”Jag skall släcka den trötta själens törst”

1. Vad ser du mest fram emot i den nya världen?

”DEN nya världen.” Vad tänker du på när du hör de här orden? Tänker du på några av de fysiska välsignelser som är förutsagda – kanske fullkomlig hälsa, gott om nyttig mat, fridsamma djur eller ett tryggt boende? Du kan säkert hänvisa till bibelverser som dina förväntningar grundar sig på. Men glöm inte att vi också kommer att få god andlig och känslomässig hälsa. Utan det skulle alla andra glädjeämnen snart förlora sitt värde.

2, 3. Vilken speciell välsignelse visar Jeremias skrifter att vi kan förvänta oss att få?

² När Gud lät Jeremia förutsäga att judarna skulle återvända från Babylon beskrev han hur de skulle känna sig: ”Du skall ... pryda dig med dina tamburiner och dra ut i de skrattandes dans.” (Läs Jeremia 30:18, 19; 31:4, 12–14.) Han sade också något fint som kanske får dig att känna dig rörd: ”Jag skall släcka den trötta själens törst, och varje själ som lider brist skall jag mätta.” En annan översättning återger Guds löfte så här: ”Jag ska helt tillgodose de missmodigas behov och ge full styrka åt de svagas själar.” (Jer. 31:25, NET Bible)

³ Vilket underbart löfte! Jehova sade att han skulle släcka den tröttes törst eller helt tillgodose den modfälldes behov. Och det han lovar, det håller han. Jeremias skrifter gör oss övertygade om att även vi ska få våra behov tillgodosedda. Dessutom hjälper de oss att förstå hur vi redan nu kan bli uppmuntrade och känna oss optimistiska. Och de visar också vad vi kan göra för att uppmuntra andra och hjälpa dem att tillgodose sina trötta själars behov.

4. Varför kan vi känna igen oss i Jeremias känslor?

⁴ Det här löftet gav Jeremia tröst, och det kan trösta oss också. Varför det? Du minns kanske att det sades i det första kapitlet i den här boken att Jeremia liksom Elia ”var en människa med känslor lika våra”. (Jak. 5:17, noten) Vi ska se närmare på några anledningar till att Jeremia ibland kan ha känt sig modfälld eller till och med nere. När vi gör det, tänk dig då in i hur du skulle ha känt det i liknande situationer och varför saker som du upplever kan göra dig modfälld. (Rom. 15:4)

5. Vad kan ha gjort Jeremia modfälld?

⁵ Att Jeremia ibland kände sig modfälld kan delvis ha berott på folket i hans hemstad. Han växte upp i Anatot, en levitstad några kilometer nordöst om Jerusalem. Han kände förmodligen många där i staden och hade kanske släktingar där. Jesus sade att en profet inte hålls i ära i sitt eget hemland, och det stämde verkligen på Jeremia. (Joh. 4:44) Invånarna var inte bara ointresserade och respektlösa. Vid ett tillfälle sade Gud att Anatots män traktade efter Jeremias själ. De var så aggressiva att de sade: ”Du skall inte profetera i Jehovas namn, om du inte vill dö för vår hand.” Vilket fruktansvärt hot från grannar och kanske släktingar som borde ha stått på hans sida! (Jer. 1:1; 11:21)

6. Om arbetskamrater eller andra motarbetar dig, hur kan du då ha nytta av att tänka på exemplet med Jeremia och Anatots män?

⁶ Om dina grannar, skolkompisar, arbetskamrater eller till och med någon i din familj utsätter dig för påtryckningar, kan du känna dig tröstad av hur Jehova hjälpte Jeremia. Gud sade att han skulle ”vända sin uppmärksamhet” mot dem i Anatot som motarbetade hans profet. (Läs Jeremia 11:22, 23.) Den här försäkran hjälpte säkert Jeremia att komma över den modfälldhet som han kan ha känt på grund av motståndet i Anatot. Han visste att Guds ”uppmärksamhet” skulle leda till ”olycka” för Anatots män, och så blev det också. Du kan vara övertygad om att Jehova även ser det som händer i ditt liv och uppmärksammar det. (Ps. 11:4; 66:7) Att du ”står fast” vid Bibelns läror och gör det som är rätt skulle kunna hjälpa motståndare att undvika den olycka som de annars kommer att drabbas av. (1 Tim. 4:16)

SÅDANT SOM KAN SLÅ NER MODET

7, 8. Vilken behandling utsattes Jeremia för, och hur påverkades han av den?

⁷ Jeremia utsattes för mycket mer än bara verbala hot från folk i hans hemstad. Tänk till exempel på det som en framstående man i Jerusalem, prästen Pashur, gjorde.a När han hade hört Jeremia profetera ”slog ... [han] Jeremia och satte honom i stocken”. (Jer. 20:1, 2) Att han ”slog” honom innebar troligen inte bara att han gav honom ett slag i ansiktet. En del menar att han lät prygla Jeremia med upp till 40 slag. (5 Mos. 25:3) Samtidigt som Jeremia kände fysisk smärta kan folket ha hånat honom och skrikit skällsord och till och med spottat på honom. Men inte nog med det. Pashur satte honom också i ”stocken” över natten. Det hebreiska ord som används här tyder på att den som satt i stocken fick sitta i en förvriden ställning. Ja, Jeremia tvingades genomlida en natt med svår smärta, troligen fastsatt i en speciell träkonstruktion.

⁸ Hur påverkades Jeremia av den här behandlingen? Han sade till Gud: ”Jag blev till åtlöje hela dagen.” (Jer. 20:3–7) Han tänkte till och med att han skulle sluta tala i Guds namn. Men som du vet kunde han inte det och gjorde det inte heller. Nej, det budskap som Gud hade gett honom i uppdrag att förkunna blev ”som en brinnande eld, instängd i benen i ... [hans] kropp”, och han kände att han var tvungen att tala i Jehovas namn. (Läs Jeremia 20:8, 9.)

9. Varför kan vi ha hjälp av att tänka på det Jeremia var med om?

⁹ Den här skildringen kan hjälpa oss om vi blir hånade av några vi känner, till exempel släktingar, grannar, arbetskamrater eller skolkompisar. Vi behöver inte bli alltför oroade om sådant motstånd ibland gör oss lite nedslagna. Samma känsla kan uppstå om vi blir fysiskt misshandlade för att vi utövar den sanna tillbedjan. Den ofullkomlige Jeremia påverkades av sådana här saker, och visst har vi samma mänskliga känslor som han hade? Men vi får inte glömma att Jeremia med Jehovas hjälp fick tillbaka sin glädje och sitt mod. Hans modfälldhet var inte bestående, och så behöver det inte heller vara i vårt fall. (2 Kor. 4:16–18)

10. Vad hjälper Bibeln oss att förstå om Jeremias humör?

¹⁰ Ibland skiftade Jeremias humör, till och med ganska mycket. Kämpar du också med något liknande? Först kanske du känner dig optimistisk och positiv men sedan nedslagen och dyster. I Jeremia 20:12, 13 ser vi exempel på Jeremias positiva känslor. (Läs.) Efter den behandling Pashur hade utsatt honom för kände han sig glad över att vara som en av de fattiga som hade befriats ”ur ogärningsmännens hand”. Ibland har du säkert känt att du vill jubla, ja rentav sjunga till Jehovas ära, efter det att du har blivit befriad på något sätt eller upplevt något glädjande i ditt liv eller i den kristna tjänsten. Det är verkligen härligt att känna så! (Apg. 16:25, 26)

11. Om vi har ett ombytligt humör, vad bör vi då komma ihåg när det gäller Jeremia?

¹¹ Men eftersom vi är ofullkomliga kan vårt humör svänga, precis som i Jeremias fall. Efter det att han hade utropat ”Sjung till Jehovas ära!” kände han sig djupt förtvivlad, och han kanske grät. (Läs Jeremia 20:14–16.) Han kände sig så nere att han inte kunde se något värde i att han hade fötts! I sin dysterhet sade han att den man som hade berättat om hans födelse var lika beklaglig som Sodom och Gomorra. Men nu kommer vi till det viktigaste: Fortsatte han att känna sig förtvivlad? Gav han upp och tänkte att han nog skulle få leva med sin modfälldhet? Nej. I stället måste han ha kämpat för att övervinna sina känslor, och han lyckades. Tänk på händelsen som det därefter berättas om i Jeremias bok. Den andre Pashur, fursten, kom till Jeremia med en fråga från kung Sidkia om babyloniernas belägring av Jerusalem. Jeremia gjorde då det som han skulle göra. Han förkunnade modigt Jehovas domar och vad utgången skulle bli. (Jer. 21:1–7) Det är tydligt att Jeremia fortsatte att vara verksam som profet!

12, 13. Vad kan vi göra för att hantera tydliga svängningar i humöret?

¹² En del av Guds tjänare i vår tid har ett ombytligt humör. Det kan finnas fysiska orsaker till det – kanske hormonella svängningar eller en biokemisk obalans – och en kvalificerad läkare kanske kan ge råd om hur man kan begränsa sådana humörsvängningar. (Luk. 5:31) Men de flesta av oss har toppar och dalar som varken är extrema eller onormala. Troligen är de flesta av våra negativa känslor en del av vårt liv som ofullkomliga människor. De skulle kunna bero på att vi är trötta eller har förlorat en närstående i döden. Om vi är i en sådan situation kan vi tänka på att Jeremia kämpade med svängningar i humöret men att han fortsatte att ha Guds godkännande. För att klara av situationen kanske vi behöver ändra våra rutiner för att få mer vila. Eller så kanske vi behöver ge oss mer tid till att hämta tröst efter den tragiska förlusten. I vilket fall som helst är det ytterst viktigt att vi fortsätter att vara med vid våra kristna möten och regelbundet tar del i annan teokratisk verksamhet. Det här är ett måste för att vi ska kunna ha balans och känna glädje när vi tjänar Jehova. (Matt. 5:3; Rom. 12:10–12)

¹³ Oavsett om du känner dig nedstämd vid något enstaka tillfälle eller om sådana här känslor återkommer regelbundet kan Jeremias erfarenhet hjälpa dig. Som vi konstaterade kände han sig ganska nere ibland. Men han lät inte de känslorna vända honom bort från den Gud som han älskade och troget tjänade. När hans motståndare besvarade det goda han gjorde med onda handlingar vände han sig till Jehova och förtröstade på honom. (Jer. 18:19, 20, 23) Var fast besluten att följa Jeremias exempel. (Klag. 3:55–57)

KOMMER DU ATT STYRKA DE TRÖTTA?

14. Från i synnerhet vem fick Jeremia uppmuntran?

¹⁴ Vi har nytta av att lägga märke till hur Jeremia blev uppmuntrad och hur han uppmuntrade andra som var ”trötta”. (Jer. 31:25) Jeremia fick uppmuntran i synnerhet från Jehova. Tänk så styrkt du hade blivit om Jehova skulle ha sagt till dig: ”Jag, se, jag gör dig i dag till en befäst stad ... De skall strida mot dig, men de skall inte få övertaget över dig, ty ’jag är med dig’, lyder Jehovas uttalande, ’för att befria dig’.” (Jer. 1:18, 19) Jeremia talade med all rätt om Jehova som ”min styrka och mitt fäste och min tillflyktsort på nödens dag”. (Jer. 16:19)

15, 16. Vad kan Jehovas exempel lära oss om hur vi kan uppmuntra andra?

¹⁵ Det är intressant att Jehova sade till Jeremia: ”Jag är med dig.” Ger det här oss en vink om vad vi kan göra när någon vi känner behöver uppmuntran? Det är en sak att förstå att en kristen broder eller syster eller kanske en släkting har det här behovet, men det är en annan sak att göra något åt det. Det som ofta gör mest nytta är att göra det som Jehova gjorde för Jeremia – att vara med den som har det svårt, att bara finnas där för honom eller henne. När det sedan blir tillfälle kan du säga något uppmuntrande, men låt inte bara orden flöda. Några få ord som lugnar och bygger upp kommer troligen att göra större nytta. Det du säger behöver inte vara överdrivet välformulerat. Använd enkla ord som visar att du är intresserad och bryr dig om honom eller henne och som är uttryck för kristen tillgivenhet. Sådana ord kan uträtta mycket gott. (Läs Ordspråksboken 25:11.)

¹⁶ Jeremia bad: ”Jehova, kom ihåg mig och vänd din uppmärksamhet till mig.” Vad hände sedan? Han berättar: ”Dina ord blev funna, och så åt jag dem; och ditt ord blir till jubel för mig och till mitt hjärtas glädje.” (Jer. 15:15, 16) Den som du vill uppmuntra kan på liknande sätt behöva kärleksfull uppmärksamhet. Naturligtvis kan dina ord aldrig mäta sig med de ord Jehova talade. Men du kan ta med några av hans ord i det du säger. Sådana uppriktiga, innerliga, bibliska tankar kan verkligen få den modfällde att känna glädje i hjärtat. (Läs Jeremia 17:7, 8.)

17. Vad lär vi oss av hur Jeremia behandlade Sidkia och Johanan?

¹⁷ Lägg märke till att Jeremia inte bara tog emot uppmuntran från Gud, utan han gav också uppmuntran åt andra. Hur då? Vid ett tillfälle sade kung Sidkia till Jeremia att han var rädd för de judar som hade gått över till babylonierna. Profeten var uppmuntrande och uppmanade honom att lyda Jehova, för då skulle det gå honom väl. (Jer. 38:19, 20) Efter Jerusalems fall fanns det bara en liten grupp judar kvar i landet, och deras befälhavare Johanan funderade på att föra dem till Egypten. Men han rådfrågade Jeremia först. Jeremia lyssnade på honom och bad sedan till Jehova. Senare framförde han Jehovas uppmuntrande svar och sade att det skulle gå bra för dem om de följde Jehovas anvisning att stanna i landet. (Jer. 42:1–12) I båda fallen lyssnade Jeremia, och han gjorde det innan han talade. Att lyssna är nödvändigt för att kunna ge uppmuntran. Låt den modfällde uttrycka sina känslor. Lyssna till hans problem och bekymmer. När det passar kan du säga något uppmuntrande. Du har inga uppenbarelser från Jehova att förmedla, men du kan nämna positiva tankar från Bibeln om framtiden. (Jer. 31:7–14)

18, 19. Vilket mönster för hur man uppmuntrar andra kan vi se i berättelserna om rekabiterna och Ebed-Melek?

¹⁸ Varken Sidkia eller Johanan följde de uppmuntrande råd som Jeremia framförde. Vissa i vår tid kanske inte heller verkar ta emot den uppmuntran du ger. Låt inte det slå ner modet på dig. Andra tog tacksamt emot den uppmuntran Jeremia gav, och många kommer troligen att uppskatta den uppmuntran du ger. Tänk på rekabiterna, som var en grupp keniter som var förenade med judarna i många år. Deras förfader Jehonadab hade befallt dem att inte dricka vin eftersom de var bofasta främlingar. Under babyloniernas angrepp förde Jeremia rekabiterna till en matsal i templet. På Guds befallning serverade han dem vin. Men av respekt för sin förfader och i kontrast till Israels olydnad var de lydiga och avstod från vinet. (Jer. 35:3–10) Jeremia vidarebefordrade Jehovas berömmande ord till dem och hans löfte som gällde deras framtid. (Läs Jeremia 35:14, 17–19.) Det här är ett mönster som du skulle kunna följa när du ger uppmuntran: Ge uppriktigt beröm när det är möjligt.

¹⁹ Jeremia gjorde samma sak när det gällde Ebed-Melek, en etiopier som uppenbarligen var ämbetsman vid kung Sidkias hov. Judeiska furstar hade med orätt kastat Jeremia i en cistern med dy och lämnat honom där för att dö. Ebed-Melek vädjade till kungen, som gav honom tillåtelse att undsätta profeten. Den här utländske mannen räddade Jeremia trots att risken fanns att motståndarna skulle ta till våld. (Jer. 38:7–13) Eftersom han nu troligen hade skaffat sig fiender bland furstarna kan han ha känt sig orolig inför framtiden. Jeremia var inte bara tyst och hoppades att Ebed-Melek skulle komma över sin oro. Nej, han sade något. Han uppmuntrade honom och berättade att Gud skulle hjälpa honom. (Jer. 39:15–18)

20. Vad bör vi vilja göra för våra medbröder, unga som gamla?

²⁰ När vi läser Jeremias bok hittar vi verkligen utmärkta exempel på hur vi kan följa den uppmaning Paulus gav till våra bröder i Thessalonike: ”Fortsätt ... med att trösta varandra och bygga upp varandra ... Vår Herre Jesu Kristi oförtjänta omtanke vare med er.” (1 Thess. 5:11, 28)