Fridsamma människor behövs verkligen!
TEMAT var sannerligen lovande: ”Internationella litteraturkongressen — Författare för fred”. Platsen var pittoresk: den gamla tyska staden Köln vid floden Rhen. Atmosfären under kongressen var lugn, tills den stördes av ett gräl mellan delegaterna. Enligt rapporterna från kongressen, som hölls år 1982, var det några av deltagarna som skrek och knuffades, ja, till och med brottades, för att få kontroll över talarstolen. Bråket gällde vems regering som är den aggressiva i världens konflikter.
Oavsett om slagfältet är i något avlägset land, i en kongressal eller i din grannes vardagsrum är frågan: Varför kan inte fler människor komma överens i frid? Svaret är enkelt: Verklig frid kan inte råda om fridens Gud, Jehova, utestängs från människors liv. — 1 Tessalonikerna 5:23.
I Galaterna 5:22, 23 räknar bibeln upp frid som en av Guds heliga andes frukter. Sann och varaktig frid kan råda i vårt liv bara om Guds ande får den att gro i hjärtat på oss. Hur går det till? Först måste vi lära känna Jehova Gud och hans Son, Jesus Kristus, och sedan utöva tro på dem. (Johannes 17:3) Då kommer den innerliga begäran aposteln Paulus framförde att fullgöras mot oss: ”Må den Gud som inger hopp uppfylla er med all glädje och frid genom ert utövande av tro, för att ni må överflöda i hoppet med helig andes kraft.” Och lägg märke till att Paulus avslutar sin vädjan i samma brev med följande anhållan: ”Må den Gud som ger frid vara med er alla.” — Romarna 15:13, 33.
Den frid som Guds heliga ande frambringar skiljer sig från den frid eller fred som världen söker. På vilket sätt?
En frid av annat slag
I internationella sammanhang är en fredsstiftare eller medlare någon som har ordets gåva och kan föra protokoll och som genom kompromisser kan blidka två motståndare utan att nödvändigtvis behöva förändra deras inställning och motiv. På så sätt kan en kommunist sluta fred med en kapitalist utan att någon av dem ändrar sin filosofi. Att befinna sig i ett fridsamt förhållande till Gud är emellertid annorlunda. Det är Gud som bestämmer villkoren för denna frid. Han definierar dem och visar hur de tillämpas. Hos Jehova Gud är det inte fråga om någon kompromiss, utan vi måste fullständigt ge upp våra motiv, vår inställning, vårt levnadssätt — oss själva. — Matteus 22:37.
Det som behövs i dag är därför frid som är grundad på gudomlig vishet, inte på mänsklig vishet. När vi läser Jakob 3:13—18 ser vi till vilken nytta himmelsk vishet är:
”Vem är vis och förståndig bland er? Han må genom sitt utmärkta uppförande visa sina gärningar med en mildhet som hör visheten till. Men om ni har bitter svartsjuka och stridslystnad i era hjärtan, bör ni inte skryta och ljuga mot sanningen. Detta är inte den vishet som kommer ner från ovan, utan den jordiska, djuriska, demoniska. ... Visheten från ovan är först och främst kysk, därefter fridsam, resonlig, redo att lyda, full av barmhärtighet och goda frukter, inte partisk, inte skrymtaktig. För övrigt får rättfärdighets frukt sin säd sådd under fredliga förhållanden för dem som stiftar fred.”
Den frid som kommer av Guds vishet gör mer än bara förhindrar konflikter. Den strävar uppriktigt och aktivt efter ett gott förhållande till andra.
Dessutom är detta att man är fridsam på ett gudaktigt sätt till hjälp i fråga om att förhindra att skadliga böjelser, som har såtts i människans hjärta alltsedan tiden för upproret i Eden, utvecklas till dödliga, syndfulla handlingar. (1 Moseboken 8:21; Matteus 15:19; Romarna 5:12) Aposteln Paulus åsyftade effektiviteten hos denna skyddande sköld, när han skrev att ”Guds frid, som övergår allt förstånd, skall skydda era hjärtan [motiv] och era tankeförmågor med hjälp av Kristus Jesus”. — Filipperna 4:7.
Detta visar att Gud förmedlar ”Guds frid” genom Sonen. Jesus sade: ”Min frid ger jag er. Jag ger den inte åt er på det sätt som världen ger den.” (Johannes 14:27) Sann frid är inte ett resultat av sociala, ekonomiska, politiska eller miljömässiga reformer, utan i stället av att man tillber Jehova och på så sätt efterliknar hans Son, Jesus Kristus. Det är därför passande att aposteln Paulus börjar så många av sina brev med sådana uttryck som: ”Må ni röna oförtjänt omtanke och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.” — Romarna 1:7; 1 Korintierna 1:3; 2 Korintierna 1:2.
Är du en fridsam människa?
Fridsamma kristna inser att de skilda från Jehova inte har någon fridstiftande förmåga. Det mänskliga köttet är svagt. Det måste understödjas av Guds ande. Paulus påminde de kristna: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” Sedan tillade han: ”Men om ni fortsätter att bita och förtära varandra, se då till att ni inte blir förintade av varandra. Men jag säger: Fortsätt att vandra genom ande, så kommer ni inte alls att tillfredsställa något köttsligt begär. Ty köttet är emot anden i sitt begär, och anden emot köttet; dessa står nämligen emot varandra, så att just de ting som ni gärna vill göra, dem gör ni inte.” — Galaterna 5: 14—17.
När någon röner motstånd kan hans ”köttsliga begär” förleda honom till att tro att han har rätt, fastän han i själva verket har fel. De dåliga egenskaperna egenkärlek, avundsjuka och okontrollerad benägenhet för konkurrens bortförklaras. I den här personens sinne förefaller de vara framåtanda och nit, vilka för honom är egenskaper som leder till framgång. Det här hände några kristna som levde i provinsen Galatien i första århundradet. De tillät sina ”köttsliga begär” att fördärva fridens skönhet, inte bara i sina egna liv, utan också i församlingen. ”Fientligheter, osämja, svartsjuka, yttringar av förbittring, av stridslystnad” befläckade församlingens andliga utseende, och de måste ta bort dessa fläckar för att kunna återställa friden. — Galaterna 5:20, 22.
I vår tid kan okristna egenskaper på liknande sätt beröva vårt andliga paradis dess frid. På arbetet, i skolan, när vi gör affärer, när vi träffar andra, både i och utanför församlingen, uppstår situationer som sätter vårt grepp om fridens frukt på prov. Ställ dig själv följande frågor för att förvissa dig om att du är en fridstiftare i stället för en fridstörare:
◻ Kräver jag att bli erkänd som en viktig person eller är jag ödmjuk och blygsam? — Ordspråksboken 11:2; Matteus 18:1—4.
◻ Har jag en stark önskan att nå långt i materiellt avseende eller är jag nöjd med det som när och skyler? — 1 Timoteus 6:4—10; Hebréerna 13:5.
◻ Favoriserar jag dem som är framträdande eller materiellt rika i församlingen eller välkomnar jag alla som är i tron? — Romarna 15:7; Jakob 2:1—4.
Ersätt den mänskliga visheten med gudomlig vishet
Den onda ande som driver vanemässiga fridstörare stammar från själviska begär. Lägg märke till hur lärjungen Jakob exakt anger ursprunget till dålig frukt i Jakob 4:1, där han skriver: ”Varifrån stammar krig och varifrån stridigheter bland er? Stammar de inte härifrån: från era begär efter sinnlig njutning som för krig i era lemmar?” De som stör harmonin i församlingen motstår möjligheten att bli fridsamma, eftersom de tillåter själviska begär att ”föra krig” inom dem. De tillåter en krigförande ande att slå läger i deras kropp. Därför är deras själviska begär, lika en invaderande armé, på krigsstigen och strider för betydelse, större inflytande, ägodelar och liknande, medan de tar bort friden från förhållandet till Gud och till medtroende.
Vi ställs troligen varje dag inför någon situation eller någon människa som vi ogillar. Hur gör vi då? Somliga kanske protesterar högljutt och ilsket och hoppas att det skall undanröja problemet. Andra, som önskar skydda sin ställning och status i livet, kan gå till aktiv strid mot alla förbättrade metoder. Sådana handlingssätt förstör friden. De hindrar framstegen och effektiviteten i hemmet, på arbetet eller i församlingen. Å andra sidan är ”visheten från ovan ... fridsam”. (Jakob 3:17) Och frid i verksamhet förenar människor med varandra och med Gud. (Efesierna 4:3) Det är därför den gudomliga visheten ger följande ytterligare anvisningar:
◻ ”Om du nu kommer med din offergåva till altaret och du där kommer ihåg att din broder har något emot dig, låt då din gåva bli liggande där framför altaret och gå bort; slut först fred med din broder, och därpå, när du har kommit tillbaka, kan du bära fram din offergåva.” — Matteus 5:23, 24.
◻ ”Om möjligt, så långt det beror på er, håll frid med alla människor.” — Romarna 12:18.
◻ ”Så låt oss då trakta efter de ting som leder till frid och de ting som är ömsesidigt uppbyggande.” — Romarna 14:19.
Fridstiftare är evangelieförkunnare
Aposteln Petrus erkände att Jehova Gud ligger bakom ett världsomfattande fridsbudskap och sade: ”Han sände ut ordet till Israels söner för att för dem förkunna de goda nyheterna om frid genom Jesus Kristus: denne är allas Herre.” (Apostlagärningarna 10:36) Det var inte bara så att Jesus själv ”kom och förkunnade de goda nyheterna om frid”, utan han lärde också sina efterföljare att göra det. (Efesierna 2:17) Han förklarade att det skulle ske genom att de från hus till hus skulle ”utforska vem ... som är förtjänt”, och han gav följande anvisning: ”Varhelst ni kommer in i ett hus, så säg först: ’Må detta hus ha frid.’” — Matteus 10:11; Lukas 10:5.
Men precis som i första århundradet är det inte alla i dag som uppskattar ”de goda nyheterna om frid”. Hos dem uppväcker de inte en fridsam reaktion, utan i stället stridslust. Jesus förutsåg detta slags gensvar på evangeliseringsarbetet. Han sade nämligen: ”När ni kommer in i huset, så hälsa det; och om huset är förtjänt, då må den frid ni önskar det komma över det; men om det inte är förtjänt, då må friden från er vända åter över er.” (Matteus 10:12, 13) En del skulle med glädje ta emot denna frid från Gud; andra skulle inte det. Men hur som helst skulle den kristne inte förlora sin frid med Gud och med människor.
Människor som föraktar Guds frid befinner sig i själva verket i krig med honom. Följande varnande illustration är inbegripen i Jesu profetia om händelser som utmärker tecknet på hans närvaro i det messianska rikets makt: ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom, då skall han ... skilja människor från varandra, alldeles som en herde skiljer fåren från getterna.” (Matteus 25:31—33) Den stridsfråga som ligger till grund för avskiljandet kretsar kring Guds rike genom Kristus. Vad som är av avgörande betydelse för människornas dom är vilket gensvar de ger på ”dessa goda nyheter om riket” som förkunnas för dem av ”de minsta” av Kristi ”bröder”. (Matteus 24:14; 25:34—46) I sitt avskiljande arbete använder Jesus Kristus bara fridsamma människor till att framföra budskapet om goda nyheter. På så sätt har ingen motståndare grund för att säga: ”De gjorde mig så arg att jag inte förstod ’budskapet om frid’.”
I en värld fylld med dagliga konflikter av både personlig och internationell natur behövs det således verkligt fridsamma människor. Du kan finna sådana människor i den sanna kristna församlingen. Må ”fridens Gud” ge dig av sin heliga ande. Lugn, frid och ro, såväl som frihet från slitningar, stridigheter, tvivel och fruktan, kommer då att bli din lyckliga lott. (Jesaja 32:17, 18) Dessutom kommer du genom att sprida ”de goda nyheterna om frid” att få uppleva det stora privilegiet att få hjälpa andra att bli fridsamma. — Efesierna 2:17; Matteus 28:19, 20.
[Infälld text på sidan 15]
Den frid som kommer av Guds vishet gör mer än bara förhindrar konflikter. Den strävar uppriktigt och aktivt efter ett gott förhållande till andra
[Bild på sidan 13]
Den frid som Guds heliga ande frambringar skiljer sig från den frid eller fred som världen söker