Att vandra av hela sin själ på livets väg
”’Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt sinne’ och ’din nästa såsom dig själv’. ... ’Fortsätt med att göra detta, så får du liv.’” — Luk. 10:27, 28, NW.
1. Vilka två kontrasterande levnadssätt kan man se på jorden i vår tid?
GENOM sin Son, Jesus Kristus, erbjuder nu den store livgivaren, Jehova, människorna det ”verkliga livet”. Det är ett meningsfullt liv som ger frid och tillfredsställelse. Men många i vår tid väljer ett annat slags liv. Deras hjärta och själ behärskas av själviskhet, och de ödar bort kraft och sinnesförmögenheter på att trakta efter de hastigt försvinnande njutningarna i det ”moderna”, efterlåtna samhället. Utan hopp för framtiden följer de handlingsmönstret: ”Låtom oss då äta och dricka, ty i morgon måste vi dö.” (1 Kor. 15:32) I kontrast till detta finns det andra som förväntar att leva i morgon och för evigt. Det är de som verkligen älskar Gud och sin nästa. De är nitiska med ”att arbeta för det goda, att vara rika på förträffliga gärningar, att vara frikostiga, redo att dela med sig — och därigenom i trygghet samla åt sig en skatt som en förträfflig grundval för framtiden”. Och varför? ”Så att de må gripa fast tag om det verkliga livet.” — 1 Tim. 6:18, 19, NW; Ps. 36:8, 10; Joh. 17:3.
2. a) Vad kräver Gud av dem som skall vinna liv? b) Varför kan vi berömma många vilkas möjligheter till tjänst på fältet är begränsade?
2 Vad Gud kräver av dem som skall vinna liv är att de utför tjänst av hela sin själ. Detta betyder att vi ger av oss själva som Guds och Kristi slavar. (Ef. 6:6; Kol. 3:23, 24; NW) Tjänsten för Gud inbegriper det viktiga arbetet att predika och göra lärjungar. Många vittnen ägnar sig åt detta medan de försörjer en familj eller sköter andra skriftenliga förpliktelser som tillhör det normala livet. (1 Tim. 5:8) Ibland måste de övervinna stora problem, t. ex. krävande dagliga uppgifter, förföljelse eller dålig hälsa, för att kunna ägna bara några få timmar åt tjänsten på fältet. Men också denna överlämnade tjänst har stort värde i Guds ögon. Den är som änkans ”två skärvar”, som Jesus talade så välvilligt om i Markus 12:41—44. De vilkas tjänst på fältet är begränsad på grund av sådana omständigheter bör aldrig bli nedslagna därför att de är ur stånd att bli pionjärer, som ägnar åtminstone 1.200 timmar varje år åt att predika och undervisa offentligen med hjälp av Guds ord. Det betydelsefulla är att man tjänar Gud av hela sin själ, i vilken ställning detta än sker. — Mark. 12:30.
3. Hur kan det vara möjligt att gå in genom den dörr som leder till större verksamhet?
3 Men för många överlämnade tjänare åt Gud, unga och gamla, står ”en vid dörr som leder till verksamhet” öppen. (1 Kor. 16:9, NW) Det är dörren till pionjärtjänsten. Genom att ha en praktisk syn på problem som håller tillbaka och genom att utöva tro kan många vara i stånd att flytta också bergliknande hinder ur vägen för att tjäna som pionjärer. — Matt. 17:20.
4. Vilka frågor kan vi nu ställa till oss själva, medan vi tänker på det som Paulus, Johannes och Jesus sagt?
4 Låt oss ställa oss själva några frågor: Inser vi verkligen att det är brådskande och angeläget och att tiden är långt framskriden? Fortsätter vi att förvissa oss om ”vad som är välbehagligt för Herren”? Är vår nuvarande levnadsbana i hel och full överensstämmelse med vårt överlämnande åt Jehova? Inser vi att otillbörlig omsorg om materiella ting inte kommer att föra oss någonstans? ”Världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen.” — Ef. 5:10, NW; 1 Joh. 2:17; Luk. 21:34—36.
Fortsätt att ”göra det mera helt och fullt”
5. Vad bör vi göra före dopet och efter det? Belys detta genom en erfarenhet i församlingen eller någon från annat håll.
5 För att kvalificera sig för dop har många gjort stora förändringar i livet. De har gjort sig rena från världsliga handlingssätt. De har ångrat sitt tidigare levnadssätt, vänt om och personligen överlämnat sig åt Gud, och på så sätt söker de, med tro på Jesu offerblod som grundval, ett gott samvete inför Gud. De fullgör inte längre ”nationernas vilja”. (1 Petr. 4:3, 7, NW) Men upphör framåtskridandet i och med detta överlämnande och dop? Det bör inte göra det. I 1 Tessalonikerna 4:1 förmanade Paulus nyligen överlämnade kristna: ”Slutligen, bröder, ber vi er och förmanar er vid Herren Jesus, att så som ni fick föreskrift från oss om hur ni bör vandra och behaga Gud, såsom ni i verkligheten vandrar, så må ni fortsätta med att göra det mera helt och fullt.” (NW) Detta betyder att man tänker och handlar positivt för att om möjligt utvidga sin andel i verket för Gud. En kristen tillsyningsman skriver:
För fem år sedan, när min hustru började studera med Jehovas vittnen, motstod jag henne. Hur tacksam är jag inte nu för att hon inte gav upp! Vid den tiden fyllde jag mitt liv med golf, sportfiske och hasardspel med hjälp av mah-jong. Jag rökte fyrtio cigarretter om dagen. Men sedan slog sanningen rot också i mitt hjärta. Jag övergav allt detta som tomt och värdelöst. Tidigare umgängesvänner gjorde narr av mig till att börja med, men längre fram upphörde de med sitt motstånd och uppmuntrade mig till och med i mitt handlingssätt. Min mor och syster motstod mig bittert. Men för att kunna börja i pionjärtjänsten tog jag ett deltidsarbete som gav mig bara en femtedel av min tidigare lön. Genom att ta av mina besparingar för att fylla ut lönen kunde jag ta väl hand om min hustru, som är pionjär, och ett litet barn. Jag kom att lära känna hur underbart Jehova hjälper på olika sätt. Nu leder jag sju bibelstudier, och av dem är det två som redan tjänar som verksamma förkunnare. Min mor lovprisar nu vår familj för att vi vandrar på sanningens väg, och jag ber om att hon också snart skall bli ett av Jehovas vittnen.
Det här vittnet stannade inte i växten vid överlämnandet. Vilken glädje har inte blivit resultatet!
6. Hur kan vi i likhet med Paulus betrakta en karriär i den nuvarande ordningen? Illustrera den praktiska tillämpningen genom en erfarenhet i församlingen eller någon från annat håll.
6 Alla vi som överlämnar oss åt Jehova bör tänka så här: Gör vi verkligen hans vilja varje dag i vårt liv? Eller lever vi fortfarande till stor del för oss själva, utan att tänka allvarligt på Guds vilja? Det kan krävas att man uppoffrar en karriär och materiell vinning, men pionjärtjänsten ger andliga välsignelser utan någon jämförelse. Aposteln Paulus ansåg världslig vinning vara ”avskräde”, och därför sträckte han sig ”mot det som är framför”. (Fil. 3:7, 8, 13) Alla som överlämnar sig åt Jehova i denna tid bör allvarligt begrunda om de i likhet med Paulus kan utvidga sin verksamhet.
En man i statlig tjänst hade arbetat i trettiofyra år på sin arbetsplats, under tio år i ledande befattning. Hans hustru och två döttrar lärde känna sanningen och blev pionjärer. Han studerade också, och en ”dragkamp” började. Medan han var på affärsresa till New York begav han sig en dag till Yankee Stadium, där Jehovas vittnen höll sin internationella sammankomst för år 1969. När han såg den endräkt, kärlek och frid som rådde bland de församlade vid denna sammankomst, blev han övertygad om att hoppet om en ny ordning var mera än en dröm. Längre fram samma år var han tillsammans med sin hustru närvarande vid hela sammankomsten på Hawaii. Den gästfrihet vittnena där visade honom i en vacker omgivning gav honom en uppfattning om hurudant paradiset skulle kunna vara. Han gjorde förändringar så att han kunde kvalificera sig för att bli döpt. Men behövde han verkligen utföra något förvärvsarbete alls? I själva verket behövde han inte det. Den internationella sammankomsten ”Guds seger” i juli 1973 övertygade honom om att pionjärtjänsten borde vara hans livsuppgift. Två dagar efter sammankomsten lämnade han sin befattning, och en månad längre fram förenade han sig med sin familj i den reguljära pionjärtjänsten. Han har verkligen vunnit Jehovas välsignelse — tillsammans med en frisk solbränna.
7. a) Från vad bör vi fly, enligt Paulus, och vad hör vi trakta efter? b) Förklara hur Jehova välsignar flykten från materialismen.
7 Det är farligt för oss att bli fördjupade i ett materialistiskt levnadssätt, fästa vårt hjärta vid materiella ägodelar och njutningar och låta sådana strävanden dominera livet. Bibeln råder oss att inte bara göra oss fria från de materialistiska ”skadliga ting” som kommer av ”kärleken till pengar”, utan att ”fly från dessa ting”. Detta betyder att handla skyndsamt, alldeles som när det gäller att ”fly” från orätta begär, ”fly” från otukt och ”fly” från avgudadyrkan. Vi kommer att få hjälp att fly från materialismen, om vi vidtar positiva åtgärder för att skynda på i motsatt riktning, för att ”trakta efter rättfärdighet, gudaktig hängivenhet, tro, kärlek, uthållighet, ett milt och gott lynne”. Många har gjort detta genom att träda in i pionjärtjänsten, som gör dem väl skickade att på ett underbart sätt ”kämpa trons goda kamp” och ”gripa fast tag” om det eviga livet. (1 Tim. 6:10—12, 17—19, NW; 2 Tim. 2:22; 1 Kor. 6:18; 10:14) En ung syster skriver:
”Ett hinder som jag måste övervinna för att börja i pionjärtjänsten var min omgivning — rikedom och materialism, åtföljda av många världsliga frestelser. Det påminde om Matteus 13:22 — säden som såddes bland många törnen — men jag fortsatte att tänka på hur bra det skulle vara att visa det slag av stark tro som Mose hade. (Hebr. 11:24—27)” Denna syster motsatte sig därför det sällskapsliv som var förbundet med hennes familjs internationellt kända lyxhotell. När ett prestigepräglat äktenskap planerades för henne, avböjde hon också detta. Tillsammans med sin mor och yngre syster uppodlade hon pionjärandan. Hon började tjänsten som reguljär pionjär på ett icke-utlämnat distrikt som gränsade till ett distrikt som tilldelats pionjärer med särskilt uppdrag. Hon har tillsammans med andra pionjärer haft del i glädjen att arbeta upp detta område, så att de nu har en ny församling med 39 församlingsförkunnare tillsammans med sju pionjärer. Vid Åminnelsen år 1974 var 116 närvarande. Hon säger: ”Gruppen på mitt distrikt fortsätter att tillväxa. Vi har nu tjugo närvarande vid våra möten på tisdagskvällarna, och tre nya systrar blev döpta vid vår kretssammankomst. Jag är så tacksam för den välsignelse och tillväxt som Jehova ger. Min hälsa, som jag brukade oroa mig över, har blivit ganska god, och jag tjänar med glädje varje dag.”
Detta unga vittne valde sannerligen ”det verkliga livet”.
8. a) Vilken givande levnadsbana finns i beredskap för unga människor i vår tid? b) Hur har många äldre också återuppväckt ungdomlig glädje?
8 Kärleken till Jehova bör förmå oss att använda våra krafter och tillgångar i tjänsten för honom. Vilka gyllene tillfällen ligger inte framför oss medan vi fortfarande är unga! ”Så tänk då på din Skapare i din ungdomstid, förrän de onda dagarna komma och de år nalkas, om vilka du skall säga: ’Jag finner icke behag i dem.’” (Pred. 12:1) Genom att kanalisera ungdomlig energi och ungdomliga förmågor till att hjälpa andra att lära känna Guds vilja kommer unga människor att finna den mest tillfredsställande och givande sysselsättningen på jorden i vår tid. Många äldre ger också, trots avtagande krafter, ett mycket aktningsvärt bidrag.
En åttiotvå år gammal syster som är reguljär pionjär har motstånd från sin familj. Men hon stiger upp klockan tre på morgonen för att sköta sina sysslor i hushållet på en bondgård för att hon skall ha tid till tjänsten på fältet längre fram på dagen. Varje månad använder hon i genomsnitt mer än 120 timmar i tjänsten på fältet, och hon sprider 140 lösnummer och leder flera bibelstudier.
9. a) Vilken storslagen tjänst kan många föräldrar utföra till förmån för sina barn? b) Hur kan föräldrarnas eget föredöme vara till nytta för deras familjer och för andra i församlingen?
9 Är du en förälder med små barn? Föräldrar kan göra sina barn en stor tjänst genom att forma deras tänkesätt i överensstämmelse med bibelns principer och helhjärtat anbefalla dem en levnadsbana som pionjärer. På så sätt får de unga ett verkligt mål i livet tillsammans med stark tro. (Hebr. 11:6) Om föräldrarna själva kan bereda rum för pionjärtjänsten, har hela familjen nytta av att man dagligen ägnar sig åt teokratiska angelägenheter, och alla kan därigenom bli hjälpta att växa tillsammans andligen i den sanna kristna kärlekens band. (Kol. 3:14—21) Detta föredöme kan också ha en välgörande inverkan på synsättet inom andra familjer i församlingen. — Fil. 3:17; 1 Tess. 1:2—7.
Ett av Jehovas vittnen slutade sitt arbete som tillsyningsman i en bilfabrik för att han och hans hustru skulle kunna tjäna tillsammans som pionjärer och uppfostra sina barn med samma mål. Efter tre år tog deras besparingar slut, men i överensstämmelse med Matteus 6:33 sökte de en utväg att stanna kvar i pionjärtjänsten. Jehova besvarade deras böner, och mannen, som nu är en kristen tillsyningsman, kunde få ett lämpligt deltidsarbete tillsammans med andra bröder. Han säger att han under sina år i pionjärtjänsten har lärt sig att inte se på tingen från enbart mänsklig synpunkt. Han betraktar Hebréerna 12:1, 2 som vägvisaren till framgångsrik pionjärtjänst. En son tjänar nu vid Betel i Japan, och dottern är reguljär pionjär. I juli 1970, när den här brodern började i pionjärtjänsten, fanns det inte mer än sextio förkunnare i hans församling, men i mars 1974 rapporterade man sextiotre pionjärer, och samma månad blev femtioen nya från denna församling döpta vid en kretssammankomst. Sammanlagt har de nu 225 förkunnare. Denna enda familj har fört mer än trettio nya, bland dem sex andra hela familjer, till gemenskap med den kristna församlingen.
När familjepionjärandan genomsyrar en församling, medför den verkligen en underbar välsignelse från Jehova. — Ords. 28:20.
10, 11. a) Hur blir troende i delade familjer ofta välsignade? b) Använd exempel i församlingen eller från andra håll för att visa hur pionjärtjänsten ger välsignelser och skydd.
10 Också i delade familjer kan unga sinnen formas av den troende föräldern. Hur ofta sker det inte att barnen väljer att följa denna förälders livsmönster! Detta beror ofta utan tvivel på att barnet på nära håll ser och uppskattar ”den rättfärdighet, som utgår från Gud på grundval av tro”. (Fil. 3:9, NW) Genom ord och genom föredöme kan hängivna föräldrar uppmuntra sina barn att förbereda sig för att göra tjänsten för Jehova till sitt livsverk, alldeles som Eunice uppmuntrade sin son Timoteus. — 2 Tim. 1:5; 3:15; Ords. 4:1—9.
Ett ungt vittne uppmuntrades av sin mor — som själv är pionjär — att ofta ta del i den tillfälliga pionjärtjänsten under sina tre år på gymnasiet. Många gånger talade han bevekande med sin icke troende far för att få tillåtelse att börja i den reguljära pionjärtjänsten efter examen, men hans far krävde att han skulle fortsätta vid universitet. Hans lärare förebrådde honom för hans nitiska predikoverksamhet under lovet, då han kunde ha förberett sig för inträdesprövningen till universitetet. Men helt oväntat innehöll testformuläret många frågor som gällde biblisk allmänkunskap. Därför kunde han överträffa många av de övriga eleverna. Genom att planera ett inte alltför betungande universitetsschema kunde han nu börja som reguljär pionjär. Bland de många bibelstudier han ledde hölls fyra på kvällarna med intresserade äkta män till systrar i församlingen. Två av dessa män blev döpta vid den internationella sammankomsten ”Guds seger”.
11 Att tjäna månad efter månad, år efter år, i pionjärtjänsten betyder ett fullt upptaget liv. Men detta djupa engagemang i verksamheten för Riket kan vara ett underbart skydd i vår tid. — Ef. 5:15—17.
Att bereda rum för pionjärtjänsten
12. Hur kan familjer samarbeta så att en eller flera medlemmar kan ta del i pionjärtjänsten?
12 Aposteln Paulus gav ett lysande föredöme i fråga om att sörja för sina följeslagare, såväl som för sig själv, så att alla kunde fortsätta att befrämja de andliga intressena helt och fullt. Han kunde säga: ”Silver eller guld eller kläder har jag inte begärt av någon. Ni vet själva, att jag med dessa mina händer har förtjänat livsuppehället åt mig och åt mina följeslagare.” (Apg. 20:33, 34, Hd) Samma princip kan tillämpas på kristna familjer. Man kan göra det till ett familjeprojekt att en eller flera familjemedlemmar, eller till och med hela familjen, skall träda in i pionjärtjänsten. Likväl är det tillrådligt att var och en i pionjärtjänsten använder sina egna händer för att ge något bidrag till sitt uppehälle. Alla medlemmar i familjen, vare sig de verkligen är i pionjärtjänsten eller inte, bör vara intresserade av att befrämja pionjärverksamheten och vara villiga att göra uppoffringar för detta ändamål. — 2 Kor. 8:13—15.
13. Vad uppväger de uppoffringar man gör för att träda in i pionjärernas led? Belys detta.
13 För att träda in i pionjärtjänsten kan en äkta man behöva avstå från ett välbetalt arbete eller också kan familjen behöva avstå från en del lyxartiklar. Men andliga välsignelser och glädjen i denna heltidstjänst uppväger detta mer än väl. — Mark. 10:29, 30; Rom. 14:17.
En ung läkare, som nu är tillsyningsman i den kristna församlingen, skriver: ”Jag var tvungen att arbeta från tidiga morgonen till sena kvällen, också söndagar och helgdagar, vid universitetssjukhuset. Men jag kunde finna ett deltidsarbete som läkare i en annan stad, och det gjorde det möjligt för mig att börja i pionjärtjänsten. Min hustru hade vuxit upp i en välbärgad familj, men för att bli pionjär avstod hon villigt från sitt välmående levnadssätt. Hon fortsatte att använda de kläder hon hade, innan hon började pionjärtjänsten, och var tillfredsställd med enkla måltider. Hon förstod mycket väl att när man tjänar Jehova, är det inte nödvändigt att ha det bästa i klädväg och ägna sig åt tidskrävande matlagning. Hennes tidigare klena hälsa förbättrades, och hon har kunnat ägna sig åt pionjärtjänsten med glädje och föra fram fyra personer till överlämnande, så att de har blivit sanna följeslagare till henne. Jag har själv kunnat hjälpa ägaren till en frisersalong fram till överlämnande, och fem personer från denna salong har nu blivit verksamma förkunnare, och de turas om att gå ut i tjänsten på fältet. De lovprisar Jehova i en familjeanordning. I det vi uppskattar dessa underbara välsignelser från Jehova, ber vi helhjärtat att han skall uppehålla oss i pionjärtjänsten.”
14. a) Hur kan man lösa ekonomiska problem som uppstår? b) Ge en illustration av sannfärdigheten i Filipperna 4:13.
14 Hur kan pionjärer bemästra de ekonomiska problem som ofta uppstår? Den viktigaste faktorn är tro, att man först söker Riket. (Matt. 6:33) Där det finns tro, finns det en utväg. En pionjär kan behöva försaka vissa ting, men sådana offer är välbehagliga för Gud. — Luk. 9:23—25; 18:29, 30.
En tidigare kretstillsyningsman, som fortsätter i pionjärtjänsten med sin hustru, medan de också sörjer för sitt lilla barn, berättar: ”Vårt barns ankomst var en uppfordran till oss att förtrösta på Jehova, medan vi började bära detta ansvar. I överensstämmelse med Lukas 14:28, 29 räknade vi ut vad levnadskostnaderna skulle bli för oss tre. Jag fick arbete som tidningsutbärare tidigt på morgnarna, eftersom detta inte krävde alltför mycken energi. Vårt barn föddes bara två veckor före den internationella sammankomsten ’Guds seger’. Fastän tre veckors vila hade tillråtts, gjorde vi noggranna förberedelser för den 2.000 kilometer långa resan fram och tillbaka. På så sätt var vi i stånd att vara närvarande, och barnet kom tillbaka hem friskt och välmående. När vi predikar från dörr till dörr, turas vi om att ha barnet med oss en och en halv timme åt gången. På grund av att barnet är med oss i tjänsten hela dagen sover det gott om natten, och vi har inte de problem som många andra har — att behöva gå upp under natten för att ta hand om ett skrikande barn. Vi sover alla gott. Andra husmödrar i församlingen har sett vårt exempel och själva ordnat med att träda in i pionjärtjänsten. Vi två leder nu tillsammans femton bibelstudier, och i september kunde vi hjälpa två husmödrar och en äkta man att börja i tjänsten på fältet. Fem andra av våra studier, som är närvarande vid mötena, väntar vi snart skall börja i tjänsten på fältet. Vi har kommit att inse i våra hjärtan att den kristne som oförskräckt möter en uppfordran kan uträtta mycket i Jehovas kraft. — Fil. 4:13.
15. a) Vilken försäkran ger Jesus i bergspredikan? b) Vilken förberedelse bör man göra för pionjärtjänsten?
15 Stark tro och initiativkraft behövs för att göra förändringar för att träda in i pionjärtjänsten och stanna kvar i den. Jehova kan sörja för en på ett underbart sätt. Bevisar inte Jesu ord i Matteus 6:24—34 att det är så? Alla som önskar utvidga sin tjänst för Gud bör noga begrunda detta avsnitt och det likartade avsnittet i Lukas 12:22—31. Detta betyder inte att man kastar sig ut i pionjärarbetet utan att göra lämpliga förberedelser. Det betyder inte att man lägger undan precis så mycket pengar att man kan klara sig till någon tidpunkt i mitten på 1970-talet. I stället betyder det att man ordnar sina angelägenheter så att man kan stanna kvar i heltidstjänsten år efter år, medan man samtidigt på tillbörligt sätt tar hand om familjen och andra ansvarsuppgifter. Man bör först ”beräkna kostnaden” och sedan vidta praktiska åtgärder för att uppnå målet, pionjärtjänsten. — Luk. 14:28; 17:5, 6.
16. a) Hur kan pionjärer vidmakthålla nitälskan och glädje? b) Belys hur man kan få den store herdens välsignelse genom att anpassa sig till problem.
16 För att pionjärtjänsten skall vara framgångsrik är det viktigt att man bevarar andligheten. Att man är regelbundet närvarande vid mötena och ivrigt tar del i dem, dagligen läser bibeln och dryftar dagens text ur Jehovas vittnens årsbok eller Vakttornet och har ett schema för flitigt personligt studium — allt detta kan hjälpa en pionjär att bevara sin nitälskan och glädje och göra honom skickad att övervinna ovanliga och oväntade problem. (Ps. 1:1—3) Efter tio år av synnerligen produktiv tjänst som pionjär skriver en syster:
Eftersom min mans arbete vid televisionen kräver att han flyttar till någon annan del av landet vartannat år, har jag tjänat i nio församlingar, fem av dem sedan jag började i den reguljära pionjärtjänsten. Jag upphör snabbt med studier som inte gör framsteg och försöker styrka dem som verkligen erkänner Jehova. På varje plats har vår underbare Gud visat sin medverkan, eftersom jag har hjälpt i genomsnitt fem personer fram till sanningen. Det första möte jag var närvarande vid i en stad hölls i ett litet lagerrum med fem andra personer. När jag flyttade därifrån två år senare, var sextiotvå närvarande vid detta möte. I nästa stad kunde jag hjälpa åtta personer att bli lovprisare av Jehova, och jag såg antalet närvarande vid mötena öka från tjugofem till omkring ett hundra. I nästa stad började vi med bara två reguljära pionjärer, men jag såg ytterligare tio bli pionjärer. Sedan jag varit med vid alla sessionerna vid områdessammankomsten ”Guds fria söner” år 1966, födde jag följande morgon mitt tredje barn. Men jag kunde rapportera 1.294 timmar i tjänsten det året. Jag lät mig inte styras av barnet, utan anpassade mitt liv med barnet till ett lämpligt tempo, och jag kunde så fortsätta i pionjärarbetet. De personer som jag har studerat med har också efter dopet ändrat sitt liv för att kunna träda in i den tillfälliga pionjärtjänsten och därpå den reguljära pionjärtjänsten. Alldeles som jag har gjort, har de lärt sig att aldrig försumma att varje dag läsa bibeln, studera och bedja för att den glädje och kraft som är utöver det vanliga skall fortsätta att förnyas. I alla situationer är Jehova, vår store herde, mycket nära. — Jes. 40:11, 31.
17. Hur kan äldste hjälpa pionjärer och andra att vara flitiga i Guds tjänst?
17 De äldste i församlingen har ett stort privilegium i fråga om att uppmuntra till pionjärtjänst. De kan ofta ge praktiska förslag och praktisk hjälp, så att pionjärer kan stanna kvar i detta verksamhetsområde. De kan också entusiastiskt rekommendera pionjärtjänsten åt andra. — Jämför Hebréerna 6:11, 12.
Är pionjärtjänsten praktisk för dig?
18, 19. a) Vilka frågor kan vara tillbörliga på detta stadium? b) Har man orsak att vara missmodig om man inte kan vara pionjär?
18 Bara du kan besvara den frågan. Hur har du fram till nu betraktat pionjärtjänsten? Som någonting för andra? Har du hållit dig tillbaka därför att du föredragit förvärvsarbete framför att varje dag predika de goda nyheterna? Eller har dina omständigheter verkligen krävt det du gör? Har ”symbolisk” tjänst förefallit vara tillräcklig? Vad förmår ditt hjärta dig att göra nu? Kan du, sedan du begrundat allt detta, säga JA till frågan: Är pionjärtjänsten praktisk för dig? Om det är så, då kommer din välsignelse sannerligen att bli stor. — Mal. 3:10.
19 Men hur förhåller det sig med det stora antalet av våra läsare som inte är i den ställningen att de kan träda in i den reguljära pionjärtjänsten? Bör de känna sig modfällda, när de ser andra gripa sig an med denna verksamhetsgren? Inte alls! Varenda en av Jehovas folk kan och bör arbeta av hela sin själ i Jehovas tjänst. Ibland kan de vara i stånd att ordna sina angelägenheter för att kunna använda två veckor eller en månad eller mera i den tillfälliga pionjärtjänsten, och även detta ger en stor välsignelse. Andra kan ägna sig åt att predika och undervisa av hela sin själ som församlingsförkunnare.
20. a) Möjligheterna att göra tjänst kan vara begränsade, men vilken försäkran har vi alltid? b) Belys hur Jehova välsignar ansträngningar man gör av hela sin själ.
20 ”Jehova känner dem som tillhör honom”, och alla dessa välsignar han, oberoende av hur begränsad deras faktiska tjänst på fältet kan vara. (2 Tim. 2:19, NW; Ords. 10:22) Han kan också välsigna dem som på grund av sjukdom, hög ålder, förföljelse eller andra orsaker inte är i stånd att ta del i den organiserade tjänsten på fältet med andra förkunnare. Jehova känner deras hjärtan. — Jämför 1 Samuelsboken 16:7.
En flicka som gick på gymnasiet lärde känna sanningen och började i tjänsten från hus till hus. Men hennes far motstod henne våldsamt och förbjöd henne att ta del i någon verksamhet tillsammans med Jehovas vittnen. Vad kunde hon göra? Hon vittnade för sina klasskamrater i skolan och satte i gång många bibelstudier i sin egen klass och i andra klasser. Och vilket lyckligt resultat blev det? Tre av dem som hon tidigare studerat med är nu mycket verksamma i sanningen — en syster som pionjär med särskilt uppdrag, en broder som reguljär pionjär och biträdande tjänare och en annan broder som reguljär pionjär och tillsyningsman. Nu, många år senare, har denna trogna syster kunnat göra sig fri från motståndet, och hon tar själv del i den tillfälliga pionjärtjänsten.
Jehova välsignar tjänst som man utför av hela sin själ.
21, 22. a) Hur kan detta att man tjänar av hela sin själ variera från individ till individ? b) Varför bör vi bedja: ”Ge oss mera tro”?
21 När Paulus uppmuntrade troende att såsom Kristi slavar göra Guds vilja av hjärtat eller av hela sin själ, begärde han inte att de kristna skulle göra det omöjliga. Din själ är DU. Det är i överensstämmelse med vad du är, dina förmågor och möjligheter, som du kan ägna dig åt att göra Guds vilja. Individer är olika, och det erkänns i en del av Jesu liknelser, där mera anförtros åt somliga medan vissa andra, även om de är godkända, visas frambringa mindre frukt. — Ef. 6:6, NW; Matt. 13:23; 25:19—23; Luk. 19:15—19.
22 Låt det bero på dig i överensstämmelse med dina möjligheter och din tro. Må du, genom att nu vandra av hela din själ på den väg som leder till evigt liv, äga tillfredsställelsen och glädjen att ta del i hel och full utsträckning i detta arbete som aldrig skall upprepas — allt till Jehovas lovprisning. Må du, när du begrundar hur du kan göra detta, ha samma bedjande inställning som vår Herres apostlar, när de sade till honom: ”Ge oss mera tro.” — Luk. 17:5, 6, NW.