Vi håller inte våra liv alltför dyrbara

1. Vad sade Jesus skulle hända med hans efterföljare i de ”yttersta dagarna”?

I SIN långt in i framtiden syftande profetia, som omspände 1.900 år, förutsade Jesus intensifierad förföljelse för sina trogna efterföljare under de yttersta dagarna. Han sade varnande: ”Man [skall] lägga hand på er och förfölja er, i det man överlämnar er åt synagogorna och fängelserna, då ni blir dragna inför kungar och landshövdingar för mitt namns skull. Det skall för er leda till ett vittnesbörd. ... Jag skall ge er en mun och vishet, som alla era motståndare tillsammans inte skall kunna stå emot eller motsäga. Ni skall för övrigt bli utlämnade också av föräldrar och bröder och släktingar och vänner, och man skall sända några av er i döden; och ni skall vara föremål för hat från alla för mitt namns skull.” — Luk. 21:12—17.

2. a) För vilka särskilda orsaker är det de kristna inte lider? b) Men från vilket håll kan förföljelse förväntas?

² Jesus sade inte detta för att göra sina lärjungar modfällda, utan för att väpna dem på förhand. Han uppmanade dem att inte hysa någon fruktan, eftersom ”den som finner sin själ skall mista den, och den som mister sin själ för min skull skall finna den”. (Matt. 10:31, 39) Från den tiden och fram till nu har alltså de kristna inte varit förvånade eller förbryllade över det motstånd de har mött som ett resultat av sin ståndpunkt för sanningen eller för att de delar med sig åt andra av de goda nyheterna. Deras lidande har emellertid aldrig varit en följd av orätt handlingssätt. ”Bevara ert uppförande gott bland nationerna”, uppmanade Petrus dem. ”Det är nämligen nog att ni under den tid som förgått har utfört nationernas vilja, då ni vandrade i tygellösa gärningar.” (1 Petr. 2:12; 4:3) ”Det är ju bättre att lida därför att man gör gott, om det är vad Guds vilja vill, än därför att man gör ont.” (1 Petr. 3:17) Motstånd måste nödvändigtvis komma från den store vedersakaren eller motståndaren, Satan, och från dem som ställer sig på hans sida mot Jehovas tjänare. Paulus kunde bekräfta detta av egen erfarenhet, alldeles som han skrev till Timoteus: ”Alla de som önskar leva i gudaktig hängivenhet i förbund med Kristus Jesus skall också bli förföljda.” — 2 Tim. 3:12; 1:7, 8.

Inför andlig krigföring

3. a) Vilken anklagelse har Satan framfört mot Guds tjänare? b) Vilket beslut måste varje människa fatta, och vad gör detta beslut svårt?

³ Den sista boken i bibeln har också förutsagt att förföljelsen skulle fortsätta i ändens tid. Skildringen i Uppenbarelseboken, kapitel 12, uppenbarar att Satan kastades ner från himmelen till jorden ”i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist”. (Upp. 12:9, 12) Han har alltid gjort gällande att människor drivs av själviskhet, inte av kärlek till Gud, och att de skulle överge Gud, om deras liv var i fara. Nu håller tiden på att rinna ut för Satan och dem som har förenat sig med honom, och därför intensifierar han sitt motstånd mot Guds tjänare, för krig mot dem. Var och en måste besluta på vilken sida i denna strid han önskar stå och om han vill tjäna Gud troget av kärlek oberoende av vad som kommer.

4. Vilka element skulle enligt vad som förutsagts ha del i angreppet mot sanna tillbedjare?

⁴ Satan använder vissa element i sina angrepp mot sanna kristna. Ett av dessa, som i Uppenbarelseboken 13:1, 6—8 beskrivs som ”vilddjuret” eller det politiska elementet, var inte bara behjälpligt när det gällde att döda Kristus och många av hans efterföljare under det första århundradet, utan det har också förutsagts att det skulle föra krig mot de ”heliga” och tala ”hädelser mot Gud” i sitt försök att få stöd och tillbedjan från alla folk i de yttersta dagarna. Någonting som ofta stöder detta politiska ”vilddjur” i dess åtgärder är den falska religiösa organisation som i Uppenbarelseboken 17:5, 6 passande beskrivs som ”det stora Babylon” och som i bildliga ordalag framställs som ”berusad av de heligas blod och av Jesu vittnens blod”. Båda dessa element, det politiska och det religiösa, arbetade tillsammans för att åstadkomma Jesu död såväl som att aposteln Paulus blev fängslad. Det var ju judiska religiösa fanatiker som överlämnade Jesus till den romerska staten.

5. a) Vilket är det starkaste vapen som Satan använt för att bryta ostraffligheten? b) Hur kan vi äga frihet från fruktan?

⁵ Under alla århundraden har Satan som det yttersta hotet, det starkaste vapnet, använt fruktan för våldsam död för att försöka bryta Jehovas tjänares ostrafflighet. De flesta människor blir inte alltför oroliga eller upprörda över den annalkande ålderdomen med utsikten till att slutligen dö, men de kan bli mycket förskräckta, om de hotas med omedelbar död, och de blir då benägna att kompromissa eller göra vad som helst för att undvika det. Satan vet detta mycket väl. Men vi bör komma ihåg Jesu trogna levnadslopp, att han lärde lydnad av det han led och att han visade sin lojalitet ända till döden. Alldeles som det heter i Hebréerna 2:14, 15 var det ”genom sin död [som han] skulle göra den till intet som har medel att förorsaka död, det är djävulen; och för att han skulle frigöra alla dem som av fruktan för döden hade hållits i slaveri hela livet igenom”. Vi vill inte vara i slaveri på grund av fruktan för döden. I stället bör vi sätta vår förtröstan till Jehova och vara beredda att möta vilka som helst provsättningar som kan komma, precis som Paulus och andra människor av tro i forna tider gjorde.

6. Vilket utmärkt exempel på trohet finner vi i Daniel, kapitel 3, och hur gav Jehova befrielse?

⁶ De tre hebréerna som var i fångenskap i Babylon var av detta slag — de höll inte sina liv alltför dyrbara, och de var inte villiga att kompromissa, även om det kunde betyda döden för dem. När de fick veta att de skulle kastas i den brinnande ugnen, om de inte bugade sig inför den gyllene bildstod som kung Nebukadnessar låtit uppföra, svarade de frimodigt: ”Vi hava vår Gud, som vi tjäna, och han kan frälsa oss från den brinnande eldsugnen, och frälsa oss ur din hand, o konung. Men om han icke vill det, så må du veta, o konung, att vi ändå icke dyrka dina gudar.” Skildringen visar att dessa män blev befriade ur ugnen, och inte ett enda hår på deras huvuden hade blivit svett, och inte ens lukten av något bränt kunde kännas på dem. — Dan. 3:17, 18, 27; v. 17 enl. Myrberg.

7. a) Vilken inställning visade Jesus, när han hånades och hotades med döden? b) Varför tillät Jehova att han blev dödad?

⁷ Jesus stod också inför döden i sin tjänst för sin himmelske Fader. Vid ett tillfälle blev de som lyssnade till honom i synagogan i Nasaret så fyllda av förbittring att de förde honom till branten av ett berg i avsikt att störta ner honom, men de lyckades inte. (Luk. 4:28—30) Likväl kom den tid då han skulle dö till fullbordan av Jehovas uppsåt. Nu hånade de främsta prästerna honom och sade: ”Han har satt sin tillit till Gud; Han må nu rädda honom, om Han vill ha honom, eftersom han har sagt: ’Jag är Guds Son.’” (Matt. 27:43) Men Gud förhindrade inte Jesu död. I själva verket lät Jehova ”allas vår missgärning drabba honom”, och ”genom hans sår bliva vi helade”. (Jes. 53:6, 5) Som förlossare och återlösare för människosläktet åstadkom han således ännu mera genom sin död i trohet än genom hela det övriga av sin tjänst på jorden. (Mark. 10:45) Den trofasthetens väg som han följde var inte lätt, men ändå höll han inte sitt liv för att vara alltför dyrbart, utan han var villig att frambära det som ett offer för mänsklighetens skull. (1 Tim. 2:5, 6) Inte ens när han led grep han till hotelser eller gav sig till att smäda i gengäld. Det är som Petrus sade: ”Kristus led för er och efterlämnade åt er en förebild, för att ni skulle följa efter i hans fotspår.” — 1 Petr. 2:21—24.

Lojalitet ända till döden

8, 9. a) Vilken makt besitter Jesus nu? b) Varför bör vi inte bli förskräckta över att vi får möta prövningar?

⁸ Sedan Jesus bevisat sin lojalitet ända till döden, blev han uppväckt av Jehova till andligt liv i himlarna, där han är i en sådan ställning att han kan göra ”till intet” Satan, såsom den som har använt både hotet om våldsam död och verkställandet av detta hot i sina ansträngningar att behärska mänskligheten och bryta de rättfärdigas tro. (Hebr. 2:14) Jesus gav sina lärjungar Andreas och Filippus rådet: ”Den som håller av sin själ tillintetgör den, men den som hatar sin själ i den här världen skall bevara den för evigt liv.” (Joh. 12:25) Att vi älskar vårt liv med en otillbörlig önskan att bevara det till varje pris kan således betyda att vi förlorar våra utsikter till evigt liv. Men att vi inte är otillbörligt bekymrade över hotelser att tvinga oss att kompromissa i fråga om vår tro kan betyda att vi bevarar våra utsikter till eviga välsignelser i Jehovas nya ordning.

⁹ Vi gör väl i att komma ihåg att eftersom Kristus ”själv led, när han sattes på prov, kan han komma dem till hjälp som nu sätts på prov”. (Hebr. 2:18) Jehova har också lovat att ge oss kraft att härda ut i prövningar. (Ps. 55:17, 23; Jes. 35:4) De kristna blir alltså uppmuntrade, även om de förväntar förföljelse. Lidande för att de håller fast vid sanningen innebär inte någon skam för dem, utan i stället leder det till glädje över att de kan stå fasta under smädelser på ett sätt som blir till ära för Jehovas namn. — 1 Petr. 4:12—14.

10. a) Vad visade Paulus var det dyrbaraste för honom? b) På vilket sätt kan Kristi efterföljare bli segrare?

¹⁰ Det är som Paulus sade: ”Jag [räknar] inte alls min själ såsom något som är dyrbart för mig, om jag bara får fullborda mitt lopp och den tjänst som jag har fått av Herren Jesus.” (Apg. 20:24) I profetian i Uppenbarelseboken 12:11 får vi på liknande sätt veta att Kristi bröder skulle visa sig vara segrare över Satan trots hans falska anklagelser mot dem inför Gud. ”Och de har segrat över honom på grund av Lammets blod och på grund av sitt vittnesbörds ord, och de har inte älskat sin själ ens inför döden.” Segern över Satan kommer således att inbegripa inte bara hans nederlag för ”herrars herre och kungars kung”, utan också den moraliska seger som vinns av alla Guds trogna tjänare, vilka visar sig trogna också inför hot om död. (Upp. 17:14; 20:1—4) Kristi efterföljare är segrare ”på grund av Lammets blod” på så sätt att de har tillit till hans offers återlösande värde. De visar sig också vara segrare genom ”sitt vittnesbörds ord”, i det de inte blir skrämda av motstånd som är ämnat att tysta kungörandet av budskapet om Riket.

11. Hur kan förföljelse i själva verket öka vår tro och lycka?

¹¹ Har vi samma ande? Älskar vi Jehova så mycket att vi inte skulle rygga tillbaka ens från döden, om detta visar sig nödvändigt för att vi skulle bevisa vår lojalitet? Tror vi verkligen att Jehova är deras belönare som uppriktigt söker honom, så att vi, också om vi skulle dö, vet att vi inte har förlorat, utan äger hoppet om liv genom uppståndelsen? Eftersom hat jämte förföljelse av Jesu efterföljare i alla nationer är ett av de tecken han gav beträffande ändens tid, bör det förhållandet att detta nu förekommer i själva verket styrka vår tro. (Luk. 21:12) Vi gör väl i att komma ihåg Jesu ord: ”Lyckliga är ni när man smädar er och förföljer er och lögnaktigt säger allt möjligt ont mot er för min skull.” (Matt. 5:11, 12) Ja, det kan till och med vara en orsak till glädje att vi får privilegiet att bevisa den prövade äktheten hos vår tro under provsättning, medan vi bevarar ett gott samvete inför Gud. — Jak. 1:2, 3.

Hatade utan sak

12. a) Vad sade Petrus om kristet lidande? b) Vilka problem möter Jehovas vittnen i somliga länder?

¹² De kristna vet att när de lider som kristna är det för en rättfärdig sak. Det är inte för att de tar ställning i politik eller är inblandade i någon upprorisk sammansvärjning eller något våldsbrott. Det är ju som Petrus skrev: ”Ingen av er må emellertid lida såsom mördare eller tjuv eller ogärningsman. ... Men om han lider såsom kristen, då må han inte skämmas utan fortsätta att förhärliga Gud i detta namn.” (1 Petr. 4:15, 16) Det är alltså inte för något sådant orätt handlingssätt som de kristna utsätts för förföljelse i denna generations tid, utan i stället för att de nitiskt håller Guds bud och tar del i arbetet att vittna om Jesus. (Upp. 12:17) Det bör då inte komma som någon överraskning att det i mer än fyrtio av de 210 länder, där Jehovas vittnen förra året var verksamma med att predika om Guds rike, har förekommit hinder eller motstånd mot verket, sådant som restriktioner i fråga om den offentliga mötesverksamheten eller förbud mot arbete från hus till hus eller vägran att bevilja lagligt erkännande åt verket eller tillåta införsel av viss litteratur och vidare vägran att legalisera äktenskap och till och med fullständiga förbud och fängelsestraff för dem som talar med andra om de ”goda nyheterna”.

13. Varför är sanna kristna föremål för världens hat?

¹³ Jesus sade att hans efterföljare skulle bli ”föremål för hat från alla nationerna för mitt namns skull”. (Matt. 24:9) Detta har helt visst inte gällt dem som är kristna enbart till namnet, dem som är världens vänner och understöder den gamla ordningen i dess politik, oberoende av i vilken utsträckning den kan stå i strid med skriftenliga principer. (Jak. 4:4) Men dessa ord gäller verkligen dem som på grund av att de följer Jesu bud och föreskrifter gör så att de ”inte är någon del av världen”. Strax före sin död förberedde Jesus sina efterföljare på vad som skulle komma och det motstånd som de skulle möta, inte bara under det århundradet, utan också i de yttersta dagarna, då han sade: ”Dessa ting befaller jag er: att ni skall älska varandra. Om världen hatar er, vet ni att den har hatat mig innan den hatade er. Om ni vore en del av världen, skulle världen hålla av vad som är dess eget. Men eftersom ni inte är någon del av världen, utan jag har utvalt er ur världen, fördenskull hatar världen er. Ha det ord i minnet som jag sade till er: En slav är inte större än sin herre. Om de har förföljt mig, skall de förfölja er också. ... Men det är för att det ord som är skrivet i deras lag må uppfyllas: ’De har hatat mig utan sak.’” — Joh. 15:17—25.

14. På vilka sätt har vittnena i ett visst land utsatts för påtryckningar?

¹⁴ Att detta hat förekommer i modern tid kan man förstå av följande rapporter från olika delar av världen. Vittnena i ett spansktalande land meddelar: ”Det pågår en kampanj mot oss på alla fronter — i radio, i TV, i tidningarna, i arbetarcentra, i sjukhusen, på gatorna, i skolorna, ja, också kvarter för kvarter. Ett stort antal vänner är utan arbete. Vi är som israeliterna i Egypten. Vi fortsätter att uppmuntra vännerna att hålla i med de goda nyheterna, eftersom ingen demon eller människa kan sätta stopp för dem.” Bröderna möter emellertid svåra påfrestningar. Föräldrar har blivit satta i fängelse i från tre månader till ett år på grund av att deras barn har vägrat att ta del i flagghälsningsceremonier. De har orubbligt följt samma kurs som de trogna hebréer som är omnämnda i tredje kapitlet i Daniels bok. Denna stridsfråga har inbegripit åtminstone ett tusen fall. Enligt lagen kan barn tas från sina föräldrar, om domarna finner det rådligt. Havande mödrar har blivit inspärrade med kriminella typer av alla slag, och i en ansträngning att hindra dessa mödrar att undervisa sina barn från Guds ord har man tvingat dem att lämna barnen hemma. — 2 Mos. 20:4, 5.

15. Vilka prövningar och svårigheter har bröderna haft att uthärda, och hur har de blivit styrkta?

¹⁵ En broder, femtiosju år gammal, anklagades för proselytvärvning och dömdes till 500 kronor i böter. En syster som var nitton år gammal dömdes till en månad i fängelse av samma orsak. Många har anklagats för att stå i förbindelse med det amerikanska CIA, och avsikten är att uppväcka hat mot dem. Bröder blir ofta arresterade för att de har ”otillåtna möten”, och ibland blir de arresterade för en sådan anklagelse sent om natten, när alla i huset sover. Somliga har blivit satta i fängelse för sin på samvetet grundade vägran att göra militärtjänst. Många har utsatts för hugg och slag eller tvingats att arbeta i många timmar på åkrarna. Tre bröder dömdes till två år i fängelse för att de av samvetsskäl vägrade att arbeta med tobak. Myndigheterna tillåter inte att Jehovas vittnens barn är med vid möten för religiös undervisning. Rikets salar har stängts, och alla slag av inskränkningar har lagts på de kristna mötena, så att nyintresserade och ungdomar inte kan få undervisning i Guds ord. Ändå skriver bröderna: ”Jehova, vår Gud, är den som vi måste förtrösta på. Jehova älskar sitt folk ömt, och han visar sin makt på ett underbart sätt.”

16. Varför har bröderna varit villiga att riskera fängelse, och hur har de vänt situationen till lovprisning för Jehova?

¹⁶ I ett annat land där verksamheten är förbjuden ordnade några av bröderna det så att de reste till ett närbeläget land för att ta del av sammankomstprogrammet. När de återvände, blev elva av dem misshandlade och sattes i fängelse i två dagar. En broder som kom till landet blev arresterad vid ankomsten, och den bibliska litteratur han hade med sig beslagtogs. Efter någon tid i fängelse blev han till sist skickad ut ur landet. Kvällen före hans avresa tillkännagav den lokala TV-stationen att alla religioner är fria i detta land, men Jehovas vittnen omnämndes naturligtvis inte. Sju bröder sattes i fängelse under några månader i detta land, men kretstillsyningsmannen meddelade: ”De är upptagna med att predika de goda nyheterna för sina medfångar.” Anordningar gjordes för att de här bröderna skulle få hjälp med mat, så att de inte skulle behöva lida onödigt mycket under sin fängelsetid.

17. Hur har falsk religion anstiftat fängelsestraff för somliga bröder?

¹⁷ I ett land där religionen till helt nyligen haft ett starkt inflytande på regeringen blev två pionjärer med särskilt uppdrag fängslade för sitt predikoarbete. De säger att inga sammankomster kan hållas i landet och att vägkontrollerna har blivit tätare, så att möjligheterna är små för vem det vara må att resa ut för att vara med vid en sammankomst någon annanstans. I ett brev från dem heter det: ”Trots att det talas om personlig frihet för varje medborgare, har ett antal kristna blivit satta i fängelse bara på grund av att de predikar från bibeln, vilket betraktas som en verksamhet som är fientlig mot kyrkan. Vi har fått rapporter från åtminstone tre församlingar, där grupper av bröder har arresterats under sin tjänst från hus till hus, under möten och till och med i sina hem. Somliga har erbjudits att bli fria, om de betalade böter för att de hade predikat sådant som inte är i samklang med kyrkans lära. De föredrog att stanna kvar i fängelset, eftersom de räknade det som en ära att lida för Kristi skull.”

18. I fråga om vilka stridsfrågor har somliga vittnen modigt mött misshandel och inspärrning i fängelse?

¹⁸ I ytterligare ett annat land, där regeringen har vägrat att ge lagligt erkännande åt verksamheten, fortsätter bröderna med sitt bibliska undervisningsarbete trots mycket motstånd. På grund av att de inte blandar sig i politiska angelägenheter, inte köper politiska partikort eller sjunger politiska sånger, har många bröder och systrar blivit fruktansvärt misshandlade, och mer än 500 har blivit fängslade. När kretstillsyningsmannen besökte ett område med starkt motstånd, blev han svårt misshandlad till dess han svimmade, men därefter upphörde han inte med att uppmuntra bröderna och bygga upp dem. När han fick veta att han måste betala böter, förklarade han: ”De som ni har spärrat in tillsammans med mig är mitt hem, min mat och mina bröder, så var skall jag få pengar till böter?” Även inför förskräckliga hotelser sade en av dessa bröder: ”Vilket privilegium att få min tro prövad och se profetiorna uppfyllas!”

19. Vilka hotelser framfördes då vittnena släpptes, men hur har de reagerat?

¹⁹ Av de 502 som spärrades in var 124 kvinnor, och 21 av dem var havande. Ett barn som en syster födde i fängelset under denna förföljelse fick mycket passande namnet ”Förföljelse”. Under sin fångenskap fick bröderna inte tillräckligt med mat annat än genom sina egna barn, som kom till dem med mat. När de till sist blev frisläppta, uppmanades de att inte odla sin jord. Man sade också till dem: ”Ni får inte ses två eller tre tillsammans på en och samma plats. Ni får inte ses med traktater, småböcker och böcker, och ni får inte sjunga er religions sånger. Ni får inte ses bedja. Låt inte Jehovas namn höras från er. Ni får inte ses hålla möten. Kalla inte varandra ’bröder’.” (Jämför Daniel 6:7, 10.) Trots allt detta har bröderna inte gett upp eller upphört. De har helt enkelt beslutat att komma tillsammans i små grupper vid olika tidpunkter och på olika dagar. Trots all förföljelsen i detta område har ett ofantligt vittnesbörd blivit avgivet, eftersom människorna ser att Jehovas vittnen inte återgäldar med ont för ont mot dem som förföljer dem. — Rom. 12:17—21; 1 Kor. 10:13.

20. a) Varför bör vi inte räkna våra liv som alltför dyrbara? b) Vilka underbara utsikter väntar dem som avgår med seger?

²⁰ Över hela världen har Jehova alltså trogna människor, både unga och gamla, som har visat sin lojalitet och hängivenhet under provsättning, i det de inte räknat sina liv som alltför dyrbara inför döden. Oberoende av om vi möter motstånd från familjen eller vänner eller till och med våldsam misshandel från andra, är det viktiga att vi sätter vår förtröstan till Jehova. Individer kan dö, som Stefanus och Paulus gjorde, men Satan och hans redskap kommer aldrig att utplåna Guds folk. I Uppenbarelseboken förutsägs i stället otvetydigt en ”stor skara” av trogna tjänare åt Jehova, vilka kommer att i trygghet föras igenom den ”stora vedermödan”, i det de bevisar sin hängivenhet för Gud genom att ägna honom helig tjänst dag och natt. I stället för att nu frukta Satans eller någon människas vrede bör vi vara mera angelägna om att bevara Jehovas ynnest och att inte vara bland dem som kommer under de brännande strålarna från den ”sol” eller ”glödande hetta” som Guds misshag utgör. Hur mycket bättre är det inte att fortsätta att åtnjuta den nyttiga ledning som ges av Guds lamm, som har lovat att vara herde för trogna människor och vägleda dem till källorna med livets vatten! Där skall Gud ”torka bort varje tår från deras ögon”, när den nuvarande ordningens förföljelse och hat skjutits långt bakom dem. — Upp. 7:14—17.