Vad säger bibeln?

Hur är det med födelsedagsfirande?

TYCKER du om att träffa dina nära och kära? Att man kommer tillsammans för att med måtta äta och dricka och vara glad är något som får gynnsamt omnämnande i bibeln. (Pred. 8:15; 9:7; Job 1:2, 4, 5) Bibeln berättar om festmåltider eller ”gästabud” som Guds tjänare höll vid särskilda tillfällen. (1 Mos. 19:3; 21:8; 2 Sam. 3:20; 1 Kon. 3:15) Genom Mose befallde Jehova Israels nation att år efter år hålla glädjebringande ”högtider”. (3 Mos. 23:2, 37, 38) Det är klart och tydligt att Skaparen är medveten om den glädje som är förbunden med festliga tillfällen.

Detta betyder emellertid inte att alla slags festligheter röner Guds godkännande. Många populära fester i världen i dag överöser människor och institutioner med ärebetygelser som enligt Skriften är gudlösa. Firandet har ofta sina rötter i falsk religion. Bibeln påbjuder att tillbedjare av Jehova skall undvika allt samröre med falsk gudsdyrkan. (2 Kor. 6:14—18) Hur är det då med födelsedagsfirande?

Enligt bibeln är den dag ett barn föds vanligen en dag då föräldrarna känner glädje och tacksamhet. Och det gör de med rätta. Det heter ju: ”Se, barn äro en HERRENS gåva, livsfrukt en lön.” (Ps. 127:3; Luk. 1:57, 58) Det är också uppenbart att Guds tjänare under den tid då bibeln höll på att skrivas var medvetna om tiden för sin födelse. Skriften anger till exempel Noas och Abrahams ålder vid skilda tillfällen under deras levnad, och den ger också besked om deras hela levnadsålder vid döden. (1 Mos. 7:6, 11, 13; 9:28, 29; 12:4; 17:24; 25:7) Under den mosaiska lagens tid höll medlemmarna av Levi stam noga reda på sin ålder, så att de visste när de var gamla nog att börja tjäna i Jehovas helgedom. (4 Mos. 4:46, 47) Tyder detta på att tillbedjare av Gud på den tiden ordnade årligen återkommande födelsedagsfiranden?

Människor som tänker så hänvisar ibland till Job 1:4 och Hosea 7:5. Den första av dessa texter nämner att Jobs sju söner ”höllo gästabud, var sin dag i sitt hus”. (Åkeson) I den andra sägs det att israelitiska furstar ”drucko sig ... febersjuka av vin” vid en fest ”på vår konungs dag”. Var dessa festliga tillfällen födelsedagskalas? Uppenbarligen inte. Professor G. Margoliouth skriver i Hastings’ Encyclopædia of Religion and Ethics: ”Vad det var för ett festligt tillfälle som Job 1:4f. hänvisar till är inte klart. Eftersom de sju dagarna tycks ha följt på varandra, kan de knappast ha varit födelsedagar.” ”Omnämnandet av ’vår konungs dag’ i Hosea 7:5 kan helt naturligt uppfattas som en hänvisning till årsfesten med anledning av kungens tronbestigning.”

Bibeln nämner i själva verket födelsedagsfirande endast i två fall, den egyptiske Faraos festmåltid under Josefs dagar och Herodes Antipas’ under första århundradet. (1 Mos. 40:20; Matt. 14:6—11) Men dessa firanden framstår i ett ogynnsamt ljus, eftersom båda anordnades av personer som inte tillbad Jehova. Professor Margoliouth säger vidare: ”Födelsedagsfirandena i den herodianska familjen ... var, utan tvivel, en efterhärmning av de grekisk-romerska sederna på den tiden.”

Det är intressant att samma encyklopedi har följande att säga om de forntida grekerna och romarna: ”Att man gav presenter vid särskilda tillfällen dikterades ofta av en vidskeplig fruktan, såsom det var i fallet med födelsedagsgåvor.” Det sägs också att bruket att ge dessa gåvor ”förr ansågs förknippat med magisk kraft”.

I artikeln förklaras vidare att det särskilda syftet med födelsedagsfiranden i det forntida Grekland ”var att anropa den gode demonen (agathos daimon) om hjälp vid en tid då — på gränsen mellan två perioder — onda andar var särskilt benägna att utvidga sitt inflytande”.

Med tanke på det hedniska ursprunget till många födelsedagsseder och det förhållandet att de enda omnämnanden som bibeln gör av födelsedagsfirande är i förbindelse med män som utövade falsk gudsdyrkan, firade varken de forntida judarna eller de kristna i början av den vanliga tideräkningen några födelsedagar. Om dessa senare skriver religionshistorikern August Neander: ”Idén om en födelsedagsfest var mycket fjärran från de kristnas föreställningsvärld under denna period i allmänhet.” Någon gång i mitten av 200-talet v.t. framhöll Origenes i sin kommentar till Matteus, kapitel 14: ”Någon av dem som varit före oss har lagt märke till vad som står skrivet i 1 Moseboken om Faraos födelsedag och har sagt att den dåliga människa som tycker om saker som är förbundna med födelsen firar födelsedagsfester; och vi, som tar fasta på denna tanke som kommer från honom, finner inte i något skriftställe att en födelsedag har firats av en rättfärdig människa.”

Under 300-talet v.t. hände emellertid något som medförde en förändring. Vad då? Till bekännelsen kristna började fira Jesu Kristi födelse på felaktigt datum, 25 december. I boken Curiosities of Popular Customs kan man läsa: ”I och med att Kristi födelse började firas återkom firandet av vanliga dödliga.”

Som det framhölls i början av den här artikeln är det en god sak att man kommer tillsammans med vänner för glädjefylld gemenskap. Vad gåvor beträffar, så följer de kristna Jesu råd att ”ta för vana att ge”, eftersom ”det är lyckligare att ge än att få”. (Luk. 6:38; Apg. 20:35) Bibeln fastställer inga regler beträffande när eller hur ofta under ett år som människor kan träffa samman för sådana festligheter. (Rom. 14:5) Men det är alltid lämpligt att göra bruk av gott omdöme och urskillning.

De av Gud gillade högtider som omnämns i bibeln kan ge de kristna nyttiga principer att följa. Vid dessa tillfällen gav man ära åt Gud och riktade uppmärksamheten på hans storslagna gärningar. (5 Mos. 16:1—15; 3 Mos. 23:42, 43) Åminnelsen av Kristi död, som firas varje år, riktar också i första hand uppmärksamheten på Gud och den uppgift som Jesus Kristus har i förbindelse med Guds uppsåt. (Matt. 26:26—29) Vid festliga tillfällen, såväl som vid alla andra tider, skall de kristna ära Gud. — 1 Kor. 10:31; Rom. 14:6.

En födelsedagsbjudning innebär emellertid oftast att en dag regelbundet, varje år, avsätts för att hedra och ära en människa. Kan inte ett sådant tillvägagångssätt mycket lätt leda till att man ger överdrivet smicker åt syndiga människor? (Rom. 3:23) När aposteln Johannes föll ner för att tillbedja inför en syndfri himmelsk ängel, som hade visat Johannes syner av framtida händelser, förmanade ängeln honom: ”Akta dig! Gör det inte! Jag är bara din medslav och dina bröders. ... Tillbed Gud.” (Upp. 22:9) Är inte vi nu i dag rentav mer benägna att vara inställsamma mot individer som tillhör det skapade?

Guds ord påbjuder ingenstans några födelsedagsfiranden, det omnämner sådana endast i förbindelse med människor som inte dyrkade den sanne Guden. (1 Mos. 40:20; Matt. 14:6—11) Eftersom populära seder och bruk vid födelsedagsbjudningar har sina rötter i hednisk vidskepelse, firade varken de forntida judarna eller de första kristna några födelsedagar. Också sanna kristna i våra dagar lyder befallningen med avseende på förehavanden, som hör samman med falsk religion, och människor som ägnar sig åt dessa: ”’Gå ut ifrån dem och avskilj er’, säger Jehova, ’och sluta upp med att röra vid det orena’; ’och jag skall ta emot er’.” — 2 Kor. 6:17.