Januari

Mose var inte ödmjuk när han tillhörde den kungliga familjen i Egypten. Faktum är att han hade ett så hett temperament att han slog ihjäl en man som han tyckte handlade fel, och han tog för givet att Jehova skulle godkänna hans agerande. Under 40 år hjälpte Jehova Mose att förstå att det inte bara krävdes mod för att leda israeliterna; det krävdes också ödmjukhet. Och för att kunna vara ödmjuk behövde han också vara foglig och mild. Han tog verkligen till sig den lärdomen och blev en utmärkt ledare. (2 Mos. 2:11, 12; Apg. 7:21–30, 36) Familjeöverhuvuden och äldstebröder i dag gör väl i att efterlikna Mose. Var inte lättstött om någon skulle behandla dig respektlöst. Erkänn ödmjukt dina egna brister. (Pred. 7:9, 20) Följ fogligt Jehovas anvisningar för hur problem ska hanteras. Och svara alltid på ett milt sätt. (Ords. 15:1) Familjeöverhuvuden och tillsyningsmän som reagerar på det sättet gör Jehova glad, bidrar till friden och är fina föredömen för andra. w19.02 8 § 1; 10 § 9, 10

Varför kände Jesus så starkt för andra? Han såg att ”de var som får utan herde”. Några av dem var fattiga eller arbetade hårt för att försörja sina familjer. Andra hade kanske precis förlorat någon i döden. Jesus kunde antagligen känna igen sig i deras situation. Han kan själv ha gått igenom något liknande. Jesus brydde sig om människor, och därför ville han gärna trösta dem. (Jes. 61:1, 2) Vad kan vi lära oss av Jesus exempel? Vi är också omgivna av människor som är ”som får utan herde”. De har verkligen många problem. Och vi har det de behöver: de goda nyheterna om Guds rike. (Upp. 14:6) Så vi efterliknar Jesus och predikar de goda nyheterna eftersom vi har ”medlidande med de svaga och de fattiga”. (Ps. 72:13) Vi känner för människor och vill göra något för att hjälpa dem. w19.03 21, 22 § 6, 7

Vi har många skäl till att älska Jehova. Han ger oss så mycket gott att njuta av varje dag, och han låter oss också få veta sanningen om honom själv och hans vilja. (Joh. 8:31, 32) Han har gett oss församlingen, som ger oss vägledning och stöd. Han hjälper oss att hantera de problem vi har nu, och han ger oss hoppet om att få leva för evigt under fullkomliga förhållanden i framtiden. (Upp. 21:3, 4) När vi stannar upp och tänker på allt som Jehova redan har gjort för att visa att han älskar oss, får det oss att älska honom. Och när vi älskar Jehova hjälper det oss att känna rätt slags fruktan – en fruktan för att såra honom som vi älskar så mycket. Ju tydligare du ser vilken nytta du har av att följa Jehovas vägledning, desto mer kommer du att älska honom och hans normer. Då kommer ingenting som Satan erbjuder dig att kunna locka dig bort från att tjäna Jehova. Försök se dig själv tusen år in i framtiden. Du kommer att se tillbaka på ditt beslut att bli döpt som det bästa beslut du någonsin fattat! w19.03 6 § 14; 7 § 19

Om alla familjemedlemmar ser till att visa uppskattning mår hela familjen bra. Ju mer uppskattning mannen och hustrun visar varandra, desto starkare blir deras samhörighet. Det blir också lättare för dem att förlåta varandras misstag. En man som uppskattar sin hustru ser inte bara de bra saker hon säger och gör, utan ”lovordar henne” för det också. (Ords. 31:28) Och en bra hustru berättar för sin man vad hon uppskattar hos honom. Hur kan föräldrar lära sina barn att visa uppskattning? Tänk på att dina barn tar efter det som du säger och gör. Så var ett bra exempel och säg tack när dina barn gör något för dig. Och lär dem att säga tack. Hjälp dina barn att förstå att tacksamhet måste komma inifrån och att det de säger kan betyda mycket. w19.02 17 § 14, 15

Jobs beslutsamhet var verkligen beundransvärd. Han vägrade ge upp, och vi kan vara precis lika beslutsamma som han. Satans anklagelse mot Job angår även dig. Hur då? Satan påstår i själva verket att du egentligen inte älskar Jehova och att du inte kommer att förbli lojal, utan kommer att sluta tjäna honom för att rädda dig själv när det väl gäller. (Job 2:4, 5; Upp. 12:10) Vilka känslor väcker det hos dig? Visst är det upprörande! Men tänk så här: Jehova litar på dig så mycket att han tillåter att Satan sätter din lojalitet på prov. Han ger dig en fantastisk möjlighet: att stå upp för honom och bevisa att Satan är en lögnare. Han är helt säker på att du kan förbli lojal, och han lovar att hjälpa dig. (Hebr. 13:6) Tänk vilket förtroende den Högste i universum har för dig! Det är alltså otroligt viktigt att vi är lojala. Vi kan då motbevisa Satans lögner, hjälpa till att rentvå Jehovas namn och understödja hans sätt att styra. w19.02 5 § 9, 10

Jesus förvarnade apostlarna om de prövningar som väntade. Sedan uppmuntrade han dem att följa hans eget exempel och sa: ”Fatta mod!” (Joh. 16:1–4a, 33) Många år senare gick de fortfarande i hans fotspår och var självuppoffrande och modiga. De stöttade varandra genom olika prövningar, även om det betydde att de själva fick lida. (Hebr. 10:33, 34) På liknande sätt gör vi i vår tid vårt bästa för att efterlikna Jesus och vara modiga. Till exempel så krävs det mod för att hjälpa våra bröder och systrar som blir förföljda för sin tro. Ibland blir våra vänner orättvist fängslade. När det händer måste vi göra allt vi kan för dem, inbegripet att ta dem i försvar. (Fil. 1:14; Hebr. 13:19) Vi visar också mod genom att frimodigt predika de goda nyheterna. (Apg. 14:3) Precis som Jesus är vi beslutna att fortsätta förkunna budskapet om riket, trots att människor kanske motarbetar och förföljer oss. w19.01 22, 23 § 8, 9

Vad kan hjälpa dig att ge uppmuntrande svar vid mötena? Det viktigaste är att du förbereder dig för varje möte. Om du tar dig tid att förbereda dig väl för mötena kommer det inte att kännas lika skrämmande att svara. (Ords. 21:5) Vad innefattas i att förbereda sig väl för mötena? Börja alltid med att be Jehova om helig ande. (Luk. 11:13; 1 Joh. 5:14) Ta sedan ett par minuter till att titta igenom materialet. Analysera temat, underrubrikerna, bilderna och rutorna. När du sedan går igenom materialet paragraf för paragraf, försök då att läsa så många av bibelställena som möjligt. Begrunda det du läser, och var särskilt uppmärksam på tankar som du skulle vilja kommentera på mötet. Ju bättre du förbereder dig, desto mer får du ut av studiet och desto lättare blir det att svara. (2 Kor. 9:6) w19.01 9 § 6; 11, 12 § 13–15

Att Jehova inspirerade Habackuk att skriva ner sina oroande tankar lär oss något mycket viktigt: Vi behöver aldrig vara rädda för att berätta för Jehova om sådant som oroar oss eller väcker tvivel. Han vädjar faktiskt till oss att vända oss till honom i bön och öppna vårt hjärta för honom. (Ps. 50:15; 62:8) Habackuk litade på Jehova, sin vän och Far, och tog initiativet till att komma närmare honom. Han gick inte bara omkring och oroade sig över situationen och försökte hitta en egen lösning. Nej, han berättade för Jehova hur han kände det och är därför ett fint exempel för oss. Jehova, ”som hör bön”, inbjuder oss att visa att vi förtröstar på honom genom att be till honom och berätta vad som tynger oss. (Ps. 65:2) När vi gör det får vi uppleva att Jehova svarar oss genom att ge oss tröst och vägledning, som om han gav oss en varm omfamning! (Ps. 73:23, 24) Oavsett vad vi går igenom kommer han att hjälpa oss att förstå hur han ser på vår situation. Våra innerliga böner till Jehova är faktiskt ett av de bästa sätten för oss att visa att vi litar på honom. w18.11 13 § 2; 14 § 5, 6

David hade inte bara jämnåriga vänner. Kan du komma på vem som var en av hans närmaste vänner? Du tänker säkert på Jonatan. Deras vänskap var verkligen stark och beskrivs mycket vackert i Bibeln. Men visste du att Jonatan var omkring 30 år äldre än David? Vad byggde deras vänskap på? De hade båda stark tro, och de respekterade varandra och uppskattade att se hur den andre modigt stred mot Jehovas fiender. (1 Sam. 13:3; 14:13; 17:48–50; 18:1) Precis som David och Jonatan kan vi vara glada när vi har vänner som tror på Jehova och älskar honom. Kiera har varit med i sanningen i många år, och hon säger: ”Jag har fått vänner som kommer från hela världen, med olika bakgrund och kultur.” Om du är lika öppen som hon kommer du att upptäcka att Bibeln och Guds ande verkligen gör oss till en stor familj. w18.12 26 § 11–13

Begreppet ”sexuell omoral” innefattar allt otillåtet sex. Det inbegriper otrohet, prostitution, sex mellan ogifta personer, homosexuella handlingar och sex med djur. Om en gift man skulle vara otrogen är det upp till hans fru att bestämma om hon vill skilja sig eller inte. Lägg märke till att Jesus inte sa att otrohet (porneia) måste leda till skilsmässa. Till exempel kanske en kvinna väljer att fortsätta vara gift med sin man, även om han har varit otrogen. Hon kanske fortfarande älskar honom. Hon kanske är beredd att förlåta honom och att jobba på äktenskapet. Om hon skiljer sig men inte gifter om sig, så kommer det att föra med sig vissa utmaningar. Blir det svårt för henne att klara sig ekonomiskt? Skulle hon sakna den sexuella närheten? Skulle hon känna sig ensam? Finns det barn med i bilden? (1 Kor. 7:14) Det blir absolut inte lätt för den oskyldiga parten efter en skilsmässa. w18.12 12 § 10, 11

Jehova hatar orättfärdighet. (Jes. 61:8) Han vet att det ibland är svårt för oss att göra det som är rätt eftersom vi är ofullkomliga, men han uppmanar oss ändå att hata det som är ont, precis som han gör. Om vi tänker igenom varför Jehova hatar det som är ont, kommer det att hjälpa oss att ta efter hans synsätt och ge oss styrka att hålla oss borta från det. Att vi utvecklar Jehovas syn på orättfärdighet hjälper oss också att förstå att en del saker är fel även om de inte nämns uttryckligen i Bibeln. För att ta ett exempel: En omoralisk handling som blir allt vanligare i världen är lapdance. En del menar att det inte är detsamma som att ha sex och att det därför inte skulle vara något fel med det. Men speglar det Guds tänkesätt? Han hatar ju allt som är ont. Vi vill hålla oss långt borta från allt som är ont genom att utveckla självbehärskning och ett hat mot allt som Jehova hatar. (Rom. 12:9) w18.11 25 § 11, 12

Aposteln Paulus ansåg att Jehovas löfte var så viktigt att han citerade det tre gånger i sina brev! (Rom. 1:17; Gal. 3:11; Hebr. 10:38) Vilka svårigheter den rättfärdige än får gå igenom så kommer han genom sin tro och förtröstan att få se uppfyllelsen av Guds löften. Jehova uppmanar oss att höja blicken och se bortom nuet. Habackuks bok innehåller en viktig lärdom för oss som lever nu. Jehovas löfte om evigt liv gäller alla rättfärdiga människor som tror och litar på honom. Vi vill därför fortsätta stärka vår tro och förtröstan på Jehova, vilka bekymmer och svårigheter vi än drabbas av. Guds ord till Habackuk försäkrar oss om att han kommer att ta hand om oss och rädda oss. Jehova vädjar till oss att lita på honom och tålmodigt invänta den fastställda tiden för hans rike att ta makten över jorden. Då kommer hela jorden att vara fylld av lyckliga och fridsamma människor som tillber Jehova. (Matt. 5:5; Hebr. 10:36–39) w18.11 16 § 15–17

Redan på Jesus tid fanns det en del som lämnade sanningen. Vid ett tillfälle hade Jesus mirakulöst gett en stor folkskara mat, och sedan följde de efter honom till andra sidan Galileiska sjön. Där sa Jesus något som gjorde dem upprörda: ”Om ni inte äter Människosonens kropp och dricker hans blod kommer ni inte att få liv.” I stället för att fråga vad han menade tog de anstöt och sa: ”Det han säger är chockerande, det kan man inte lyssna på. ... På grund av detta gick många av lärjungarna tillbaka till det de hade lämnat och ville inte längre följa honom.” (Joh. 6:53–66) Tyvärr har en del i vår tid också lämnat sanningen. En del har tagit anstöt av vad en broder med ansvar har sagt eller gjort. Andra har blivit förnärmade när de fått ett råd från Bibeln eller så kan det ha skurit sig mellan dem och någon i församlingen. w18.11 9 § 3–5

Om vi inte helt skulle förstå anledningen till att vissa förändringar görs i organisationen, kan vi påminna oss hur Kristus utövat sitt ledarskap tidigare. Han gav vis vägledning på Josuas tid och även under det första århundradet. Hans vägledning har genom tiderna skyddat Guds folk, stärkt deras tro och hjälpt dem att hålla ihop. (Hebr. 13:8) I dag ger ”den trogne och förståndige tjänaren” oss precis den vägledning vi behöver, när vi behöver den. (Matt. 24:45) När vi ser Kristus ledning förstår vi att han vill hjälpa oss att vara andligt starka. Och han hjälper oss också att fokusera på predikoarbetet, det viktigaste arbete som utförs på jorden i dag. (Mark. 13:10) w18.10 25 § 13–16

Ett lysande exempel på självbehärskning hittar vi i 2 Samuelsboken 16:5–13. Simei, en släkting till Saul, förolämpade och trakasserade David och hans tjänare. David hade kunnat sätta stopp för det, men det gjorde han inte. Han stod tålmodigt ut med Simeis påhopp. Hur lyckades han ha sådan självbehärskning? Enligt överskriften till Psalm 3 skrevs den när David ”flydde för sin son Absalom”. Det som står i vers 1 och 2 passar in på det som beskrivs i 2 Samuelsboken, kapitel 16. Och i Psalm 3:4 ser vi vad som hjälpte David att kontrollera sina känslor under den här svåra tiden. Han skrev: ”Jag ska ropa till Jehova, och han kommer att svara mig.” Vi kan också ropa till Jehova när vi blir illa behandlade. Och då kommer Jehova att ge oss helig ande, som kan hjälpa oss att härda ut. Har du någon gång behövt behärska dig eller vara överseende mot någon som oprovocerat behandlat dig illa? Är du övertygad om att Jehova ser dig i sådana situationer och hjälper och stöttar dig? w18.09 6 § 16, 17

Det är alltid viktigt att ta hänsyn och visa respekt när vi är i tjänsten. Vi kan göra det genom att lära känna människorna på just vårt distrikt och anpassa oss efter dem. Och kom ihåg att när vi ringer på andras dörrar kommer vi objudna. Det är därför väldigt viktigt att vi besöker människor när de kan vara upplagda för att samtala. (Matt. 7:12) Brukar människor på våra distrikt till exempel vilja sova ut på helgen? I så fall kanske vi kan börja tjänsten med gatutjänst, offentligt vittnande eller återbesök hos sådana som är mer morgonpigga. Många människor har upptagna liv, så det kan vara bra att göra korta besök, åtminstone till en början. (1 Kor. 9:20–23) När de som vi besöker märker att vi förstår att de har mycket att göra kan de vara mer öppna för att prata när vi gör återbesök. Vi vill visa andens frukt när vi går i tjänsten. Då är vi ”Guds medarbetare”, och han kan använda oss för att dra någon till sanningen. (1 Kor. 3:6, 7) w18.09 32 § 15–17

Hur kan man bli lycklig av att vara ödmjuk? Alla som kommer med i sanningen gör stora förändringar i livet. Många har varit hårda, påstridiga och aggressiva. Men nu har de tagit på sig ”den nya personligheten” och visar ”djup medkänsla, omtänksamhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod”. (Kol. 3:9–12) Så nu har de sinnesfrid, bättre relationer till andra och är mycket gladare. Bibeln säger att just sådana personer ”ska ärva jorden”. (Ps. 37:8–10, 29) På vilket sätt får de ödmjuka ärva jorden? Det beror på vilket framtidshopp man har. De smorda ska få styra över jorden som kungar och präster. (Upp. 20:6) Och miljoner andra ska få leva på jorden för evigt. De kommer att vara lyckliga och fullkomliga och leva i frid. w18.09 19 § 8, 9

Jehova är den bästa lyssnaren i världen. (1 Mos. 18:32; Jos. 10:14) Fundera på vad vi kan lära oss av samtalet i 2 Moseboken 32:11–14. Det var inte som om Jehova behövde Moses input, men han gav honom ändå chansen att säga hur han tänkte. Jehova lyssnade länge och väl på någon som han visste hade haft fel tidigare, och dessutom följde han hans förslag. Hade du gjort det? Det är inte många som skulle göra det. Men Jehova lyssnar alltid på dem som ber till honom i tro. Vi kan alla fråga oss själva: Om Jehova kan vara ödmjuk och lyssna på människor som han gjorde med Abraham, Rakel, Mose, Josua, Manoa, Elia och Hiskia, så kanske jag också kan göra det. Kan jag visa större respekt för mina bröder och systrar genom att lyssna på dem och följa deras förslag? Finns det någon i församlingen eller i min familj som jag skulle kunna uppmärksamma lite mer? Vad borde jag göra? Vad kommer jag att göra? (1 Mos. 30:6; Dom. 13:9; 1 Kung. 17:22; 2 Krön. 30:20) w18.09 6 § 14, 15

Det kan vara svårt att fortsätta vara generös när de flesta tänker mest på sig själva. Men Jesus sa att de två viktigaste buden är att vi ska älska Jehova av hela vårt hjärta och att vi ska älska våra medmänniskor som oss själva. (Mark. 12:28–31) De som älskar Jehova efterliknar honom. Jehova ger generöst till andra, och det gör Jesus också. De uppmuntrar oss att också göra det, eftersom de vet att vi blir lyckliga av det. När vi är generösa mot Jehova och våra medmänniskor, kommer det att ära Jehova och gynna både oss själva och andra. Du gör säkert redan ditt bästa för att ge av dig själv, framför allt till dina bröder och systrar. (Gal. 6:10) Fortsätt med det. Då kommer du att bli älskad och uppskattad, och du kommer själv att må bra av det. w18.08 22 § 19, 20

Sådant som etnisk bakgrund, nationalitet, stam eller språk spelar ingen roll för Jehova. Han godkänner alla som har respekt för honom och gör det som är rätt. (Gal. 3:26–28; Upp. 7:9, 10) Det här känner vi säkert till. Men om vi har vuxit upp i ett land eller i en familj där det är vanligt med fördomar kan vi ha påverkats av det. Vi kanske själva tycker att vi är opartiska, men innerst inne kan det finnas en del fördomar. Så var det för Petrus. Han fick ju hjälpa andra att förstå att Jehova inte är partisk, men längre fram visade det sig att han fortfarande var fördomsfull. (Gal. 2:11–14) Hur kan vi sluta döma efter det yttre? Bibeln kan hjälpa oss att avslöja vad vi egentligen har för inställning till andra. (Ps. 119:105) Men det kan vara svårt att vara objektiv mot sig själv. Så vi kan också behöva fråga en bra vän om han eller hon ser några spår av fördomar hos oss. (Gal. 2:11, 14) Ibland kan sådana fördomar sitta så djupt att man inte ens fattar att de finns där. w18.08 9 § 5, 6

Fråga dig: Märks det på mig att jag är fullständigt lojal mot Jehova? Är jag stolt över att vara ett Jehovas vittne? Tänk vad sårad Jehova skulle bli om vi som är hans utvalda vänner skämdes för honom. (Ps. 119:46; Mark. 8:38) Tyvärr är det inte alltid så lätt att se skillnad på dem som tjänar Gud och dem som inte gör det. En del vittnen har låtit sig påverkas av världens ande. (1 Kor. 2:12) Och den anden gör att man blir helt fokuserad på sina fysiska begär. (Ef. 2:3) Trots alla råd vi har fått om kläder och utseende, så finns det ändå en del som har en olämplig stil. De har tajta, avslöjande kläder – till och med på mötena. Eller så har de en extrem frisyr. (1 Tim. 2:9, 10) Det är inte så lätt att se om de tillhör Jehova eller om de är vänner med världen. (Jak. 4:4) w18.07 24, 25 § 11, 12

Vi är alla bröder i betydelsen att vi är Adams avkomlingar. (Apg. 17:26) Men Jesus förklarade att hans lärjungar också var bröder och systrar i den betydelsen att de erkände Jehova som sin himmelske Far. (Matt. 12:50) Och de hade alla blivit en del av Guds stora andliga familj, förenade i kärlek och tro. Det är därför apostlarna ofta kallade sina medkristna för bröder och systrar i sina brev till församlingarna. (Rom. 1:13; 1 Joh. 3:13) Efter att Jesus hade berättat för sina lärjungar att de skulle se varandra som bröder och systrar betonade han att de behövde vara ödmjuka. (Matt. 23:11, 12) Stolthet hade orsakat en del splittring bland apostlarna. Och människor på den tiden var väldigt stolta över sitt ursprung. Många judar var helt övertygade om att de var bättre än andra därför att de härstammade från Abraham. Men Johannes döparen sa till dem: ”Gud skulle kunna göra de här stenarna till Abrahams barn.” (Luk. 3:8) w18.06 9, 10 § 8, 9

Hur reagerar vi när någon eller något går oss på nerverna? Har vi kontroll på våra känslor även om det inte är första gången det händer? Tänker vi innan vi talar? (Ords. 10:19; Matt. 5:22) När vi blir provocerade är det viktigt att vi inte blir upprörda, utan ger ”plats för Guds vrede”. (Rom. 12:17–21) I grund och botten innebär det att vi har tålamod och väntar på att Jehova ska hjälpa oss när han tycker att det är rätt tid. Det skulle vara respektlöst mot honom att ta saken i egna händer och ge igen. Är vi noga med att följa de senaste anvisningarna som vi har fått av Jehova? I så fall gör vi inte bara saker på rutin. Vi gör alltså inte automatiskt som vi alltid har gjort. I stället är vi snabba att tillämpa vägledningen som kommer från Jehovas organisation. (Hebr. 13:17) Samtidigt tänker vi på att inte gå ”utöver det som står skrivet”. (1 Kor. 4:6) Då märks det att vi har blicken riktad mot Jehova. w18.07 15, 16 § 17, 18

Vi uppskattar principer mer och mer ju mognare vi är. Lagar visar hur vi ska göra i en specifik situation, men principer kan användas i många olika sammanhang. Barn kanske inte ser riskerna med att ha dåliga kompisar, och därför sätter föräldrarna upp regler för att skydda sina barn. (1 Kor. 15:33) Men när barn växer och mognar blir de bättre på att resonera och dra slutsatser med hjälp av bibliska principer. Med tiden lär de sig att själva välja bra vänner. (1 Kor. 13:11; 14:20) Ju mer vi begrundar Bibelns principer, desto mer pålitligt blir vårt samvete, och vi lär oss att tänka som Jehova gör. Har vi allt vi behöver för att kunna fatta bra beslut som Jehova tycker om? Ja. I Bibeln finns det lagar och principer ”så att den som tjänar Gud inte behöver sakna något utan är fullständigt rustad för alla slags goda gärningar”. (2 Tim. 3:16, 17) w18.06 19 § 14; 20 § 16, 17

Jesus liknelse visade judarna att en samarier kunde lära dem vad det betyder att älska sina medmänniskor. Innan Jesus återvände till himlen befallde han sina lärjungar att predika ”i hela Judeen och Samarien och till jordens yttersta ände”. (Apg. 1:8) För att kunna utföra det uppdraget behövde de övervinna sin stolthet och sina fördomar. Jesus hade förberett dem för det här uppdraget genom att rikta deras uppmärksamhet på goda egenskaper som han såg hos utlänningar. Han berömde till exempel en utländsk officer för hans starka tro. (Matt. 8:5–10) I sin hemstad Nasaret berättade han om hur Jehova hade hjälpt utlänningar, till exempel den feniciska änkan från Sarefat och den spetälske Naaman från Syrien. (Luk. 4:25–27) Och Jesus predikade för en samarisk kvinna och var kvar två dagar i den samariska stad där hon bodde därför att människorna där var intresserade av budskapet. (Joh. 4:21–24, 40) w18.06 10 § 10, 11

Paulus jämförde oss kristna med soldater. Vårt krig är förstås andligt och inte bokstavligt. Men våra fiender är verkliga. Djävulen och demonerna är vältränade krigare med lång erfarenhet. Spontant kanske man känner sig chanslös mot ett sådant motstånd. Unga vittnen kan verka extra sårbara. Hur ska de kunna besegra onda, övermänskliga andemakter? Unga människor kan besegra dem, och det gör de redan! Vad hjälper dem att lyckas med det? De försöker alltid ”hämta styrka från Herren”. De är förberedda för strid, precis som soldater, och har tagit på sig ”hela rustningen från Gud”. (Ef. 6:10–12) Paulus kan ha tänkt på den rustning som romerska soldater brukade ha när han använde den här liknelsen. (Apg. 28:16) w18.05 27 § 1, 2

Det allra viktigaste skälet till att vi predikar är att vi vill upphöja Jehova och hans namn. (Joh 15:1, 8) Vi kan inte göra Jehovas namn mer heligt. Men lägg märke till vad vi uppmanas att göra i Jesaja 8:13: ”Arméernas Jehova – det är honom ni ska hålla helig.” På vilket sätt kan vi hålla Jehova helig? Ett sätt är att hjälpa andra att förstå att Jehovas namn är unikt och heligt. Vi berättar till exempel gärna för andra om Jehovas underbara egenskaper och att han vill att vi ska leva för evigt här på jorden. På det sättet försvarar vi Jehova och visar att Satan är en lögnare. (1 Mos. 3:1–5) Vi upphöjer även Jehovas namn när vi hjälper människor att förstå att Jehova är värd att ”få härligheten, äran och makten”. (Upp. 4:11) w18.05 18 § 3, 4

Ett bra skäl till att sätta upp andliga mål är att det visar att man är tacksam mot Jehova. Tänk på allt du har fått av Jehova och som visar hur mycket han älskar dig: livet, din tro, Bibeln, församlingen och ett hopp om en fantastisk framtid. Om du prioriterar andliga saker visar du att du är tacksam för allt det här, och det drar dig närmare Jehova. Han ser och uppskattar att du anstränger dig för att nå de mål du har satt upp. Paulus skrev: ”Gud är inte orättvis, så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni har visat mot hans namn.” (Hebr. 6:10) Man är aldrig för ung för att sätta upp andliga mål. Kan du komma på några mål som du skulle kunna satsa på? (Fil. 1:10, 11) w18.04 26 § 5, 6

De första kristna levde i det romerska riket. Människor där var mycket stolta över sina lagar, sitt rättssystem och sin frihet. Men till stor del byggde det romerska rikets makt och rikedom på slavarbete. Under en period var ungefär en tredjedel av invånarna slavar. Man förstår att slaveri och frihet var ämnen som verkligen engagerade människor, även de kristna. Paulus skrev ofta om frihet i sina brev. Men det var inte för att försöka genomföra sociala eller politiska reformer, som så många andra på den tiden ville göra. Nej, Paulus och hans medkristna gjorde i stället allt de kunde för att sprida de goda nyheterna om Guds rike och hjälpa människor att förstå det ojämförliga värdet av Kristus lösenoffer. Paulus vägledde sina bröder och systrar till själva källan till sann frihet. w18.04 8 § 1, 2

Kvällen före sin död sa Jesus ovanstående till aposteln Petrus. Petrus visade sig bli en pelare bland de första kristna. (Gal. 2:9) Han uppmuntrade sina bröder och systrar genom att visa stort mod vid pingsten och under åren därefter. Vid slutet av sin långa tjänst skrev han ett brev till dem, och han förklarar själv syftet med det: ”Jag [har] skrivit till er i få ord för att ge er uppmuntran och ett allvarligt vittnesbörd om att detta är Guds sanna oförtjänta omtanke; stå fasta i den.” (1 Petr. 5:12) Petrus inspirerade brev har styrkt kristna ända fram till i dag, och nu när vi väntar på att Jehovas löften ska uppfyllas behöver vi verkligen ta till oss Petrus uppmuntrande ord. (2 Petr. 3:13) w18.04 17 § 12, 13

Att kunna göra det man själv vill och leva på ett sätt som man själv valt betyder mycket för människor överallt på jorden. Men att förverkliga sådana drömmar är något helt annat. För att uppnå sociala eller politiska mål protesterar många och tar till demonstrationer, revolter och revolutioner. Men får de det resultat de vill ha? Nej, ofta slutar det bara i lidande och död. Gång på gång bekräftas sanningen i kung Salomos ord: ”Människa har haft makt över människa till hennes skada.” (Pred. 8:9) I dagens bibelvers berättar lärjungen Jakob vad vi behöver göra för att bli verkligt lyckliga. Jehova, som står bakom frihetens fullkomliga lag, vet bäst vad vi behöver för att må bra. Han gav de första människorna allt de behövde för att vara lyckliga, däribland verklig frihet. w18.04 3 § 1–3