Förenade, eniga fruktbärare

”[Håll] i med att bära riklig frukt och ... [visa] er vara mina lärjungar.” — JOHANNES 15:8.

1. Hur visar bibeln att Jehova värderar fruktträd mycket högt?

”JEHOVA GUD [lät] alla träd som var åtråvärda för ens syn och goda till föda växa upp ur marken.” (1 Moseboken 2:9, NW) I Israel lät man nyplanterade fruktträd växa i tre år utan att ägaren använde frukterna i något som helst syfte. Och all den frukt som producerades under det fjärde året skulle ”vara helgad till Herrens [Jehovas] lov”. Under det femte året kunde ägaren använda frukten på det sätt han önskade, sedan han gett ”förstlingen av frukten” åt Jehova. (3 Moseboken 19:23—25; 5 Moseboken 26:1—10; Nehemja 10:35—37) I händelse av krig stod fruktträden under särskilt beskydd under det mosaiska lagförbundet. — 5 Moseboken 20:19, 20.

Improduktiva träd huggs ner

2, 3. Vad sade Jesus i liknelsen om fikonträdet som inte bar frukt?

² Vi har i föregående artikel sett att många naturliga grenar på det symboliska olivträdet (Romarna, kapitel 11) bröts bort och ersattes av grenar från ett vilt olivträd. I den illustrationen representerar de avkapade grenarna de judar utan tro som vägrade att erkänna olivträdets stam eller den som i första hand utgör Säden, den Smorde, Jesus. I en annan illustration liknade Jesus den judiska nationen vid ett helt träd — inte ett olivträd, utan ett fikonträd.

³ På hösten år 32 v.t. sade Jesus: ”En viss man hade ett fikonträd planterat i sin vingård, och han kom och såg efter frukt på det, men han fann ingen. Då sade han till vingårdsarbetaren: ’Här har jag nu i tre år kommit och sett efter frukt på det här fikonträdet men inte funnit någon. Hugg ner det! Varför skall det egentligen få hålla marken outnyttjad?’ Han svarade och sade till honom: ’Herre, låt det vara också det här året, tills jag gräver omkring det och lägger på gödsel; och om det då i framtiden skulle bära frukt, är det ju bra; i annat fall skall du hugga ner det.”’ — Lukas 13:6—9.

4. Hur hade Jesus visat sig vara en trogen ”vingårdsarbetare”?

⁴ Då Jesus talade om detta fikonträd hade han, som ”vingårdsarbetaren”, ägnat tre år åt att försöka uppodla tro hos judarna. Men trots de många fördelar den judiska nationen hade under det abrahamitiska förbundet och lagförbundet var det bara en liten kvarleva av den som tog emot Messias. (Romarna 9:4, 5, 27) Under det fjärde året av sin tjänst intensifierade Jesus sina ansträngningar bland judarna och grävde och lade på gödsel omkring det judiska ”fikonträdet”, symboliskt talat, genom att nitiskt predika och undervisa i Judeen och Pereen och slutligen i och omkring Jerusalem. — Lukas, kapitel 10—19.

5. Hur och varför höggs det judiska ”fikonträdet” ner, och när kastades det ”i elden”?

⁵ Men några dagar innan Jesus dog, då hälften av detta fjärde år hade gått, grät han över Jerusalem och talade om för huvudstaden i den judiska nationen att dess hus hade lämnats åt sig självt. (Matteus 23:37—39) Jehova som var ägaren till det judiska ”fikonträdet” hade inspekterat det ännu en gång under denna fjärde säsong av intensiv omvårdnad. Eftersom han fann det vara utan frukt som nation, gav han order om att det skulle huggas ner i överensstämmelse med principen som Jesus omnämnde i Matteus 7:19. Guds rike togs således ifrån den judiska nationen och gavs åt en nation, det andliga Israel, som frambringar dess frukter. (Matteus 21:43) Denna överföring ägde rum vid pingsten detta år, år 33 v.t. Trettiosju år senare, år 70 v.t., kastades det nedhuggna ”fikonträdet” ”i elden”, då Jerusalem förstördes och den judiska nationen bringades på fall. — Matteus 3:9, 10; Lukas 19:41—44.

”Förutsatt att du förblir i hans omtanke”

6. Hur framhäver illustrationerna med fikonträdet som inte bar frukt och det ympade olivträdet Guds omtanke och stränghet?

⁶ Alldeles som liknelsen med fikonträdet som inte bar frukt visar att det finns gränser för Jehovas tålamod, påvisar Paulus’ illustration med olivträdet dessutom Jehovas stränghet, samtidigt som den framhäver hans omtanke. Jehova sände i sin omtanke Johannes döparen till de judiska ”naturliga grenarna” för att uppmana dem att frambringa ”frukt som svarar mot sinnesändringen” och att tro på Jesus. (Matteus 3:8; Apostlagärningarna 19:4) På grund av sin brist på tro ”bröts de bort”. Denna minskning av antalet judiska ”naturliga grenar” betydde ”rikedom för folk av nationerna”, eftersom de hedniska grenarna av det vilda olivträdet ympades in i det abrahamitiska förbundets träd för att bli en del av Abrahams andliga säd. — Romarna 11:12, 17, 20, 21.

7. Vilken varning gav Paulus dessutom?

⁷ Men Paulus ger dessutom en varning. Han riktar sig till de icke-judiska smorda kristna och säger: ”Ty om Gud inte har skonat de naturliga grenarna, skall han inte heller skona dig. Se alltså Guds omtanke och stränghet. Stränghet mot dem [judar] som föll, men Guds omtanke gentemot dig [hedningar], förutsatt att du förblir i hans omtanke; annars skall du också kapas av.” (Romarna 11:21, 22) För att de hednakristna som ympats in i det abrahamitiska förbundets träd skulle förbli i Jehovas omtanke, måste de visa stark tro på den som i första hand utgör Abrahams Säd. De måste ”stå på grund av tro”, en tro som de måste bevisa genom att bära kristen frukt, genom att framställa sina kroppar ”till ett levande, heligt, Gud välbehagligt slaktoffer”, en ”helig tjänst”. — Romarna 11:20; 12:1.

8. Vilken annan praktisk lärdom drog Paulus av sin illustration med olivträdet?

⁸ Paulus drog en annan praktisk lärdom av det underbara sätt varpå Jehova kan få det abrahamitiska förbundets träd att frambringa det fulla antalet av 144.000 judiska och hedniska ”grenar”. Han säger vidare till de båda slagen av ”grenar”: ”Jag [säger] ... till var och en där ibland er att inte tänka högre om sig själv än man bör tänka, utan att tänka med sunt förstånd, var och en såsom Gud har tilldelat honom ett mått av tro. För alldeles som vi i en enda kropp har många lemmar, men alla lemmarna inte har samma funktion, så är vi, fastän många, en enda kropp i gemenskap med Kristus.” (Romarna 12:3—5) Både judiska och icke-judiska kristna hade tillåtits bli Abrahams andliga säd genom ”Guds omtanke”. Paulus påminde dem och sade: ”Det [är] ... inte du som bär roten [Jehova], utan roten bär dig.” (Romarna 11:18) För att de inte skulle ”kapas av”, var de tvungna att förbli i Guds omtanke genom att bevara sin enhet som ”en enda kropp i gemenskap med Kristus”. — Romarna 11:22.

9. Vilken lärdom för de ”andra fåren” finner vi här? Vad måste de därför vara noga med att göra?

⁹ Innehåller denna varning till de smorda kristna en lärdom för de kristna i vår tid som inte är andliga israeliter? Det gör den helt visst. Även om de inte utgör någon del av den andliga säd som det abrahamitiska förbundet frambringat och därför inte tillhör ”den här fållan”, utgör dessa ”andra får” definitivt en del av ”jordens nationer” som kan välsigna sig förmedelst säden. (Johannes 10:16a; 1 Moseboken 22:18, NW) Härav följer att de måste ha tro likt Abraham, som också såg fram emot att få leva på jorden, och dessutom ”vandra ordningsfullt i spåren av” denna tro. (Romarna 4:11, 12, 16) De måste underordna sig den rätte herden, Kristus, den som i första hand utgör Abrahams Säd. De måste också samarbeta med kvarlevan av dem som i andra hand utgör Abrahams säd och tillsammans med dem bli ”en enda hjord” under ”en enda herde”. (Johannes 10:14, 16b) Om de smorda kristna som inte förblir i Guds omtanke riskerar att ”kapas av” från det abrahamitiska förbundets träd, bör då inte de ”andra fåren” också vara mycket försiktiga, så att de inte gör någonting som kan medföra att de förlorar Jehovas ynnest eller goda vilja? — Romarna 11:22.

”Om de inte förblir” utan tro

10. Vad kunde hända om en jude inte förblev i sin brist på tro, och vad skulle det innebära för honom?

¹⁰ Illustrationen med olivträdet innehåller ytterligare en allmän lärdom som kan tillämpas på de smorda kristna och på de ”andra fåren”. Vi finner den i Romarna 11:23, där det heter: ”Också de [judarna utan tro] skall ympas in, om de inte förblir i sin brist på tro; Gud är ju i stånd att ympa in dem igen.” Här ser vi en annan sida av Guds omtanke. När Paulus skrev detta brev (omkring år 56 v.t.), hade den judiska nationen som sådan sedan lång tid varit nedhuggen som ett ”fikonträd” som inte bar någon frukt. Eller för att gå tillbaka till illustrationen med olivträdet — de flesta av de ”naturliga grenarna” hade ”kapats av” på grund av deras brist på tro på Jesus, den Smorde. Men om någon enskild jude inte förblev i sin brist på tro, var Jehova Gud villig att ympa in honom tillbaka i det symboliska olivträdet och göra honom till en medlem av Abrahams andliga säd. För en sådan ångrande jude skulle detta att Jehova återigen tog emot honom innebära ”liv från de döda”. — Romarna 11:14, 15.

11. Vad har hänt några av de ”andra fåren”, men vad bör de göra?

¹¹ I vår tid har några av de ”andra fåren” blivit självbelåtna och egenkära och har på grund av bristande tro upphört med att tjäna Jehova. De har själva avskurit sig från den aktiva gemenskapen med hans folk. Några av dem har kommit i ”nöd”, och varningarna i Guds ord har ”drabbat” dem. Bör de känna sig ohjälpligt förlorade? I Guds ord heter det: ”Men när ni där [utanför Guds folks ”land”] söker Herren [Jehova], din Gud, då skall du finna honom, om du frågar efter honom av hela ditt hjärta och av hela din själ. När du är i nöd och allt detta [dessa varningar] drabbar dig, i kommande dagar, då skall du vända åter till Herren [Jehova], din Gud, och höra hans röst. Ty Herren [Jehova], din Gud, är en barmhärtig Gud.” — 5 Moseboken 4:29—31.

12. a) Hur har den trogne ”slaven” visat sådana vilsegångna ”andra får” omsorg? b) Kan du som exempel berätta om några som i tacksamhet återvänt till hjorden?

12 Som en förenad, enig grupp fruktbärande grenar på det abrahamitiska förbundets träd är ”den trogne och omdömesgille slaven”, de kvarvarande av Kristi smorda bröder på jorden, mycket väl medvetna om hur livsnödvändigt det är för några av de ”andra fåren” att vakna upp från sitt självbelåtna och egenkära tillstånd och återigen bli fruktbärande kristna. (Matteus 24:45—47) ”Slaven” har i detta syfte gjort anordningar för att publicera sådana artiklar som ”Vänd åter till era själars herde”, en artikel som stod att läsa i Vakttornet för 15 augusti 1982. I och med januarinumret 1982 av Tjänsten för Guds rike började en serie artiklar som behandlade samma tema. Har denna fasta ledning från Mästarens ”slavs” sida frambringat fruktbärande resultat? Har några återvänt till Jehova, sin Gud? Många har gjort det. Lägg märke till de typiska exemplen på sidan 22.

Håll i med att ”bära riklig frukt”

13. Vad bör alla som blivit självbelåtna och egenkära göra nu, enligt vilka ord uttalade av Jesus?

¹³ Ja, alla smorda kristna eller deras följeslagare av de ”andra fåren” som blivit självbelåtna och egenkära och blivit improduktiva bör lyda varningen, ge gynnsamt gensvar på Jehovas omtanke och ta emot hjälp, så att de återigen blir fruktbärande kristna. Jesus liknade sig själv vid en vinstock och sina smorda lärjungar vid grenarna eller rankorna på vinstocken i en illustration som skiljer sig på många punkter från dem som gällde olivträdet och fikonträdet som inte bar frukt. Han sade: ”Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är den som odlar. Varje ranka i mig som inte bär frukt, den tar han bort, och varje ranka som bär frukt, den rensar han, för att den må bära mer frukt. ... Min Fader förhärligas däri att ni håller i med att bära riklig frukt och visar er vara mina lärjungar.” — Johannes 15:1—8.

14. a) På vilka två sätt måste alla kristna hålla i med att ”bära riklig frukt”? b) Vilket annat krav ställs på de smorda kristna, enligt vad illustrationen med den ”sanna vinstocken” visar?

¹⁴ Även om de ”andra fåren” inte är grenar på det abrahamitiska förbundets ”olivträd” eller rankor på ”den sanna vinstocken”, Kristus Jesus, måste de bevisa sig vara Kristi lärjungar. I likhet med alla de smorda kristna ”grenarna” eller ”rankorna” måste de ”hålla i med att bära riklig frukt”. De kan göra detta genom att frambringa de Kristuslika egenskaper som kännetecknar den nya personligheten, däribland ”andens frukt”. (Galaterna 5:22, 23; Matteus 28:19, 20; Kolosserna 3:5—14) Men för att vara verkligt fruktbärande ger de på ett aktivt sätt uttryck åt sådana egenskaper genom att ta del i att predika ”dessa goda nyheter”. (Matteus 24:14) Alldeles som de smorda ”rankorna” på den ”sanna vinstocken” måste förbli i förening med Kristus, måste de ”andra fåren” förbli i nära förening med ”den trogne och omdömesgille slaven”, Kristi smorda ”bröder”. De kan endast på detta sätt hoppas på att få ”ta i arv det rike som har varit berett åt [dem] ... från världens grundläggning”. — Matteus 25:31—40

”Jordens nationer” välsignar sig redan

15. Vilken ytterligare innebörd får orden i Romarna 11:12 nu när det abrahamitiska förbundet avslutar frambringandet av den utlovade ”säden”?

¹⁵ Medan det abrahamitiska förbundets olivträd, med ”fetman” från dess heliga ”rot” (Jehova) och dess stabila stam (Kristus), avslutar frambringandet av det fulla antalet av judiska och hedniska ”grenar”, får ”folk av nationerna” som inte är andliga israeliter redan nu rika välsignelser som en följd härav. Paulus förutsåg detta och skrev: ”Om nu deras [de naturliga judarnas] felsteg betyder rikedom för världen, och minskningen av dem betyder rikedom för folk av nationerna, hur mycket mera skall väl det fulla antalet av dem [smorda kristna av judiskt ursprung] betyda det!” — Romarna 11:12.

16. a) Hur kan man säga att judarnas ”felsteg” betydde ”rikedom för folk av nationerna”? b) I vilken utsträckning sker nu arbetet med att ympa in nya grenar?

16 Vi har redan sett att det ”felsteg” som den judiska nationen som helhet gjorde innebar stora andliga rikedomar för hedningarna. Men att dessa grenar från det vilda olivträdet blev medlemmar av Abrahams andliga säd utestängde inte de naturliga grenarna — de trogna kristna av judiskt ursprung — från det symboliska olivträdet, de grenar som antingen lämnades kvar på trädet eller ympades in igen efter år 36 v.t. De 144.000 grenarna inbegriper således ett ”fullt antal” judar och ett ”fullt antal” icke-judar. (Romarna 11:12, 25) Fakta visar att detta inympande pågick till mitten av 1930-talet. Nu i denna sena tid finns det goda skäl att tro att det ”fulla antalet” av både judiska och hedniska grenar blivit inympade. De grenar som ympats in sedan år 1935 måste, som vi förstår, vara grenar som ersatt de judiska eller icke-judiska grenar som kapats av på grund av att de inte burit frukt.

17. På vilket sätt betyder detta att antalet medlemmar av säden fylls ytterligare rikedomar för ”folk av nationerna”?

¹⁷ Vi ser nu att Paulus säger att detta att antalet medlemmar av Abrahams säd fylls ”betyder rikedom för folk av nationerna”. I hur mycket högre grad är det inte så när man tänker på att dessa andliga rikedomar och välsignelser påverkar inte bara några få tiotusenden av icke-judiska smorda kristna (som det var då den första delen av Romarna 11:12 gick i uppfyllelse), utan bokstavligt talat millioner människor som omtalas som ”folk av nationerna”, sådana som inte tillhör det symboliska olivträdet.

18. Vad kan man säga om löftena i det abrahamitiska förbundet? Vilken del av det måste således ha börjat uppfyllas?

¹⁸ Detta för oss tillbaka till det abrahamitiska förbundet. Den som i andra hand utgör Säden, Kristus Jesus, är nu insatt på tronen i himlarna. Han har församlat medlemmarna av dem som i första hand utgör säden in i det abrahamitiska förbundets familj. Han är nu beredd att ”ta sina fienders port i besittning” genom att tillintetgöra den falska religionens världsvälde, det stora Babylon, och den övriga delen av Satans synliga organisation. (1 Moseboken 22:17, 18, NW) Det är därför ingenting att förvånas över att den avslutande delen av det abrahamitiska löftet redan börjat uppfyllas: ”Förmedelst din säd skall alla jordens nationer sannerligen välsigna sig.”

19. a) Hur har människor från ”alla jordens nationer” börjat välsigna sig? b) Vad har de för hopp?

¹⁹ Ja, ”en stor skara ... ur alla nationer”, en skara som inbegriper ganska många naturliga judar, håller redan på att välsigna sig. De har i full tro på den större Abraham, Jehova Gud, förenat sig med kvarlevan av det andliga Israel och ”ägnar honom helig tjänst dag och natt i hans tempel” med hoppet att få leva för evigt på jorden. (Uppenbarelseboken 7:4, 9—17) Må de fortsätta att bringa välsignelser över sig förmedelst säden och fortsätta att göra det in i den nya tingens ordning.

Förstår du följande?

◻ Vad var fikonträdet som inte bar frukt en bild av? När höggs det ner, och när brändes det upp?

◻ Endast hur kunde de kristna av judiskt och hedniskt ursprung undgå att kapas av från ”olivträdet”, och vilken lärdom kan vi dra av detta?

◻ Varför kan detta att judar, som ångrat sig och ändrat sinne, ympades in igen i det ädla olivträdet utgöra en källa till tröst för dem som kommit vilse?

◻ På vilka olika sätt måste alla kristna hålla i med att bära frukt?

◻ Hur håller många, som omtalas som ”folk av nationerna”, redan på att välsigna sig?

[Ruta/Bild på sidan 22]

Dessa har vänt åter till sina ”själars herde och tillsyningsman” — 1 Petrus 2:25

En kvinna i Normandie i Frankrike skriver: ”Efter tio års overksamhet och ett flertal fruktlösa försök att komma tillbaka till församlingen [av Jehovas vittnen] tvekade jag fortfarande att göra någonting åt saken. Med tanke på mitt oskriftenliga uppförande sedan jag lämnat församlingen fruktade jag för Jehovas tuktan och de äldstes och hela församlingens förebrående blickar. När jag var tillsammans med mina svärföräldrar på semester, fick jag tag i ett exemplar av Vakttornet och läste en artikel som handlade om en overksam broder, som hade varit i precis samma situation som jag. När jag läste hur omtänksam och vänlig Jehova hade varit mot honom, hur de äldste hade gett honom kärleksfull hjälp och hur medlemmarna i församlingen hade välkomnat honom tillbaka, fick jag kraft och styrka att återvända till Jehovas organisation.”

Suzanne, ett vittne i en församling i nordöstra Frankrike, skriver: ”Jag tackar uppriktigt Jehova, hans Son Jesus Kristus och ’den trogne och omdömesgille slaven’ för den hjälp de ger de overksamma. Jag var själv overksam då de äldste besökte mig och erbjöd sig att ordna så att någon började studera bibeln tillsammans med mig. Jag tog emot deras erbjudande, och jag är nu mycket lycklig därför att jag återigen går på mötena och regelbundet tar del i predikoverket. Jag är nu själv i stånd att visa systerlig kärlek mot andra som är i behov av uppmuntran.”

Yolande, ett annat vittne i Frankrike, hade inte varit på ett möte på flera år, och hon hade också slutat att bedja på grund av de skuldkänslor hon hade för att hon försummat Jehovas bord. Hon fick hjälp att komma tillbaka och bli en fruktbärande kristen. Hon skriver: ”Jag vill uttrycka min djupa tacksamhet mot Jehova för att han hjälpt mig och gett mig ännu en chans. Av hela mitt hjärta uppmuntrar jag alla dem som av en eller annan orsak har saktat farten att komma tillbaka till Jehova.”

[Bild]

Många overksamma har återigen börjat bära frukt som ett resultat av att de fatt kärleksfull uppmuntran

[Bild/Diagram på sidan 20]

(För formaterad text, se publikationen)

Paulus’ illustration med olivträdet visar hur det abrahamitiska förbundet frambringar det fulla antalet av den andliga ”säden”

DET ABRAHAMITISKA FÖRBUNDET (1 Moseboken 22:16—18)