Skänk dina släktingar vederkvickelse med sanningens vatten
”SOM kallt vatten för en trött själ, så är en god rapport från fjärran land”, sade Salomo. (Ordspråksboken 25:25, NW) Ja, det är verkligen stimulerande för en trött själ att lyssna när man bär fram de goda nyheterna om evigt liv i det framtida paradiset. Munnen blir då ”en livets källa”. — Ordspråksboken 10:11; Jesaja 52:7.
Vatten tränger ner i marken och får det att växa, medan däremot en översvämning kan vara förödande. Och vatten i form av en kall dryck kan vara uppfriskande, men vem vill träffas av en störtskur eller hagelstorm? Eftersom det som strömmar ur vår mun har liknats vid vatten, är det nödvändigt att vi omsorgsfullt ger akt på vår undervisning. (1 Timoteus 4:16) Särskilt när vi vittnar för våra släktingar måste vi vara medvetna om att detta ”vatten” kan ha olika verkan.
Att ge släktingar ”vatten”
I forna dagar visade Rahab vägen till frälsning för sin familj, och Kornelius vittnade för sitt husfolk. (Josua 2:13; 6:23; Apostlagärningarna 10:24, 30—33) Petrus’ bror Andreas hjälpte denne att bli en Jesu lärjunge. (Johannes 1:40—42) Och i våra dagar har många Jehovas vittnen låtit bibelns sanning strömma till sina släktingar. Ordspråksboken 11:25 (NW) ger löftet: ”Den som rikligt vattnar andra kommer också själv att bli rikligt vattnad.”
En kvinna i Europa önskade dela med sig av sin nya tro till sina föräldrar och syskon som bodde i Filippinerna. Hon berättar: ”Jag skrev till dem om min tro i vartenda brev. Innan jag blev döpt skickade jag böcker till dem och frågade om de ville få besök av Jehovas vittnen.” Till hennes stora glädje ville de få besök, och nu är åtta av dem Jehovas tillbedjare. Andra vittnen har nått goda resultat genom att sända sina släktingar gåvoprenumerationer på Vakttornet och Vakna!
Men vad gör vi om familjemedlemmarna inte visar något intresse? Jesus var till en tid i den situationen. Bibeln säger: ”Hans bröder utövade i själva verket inte tro på honom.” Senare höll de emellertid ”endräktigt” ut i bön tillsammans med apostlarna. (Johannes 7:5; Apostlagärningarna 1:14) Varför ändrade de sin inställning? Jesus hjälpte uppenbarligen sina släktingar innan han for upp till himmelen. Hur då? Han hjälpte dem till tro genom att visa sig för sin halvbror Jakob. (1 Korintierna 15:7) Upphör således inte med att försöka hjälpa dina släktingar. Det är många vittnen som har kunnat tala med sina icke troende släktingar om bibelns sanningar sedan de tålmodigt inväntat den rätta stunden.
Att man ger sina släktingar ”vatten” får dock inte innebära att man dränker dem med ord. Ett jugoslaviskt gift par säger: ”Det finns alltid en risk att man predikar för mycket för dem.” En resande tillsyningsman påpekar: ”Vännerna överdriver ofta sitt nit och misslyckas.” Ludwig tänker tillbaka på den tid då han började studera bibeln: ”Jag brukade skölja över min mor i timtal med förklaringar om allt vad jag hade lärt mig i bibeln, och det ledde ofta till dispyter, särskilt med min far.”
Var en ”vishetens källa”
Vi läser att ”de visas tunga gör gott med kunskap, men de dåraktigas mun flödar över av dårskap” och att ”den rättfärdiges hjärta begrundar för att svara”. (Ordspråksboken 15:2, 28, NW) Sundhet i sinnet, vishet och urskillning är vad som krävs för att vi skall kunna ge vederkvickande och uppbyggande smak åt våra ord. Vad och hur mycket vi säger och när vi säger det spelar därvid en betydande roll.
En varm dag är en bägare kallt vatten vederkvickande för den törstige. (Matteus 10:42) Men man skulle ju inte släcka törsten genom att hälla en hink vatten över huvudet. Den ovan citerade kretstillsyningsmannen tillägger: ”De bästa resultaten når de personer som väcker nyfikenhet genom att vittna i lagom doser.” När en motsträvig släkting blir törstig, så att säga, och börjar ställa frågor, leder detta ofta till givande bibliska samtal.
Huriye, som är ett turkiskt vittne, lyckades med detta genom att lägga fram biblisk litteratur med sådana ämnen uppslagna som kunde intressera hennes icke troende make. Hon läste bibliska berättelser för barnen, och om han lyssnade gav hon barnen förklaringar som egentligen var avsedda för honom. Ibland frågade hon helt enkelt: ”Jag lärde mig så här när jag satt och studerade i dag. Vad tror du om saken?” Hon anger också de regler för uppträdande som hon alltid höll i minnet: ”Var lugn, och låt dig aldrig provoceras eller bli förorättad. Var inte en som kan allt. Var ödmjuk och tillbakadragen.” Hennes make tog så småningom emot sanningen om Riket, och han tjänar nu som heltidsförkunnare.
Marijan har hjälpt flera av sina släktingar att omfatta hans tro. ”Tvinga inte någon, utan invänta det rätta ögonblicket”, är hans råd. ”Vi bör respektera deras önskan, om de ber oss att inte tala med dem om sanningen. Vi måste ha tålamod och vara kärleksfulla.” Särskilt om våra släktingar är motståndare bör Predikaren 3:7 tillämpas. Där står det att ”tiga har sin tid, och tala har sin tid”. Detta förutsätter att man är villig att lyssna tålmodigt och inte avbryta och att respektera andras åsikter. ”Det är ingen mening med att bli upphetsad när man samtalar med sina släktingar”, säger Petar, som förr var en riktig motståndare men som ändrade ståndpunkt.
Låt ditt goda uppförande vittna
I åratal hade en icke troende make gjort livet svårt för sin kristna hustru. Ibland låste han ut henne från hemmet. En gång blev han så rasande att han slet i stycken en bok som hon hade glömt framme. Vad var det som fick honom att ändra sig? Han själv förklarar: ”Jag frågade mig varför min fru stod fast och förlitade sig på Jehova. Jag kunde inte anmärka på henne, eftersom hon höll vårt hem i bästa skick och hon var en utmärkt hustru och en god mor till våra barn.” En dag behövde mannen material att lägga fram i ett femminuters anförande vid ett seminarium, och hustrun gav honom två nummer av Vakna! Han ögnade motvilligt igenom dem, men fann till sin förvåning att han kunde använda vad som stod om tillverkning av pennor. På så sätt väcktes ett intresse för tidskrifterna. I dag är familjen förenad i tillbedjan av Jehova.
Aposteln Petrus’ råd att en hustru kan vinna en icke troende make utan ett ord genom ett kyskt uppförande, förbundet med djup respekt, kan även tillämpas på andra familjemedlemmar. (1 Petrus 3:1, 2) När ett gift rumänskt par övergav sina föräldrars obibliska traditioner och religion, blev deras familjer hårda motståndare. Hustrun angreps av sin svärmor som försökte ta livet av henne. ”Vi lät oss inte avskräckas eller provoceras. Vi kastade våra bekymmer på Jehova”, berättar Nikolic. Elva år senare är hans föräldrar, hans två systrar och båda deras män alla döpta vittnen. Vad var det som bröt isen? ”Ett fint föredöme och ett kristet uppträdande. Vi ägnade med andra ord inte mycket tid åt att tala med dem om sanningen. I stället försökte vi visa den i praktiken.”
Låt inte hoppet fara!
Det är en orsak till stor glädje att se sina släktingar börja tillbe den sanne Guden, men hur skall man bära sig åt om några fortsätter att vara motståndare? Jesus förutsade att den sanna tillbedjan i vissa fall skulle medföra radikala söndringar mellan släktingar. (Matteus 10:34—37) Marica övergavs av alla sina familjemedlemmar då hon blev ett Jehovas vittne. Hon ville inte kompromissa i sin tro, men hon insåg ”att även familjemedlemmar har rätt att ha egna åsikter”. Genom denna sin inställning återvann hon deras respekt.
Ludwig förstod att han var skyldig att älska sina föräldrar även om de valde en annan livsinriktning. Han påminde sig ständigt sådana bibelställen som ”hedra din far och din mor”, ”låt ert tal alltid vara fyllt av ljuvt behag, kryddat med salt”, ”i det ni alltid är redo att komma med ett försvar ... men gör det med mildhet och djup respekt” och ”en Herrens slav bör inte strida”. (Efesierna 6:2; Kolosserna 4:6; 1 Petrus 3:15; 2 Timoteus 2:24) ”Varje gång jag talade med mina föräldrar i telefon eller besökte dem bad jag till Jehova om vishet, och så småningom blev vårt förhållande mera avspänt, vänligare”, berättar han.
Ge inte upp hoppet om att sanningens säd till slut skall slå rot i deras hjärtan. En man som döptes 31 år efter det att hans hustru blivit ett Jehovas vittne säger: ”När jag nu ser tillbaka måste jag erkänna att min hustru hade ett oändligt tålamod med mig. Jag visste att hon ofta bad till Jehova för min skull.”
De yttranden som du fäller bör alltid vara livgivande och vederkvickande liksom friskt vatten. Ja, dela med dig av ”den lycklige Gudens härliga goda nyheter” till alla människor, även dina släktingar. (1 Timoteus 1:11; Uppenbarelseboken 22:17) Då kommer dessa Jesu ord att vara tillämpliga: ”Den som sätter tro till mig, alldeles som Skriften har sagt: ’Ut ur hans innersta skall flyta strömmar av levande vatten.’” — Johannes 7:38.