ARETAS

[Arẹtas] Betyder ”dygdig”, ”förträfflig”.

Den siste av flera arabiska kungar med detta namn. Han härskade över Damaskus vid den tid då stadens ståthållare deltog i en judisk komplott som hade anstiftats för att röja Paulus ur vägen. Aposteln Paulus kom undan i en vidjekorg som firades ner från ett fönster i stadsmuren. (Apg 9:23–25; 2Kor 11:32, 33)

Aretas hade gift bort sin dotter med Herodes Antipas (se HERODES nr 2), som emellertid skilde sig från henne för att kunna gifta sig med Herodias, och det var detta omoraliska förhållande Johannes döparen fördömde. (Mt 14:3, 4) Sedan gränstvister förvärrat situationen gick Aretas till angrepp mot Antipas och besegrade honom fullständigt. Kejsar Tiberius gav därefter Syriens ståthållare, Vitellius, order om att gripa Aretas, död eller levande. Vitellius, som inte var särskilt god vän till Antipas, mobiliserade sina styrkor, men Tiberius dog år 37 v.t., och fälttåget mot Aretas avbröts. Tiberius efterträdare, Caligula, förde en helt annan utrikespolitik än sin föregångare. Han insatte Herodes Agrippa I i Antipas ställe och lät Aretas styra i Damaskus. Man har funnit ett mynt från Damaskus med Aretas inskrift, och det dateras till den här perioden.