Sätter du de viktigaste tingen främst?
Det är möteskväll, men du har arbete att göra. Vad sätter du främst?
DU ÄR make och far. En lång, hård dag på arbetet går mot sitt slut, och dina tankar börjar nu kretsa kring kvällens församlingsmöte. Om du ger dig av så fort arbetet är slut, kommer du precis att hinna duscha, byta om och få i dig lite mat innan det är dags att fara till mötet. Plötsligt kommer chefen och frågar om du kan arbeta över. Han lovar att du skall få bra betalt. Du behöver pengarna.
Eller: du är hustru och mor. Du håller på att laga kvällsmat när du får syn på en hög med ostrukna kläder, av vilka några behövs i morgon. Du frågar dig själv: ”Om jag går på mötet i kväll, när skall jag då få tid att stryka?” Eftersom du nyligen har tagit ett heltidsarbete börjar du inse hur svårt det är att sköta hushållsbestyren samtidigt som du skall förtjäna ditt uppehälle.
Eller: du är ung och går i skolan. På skrivbordet i ditt rum har du högar med läxböcker. Egentligen har du haft gott om tid att göra de flesta läxorna, men du har dröjt med det, så det är flera uppgifter som måste göras nu. Du är frestad att be dina föräldrar om lov att stanna hemma från mötet för att göra dina hemläxor.
Vad skulle du sätta främst: arbeta övertid, stryka kläderna, göra läxorna eller gå på församlingsmötet? Vad betyder det, andligt talat, att sätta de viktigaste tingen främst? Hur ser Jehova på den här saken?
Vad bör komma främst?
Strax efter det att israeliterna hade fått de tio buden ertappades en man med att samla ved på sabbaten. Detta var strängt förbjudet i Lagen. (4 Moseboken 15:32–34; 5 Moseboken 5:12–15) Hur skulle du ha bedömt det här fallet? Skulle du ha ursäktat mannen och sagt att han faktiskt inte arbetade för att leva ett liv i lyx, utan för att sörja för familjens behov? Hade du resonerat som så att det skulle finnas många tillfällen under året att hålla sabbaten och att det var lätt att förlåta mannen för att han missade det här tillfället, kanske på grund av att han planerat fel?
Jehova såg mer allvarligt på det här fallet. I Bibeln heter det: ”Med tiden sade Jehova till Mose: ’Mannen skall ovillkorligen dödas.’” (4 Moseboken 15:35) Varför väckte det som mannen gjort så starka känslor hos Jehova?
Folket hade sex dagar då de kunde samla ved och fylla sina behov i fråga om mat, kläder och tak över huvudet. Den sjunde dagen skulle ägnas åt deras andliga behov. Det var inte fel att samla ved, men det var fel att göra det under den tid som var avsatt för tillbedjan av Jehova. De kristna är inte under den mosaiska lagen, men visst lär oss den här händelsen att sätta de viktigare tingen främst? — Filipperna 1:10.
Efter att ha varit 40 år i vildmarken var israeliterna redo att dra in i det utlovade landet. Några hade tröttnat på att äta det manna Gud försåg dem med och såg utan tvivel fram emot en förändring i kosten. För att hjälpa dem att bevara ett rätt synsätt när de drog in i landet ”som flyter av mjölk och honung” påminde Jehova dem: ”Människan ... lever [inte] bara av bröd, utan av varje yttrande från Jehovas mun lever människan.” — 2 Moseboken 3:8; 5 Moseboken 8:3.
Israeliterna fick arbeta hårt för att få ”mjölk och honung”. Härar skulle besegras, hus skulle byggas, och åkrar skulle besås. Trots det befallde Jehova folket att avsätta tid varje dag till att meditera över andliga ting. De skulle också ta sig tid till att undervisa sina barn om Guds vägar. Jehova sade: ”Ni skall också lära era söner [mina bud] ... , i det du talar om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen och när du lägger dig och när du stiger upp.” — 5 Moseboken 11:19.
Tre gånger om året var landets alla israeliter och proselyter av mankön befallda att visa sig inför Jehova. Många familjeöverhuvuden insåg att hela familjen kunde ha nytta av sådana här tillfällen och ordnade därför så att hustrun och barnen följde med. Men vem skulle skydda deras hem och åkrar mot fiender, när familjen inte var hemma? Jehova lovade: ”Ingen kommer att ha begär till ditt land medan du drar upp för att se Jehovas, din Guds, ansikte tre gånger om året.” (2 Moseboken 34:24) Det krävdes tro av israeliterna för att inse att om de satte andliga intressen främst skulle de inte förlora materiellt på detta. Höll Jehova vad han lovade? Ja, det gjorde han verkligen!
Fortsätt att först söka Guds kungarike
Jesus lärde sina efterföljare att sätta andliga värden framför allting annat. I sin bergspredikan gav han sina åhörare rådet: ”Var ... aldrig bekymrade och säg: ’Vad skall vi äta?’ eller: ’Vad skall vi dricka?’ eller: ’Vad skall vi sätta på oss?’ Fortsätt ... med att först söka kungariket och hans rättfärdighet, så skall också alla dessa ... [nödvändiga materiella] ting tilldelas er.” (Matteus 6:31, 33) Strax efter Jesu död började nydöpta kristna följa det här rådet. Många av dem var judar eller judiska proselyter som hade kommit till Jerusalem för att fira pingsten år 33 v.t. Medan de befann sig där inträffade något oväntat. De fick höra och omfattade också de goda nyheterna om Jesus Kristus. Ivriga att få veta mer om sin nyvunna tro stannade de kvar i Jerusalem. Deras förnödenheter höll på att ta slut, men det materiella kom i andra hand. De hade ju funnit Messias! Deras kristna bröder delade med sig av de materiella ting som de hade, så att alla kunde fortsätta ”att ägna sig åt apostlarnas undervisning och ... åt böner”. — Apostlagärningarna 2:42.
Med tiden förlorade somliga kristna ur sikte behovet av att regelbundet församlas. (Hebréerna 10:23–25) Kanske blev de materialistiska och försummade andliga ting då de försökte säkra den ekonomiska tryggheten för sig själva och sina familjer. Efter att ha uppmanat sina bröder att inte försumma mötena skrev aposteln Paulus: ”Må ert levnadssätt vara fritt från penningkärlek, i det ni nöjer er med det som är. Ty han har sagt: ’Jag skall på inga villkor släppa dig, inte heller på några villkor överge dig.’” — Hebréerna 13:5.
Paulus råd visade sig vara mycket aktuella. Omkring fem år efter det att Paulus skrev sitt brev till hebréerna kom den romerska hären under Cestius Gallus och omringade Jerusalem. Trogna kristna påminde sig Jesu varning: ”När ni får se [detta] ... , [bör] den som är uppe på taket ... inte gå ner, inte heller gå in för att ta ut något ur sitt hus; och den som är ute på fältet bör inte vända tillbaka till tingen bakom sig för att hämta sin ytterklädnad.” (Markus 13:14–16) De kristna visste att deras överlevnad inte berodde på hur säker deras anställning var eller vilket värde deras materiella ägodelar hade, utan på att de lydde Jesu anvisningar. För dem som hade lytt Paulus råd att sätta andliga intressen främst var det utan tvivel lättare att lämna sitt hus, sitt arbete, sina kläder och sina kära personliga tillhörigheter och fly till bergen än det var för dem som inte gjort sig fria från kärleken till pengar.
Hur några sätter de viktigaste tingen främst i dag
Trogna kristna i dag värdesätter att regelbundet komma tillsammans med sina bröder, och många gör uppoffringar för att kunna vara med vid mötena. På vissa håll kan man bara få en anställning som innebär skiftarbete. En broder erbjuder sig att arbeta i stället för sina arbetskamrater på lördagskvällarna, då ju de flesta önskar vara lediga, om de i sin tur tar hans skift möteskvällarna. Andra bröder som, på grund av sitt skiftarbete, är förhindrade att vara med vid sina egna möten är i stället med vid en närliggande församlings möten. På så vis missar de nästan aldrig ett möte. En nyintresserad person i Canada insåg snabbt vikten av skolan i teokratisk tjänst och tjänstemötet, men hennes arbetstider kolliderade med mötestiderna. Därför betalade hon en arbetskamrat som lovade att ta hennes skift så att hon fick möjlighet att vara med vid dessa viktiga möten.
Många som lider av en kronisk sjukdom missar sällan ett möte. Om de inte har möjlighet att vara med i Rikets sal, lyssnar de på programmet hemma med hjälp av telefon eller en kassettinspelning. De visar en lovvärd uppskattning av det som Jehova har sörjt för andligen genom sin ”trogne och omdömesgille slav”! (Matteus 24:45) Kristna som vårdar sina till åren komna föräldrar uppskattar verkligen när en broder eller syster erbjuder sig att vara hos föräldern, så att de själva kan gå på ett församlingsmöte.
Planera framåt!
Föräldrar som är medvetna om sina egna andliga behov hjälper sina barn att uppskatta kristna möten. Rent allmänt skall föräldrar kunna förvänta att deras barn gör sina läxor så fort som möjligt så att de inte samlas på hög. När det är möteskväll förväntas barnen göra sina läxor så fort de kommit hem från skolan. Hobbyer och andra aktiviteter får inte inkräkta på mötena.
Om du är make och far, prioriterar du mötena? Om du är hustru och mor, försöker du planera dina förpliktelser så att du kan vara med vid mötena? Om du är tonåring, betraktar du mötena som viktigare än läxorna, eller är läxorna viktigare än mötena?
Ett församlingsmöte är en kärleksfull anordning från Jehova. Man bör göra allt man kan för att vara närvarande. Jehova kommer att rikligen välsigna dig om du sätter de viktigaste tingen främst!