Att göra vårt yttersta för att förkunna de goda nyheterna
”Gör ditt yttersta för att träda fram godkänd inför Gud, en arbetare som inte har något att skämmas för.” — 2 TIMOTEUS 2:15.
1, 2. Vilken tillväxt har du lagt märke till i heltidsförkunnarnas led? Vad är det som har bidragit till den?
”FÖR några år sedan trodde många av oss att det bara var de som var i en speciell situation som kunde vara pionjärer.” Så skrev en pionjär eller heltidsförkunnare i Japan. ”Det verkar som om vi hade fel. Vi håller på att lära oss att det endast är de som är i en speciell situation som inte kan vara pionjärer.”
2 Denna positiva inställning har lett till en enastående ökning i leden av heltidsförkunnare bland Jehovas vittnen. I Japan är nu två av fem Rikets förkunnare upptagna i någon form av heltidstjänst. Men denna nitiska anda är inte begränsad till Japan. Under det senaste tjänsteåret ökade antalet förkunnare runt om på jorden med 5 procent, medan antalet heltidsförkunnare ökade med 22 procent. Det är uppenbart att Jehovas folk har tagit Paulus’ ord till hjärtat: ”Gör ditt yttersta för att träda fram godkänd inför Gud, en arbetare som inte har något att skämmas för.” (2 Timoteus 2:15) Är det så i ditt fall?
”Däri består kärleken till Gud”
3. Vad är drivkraften till denna tillväxt?
3 När man frågar pionjärer varför de har börjat ägna sig åt heltidstjänsten, svarar de alltid att det är på grund av deras kärlek till Jehova Gud. (Matteus 22:37, 38) Detta är naturligtvis som det skall vara, för om inte det verkliga motivet är kärlek, så skulle det vara fåfängt hur mycket man än ansträngde sig. (1 Korintierna 13:1—3) Det är verkligen berömvärt att så många av våra medkristna har berett plats i sitt liv till att på detta sätt visa sin kärlek till Gud. Jorden över är det faktiskt i medeltal mer än sju förkunnare i varje församling som har gjort detta.
4. Hur kom vi att älska Gud? (Romarna 5:8)
4 Alla vi som har överlämnat vårt liv åt Jehova gjorde naturligtvis detta därför att vi älskar honom. När vi fick höra om den kärlek som Jehova och hans Son, Jesus Kristus, har till oss och om de underbara välsignelser som hans rike skall skänka, så påverkades vi i våra hjärtan till att ge gensvar med kärlek till honom. Så här uttrycker aposteln Johannes det: ”Vi [älskar], därför att han först har älskat oss.” (1 Johannes 4:19) Det faller sig naturligt för oss att reagera på det sättet, därför att det är så vi är skapade. Men är denna varma känsla i våra hjärtan allt som inbegrips i kärlek till Gud?
5. Vad innebär kärleken till Gud? (1 Johannes 2:5)
5 Nej, kärlek till Gud innebär mer. Så här säger aposteln Johannes: ”Däri består kärleken till Gud, att vi hålla hans bud; och hans bud äro icke tunga.” (1 Johannes 5:3, 1917) Ja, precis som sann tro uttrycks sann kärlek genom handling. (Jämför 2 Korintierna 8:24.) Den önskar behaga den älskade och få dennes godkännande. De som är i heltidstjänsten har verkligen valt ett förträffligt sätt att visa sin kärlek till Jehova och Jesus Kristus!
6. a) Vad slags personer har kunnat vara pionjärer? Vad var det som gjorde det möjligt för dem att vara detta? b) Känner du till några sådana exempel?
6 De personliga förhållandena varierar, och man måste ta hänsyn till dessa. Men när vi tittar på dem som är i heltidstjänsten, finner vi dock att det bland dessa finns människor i varje tänkbar situation — unga och gamla, ogifta och gifta, sådana som har god hälsa och sådana som har dålig hälsa, sådana som har familjeförpliktelser och sådana som inte har familjeförpliktelser och så vidare. Skillnaden är den att de, i likhet med aposteln Paulus, inte har låtit dessa faktorer spärra vägen, utan i stället har lärt sig att arbeta sig förbi dem eller att leva med dem. (2 Korintierna 11:29, 30; 12:7) Betrakta till exempel en sådan familj.
Eiji är äldste i församlingen. Han och hans hustru har varit pionjärer tillsammans i 12 år och samtidigt uppfostrat tre barn. Hur har de klarat detta? ”Vi var tvungna att leva enklare”, säger Eiji. Barnen fick också lov att lära sig att acceptera att de inte kunde få många av de saker som de önskade sig. ”Även om vi har haft det svårt ibland, så har Jehova alltid sörjt för det vi har behövt.”
Har det varit värt uppoffringarna? ”Varje kväll innan vi släcker ljuset iakttar jag min hustru, när hon skriver ut rapporten för sitt predikande under dagen”, säger Eiji. ”När jag ser min familj sätta andliga intressen främst på det här sättet, så tycker jag att allting är som det skall vara, och jag får en känsla av att ha uträttat något. Jag kan inte tänka mig att vi inte skulle vara pionjärer tillsammans.” Vad tycker då hans hustru om det? ”Eiji har tagit mycket väl hand om oss”, säger hon. ”När jag ser honom upptagen med andliga ting, känner jag en djup inre tillfredsställelse. Jag hoppas att vi kan få fortsätta.”
Vilken verkan har det då haft på barnen att föräldrarna har använt så här mycket tid i predikoarbetet varje dag? Den äldste sonen arbetar nu på ett fyraårigt byggnadsprojekt vid Sällskapet Vakttornets avdelningskontor. Dottern är reguljär pionjär, och den son som ännu är i skolåldern siktar på att bli pionjär med särskilt uppdrag. De är alla glada över att deras föräldrar är pionjärer.
7. a) Ge exempel på personer som du känner som övervunnit hinder för att träda in i heltidstjänsten. b) Vilket bibliskt råd har de tagit till hjärtat?
7 Sådana här familjer kan man träffa på bland Jehovas vittnen i många länder runt om på jorden. De söker på allt sätt utnyttja sin situation för att kunna börja i heltidstjänsten och sedan också vara kvar i den. Genom sina handlingar visar de vad deras kärlek till Gud egentligen betyder för dem. De rättar sig ivrigt efter Paulus’ förmaning: ”Gör ditt yttersta för att träda fram godkänd inför Gud, en arbetare som inte har något att skämmas för.” — 2 Timoteus 2:15.
”En arbetare som inte har något att skämmas för”
8. Varför uppmanade Paulus Timoteus att göra sitt ”yttersta”, och vad betyder detta?
8 När Paulus omkring år 65 v.t. skrev dessa ord till Timoteus, tjänade denne redan i en mycket ansvarsfull ställning i den kristna församlingen. Paulus kallade honom för ”en rätt Kristi Jesu soldat” och påminde honom gång på gång om hans ansvar, när det gällde att undervisa andra och visa dem till rätta. (2 Timoteus 2:3, 14, 25; 4:2) Och ändå uppmanade han Timoteus: ”Gör ditt yttersta för att träda fram godkänd inför Gud.” Uttrycket ”gör ditt yttersta” har översatts från ett grekiskt uttryck som betyder ”skynda på du”. (Se Rikets mellanradiga översättning.) Paulus sade med andra ord till Timoteus att han för att äga Guds godkännande måste öka sin verksamhet, trots att han redan bar en tung ansvarsbörda. Varför det? För att han skulle kunna bli ”en arbetare” som inte hade ”något att skämmas för”.
9. Vilken av Jesu liknelser kan hjälpa oss att förstå Paulus’ ord om ”en arbetare som inte har något att skämmas för”?
9 Detta senare uttryck påminner oss om de tre slavarna i Jesu liknelse om talenterna, såsom den finns upptecknad i Matteus 25:14—30. Vid deras herres återkomst var det dags för slavarna att presentera sitt arbete för sin herre för att det skulle kunna godkännas av honom. De slavar som hade fått fem och två talenter fick beröm av sin herre för vad de hade gjort med de ting som de hade fått i sin vård. De uppmanades att gå in i sin ”herres glädje”. Men den slav som hade betrotts med en talent visade sig inte fylla måttet. Det han hade togs ifrån honom, och till hans skam kastades han ut ”i mörkret utanför”.
10. Varför var det så att den slav som erhållit en talent fick skämmas och blev bestraffad?
10 De två första slavarna arbetade hårt och förmerade sin herres intressen. De var verkligen arbetare som inte hade ”något att skämmas för”. Men varför fick den tredje slaven skämmas, och varför blev han bestraffad — han hade ju ändå inte förlorat det som hade getts åt honom? Därför att han inte hade gjort något konstruktivt med det. Som hans herre påpekade kunde han åtminstone ha lämnat pengarna i förvar i banken. Men det som var det egentliga felet var att han inte hade någon verklig kärlek till sin herre. ”Jag blev rädd och gick bort och gömde din talent i jorden”, bekände han för sin herre. (Matteus 25:25; jämför 1 Johannes 4:18.) Han betraktade sin herre som en hård och ”fordrande människa” och sitt uppdrag som en börda. Han gjorde så lite som det bara gick för att klara sig i stället för att göra sitt ”yttersta” för att vinna sin herres godkännande.
11. Hur angår den liknelsen oss i våra dagar?
11 Denna liknelse får sin uppfyllelse i våra dagar. Herren, Jesus Kristus, har kommit tillbaka och inspekterar sin ”slav”-klass’ arbete och också det arbete som utförs av dess följeslagare, den ”stora skaran” av fårlika människor. (Matteus 24:45—47; Uppenbarelseboken 7:9, 15) Vad är det Herren finner? Om vi nöjer oss med en symbolisk tjänst bara för att klara oss, skulle det kunna bli så att vi kommer att bli funna bland dem som har gjorts skamsna och har kastats ut ”i mörkret utanför”. Men om vi å andra sidan gör vårt ”yttersta”, dvs. ”skyndar på” vårt arbete som gensvar till den brådskande tiden, kommer vi att bli funna godkända som ”arbetare som inte har något att skämmas för”, och vi kommer att få vara med om vår ”herres glädje”.
Det krävs disciplin och självuppoffring
12. Vad är det för faktorer som har gjort att en så stor procent av förkunnarna i Japan har kunnat börja i heltidstjänsten?
12 Att pionjärleden fortsätter att öka i land efter land runt om på jorden är ett tydligt bevis på att Jehovas folk i stort gör sitt ”yttersta” för att visa sig vara ”arbetare som inte har något att skämmas för”. Men har du någon gång undrat över varför det i vissa länder är en mycket större procentandel av bröderna som kan börja i heltidstjänsten än det är i andra länder? Denna intressanta fråga ställdes till några pionjärer i Japan. Begrunda följande svar:
”Jag tror inte att det innebär att de japanska vittnenas tro eller kärlek är större än deras bröders i andra länder”, sade en Betelarbetare, som har varit i heltidstjänsten i omkring 30 år. ”Men jag tror att det kan ha med den japanska karaktären att göra. Som helhet betraktat är det japanska folket lydigt; de ger villigt gensvar till uppmuntran.”
”Eftersom det i nästan varje församling finns många pionjärer”, sade en äldste, ”är den allmänna uppfattningen den att vem som helst kan vara det.” Japaner tycker om att göra saker och ting i grupp. De har en enastående laganda.
Detta är verkligen tankeväckande kommentarer, och om vi på allvar vill förbättra vår tjänst för Jehova, så finns det flera springande punkter här, som förtjänar att noggrant begrundas.
13. Hur kan det vara till gagn för oss att vara lydiga och villiga att ge gensvar till uppmuntran?
13 För det första är det detta med att vara lydig och villig att ge gensvar till uppmuntran. När det kommer vägledning och uppmuntran från den rätta källan, är det inte mer än rätt att vi skall ge villigt gensvar. Så i stället för att betrakta dessa egenskaper som enbart nationella drag håller vi Jesu ord i minnet: ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig.” (Johannes 10:27) Vi kommer också ihåg att ett kännetecken på ”visheten från ovan” är att den är ”redo att lyda”. (Jakob 3:17) Detta är egenskaper som alla kristna uppmuntras att ta på sig, men på grund av bakgrund och uppfostran kan somliga vara mer benägna för ett oberoende tänkesätt och egensinne än andra. Detta kanske är ett område där vi behöver fostra oss själva och ”göra om” vårt ”sinne”, så att vi tydligare kan inse vad Guds ”vilja” är. — Romarna 12:2.
14. Vilken inbjudan har alla överlämnade kristna accepterat, och vad är det som är inbegripet?
14 Som överlämnade kristna har vi tackat ja till Jesu inbjudan: ”Om någon vill följa mig, må han då förneka sig själv och lyfta upp sin tortyrpåle och ständigt följa mig.” (Matteus 16:24) Att ”förneka” sig själv innebär bokstavligen ”att förneka sig själv fullständigt” och att därefter villigt acceptera att vara ägd av Jehova Gud och Jesus Kristus och att låta dem bestämma över ens liv och tala om för en vad man bör och inte bör göra. Vilket bättre sätt att visa att vi har förnekat oss själva finns det än att följa efter i Jesu fotspår i heltidstjänsten?
15. a) Hur är detta att vara nöjd med mindre i materiellt avseende förbundet med att följa Jesus? b) Vilket gensvar gav de första lärjungarna till Jesu uppmaning att följa honom?
15 Sedan har vi detta med att vara nöjd med mindre i materiellt avseende. Det är uppenbart att detta går stick i stäv med den allmänna tendensen i världen, vilken främjar ”köttets begär och ögonens begär och det pråliga skrytet med ens resurser i livet”. (1 Johannes 2:16) Men Jesus sade uttryckligen: ”Det [är] så att ingen av er som inte säger farväl till alla sina tillhörigheter kan vara min lärjunge.” (Lukas 14:33) Varför är det så? Därför att det innebär mer att vara en Jesu lärjunge än att bara vara en troende. När Jesus under det andra året av sin tjänst kallade Andreas, Petrus, Jakob, Johannes och de andra till att bli hans lärjungar, stannade han inte vid att bara uppmana dem att tro på honom som Messias. Han uppmanade dem senare att följa honom och utföra det verk som han utförde, dvs. predikoarbetet på heltid. Hur reagerade de? ”Genast övergav de näten och följde honom.” Jakob och Johannes lämnade till och med ”sin far Sebedeus i båten med de lejda männen och gav sig i väg efter honom”. (Markus 1:16—20) De lämnade sitt yrke och sina gamla kamrater bakom sig och började predika på heltid.
16. Vad bör vi som överlämnade kristna investera vår tid och kraft i? (Ordspråksboken 3:9)
16 Det är därför lätt att inse varför detta att vara nöjd med mindre är en så viktig faktor, när det gäller att göra sitt yttersta i Jehovas tjänst. Om vi är nedtyngda med många materiella ting eller förpliktelser, kan vi komma att bli lika den rike unge styresmannen, som avböjde Jesu inbjudan att bli hans efterföljare, inte därför att han inte kunde bli det, utan därför att han inte var villig att lämna bakom sig sina ”många ägodelar”. (Matteus 19:16—22; Lukas 18:18—23) Så i stället för att förslösa vår tid och kraft på att sträva efter sådant som snart skall ”försvinna” önskar vi investera dessa värdefulla tillgångar till vårt eviga väl. — 1 Johannes 2:16, 17.
17. Hur kan laganda utöva ett positivt inflytande?
17 Till slut är det detta med laganda. Andreas, Petrus, Jakob och Johannes påverkade utan tvivel varandra i sitt beslut att acceptera Jesu inbjudan att följa honom. (Johannes 1:40, 41) Det förhållandet att så många av våra bröder kan bereda plats i sitt upptagna liv till att börja i heltidstjänsten bör likaså få oss att på allvar betrakta vår egen situation. Å andra sidan kan de av oss som redan åtnjuter detta privilegium berätta för andra om sina trevliga erfarenheter och därigenom uppmuntra dem att också ansluta sig till deras led. Och heltidstjänare kan naturligtvis hjälpa varandra till ömsesidigt gagn för alla. — Romarna 1:12.
18. Hur kan vi alla bidra till pionjärandan?
18 Också de vars nuvarande förhållanden inte tillåter dem att börja i heltidstjänsten kan göra mycket för att bidra till pionjärandan. Hur då? Genom att stödja och uppmuntra dem som är pionjärer, genom att visa ett aktivt intresse för dem som har möjligheter att bli pionjärer, genom att ordna så att åtminstone en medlem i familjen kan vara pionjär, genom att ta del i hjälppionjärtjänsten närhelst detta är möjligt och genom att arbeta hänemot att så snart som möjligt kunna börja i heltidstjänsten. Genom att göra detta kan vi alla visa att vi gör vårt ”yttersta” för att tjäna Jehova antingen vi för närvarande är upptagna i heltidstjänsten eller inte.
Att hålla i med att göra vårt yttersta
19. Vad bör vi besluta oss för att göra med tanke på tiden?
19 Ja, när Jehova nu påskyndar sitt verk, så är det tid för oss att göra vårt ”yttersta” för att vara ”arbetare som inte har något att skämmas för”. Som rätta Kristi Jesu soldater måste vi också lägga av alla onödiga bördor, så att vi kan tjäna effektivt och vinna hans godkännande. (2 Timoteus 2:3—5) När vi arbetar hårt på att utvidga vår andel i Rikets tjänst, kan vi vara övertygade om att våra ansträngningar kommer att bli rikligen belönade. (Hebréerna 6:10; 2 Korintierna 9:6) Låt oss därför, i stället för att så att säga stå som åskådare, hålla i med att göra vårt yttersta för att predika de goda nyheterna som svar på psalmistens uppmaning: ”Tjäna Jehova med glädje. Kom inför honom med ett fröjdefullt rop.” — Psalm 100:2, NW.
Repetitionsruta
◻ Vad inbegriper kärleken till Gud?
◻ Vad var det egentliga problemet med den tredje slaven i Jesu liknelse om talenterna?
◻ Vad innebär det att förneka sig själv?
◻ Varför måste Jesu efterföljare säga ”farväl” till sina materiella ”tillhörigheter”?
◻ Hur kan vi alla bidra till pionjärandan?
[Bild på sidan 18]
”Kasta ut den onyttige slaven”