Aldrig ”för upptagen för att bedja”
”Bed oavlåtligen.” — 1 Tess. 5:17, NW.
1, 2. a) Vad är bön? b) Vilken fara ligger det i att inte bedja?
TALET är den naturliga bron till förståelse och vänskap mellan människor. Bön är den andliga bron till förståelse och vänskap mellan människan och Jehova Gud. Bönen beskrivs som ett dyrbart privilegium, men den blir ofta försummad. Saknar du ord för det du skall säga, och är du osäker på hur du skall lägga fram det inför din Fader i himmelen? När vi söker liv och lycka, är det inte förståndigt av oss att glömma att tala med livets källa, vår skapare och Gud, Jehova.
2 Har du glömt att tala med Gud i dag? Finner du att du är nedtyngd av omständigheterna och att du därför har förbisett behovet av att bedja? Vi lever mitt i en otacksam värld. Det finns hela tiden en risk att man skall glömma Gud och i själva verket säga att man inte har något behov av honom. Vilket intryck ger du den ”som hör bön”, den som alla människor bör komma till? — Ps. 65:3.
3. Vad kan man i själva verket säga, när man är ”alltför upptagen” för att bedja?
3 Dina böner avspeglar ditt beroende av livgivaren. Kan någon verkligen ”vara alltför upptagen” för att bedja och i själva verket ignorera Gud? Genom din tystnad kan du rentav säga att det inte finns någon Gud eller att han är död eller att han inte är intresserad av människan. Den moderna vetenskapen har åstadkommit mycket, men den ger ringa eller inget erkännande alls åt den som skapat allting. Bör vi låta vetenskapsmännens prestationer och produkter dra oss bort från att tala med Gud? I dag behöver vi mer än någonsin förbli vakna för det privilegium vi har i bönen. — Luk. 21:34—36.
4. Bör böner vara upprepningar, eller vad bör de uppenbara?
4 Genom det du begär vet Gud vad som finns i ditt sinne, vad som intresserar dig mest. Han vet om du ivrigt önskar det du ber om eller om du bara upprepar ord. I Matteus 6:7 får vi förmaningen: ”Men när ni ber, säg då inte samma saker om och om igen.” (NW) Somliga kan finna det svårt att tala med någon som de aldrig har sett; andra kan tycka att de inte har någonting att säga till den som redan vet allting. Men bör en kristen resonera på det sättet?
5. a) Ge exempel på bönens män. b) Vem är vårt bästa föredöme?
5 Bibeln, bönens bok, berättar om framstående bönens män, sådana som Mose, Daniel och David. Kung Salomo bad om vishet och urskillning, så att han skulle kunna döma rätta domar. Daniel gjorde ett mycket effektivt bruk av bön i Babylon. (Dan. 9:4, 5, 18, 19) Fastän vi skulle kunna peka på många bönens män, kan vi med säkerhet säga att ingen har uppskattat bön som Kristus Jesus. Bönen var en framträdande del av hans liv. Trots att han hade övernaturliga krafter till sitt förfogande blickade han alltid upp till sin Fader i himmelen för att få vishet och kraft, såväl som att han gav uttryck åt lovprisning och tacksägelse. — Joh. 5:19, 30.
6. a) Vilket mönster när det gäller bön har vi? b) Hur bör man betrakta bönen?
6 Vi har det enklaste och ändå största mönstret för bön i bergspredikan. (Matt. 6:9—13) Den mästerlige läraren talade med sina lärjungar om bön, och han fann själv lugna platser där han kunde meditera och meddela sig med Jehova. Han var inte vårdslös i fråga om bön, och inte heller var han någonsin för upptagen för att bedja, nej, inte ens under sitt så verksamma liv. Han betonade behovet av att alltid bedja och aldrig förtröttas. (Luk. 18:1) Apostlarna betonade likaledes detta ämne. (Ef. 6:18; 1 Petr. 4:7) Med tanke på allt det eftertryck som ges i bibeln bör vi uppskatta värdet av att tala med vår himmelske Fader. Är det din önskan att med tacksägelse, lovprisning och åkallan ofta nå upp till Jehovas upphöjda tron? Vilken underbar gåva till människan är inte detta privilegium, bönens privilegium! Dag och natt och på vilket språk som helst kan du tala med Gud, ta emot hans inbjudan att nalkas honom och tala om för honom vad du bär i hjärtat och sinnet.
Orsaker att fortsätta att bedja
7. Hur kan man fatta beslut i överensstämmelse med Jehovas vilja?
7 Bön hjälper dig att stanna upp och tänka, när du skall fatta beslut. Kom ihåg att Jesus tillbringade en hel natt i bön innan han utvalde sina apostlar. (Luk. 6:12, 13) Varje dag ställs du inför beslut som påverkar dig själv, din familj, dina bröder och ditt förhållande till Gud. Det är tillbörligt att be om vägledning för att göra Guds vilja. När du sedan vet vad som är välbehagligt för honom, då kan du handla beslutsamt och med tillförsikt om att du gör det som är rätt.
8. Hur är bönen ett skydd, och vad kan man be om?
8 Inbegripen i mönsterbönen är begäran att bli befriad från den onde. (Matt. 6:13) Fortsätt att be om Guds hjälp att vara stark och uthärda frestelsen, så att du kan ha mod att säga nej till bedrägliga begär, tendenser och snaror som finns i den gamla ordningen. (1 Kor. 10:13, 14) Vi bör be för varandra om att vi skall vara på vår vakt mot den som önskar tillfoga Jehovas folk ett nederlag. (2 Tess. 2:9—11) Om vi utövar uselhet, då kommer den som hör bön inte att lyssna till vår åkallan. (Ords. 15:29) Genom att vi tänker på gudomliga principer och lagar får vi hjälp att se den godkända vägen, den väg vi bör gå. Bed om att du skall kunna komma ihåg skriftställen och bibliska föredömen i fråga om trohet, så att du kan hålla dig undan från gränslinjen till kompromiss och frestelse.
9. a) Vad kommer att ge hjälp att bevara andligheten? b) Vad blir ofta försummat?
9 Tveka aldrig att be för att hålla dig vid liv andligen talat. Genom att vi uttrycker oss på detta sätt håller vi oss vakna för sådant som vidmakthåller vår andlighet. Du är medveten om dina fysiska behov, sådant som mat, sömn, arbete och rekreation. Däremot kan de andliga behoven lätt bli försummade, till exempel behovet att bedja, att studera Guds ord och att dela med sig åt andra av det. (Matt. 5:3) Såsom en tjänare åt Gud bör du, för att nå ditt mål i livet, inte ha en köttslig syn på tingen, utan i stället sträva efter att få Jehovas upphöjda synsätt, i syfte att helt och fullt behaga honom. — Kol. 1:9, 10.
10. a) Varför bör vi be om Jehovas ande? b) Vad kommer den att hjälpa oss att göra?
10 För att man skall vara levande och vaken för privilegierna i form av tjänst för den ende sanne Guden är det viktigt att man har hans heliga ande. Finner du att du ber om den? Kristus Jesus rekommenderade oss att göra just detta: ”Hur mycket mera skall då inte Fadern i himmelen ge helig ande åt dem som ber honom!” (Luk. 11:13, NW) Bed om den, förtrösta på den, arbeta för andens frukt, eftersom den kommer att ge dig motiv att predika de goda nyheterna om Riket. (Luk. 4:18, 19) Tänk bara vad som skulle bli uträttat genom ett fritt flöde av den heliga anden i vars och ens liv, i det han blev hjälpt att växa i kärlek, godhet och rättfärdighet och blev skyddad mot smitta från världens ande. — 1 Kor. 2:12.
11. a) Vilka tre ting kan vi begära att få? b) Och varför behövs de?
11 Vår bön bör också gälla biblisk kunskap, insikt och vishet. Människokroppen tillgodogör sig föda, vatten och luft för att fungera, och på liknande sätt måste sinnet förses med andlig föda och förråd av gudomlig kunskap och undervisning för att det skall bli möjligt för oss att ta itu med livets problem och utföra Guds vilja i vårt liv. Aposteln Paulus höll i med att be om att brödernas kärlek ”måtte överflöda allt mer och mer, med exakt kunskap och full urskillning”. (Fil. 1:9, NW) Det behövs insikt; detta är något som man kan söka efter, liksom man kan söka efter vishet. Var aldrig för upptagen, så att du underlåter att be om att du må kunna bruka din tid och dina förmågor och tillgångar på bästa möjliga sätt. Vi får denna uppmaning av Jakob: ”Om någon av er brister i vishet, må han då fortsätta med att bedja Gud, ty han ger frikostigt åt alla.” — Jak. 1:5, NW.
12. Vad måste vi göra, om vi önskar att Gud skall lyssna till våra böner?
12 Vår uppriktighet i bön visas genom den ansträngning vi gör för att lära känna vad Gud säger till oss. Genom att regelbundet studera hans ord lyssnar vi till honom, låter honom tala till oss. Vi behöver ägna uppmärksamhet åt och lyssna till Guds råd, alldeles som israeliterna blev uppmuntrade att göra det. (5 Mos. 28:15) När man kommer inför en jordisk styresman, skulle det då vara artigt att dominera samtalet, tala själv hela tiden? Om vi önskar att Jehova skall lyssna på våra böner, är det inte rimligt annat än att vi måste ägna uppmärksamhet åt hur vi lyssnar till honom. — Ords. 28:9.
Håll dig vaken för tjänst
13. Hur kan man vara påpasslig när det gäller att vittna för andra?
13 När den som är frikostig har kommit till kunskap om sanningen, är han redo att dela med sig åt andra av den. Varför inte varje dag be om möjligheter att avge vittnesbörd? När Kristus Jesus stannade för att få vatten vid en brunn, avgav han ett vittnesbörd, och som ett resultat av detta var det många som blev troende. (Joh. 4:5—42) Vi kan be till Gud om att vi måtte befinna oss i en rätt sinnesstämning för att förkunna de goda nyheterna när som helst och var som helst, som gäst i någons hem, i den dagliga verksamhetens rutin eller i det direkta offentliga predikoarbetet.
14. a) Vad bör åtfölja våra böner till Gud? b) Hur skulle det vara förgäves att vi talar med honom?
14 Vi är förpliktade att arbeta i överensstämmelse med våra böner. I den mån som vi själva förlåter, kan vi också be om förlåtelse. (Matt. 6:12) När vi ber Gud att han skall välsigna sin organisations tillväxt, i det vi begär av honom att han skall komma den att växa, då bör vi plantera och vattna. (1 Kor. 3:6, 7) Vi bör vara sysselsatta i tjänsten för honom. Bön är inte en ersättning för uppriktig ansträngning. Sådant som vi kan göra själva kommer Gud helt visst inte att göra åt oss. Om vi önskar växa till mogenhet, då bör vi studera flitigt och noga rätta oss efter de goda nyheterna. Du talar förgäves med Jehova, om du inte arbetar i överensstämmelse med dina böner till honom.
15, 16. Hur kan någon visa att han är för Guds rike?
15 Det är ett storslaget vittnesverk som skall utföras i vår tid. Jesus sade: ”Och de goda nyheterna måste först predikas i alla nationerna.” (Mark. 13:10, NW) Är du tacksam för privilegiet att representera Rikets regering och förorda den för andra? Vi bör be om att bli användbara för den suveräne Herren, så att vi kan bevisa oss vara nitiska vittnen, som talar med andra såväl som med honom och gör bruk av hans ande för att få hjälp till att predika.
16 Bön stärker hjärtats inställning och sinnets uppskattning av det som betyder mest i Guds ögon. Det var därför som Paulus bad att bröderna måtte skaffa sig ”visshet i fråga om de ting som är viktigast”. (Fil. 1:9, 10, NW) I Jesu mönsterbön framhävs för oss rättfärdighetens universella triumf till hävdande och rättfärdigande av Jehovas namn och suveränitet förmedelst hans rike. (Matt. 6:9, 10) Varför skulle något ting eller någon person skjuta upp och bli viktigare i en kristens sinne än detta att göra Guds vilja och sätta Guds stora namn och rike i främsta rummet?
Dina böner vittnar om dig
17. Vad kommer bönerna att uppenbara vad det gäller stolthet och ödmjukhet?
17 Dina dagliga böner avspeglar din ödmjukhet och din närhet till Gud. Genom att kalla honom Fader erkänner du att du själv har en underlägsen ställning. Det är bara de ödmjuka som talar med Jehova ur sitt hjärtas överflöd; andra finner att deras stolthet blir sårad av att de bekänner sina synder och sitt behov av beskydd. (Luk. 18:10—14) Våra förbindelser med den kärleksfulle skaparen bör visa barnalik enkelhet, uppriktighet och vördnad. Det en glädje att tala med någon som man älskar, och det visar sann vänskap, när man anförtror sig åt honom, uppenbarar vad som bekymrar en mest och vad som intresserar en, i det man lägger fram för honom det man begär och det man beklagar.
18, 19. Vad får vi en god påminnelse om, när vi uttrycker oss i bön till Gud? Hur kan våra böner visa mogenhet?
18 Att vi ger uttryck åt oss själva i åkallan inför Gud är en daglig påminnelse om att det vi har kommer från den som ger varje god gåva. Bibeln uttrycker det i sköna ordalag: ”All god och fullkomlig gåva kommer ovanifrån.” (Jak. 1:17, Hd) Eftersom vi lever mitt i en stolt och övermodig värld med en oriktig värdering av dyrbarheter, är det bra att vi erkänner att vi är nöjda med det vi har och att vi begär: ”Giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom.” — Ords. 30:8; 1 Tim. 6:6—10.
19 Om vi alltid försöker återspegla Guds härlighet, kommer det som vi i uppriktighet och ödmjukhet begär att visa vår mogenhet och avhålla oss från skryt. Kristus Jesus hänvisade alltid till sin Fader, i det han riktade uppmärksamheten på honom. När vi följer hans föredöme, kommer vi att vara noga med att inte dra uppmärksamheten till oss själva. (Mark. 10:17, 18) Att vi alltid kommer nära Jehova i bön kan rädda oss från självsäkerhetens snara, i det våra hjärtan hålls i samklang med vår Gud. — Jak. 4:8—10.
20. a) På vem bör vi alltid lita? b) Genom att vi följer vilket handlingssätt behöver vi inte längre fram beklaga oss?
20 Det är viktigt att vi regelbundet erkänner vårt beroende av Gud för det vi har och behöver. Tala om för honom vad du bär i ditt hjärta, när du ger uttryck åt hur mycket du uppskattar det mått av hälsa och liv du åtnjuter. Följ psalmistens uppmaning: ”Utgjuten för honom edra hjärtan.” (Ps. 62:9) Genom dina böner visar du att du inte litar uteslutande på din egen kraft och ditt eget skarpsinne. Bed om att du må kunna använda ditt ”allt” förståndigt till förmån för Rikets intressen, så att du inte senare behöver beklaga förslösade dagar eller år, som knappast uppvisade någonting i form av verkliga framsteg eller resultat i Rikets tjänst.
21. a) Hur blir man en Ordets förkunnare? b) Hur gör man därefter bäst framsteg?
21 Det är förmodligen bara undantagsvis som någon bland Jehovas vittnen planerade att bli en Ordets förkunnare. Men vem kan ifrågasätta Guds förmåga att göra en förkunnare av vem som helst? Om man tar emot den undervisning och övning som man kan få genom bibeln och de publikationer som Sällskapet Vakttornet tillhandahåller och regelbundet är närvarande vid församlingsmötena i Rikets sal, kan man snabbt göra framsteg från att vara en som studerar Guds ord till att vara en som ger undervisning i det. (2 Tim. 3:16, 17) Vilket privilegium är det inte att bli använd av Jehova till att förmedla sanningen till andra! Detta är någonting att arbeta för och be om.
22. Vem bör få äran för de framsteg som görs?
22 När du tänker på de framsteg du redan har gjort, är det tillbörligt och lämpligt att ge äran åt Jehova. Var det så att den framgång som Kristus Jesus fick steg honom åt huvudet? Nej, han sade själv, när han inbjöd andra: ”Ta mitt ok på er och bli mina lärjungar, ty jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat.” (Matt. 11:29, NW) Den rikt utrustade aposteln Paulus gav Gud äran, eftersom det var han som kom det att växa. (1 Kor. 3:5—7; 2 Tess. 3:1) Dina böner bör visa att du erkänner att den framgång du har åtnjutit i förkunnartjänsten har varit beroende av Guds välsignelse.
23. a) Vad är ett gott tecken på tro? b) Vad kan vi göra, om vi inte får någon framgång?
23 Ett av de bästa tecknen på att den kristne har tro på Gud är bön. Var alltid på utkik efter tecken på hans välsignelse. Bed om Guds vägledning och hjälp. Se till att du rättar till ditt handlingssätt, när du inte röner framgång. Det som tycks vara bäst är inte bättre än vad Jehova säger. Visa att du helt och fullt förtröstar på Gud, som drar försorg om dig, så att du inte förlitar dig på dina egna tankar. (Ords. 3:5, 6) Då kommer du att vilja jubla, när du ser att hans hand är med dig i att avge vittnesbörd. Våra böner kan ge uttryck åt vårt hjärtas önskan att stå till den högste Gudens tjänst. Med tanke på att våra fiender är starkare än vi är, är det bra att vi visar uppskattning av det gudomliga skydd vi har. Att vi lever och är upptagna i förkunnartjänsten är vittnesbörd om gudomligt godkännande och Guds skyddande hand. Se till att du gör bruk av varje form av bön jämsides med att du har den andliga vapenrustningen som har getts oss för att vi skall stå fasta. — Ef. 6:18.
Ge alltid uttryck åt uppskattning
24. För vad bör vi alltid vara tacksamma, och varför bör vi bedja oavlåtligen?
24 Bön bör inbegripa lovprisning och tacksägelse. Livet är så dyrbart att ingen kan sätta något pris på det. Bönen kan sägas vara en måttstock på vår tacksamhet för livet. Genom att vi tackar livgivaren blir vi hjälpta att räkna våra välsignelser. Varje dag har vi många tillfällen att tyst säga ”Tack” till Gud, som drar försorg om oss. Det tacksamma hjärtat uppskattar de små tingen såväl som de stora. Ge villigt ditt erkännande åt källan till all godhet, alldeles som psalmisten David gjorde: ”Du öppnar din hand och tillfredsställer allt levandes önskan.” (Ps. 145:16, NW) Följ rådet i 1 Tessalonikerna 5:17, 18: ”Bed oavlåtligen. Frambär tacksägelse i förbindelse med allting.” — NW.
25, 26. Vem kan vi efterlikna när det gäller att ge? Vad kan vi ge åt andra?
25 Vi lever i en självisk värld, där människor menar att det ligger mera lycka i att få, och därför behöver vi efterlikna vår Gud, den store givaren. Vi bör också tänka på Herren Jesu ord: ”Det ligger mera lycka i att ge än i att ta emot.” (Apg. 20:35, NW) Sedan vi kommit till kunskap om sanningen, är det inte meningen att vi själviskt skall gömma undan den, nej, vi skall göra bruk av den likt någonting underbart som vi blivit anförtrodda, ja, vi skall göra förståndigt bruk av den i tjänsten för Riket. Vi kan ofta tacka vår danare, som har gett oss talets gåva, så att vi kan tala och förkunna för andra de underbara sanningar vi har fått lära från bibeln. Kärlek till nästan kommer att förmå dig att vara frikostig med det du vet. Då är det också helt på sin plats att du tackar Jehova för de goda erfarenheter du får glädja dig åt, när du går från dörr till dörr i predikoverket och gör återbesök hos intresserade personer.
26 Att dela med sig åt andra av budskapet i Guds ord genom att besöka dem i deras hem och hjälpa dem att undersöka bibeln är ett arbete som ger glädje. Det är ett nöje att ge svältande människor livets ord. (Am. 8:11; Matt. 4:4) Om du är blyg när det gäller att tala med andra om din tro, då bör du be om frimodighet och mod att predika. (Apg. 4:29) Att vara ett verksamt vittne för Jehovas rike är inte något religiöst släpgöra; nej, i stället får man äkta glädje av att vara en kärleksfull och utåtriktad person som villigt hjälper andra in på den väg som leder till liv. — 2 Kor. 9:7.
Behovet av vägledning
27. a) Är det tillbörligt att i bön begära underverk? b) Vad kan man begära att få?
27 I en tid med växande självsvåld, djupt sjunkna moralnormer och en materialistisk generation behöver den kristne ständigt gudomlig vägledning för att få skydd. (Jer. 10:23) Vi bör inte förvänta ett underverk varje gång vi ber, men det är bra att vi ber om vishet att ta itu med våra problem. Vår bön kan också gälla Jehovas ande, eftersom den leder oss i den rätta riktningen, på säkra stigar, så att vi kan bringa hela vårt livsmönster till överensstämmelse med Guds vilja för oss. (Kol. 3:10) Guds vägledning är ett tillägg till och inte en ersättning för verksamhet från vår sida. En far förväntar att hans son skall visa initiativ när han får en uppgift, och på samma sätt förväntar Gud att hans folk skall komma till honom i huvudsak med problem som de inte kan lösa själva. Genom att vi varje dag lyssnar till honom får vi vishet, så att vi kan hålla oss väl inom de säkra gränser som ställs upp av hans lagar och av bibelns principer. — Pred. 7:13.
28. a) Hur kan vi bli mera användbara för Skaparen? b) Vad är nyttan med att meditera över Guds ord?
28 Det är förståndigt av oss att begränsa våra böner till Gud: ”Om det är din vilja.” (Jak. 4:13—15) Om vi gör anspråk på att vara kristna, som följer Kristus Jesus, då bör vi inte av vårt eget initiativ göra någonting som står i strid med Guds vilja för oss. Vår beständiga bön bör vara att göra Guds vilja, att vara mottagliga för Guds vägledning. Om vi önskar att våra böner skall bli hörda, då måste vi göra vår himmelske Faders alltbetydande vilja. Enligt skildringen i Johannes 9:31 sade en man som blivit botad av Jesus några ord som passar mycket bra i detta sammanhang: ”Om någon är gudfruktig och gör hans vilja, då hör han honom.” Det är utmärkt att du begrundar det du studerar och lär dig från bibeln, Guds inspirerade ord, så att du håller sinnet och hjärtat fyllt till brädden; sedan kommer du att ur ditt hjärtas överflöd villigt bära vittnesbörd för dem du träffar. — 1 Petr. 3:15.
29. Hur kan vi hjälpa våra bröder i bön?
29 När vi nalkas det världsomfattande Harmageddonkriget är det livsviktigt att vi håller oss nära Jehovas mäktiga organisation. Jehovas vittnen är förmedelst 27.254 församlingar över hela världen förbundna i kärlek och enhet. Vi bör be för denna organisation och för dem som befinner sig i den, på det att våra bröder må förbli fasta i tron. (1 Petr. 5:9) Vi skulle vara enkla angreppsmål för djävulen, om vi övergav samvaron med Guds folk och försökte vandra ensamma.
30. Var bör vi förbli för att vara i säkerhet?
30 Dina böner visar hur mycket du uppskattar den organisation som har fört sanningen till dig och som regelbundet ger dig andlig mat, till exempel genom tidskriften Vakttornet. Hur dåraktigt skulle det inte vara att nu förirra sig till andra betesmarker och mena att man kan komma tillbaka senare om man så vill! När en äldre broder, som varit i sanningen i många år och varit aktiv och sysselsatt i den, fick frågan hur han kunnat förbli trogen och ståndaktig så lång tid, svarade han att om man håller sig mitt i en hjord av får, så kan man inte gå vilse. Må vår bön varje dag vara att vi också alltid må befinna oss mitt ibland Jehovas folk. Var aldrig för upptagen för att be om detta.