gick sönder, deras sandaler blev inte utslitna, och mannat från himmelen uteblev aldrig utan stillade ständigt deras hunger. Israel levde inte i lyx, men hade tillräckligt medan de befann sig på vandringen mot det utlovade landet. Framför allt hade de fullt upp av andlig föda, som de blev försedda med genom Mose och det levitiska prästerskapet. Då ju löftets fruktbara land låg framför dem, borde de ha känt frid, tålamod och förnöjsamhet.
16. Vad är utlovat och tillhandahålles också, som vi bör vara nöjda med?
16. I våra dagar äger en liknande befrielse rum för tusenden, ja, sannolikt för millioner, före den slutliga räkningen vid Harmageddon. Denna stora skara utgöres av dem som befrias från träldom under den nuva rande onda världen. För dem är denna världens högre makter redan tillintetgjorda; de erkänner endast Jehova Gud och hans Son, Kristus Jesus, såsom ”de högre makterna” eller ”överheten”. (Rom. 13:1) Med sitt förstånds ögon ser de framför sig den utlovade nya världen, ”som flyter av mjölk och honung”. Lika säkert som Jehova kallade sitt folk ut ur Egypten genom sin tjänare Mose, så kallar han nu sitt folk ut ur det motbildliga Egypten under sin större Mose, Kristus Jesus,. Inget lyxliv i överflöd och bekvämlighet är nu utlovat åt dessa. Men det finns fullt upp av det som de bäst behöver till sitt uppehälle. Vad är det då? frågar du. Det är ett bord med andlig föda, ”mat i rätt tid”, som övergår allt som någonsin förut har blivit framsatt för dem. Med dessa andliga välsignelser och det storslagna hoppet om en ny värld som är så nära kan Guds tjänare visa samma tålmodiga inställning som Paulus, som sade: ”Hava vi föda och kläder, så må vi låta oss nöja därmed”, ty ”gudsfruktan i förening med förnöjsamhet är verkligen en stor vinning”. — 1 Tim. 6:8, 6.
17. Hur betraktar vi saker och ting, när vi har fått ökad insikt om Gud och uppskattning av honom?
17. När den kristne växer till i andligt förstånd och andlig mognad, ökas också hans insikt om Gud och uppskattning av honom. Detta livets angelägenheter, som i flydda tider föreföll honom viktigast, får nu endast föga av hans uppmärksamhet. Han betänker de människors tillstånd som famlar omkring i det motbildliga Egyptens tjocka mörker, och han gör vad han kan för att öppna deras ögon för det enda ljuset. Om Herren Gud öppnar deras ögon för sanningens ljus, kommer det att säkert leda dem genom denna gamla världs öken av trassliga politiska, kommersiella och religiösa förhållanden.
Barn som pionjärer
18. Vad uppmanar Sällskapet barn att bli. och vad är orsaken?
18. De israelitiska barnen vandrade också med i uttåget ur Egypten och fortsatte genom öknen för att få det utlovade landet till arvedel. I våra dagar finns det också barn med i leden av Guds folk, som tågar mot den nya världen. De måste också vara starka i andligt avseende och redo att identifiera sig genom att vittna inför andra. Fördenskull förmanas föräldrarna att uppfostra sina barn i Herrens tukt och förmaning. För barnets eget bästa och till Guds pris uppmanar Sällskapet Vakttornet också barn att bli feriepionjärer. ”Av barns och spenabarns mun har du berett dig lov”, sade Jesus. (Matt. 21:16; Ps. 8:3) Skulle det inte göra er föräldrar lyckliga och stolta att ha ett barn som är uppfyllt av önskan att tjäna sin Skapare? Att veta att det genom kunskap och förstånd hade valt att tjäna Gud i stället för att vandra den väg som är den vanliga för denna världens barn? En väg som kan leda till och med till brottslighet och dra skam och smälek över er.
19. Hur kan några besluta i strid med barnets sanna bästa? Varför?
19. Som en motsats till denna inställning kunde någon av er säga: ”Jag älskar mitt barn alltför mycket för att fylla dess unga sinne med idéer som skulle göra det illa omtyckt av sina lekkamrater i grannskapet, och fördenskull vill jag inte uppmuntra barnet till att tjäna Gud nu, utan vill vänta tills det har vuxit upp. Då kan det självt göra sitt val.” Är detta sann kärlek till barnet? Sann kärlek skulle det vara att handla på det sätt som under längsta tid gagnar barnet mest. I slaktningen vid Harmageddon skonas varken ung eller gammal. Sedan arbetet med att sätta ett tecken på människorna hade blivit utfört enligt Jehovas föreskrifter, fick hans skarprättare därpå denna befallning: ”Både åldringar och ynglingar och jungfrur, både barn och kvinnor skolen I dräpa och förgöra, men I mån icke komma vid någon som har tecknet på sig.” (Hes. 9:6) Därför har ingen garanti givits för att ett barn kommer att föras igenom Harmageddon på grund av förtjänstfullt arbete på fältet som utförts av en far eller mor, vilken är försumlig gentemot sina egna barn. Ja, det är faktiskt så, att fadern eller modern kan vara nitisk och trogen på varenda punkt utom i detta att beredvilligt offra eller erbjuda sina egna barn åt Guds tjänst. Den själviska kärlek som en far eller mor hyser för ett barn kan komma honom eller henne att försöka skydda barnet för motståndarens näpst, som kommer över alla som står på Rikets sida.
20. Vad visar Abrahams handlingssätt i fråga om hur man bör besluta för sitt barn?
20. Tänk på Abraham, som inte undanhöll Gud sin ende älskade son. Abraham undervisade Isak om Jehova, och när tiden kom att Isak skulle offras i lydnad för Jehovas befallning, var sonen själv redo och villig. Antag att Isak, genom brist på kunskap, hade gripits av panik och hade slitit sig lös från sin fader och rusat i väg över bergen. Eller antag å andra sidan, att Abrahams tro på Gud hade skakats genom en självisk kärlek som han kunde ha hyst för sin son och att han därför hade vägrat att lyda. Detta skulle inte ha tjänat Jehovas syfte att framställa en profetisk bild, som skulle förutsäga offret av hans egen enfödde Son. Det var mera ett prov för Abraham än för Isak, men Abraham visste, att det visa handlingssättet var att lyda. Det skulle resultera i det mesta goda för honom själv och för hans älskade son. Man kan föreställa sig den glädje och tillfredsställelse som både Abraham och ynglingen kände, när Jehova sade: ”Låt icke din hand komma vid gossen och gör honom intet; ty nu vet jag, att du fruktar Gud, nu då du icke har undanhållit mig din son, din ende son. ... Jag skall rikligen välsigna dig. ... Och i din säd skola alla folk på jorden varda välsignade, därför att du har lytt min röst.” — 1 Mos. 22:12—18, eng. övers.
21. Hur var Jesus liksom Isak en vis son?
21. Jehova bad inte Abraham göra något som Han själv inte var villig att göra. Såsom gosse fick Jehovas son Jesus tidigt undervisning, och detta skapade i honom önskan att få veta mera om sin himmelske Fader. Vid mycket unga år var han i sin Faders gårdar och frågade och samtalade. Ehuru detta handlingssätt förde honom i konflikt med den då existerande världen och resulterade i hans död på pålen, önskade han aldrig för en minut vända tillbaka. Isak och Jesus var alltså i sanning visa söner och gladde sina fäders hjärtan.
22. Hur kan föräldrar göra barn benägna för att tjäna Gud mera och hjälpa dem att göra det?
22. Sådana strålande exempel som dessa upplyser den väg som föräldrar i vår tid bör följa, när de uppfostrar sina barn. Om du har barn, så hjälp dem att få och behålla den önskan att tjäna sin Skapare. Gör det möjligt för dem att hörsamma kallelsen till att bli feriepionjärer. Många kommer att hörsamma den, om de får den rätta undervisningen. Många kommer att hörsamma den, om de blir rätt undervisade hemma och om de regelbundet får följa med till gruppens studiemöten och gå ut i tjänsten på fältet tillsammans med er, föräldrar. När de gör detta, kommer de inte att bli en del av denna världens växande flodvåg av barnbrottslingar, utan kommer att lämna sitt bidrag till det ständigt växande Riket.
23. Vad kommer att driva barnet till att hörsamma kallelsen till pionjärsarbete?
23. För barnets unga sinne kommer skillnaden mellan denna världens mönster och normer och dem som hör den nya världen till att framstå klart och tydligt, också i vad de gäller barn av dess egen ålder. I stället för att gossen i sitt sinne dyrkar hjältar, sådana som Stålmannen, Fantomen, Kilroy och andra, kommer han att besinnings fullt betrakta trogna, tappra män, sådana som Josua och David. Om kamraterna ogillar honom för att han inte visar samma hänförelse för nutidens idrottsstjärnor, är detta ingenting som han bör bekymra sig för. Han kommer att finna tillfredsställelse i att påpeka, att ingen av deras idoler skulle kunna mäta sig med David, som slog ihjäl ett lejon när han var herdegosse och dödade en väldig jätte med en slunga, eller med Simson, som dräpte tusen fiender med käkbenet av en åsna. Det barn som är flitigt och entusiastiskt i att tjäna sin Skapare äger löfte om att få leva i ett skönt jordiskt paradis, där alla skogens djur kommer att vara dess favoriter. Kärlek till Gud och tro på hans löften kommer att vara den drivkraft som får gossen eller flickan att hörsamma kallelsen till att arbeta som feriepionjär. Under den gångna sommaren var det ensamt i Förenta staterna mer än 800 barn som slöt upp i pionjärernas led och sjöng Jehovas lov.
Hur man kan stanna kvar i denna gren av tjänsten
24. Trots vad fullgör pionjärerna det som hör till deras ämbete? Hur väl gör de det?
24. Att tillväxa i tjänsten och ge sig ut på pionjärsfältet är en sak som inte kommer att försiggå utan provsättning, vare sig man är gammal eller ung, man eller kvinna. Att du går framåt föranleder ”denna världens gud” att låta växande motstånd möta dig på din väg för att hindra din framryckning. Följ Paulus’ råd och ”var nykter i allting, bär ditt lidande, utför en evangelists verk, fullgör i allo, vad som tillhör ditt ämbete”. (2 Tim. 4:5) Tusentals pionjärer överallt på jorden fullgör nu i allt vad som tillhör deras ämbete mitt ibland hinder och hemsökelser. Jehova har i så hög grad ökat deras antal, att från 462, som det var år 1922, har det vuxit till mer än 12 000 pionjärer, som nu utför heltidstjänst överallt i världen. Av dessa har över 1.200 fått genomgå Vakttornets bibelskola Gilead, som utbildar missionärer och gör dem rustade att tjäna i främmande länder världen runt. Dessa har blivit sända till mer än 80 främmande länder med det livgivande budskapet åt alla som vill höra. I Sydamerika till exempel har under de senaste fem åren antalet tjänare för den nya världen ökats från 1.700 till mer än 5.000, som nu rapporterar varje månad. Detta är en ökning av mer än 194 procent. Liknande ökningar i andra delar av världen har till stor del sin grund i pionjärförkunnares arbete, och likväl behövs alltjämt fler och fler pionjärer, ty skörden är i sanning mycken.
25. Vilka två stora bud uppfyller de? Med vilka resultat?
25. Jesus sade att hela lagen och profeterna hängde på de två stora budorden: älska Jehova av allt ditt hjärta och ditt förstånd och av all din själ och din kraft och, därnäst, älska din nästa såsom dig själv. Att bege sig till ett utländskt arbetsfält kräver stor tro och fullständig förtröstan på Gud. Med kärlek till Herren Gud och till ens nästa menas inte självisk, känslobetonad kärlek, vilken kommer av falska religiösa läror. Därmed menas ett fullkomligt uttryck för osjälviskhet. När pionjärförkunnare reser till främmande länder, måste de ge uttryck åt detta slag av kärlek. Svårigheter och vedermödor kommer förvisso att möta, men genom troget uthärdande kommer frukterna av våra ansträngningar att medföra långt större fröjder än vi har kunnat vänta. Missionärernas erfarenheter vittnar om detta. Så till exempel hör vi från det inre av Filippinerna talas om infödingssamhällen, där Jehovas vittnen är i majoritet. Från hjärtat av Afrika hör vi om hela byar som består av Jehovas vittnen, och i vartenda land växer vittnenas antal. Direkta rapporter visar nu att det finns mer än 300 000 förkunnare som predikar åtminstone en del av tiden varje månad. De församlingar de predikar för är deras grannar och andra medmänniskor som lever inom räckhåll för dem. På detta sätt kommer sann kärlek till uttryck, inte endast kärlek till Gud, som visar sig i lydnad för hans befallning att predika, utan också kärlek till deras nästa. När dessa tjänare handlar så, garanterar de därigenom frälsning åt sig själva och också åt dem som hörsammar budskapet om Riket.
26. Vad kan Guds tjänare förvänta av honom trots världens uppfattning?
26. Jehovas förkunnare av den nya världen, vare sig de är pionjärer eller inte, är i sanning ett egendomligt folk. För Gud är de hans ögonsten. För världen är de besynnerliga och hålles av många för att vara religiösa fanatiker. Men oavsett vad världen tänker om Jehovas tjänare, som han av barmhärtighet sänder åstad till att låta en slutlig varning ljuda, kommer Han aldrig att överge dem. Hans ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall bistå dem som älskar honom. — 2 Krön. 16:9.
Fordringar
27. Hur kan några resonera med avseende på uppehället i heltidstjänsten?
27. Vad måste man göra, sedan man har tagit steget ut och blivit pionjär, för att vara säker på att man kan stanna kvar inom denna gren av tjänsten? Låt oss till svar på denna fråga betrakta till exempel det ”trogna och sanna vittnet”, Jesus Kristus. Hans faktiska handlingssätt och den rikedom av råd som han givit ger oss fullkomliga anvisningar. ”Nåväl”, kanske du säger, ”Jesus sade att vi skulle se på liljorna på marken, hur de varken arbetar eller ordnar för framtiden, och likväl var Salomo i all sin härlighet och med all sin rikedom inte så klädd som de. Jesus sade också att vi skulle se på fåglarna och hur den himmelske Fadern sörjer för dem. Och vidare sade han, att vi inte skulle tänka på morgondagen, ty var dag har nog av sin egen plåga. Hur kan jag stanna kvar i pionjärstjänsten, om jag har en sådan inställning? Vi lever i nutiden, på 1900- talet, och vi måste se praktiskt på förhållandena med tanke på de höga levnadskostnaderna.” Naturligtvis måste dessa dina frågor tas i övervägande.
28, 29. a) Hur kräves det tro beträffande ens uppehälle i tjänsten? b) Hur illustrerades detta i Jesu eget fall?
28. Den första fordran som pionjärer måste ta i betraktande är den som gäller tro. Jesus överträffade oss alla i denna egenskap. Utan den är det omöjligt att täckas Gud. Med den har tjänarens sinne och hjärta den rätta inställningen för att kunna förstå och ger snabbt gensvar, när de blir upplysta. Jesus var en sann tjänare, upptänd av nit som kom honom att arbeta i sin Faders tjänst så som ingen annan har gjort. Han kunde inte sätta sig ned och vagga för vinden för att vara behaglig för människors ögon och förvänta att Gud skulle sörja för honom. Detta var inte det ändamål för vilket han var på jorden. Liljorna uppfyllde emellertid sitt ändamål, och fördenskull uppehöll Gud dem i deras skönhet. Luftens fåglar uppfyllde sitt ändamål, och för dem blev det också sörjt. För att Jesus skulle få sitt uppehälle, måste han uppfylla Guds uppsåt med avseende på honom, vilket var att han skulle bära vittnesbörd om sanningen för att hävda sin Faders suveränitet över alla och åvägabringa en lösen.
29. Jesus fullgjorde sitt uppdrag på ett fullkomligt sätt och fick ett tillräckligt uppehälle under hela sin vistelse på jorden. I 33 år levde han såsom människa, och hans materiella behov var inte mindre än någon annan människas. Som ung man arbetade han utan tvivel i snickaryrket. Vid trettio års ålder började han ägna hela sin tid åt att predika evangelium. Han hade inte gjort upp några planer om att gifta sig och få barn, utan beslöt vid en tidig ålder att tjäna sin himmelske Fader fullständigt. När han inträdde i heltidstjänsten, behövde han inte ta i beräkning, hur han skulle kunna försörja en familj. Hans tro var tillräckligt stor för att han skulle kunna helt lämna sitt uppehälle åt sin Fader i himmelen att sörja för. Genom att troget predika fann han, att de som lyssnade till honom i många fall gärna ville att han skulle äta hos dem. När Jesus gjorde detta, gav han dem andlig föda som var mera värdefull än den materiella föda som han förtärde. Han var inte nogräknad med sitt logi för natten, utan sov på vilken plats som helst som Jehova tillhandahöll åt honom, vare sig det var ute under stjärnorna, i ett stall eller i ett hem. Han sade: ”Rävarna hava kulor, och himmelens fåglar hava nästen; men Människosonen har ingen plats, där han kan vila sitt huvud.” — Matt. 8:20.
30. Av vad kommer heltidstjänaren att leva och vara fruktbärande?
30. I våra dagar är detsamma möjligt för ogifta personer, som inte har någon familj eller andra ekonomiska förpliktelser och som, framför allt, är upptända av ett nit för Jehova, likt det som fanns hos Jesus. Återigen säger vi, att detta inte betyder att du kommer att få de bekvämligheter och lyxartiklar som denna världens medlemmar väntar sig. Människan lever inte allenast av bröd, utan av vart och ett ord som kommer från Jehovas mun. Om du predikar evangelium, så kommer du att leva av evangelium, ty arbetaren är värd sin lön. Många av dem, till vilka du bär ut livets vatten, kommer att räkna det som ett privilegium och en tjänst för Herren Gud att förse dig med mat och dryck. Tag emot det i ödmjukhet och med tacksägelse såsom något som Gud har berett åt dig. När Jesus sade om dem som skulle komma att höra, att från deras innersta skulle flyta strömmar av livets vatten, så menade han, att det var den gudomliga sanningen de förnämligast skulle fråga efter i livet. De skulle bära frukt och liknades av aposteln Paulus vid god jord, som dricker in täta skurar av andlig vederkvickelse och frambringar växtlighet eller Rikets frukt som är till nytta för dem, för vilka jorden odlas. Pionjärerna odlas av Gud för hans verk att kungöra hans, Rike och varningsbudskapet om Harmageddon.
31. Varför är det nu den tid då det särskilt gäller att träda in i pionjärernas led?
31. Nu är den behagliga tiden för dig att träda in i pionjärernas led. Aldrig har behovet av pionjärer varit så stort eller tiden så kort och skörden som skall inbärgas så ymnig. Om du har blivit kallad från mörkret till det underbara ljuset, återkasta då detta ljus till andra, innan det är för sent. Ju mera tid du använder till att återkasta ljuset, dess klarare och blankare blir din reflektor och dess mera strålande ditt ljus, och dess fler människor blir dragna till sanningen. Jehovas dag är långt liden och Harmageddons natt är mycket nära. Låt dig inte överraskas sovande och i ett tillstånd av likgiltighet gentemot dem som är i träldom. Hör ropet på fler och fler pionjärer till att förkunna de goda nyheterna. Känn det tvingande behovet, och ställ dig så till förfogande!