Att förhandla fram ett rimligt brudpris

PRECIS som på Bibelns tid krävs det också i dag inom vissa kulturer att ett brudpris betalas innan en man kan gifta sig med en kvinna. ”Jag är villig att tjäna dig sju år för Rakel, din yngre dotter”, sade Jakob till sin blivande svärfar, Laban. (1 Moseboken 29:18) Av kärlek till Rakel erbjöd sig Jakob att betala ett högt pris — värdet av sju årslöner! Laban antog erbjudandet men lurade sedan Jakob till att först gifta sig med hans äldsta dotter, Lea. Laban fortsatte därefter att handla oärligt mot Jakob. (1 Moseboken 31:41) Att Laban lade så stor vikt vid materiell vinning gjorde att hans döttrar förlorade respekten för honom. ”Anses vi inte i själva verket som utlänningar av honom då han ju har sålt oss och han därför fortsätter att äta hela tiden, ja av de pengar som gavs för oss?” frågade de. — 1 Moseboken 31:15.

Många föräldrar i vår tids materialistiska värld liknar sorgligt nog Laban. Och några är mycket värre. Enligt en dagstidning i Afrika förs en del äktenskapsförhandlingar ”i rent vinstintresse av giriga fäder”. En annan faktor är att det under ekonomiska svårigheter kan vara frestande för en del föräldrar att se sina döttrar som en möjlighet till att förbättra sin ekonomiska situation.a

En del föräldrar låter sina döttrar vänta med äktenskap i väntan på högre bud. Det kan orsaka allvarliga problem. En tidningsreporter i Östafrika skrev: ”Ungdomar väljer att rymma hemifrån för att komma undan de orimliga kraven på hemgift som omedgörliga släktingar ställer.” Sexuell omoraliskhet är ett av de problem som kraven på höga brudpris orsakar. En del unga män klarar att betala brudpriset men står efteråt med stora skulder. ”Föräldrar bör vara rimliga i sina krav”, uppmanade en socialarbetare i Sydafrika. ”De bör inte kräva stora summor. Det nygifta paret måste kunna leva. ... Så varför skall de ruinera den unge mannen?”

Hur kan kristna föräldrar utgöra ett exempel i resonlighet, när de förhandlar om att betala eller erhålla brudpris? Det är en allvarlig fråga, för i Bibeln ges befallningen: ”Låt er resonlighet bli känd för alla människor.” — Filipperna 4:5.

Resonlighet grundad på bibliska principer

Huruvida kristna föräldrar väljer att förhandla om ett brudpris eller inte är ett personligt beslut. Om de väljer att göra det, bör sådana förhandlingar föras i harmoni med bibliska principer. ”Må ert levnadssätt vara fritt från penningkärlek”, säger Guds ord. (Hebréerna 13:5) Om inte denna princip tillåts råda vid äktenskapsförhandlingarna, skulle en kristen förälder därigenom kunna visa att han inte är ett gott exempel. Män som har ansvarsställningar i den kristna församlingen skall vara ”resonliga”, ”inte penningkära” eller ”lystna efter ohederlig vinning”. (1 Timoteus 3:3, 8) En kristen som girigt och utan att ångra sig pressar ut ett högt brudpris kan till och med bli utesluten ur församlingen. — 1 Korinthierna 5:11, 13; 6:9, 10.

På grund av de problem som girigheten orsakat har några regeringar antagit lagar som sätter ett tak för brudpris. En lag i Togo i Västafrika fastställer att brudpriset ”kan betalas in natura och/eller i kontanter”. Lagen tillägger: ”I inget fall bör summan överstiga 10.000 CFA-franc [150 kronor].” Bibeln befaller upprepade gånger de kristna att vara laglydiga medborgare. (Titus 3:1) Även om myndigheterna inte ser till att en sådan lag efterlevs, kommer en sann kristen att följa den. Därigenom bevarar han ett gott samvete inför Gud och blir inte orsak till att andra snavar. — Romarna 13:1, 5; 1 Korinthierna 10:32, 33.

Vem har ansvaret att förhandla?

I vissa kulturer kan förfarandet vid förhandlingar om brudpris kollidera med en annan viktig princip. Enligt Bibeln har fadern ansvaret för sitt hushålls angelägenheter. (1 Korinthierna 11:3; Kolosserna 3:18, 20) Därför skall de som har ansvarsställningar i församlingen vara män som ”presiderar på utmärkt sätt bland barn och i sitt eget hushåll”. — 1 Timoteus 3:12.

Men det kan vara vanligt på platsen att man lämnar över viktiga äktenskapsförhandlingar till släktingar till familjeöverhuvudet. Och dessa släktingar gör anspråk på en del av brudpriset. Detta sätter kristna hushåll på prov. Med stöd av seden tillåter somliga familjeöverhuvuden att icke troende släktingar pressar ut ett högt brudpris. Det har ibland lett till att en kristen flicka blivit gift med en icke troende, något som strider mot förmaningen att kristna skall gifta sig endast ”i Herren”. (1 Korinthierna 7:39) Ett familjeöverhuvud som tillåter att icke troende släktingar fattar beslut som blir till skada för hans barns andliga välfärd kan inte anses presidera ”i sitt eget hushåll på utmärkt sätt”. — 1 Timoteus 3:4.

Men hur blir det, som fallet var med den gudfruktige patriarken Abraham, om en kristen far inte själv tar direkt del i äktenskapsförhandlingar som gäller något av hans barn? (1 Moseboken 24:2–4) Om någon annan utses att göra det, bör en kristen far försäkra sig om att den som utsetts till att sköta förhandlingarna följer instruktioner som är i linje med Bibelns principer, som kännetecknas av rimlighet och resonlighet. Dessutom bör kristna föräldrar, innan man börjar göra några anordningar för att förhandla om ett brudpris, noga tänka över det hela och inte låta sig dras med av orimliga seder eller krav. — Ordspråken 22:3.

Att undvika okristna egenskaper

Bibeln fördömer högmod och ”det pråliga skrytet med ens resurser i livet”. (1 Johannes 2:16; Ordspråken 21:4) Ändå har vissa som är förbundna med den kristna församlingen visat prov på sådana egenskaper vid sina äktenskapsförhandlingar. Somliga efterliknar världen genom att skrytsamt visa upp att de betalat eller fått ta emot ett högt brudpris. Å andra sidan gör somliga som ett av Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Afrika rapporterar: ”Vissa äkta män har visat brist på aktning när de blivande släktingarna har varit rimliga i sina anspråk och har betraktat sina hustrur som underlägsna, som något som de köpt billigt, för bara en ’get’.”

Girighet efter ett högt brudpris har fått grepp om somliga kristna och har fått tragiska konsekvenser. Tänk till exempel på det som sägs i denna rapport från ett annat av Sällskapet Vakttornets avdelningskontor: ”Det är i allmänhet svårt för ogifta bröder att bli gifta och för systrar att finna en äktenskapspartner. Följden av detta är ett ökande antal uteslutningar på grund av sexuell omoraliskhet. För att få ihop tillräckligt med pengar för att kunna gifta sig reser en del bröder till gruvorna för att leta guld eller diamanter som de kan sälja. Detta kan ta ett eller två år eller mer, och de blir ofta andligt svaga, eftersom de under den tiden är borta från umgänget med bröderna och församlingen.”

För att kunna undvika sådana sorgliga följder bör kristna föräldrar följa mogna församlingsmedlemmars exempel. Fastän Paulus inte var förälder, var han resonlig i sitt handlande med medtroende. Han var noga med att inte lägga någon kostsam börda på andra. (Apostlagärningarna 20:33) Kristna föräldrar bör verkligen ha hans osjälviska exempel i tankarna, när de börjar förhandla om ett brudpris. Paulus blev faktiskt inspirerad av Gud att skriva: ”Bli samfällt mina efterliknare, bröder, och håll blicken fäst vid dem som vandrar på ett sätt som stämmer överens med det exempel ni har i oss.” — Filipperna 3:17.

Exempel i resonlighet

Många kristna föräldrar har varit fina exempel i resonlighet i samband med förhandlingar om äktenskap. Ett sådant exempel är Joseph och hans hustru, Mae, som tjänar som heltidsförkunnare.b De bor på en av Salomonöarna, där brudprisförhandlingar ibland kan vara ett problem. För att undvika sådana problem ordnade de så att deras dotter Helen kunde gifta sig på en av grannöarna. De gjorde på samma sätt för en annan dotter, Esther. Joseph samtyckte också till att hans svärson Peter fick betala ett brudpris som var långt under vad som kunde ha varit rimligt. När man frågade Joseph varför han gjorde så, förklarade han: ”Jag ville inte lägga någon börda på min svärson, som är pionjär.”

Många bland Jehovas vittnen i Afrika har också varit goda föredömen i att visa resonlighet. I vissa områden är det vanligt att medlemmarna i en storfamilj förväntar att få en stor summa pengar i förväg, innan förhandlingarna om själva brudpriset påbörjas. Och för att kunna försäkra sig om att få en brud kan brudgummen också känna sig tvungen att lova att han senare skall betala brudpriset åt en yngre bror till hans fästmö.

Ett föredöme i kontrast till detta var Kossi och hans hustru, Mara. Deras dotter, Beboko, gifte sig nyligen med en av Jehovas vittnens resande tillsyningsmän. Före giftermålet utövade släktingar stora påtryckningar på föräldrarna för att få sin del av ett högt brudpris. Men föräldrarna stod på sig och gav inte efter för deras krav. I stället förhandlade de direkt med sin blivande svärson, begärde minsta möjliga i brudpris för sin dotter och gav sedan tillbaka hälften av brudpriset till det unga paret till att användas i förberedelserna för bröllopet.

Ett annat exempel från samma land gäller ett ungt vittne som heter Itongo. Till en början begärde hennes familj ett rimligt brudpris. Men släktingar krävde att priset skulle höjas. Atmosfären var spänd, och det verkade som om släktingarna skulle få sin vilja igenom. Fastän Itongo är tillbakadragen av naturen, stod hon upp och sade respektfullt att hon var fast besluten att gifta sig med en nitisk kristen vid namn Sanze i enlighet med vad man hade kommit överens om. Sedan sade hon modigt: ”Mbi ke” (som betyder: ”Saken är avgjord”) och satte sig ner. Hon stöddes av sin kristna mor, Sambeko. Det blev inga fortsatta diskussioner, och paret gifte sig enligt de ursprungliga planerna.

Det finns annat som betyder mer för kristna föräldrar än deras personliga fördelar av ett brudpris. En man i Kamerun förklarar: ”Min svärmor utnyttjar varje tillfälle att säga att vad jag än hade velat ge henne i brudpris skall jag använda till att dra försorg om hennes dotter.” Kärleksfulla föräldrar tänker också på sina barns andliga välfärd. Tänk till exempel på Farai och Rudo som bor i Zimbabwe och använder mycket tid i arbetet med att predika de goda nyheterna om Guds kungarike. Trots att de inte har någon fast lön gav de sina två döttrar i äktenskap för en bråkdel av det pris som är brukligt. Vad hade de för skäl till att göra det? De ville att deras döttrar skulle få fördelen av att gifta sig med män som verkligen älskar Jehova. ”Vad vi ansåg vara viktigare var både våra döttrars och våra svärsöners andlighet”, förklarade de. Tänk så befriande! Släktingar som visar kärleksfull omtanke om sina gifta barns andliga och materiella välfärd är verkligen värda allt beröm.

Nyttan av att vara resonlig

Joseph och Mae på Salomonöarna blev välsignade för det generösa och omsorgsfulla sätt de ordnade sina döttrars giftermål på. Därigenom slapp deras svärsöner komma under någon skuldbörda. I stället har båda paren kunnat arbeta i många år i heltidstjänsten med att sprida budskapet om Guds kungarike. När Joseph tänker tillbaka på det säger han: ”De beslut som jag och min familj har tagit har fört med sig rika välsignelser. Visst har vi ibland fått stå emot påtryckningar från dem som inte förstod, men jag har ett rent samvete och tillfredsställelsen av att se att mina barn är upptagna och stabila i Jehovas tjänst. De är också lyckliga, och jag och min hustru är överlyckliga.”

Ett annat gott resultat har varit goda förhållanden mellan släktingar. Zondai och Sibusiso, till exempel, tjänar tillsammans med sina hustrur, som är köttsliga systrar, som frivilliga arbetare vid Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Zimbabwe. Deras svärfar, Dakarai, är heltidsförkunnare och har ingen fast lön. Vid överläggningarna om brudpriset sade han att han skulle acceptera det de hade råd att betala. ”Vi älskar vår svärfar väldigt mycket”, säger Zondai och Sibusiso, ”och vi skulle göra allt som stod i vår makt för att hjälpa honom, om han kom i nöd.”

Ja, att vara resonlig när man förhandlar om ett brudpris bidrar till familjens lycka. Så till exempel slipper de nygifta att komma under en skuldbörda, vilket gör det lättare för dem att anpassa sig till livet som gifta. Det har gjort det möjligt för många unga par att sträva efter sådana andliga välsignelser som att kunna använda hela sin tid i det viktiga arbetet med att predika och göra lärjungar. Det i sin tur ger ära åt äktenskapets kärleksfulle upphovsman, Jehova Gud. — Matteus 24:14; 28:19, 20.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 17]

DE LÄMNADE TILLBAKA BRUDPRISET

På vissa platser ser man ner på en brud och hennes föräldrar, om brudpriset är lågt. Stolthet och en önskan att skryta med familjens ställning är därför ibland motiven bakom att man begär ett högt brudpris. En familj i Lagos i Nigeria var ett befriande exempel på motsatsen. Deras svärson, Dele, förklarar:

”Min hustrus familj fritog mig från många av kostnaderna som hör samman med en traditionell brudprisceremoni, till exempel att köpa dyra kläder. Och när min familj lämnade över brudpriset till dem, frågade deras talesman: ’Vill ni ta denna flicka som hustru eller som dotter?’ Min familj svarade gemensamt: ’Vi vill ta henne som dotter.’ Därefter lämnades brudpriset tillbaka till oss i samma kuvert.

Än i dag uppskattar jag hur mina svärföräldrar handlade i samband med vårt bröllop. Det har fått mig att hysa stor aktning för dem. Deras utmärkta andliga synsätt får mig att se dem som mycket nära släktingar. Det har också haft en oerhörd inverkan på min syn på min hustru. På grund av hennes familjs sätt att behandla mig har jag utvecklat en djup uppskattning av henne. Om vi har någon meningsskiljaktighet, låter jag det inte bli något problem. Så snart jag påminner mig vilken familj hon kommer från, krymper meningsskiljaktigheterna till ingenting.

Min familj och hennes familj har förenats i vänskapsband. Min far sänder fortfarande, två år efter vårt bröllop, gåvor och matvaror till min hustrus familj.”