Visa i likhet med änglarna ödmjuk respekt för Jehovas anordningar

DEN assyriska hären, som bestod av mer än 185.000 man, låg stationerad på lågslätten vid staden Libna på andra sidan Juda bergsplatå, mer än 40 kilometer från slutmålet — Jerusalem. Där trupperna hade dragit fram kunde man nu bara finna ödelagda städer och kropparna av dödade människor.

Kungen i Juda, Hiskia, visste att han inte kunde räkna med att få någon befrielse eller hjälp genom människor. Det assyriska sändebudet hade uppmanat Hiskia att kapitulera och hade sedan återvänt till det assyriska lägret i Libna. Men Hiskia frambar en innerlig bön: ”Fräls oss nu, HERRE [Jehova], vår Gud, ur hans hand, så att alla riken på jorden förnimma, att du, HERRE, allena är Gud.” (2 Kon. 19:19) Bönesvaret kom genast, redan samma natt som Hiskia bad.

Dagen därpå fick Hiskia höra att Jehovas ängel under föregående natt hade slagit 185.000 man i det assyriska lägret vid Libna. (2 Kon. 19:35) På grund av denna händelse återvände kung Sanherib omedelbart till Assyrien. Vilken vördnadsbjudande maktdemonstration denne kung hade fått bevittna!

Ödmjuka tjänare

När människor utfört någon militär bedrift, vill de gärna skryta över den, trots att den varit betydligt mindre än den vi nyss nämnt. Men hur reagerar änglar? Dessa andliga ”Guds söner” är mycket föredömliga när det gäller att visa ödmjukhet. (2 Petr. 2:11; Job 38:7) Vi kan som exempel ta det tillfälle, då en ängel kom med ett budskap till Johannes i en syn. När Johannes tänkte falla ner inför ängeln och visa honom sin vördnad, sade ängeln varnande: ”Akta dig! Gör det inte! Jag är bara din medslav och dina bröders, deras som har arbetet med att vittna om Jesus.” (Upp. 19:10; 22:8, 9) Följaktligen insåg ängeln ödmjukt att han inte var någonting mer än en slav åt den Högste. Även om han hade det storslagna privilegiet att få överlämna en uppenbarelse från Gud, insåg han att han skulle ha handlat fel, om han hade tagit emot en vilken som helst vördnadsbetygelse bara därför att han utfört det han skulle som en Guds tjänare.

Jesus Kristus framhöll att änglarna kände stor glädje, när de såg en enda syndare visa sinnesändring. (Luk. 15:7, 10) Detta är verkligen anmärkningsvärt, eftersom en sådan syndare längre fram skulle få regera i himmelriket. I stället för att bli avundsjuka, därför att någon som tidigare varit en syndare fått röna en sådan oförtjänt ynnest, visar änglarna att de inser att det är rätt av Gud att använda människor, eftersom dessa genom sin jordiska erfarenhet är i stånd att tjäna som förstående kungar och präster. (Jämför Hebréerna 4:15; 5:8, 9.) Änglarna värderar sitt privilegium att över huvud taget få tjäna Jehova mycket högt, och därför betjänar de ödmjukt dem som i framtiden skall få ärva Riket. (Hebr. 1:14) Faktum är att de rentav leder förkunnarna, när dessa är ute och sprider evangelium, till de människor som söker Gud. — Jämför Apostlagärningarna 8:26—38.

Änglarna inser att det i Guds familj inte finns plats för sådana personer som tycker sig vara något, vare sig de befinner sig i himmelen eller på jorden. Borde inte denna insikt driva oss till att verkligen anstränga oss för att inte göra något av stridslystnad eller av självupptagenhet, utan att med anspråkslöshet i sinnet i stället hålla före att andra är oss överlägsna? (Fil. 2:3) Godtar vi ödmjukt Jehovas anordningar i den kristna församlingen genom att visa respekt för ofullkomliga människor som tjänar som tillsyningsmän? (Hebr. 13:17) Och vilken inställning har vi till våra trosfränder? Visar vi dem respekt och vänlighet, trots att de är ofullkomliga? När Jehova genom sin ängel talade till Abraham sade han: ”Var vänlig och ...” (1 Mos. 13:14, NW) Har vi samma respektfyllda inställning till våra barn, vår hustru och våra trosfränder? Änglarna tog sig inga friheter, när de hade med ofullkomliga människor att göra, och det bör inte heller vi ta oss.

I samband med att Mose skulle begravas kan vi se ett annat exempel på ödmjuk underdånighet. Det var vid det tillfälle då en konfrontation uppstod mellan djävulen och ärkeängeln Mikael. Mikael hävdade nämligen att Mose kropp var Jehovas egendom. Hur handlade Mikael i denna situation? Visade han förakt och avsky för denne motståndare, som bar ansvaret för att människor drabbats av olika vedermödor? (1 Mos. 3:1—5) Nej, ”[han] vågade ... inte framföra en dom mot honom [djävulen] i skymfliga ordalag, utan sade: ’Måtte Jehova gå till rätta med dig.’” (Jud. v. 9) Ärkeängeln respekterade Jehovas anordning för dömande och undvek på så sätt att uppträda arrogant. — Jämför Johannes 5:19, 30.

Om en kristen äkta man och far följer Mikaels exempel, kommer han inte att behandla sin familj på ett hårt eller befallande sätt, och detsamma gäller de äldste i församlingen. De kommer inte heller att missbruka sin ställning och behandla dem som handlat fel på ett ovänligt sätt, utan de kommer att ömt ta vård om dem. (1 Petr. 3:7; 5:1—3) De som tar del i att sprida de livgivande sanningarna från Guds ord kommer naturligtvis inte heller att vilja tala förebrående eller ovettigt till dem som inte ger gensvar, utan de kommer att överlåta dömandet åt Jehova som ”ser till hjärtat”. — 1 Petr. 3:8—12; 1 Sam. 16:7.

Att troget hålla ut

Att änglarna troget kan hålla ut i de arbetsuppgifter de fått beror på att de ödmjukt respekterar Jehovas anordningar. Vid ett tillfälle då en ängel var på väg till Daniel med ett särskilt budskap från Gud, råkade han ut för en våldsam motståndare. ”Fursten för Persiens rike stod mig emot under tjugoen dagar”, berättade ängeln senare för Daniel. Eftersom han insåg hur viktigt det var att Guds jordiske tjänare fick budskapet, kämpade han under tjugoen dagar emot den osynlige demon, som var överhuvud för det persiska riket, ända till dess att ärkeängeln Mikael kom till hans hjälp. — Dan. 10:12—14.

I likhet med den ängeln har vi ”en kamp, inte mot blod och kött, utan mot ... de onda andemakterna i det himmelska” att utkämpa. (Ef. 6:12) Vi måste göra stora ansträngningar för att stå emot de demoniska makter som inriktar sig på att bryta ner vår vänskap med Jehova och som försöker få oss att sluta förkunna Guds rike. Om vi känner respekt och uppskattning för Jehovas styre, kommer vi med hjälp av den heliga anden att vinna seger. — Upp. 12:17.

Det händer att vi kan känna oss missmodiga på grund av den negativa inställning som medtroende eller familjemedlemmar kan visa. Änglar har också varit utsatta för påtryckningar från sådana som varit missnöjda och oppositionella. Före syndafloden i Noas dagar föll några änglar offer för orätta begär. De ”övergav sin egen tillbörliga boningsort” i himlarna, materialiserade sig i mänskliga kroppar och inledde ett onaturligt förhållande med kvinnor. (Jud. v. 6) Men de flesta av Guds andliga söner vägrade att låta sig bli påverkade av den trolösa kurs som dessa upproriska medlemmar av Jehovas familj slog in på. Omkring 2.000 år senare fick Daniel i en syn se den himmelska domstolen. Hur många trogna änglar såg han? ”Tusen gånger tusen voro hans tjänare, och tio tusen gånger tio tusen stodo där till hans tjänst.” (Dan. 7:10) Vägra i likhet med de rättfärdiga änglarna att låta dig påverkas av de attityder som självbelåtna personer har! Hämta i stället mod och uppmuntran från sådana individer som utgör trogna exempel! — 1 Tess. 1:7.

Visa uppskattning för Guds kärlek

Jehova skapade både änglar och människor med förmågan att utveckla kärlek till honom som deras Fader och Suverän. Guds store motståndare var en ängel som njöt av allt det goda han fick som ett resultat av Jehovas kärlek; men ändå visade han ingen uppskattning för denna kärlek. Hans brist på ödmjukhet förde med sig att han fick begär efter att uppnå en framträdande ställning, och det ledde i sin tur till att han slutligen gjorde uppror. — 1 Tim. 3:6.

Borde inte det vi nu sett tjäna som både en varning och en sporre för oss? Hur förhåller det sig med oss med tanke på att änglar, som inte ägnade en tanke åt att visa uppskattning för den kärlek som Jehova visat dem, kunde falla offer för orätta begär? Kommer vi i likhet med de många trogna änglarna i Daniels syn att vara vakna för att finna olika anledningar till att känna tacksamhet mot Jehova för allt det goda som han dagligen förser oss med? Låt oss uppskatta våra möjligheter att komma närmare Gud.

”Vilken bland Guds söner [änglarna, Targum] kan aktas lik HERREN?” frågar psalmisten. ”Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.” (Ps. 89:7, 8) Hur kan änglar och människor utveckla en sådan vördnadsfull respekt i sitt hjärta? De kan det genom att dagligen begrunda de storslagna egenskaper som universums Suverän har, egenskaper som kommer till synes i hans skapade verk och genom den kärleksfulla omtänksamhet han visar.

Jehovas vittnen i vår tid är inte en obetydlig liten skara som tillber den sanne Guden. Genom bibeln får vi denna försäkran: ”De som äro med oss äro flera än de som äro med dem.” (2 Kon. 6:16) I vår ansträngning att behaga Jehova är vi förbundna med en stor mängd änglar som också ägnar samme Gud sin tillbedjan. Dessa mäktiga skapelser har intresse för oss och visar oss omtanke, och de är alltid redo att bistå oss, så att vi kan stå fasta inför Jehova. (Ps. 34:8) Må vi bli styrkta av dessa Guds söners exempel, de som så ödmjukt visar respekt för alla Jehovas anordningar. Låt oss fortsätta att tillsammans med dem underordna oss vår generöse himmelske Faders vilja.