December

Om vi inte kan hålla tungan i styr kan vi orsaka stor skada. Om du till exempel träffar någon som bor i ett land där vår verksamhet är förbjuden, försöker du då fiska efter detaljer om hur de går till väga i det landet? Du menar säkert inget illa. Vi älskar våra bröder och systrar och bryr oss om hur det går för dem. Och vi vill ju vara specifika när vi ber för dem. Men detta är ett tillfälle när vi behöver låta bli att tala. Att pressa någon att lämna ut konfidentiella uppgifter skulle inte vara kärleksfullt, varken mot den personen eller mot bröderna och systrarna som litar på att han inte avslöjar något om deras verksamhet. Såklart skulle ingen av oss vilja göra det svårare för våra bröder och systrar som bor i länder där vår verksamhet är förbjuden. Och omvänt skulle ingen broder eller syster som tjänar i ett sådant land vilja avslöja detaljer om den teokratiska verksamheten där. w20.03 21 § 11, 12

Döden fanns inte med i Guds avsikt för mänskligheten. Adam och Eva skulle få leva för evigt om de bara lydde Jehova. Han gav en enkel befallning: ”Du får äta fritt av alla träd i trädgården utom av kunskapens träd, kunskapen om gott och ont. För den dag du äter av det ska du dö.” (1 Mos. 2:16, 17) Men sedan kom Satan in i bilden. Han använde sig av en orm och riktade sig till Eva och sa det som står i dagens bibelvers. Tragiskt nog trodde hon på lögnen och åt av frukten, och längre fram åt även Adam. (1 Mos. 3:6) Det var så synden och döden kom in i världen. (Rom. 5:12) Adam och Eva dog, precis som Gud hade sagt att de skulle göra. Men Satan slutade inte ljuga om döden. Vid någon tidpunkt började han smyga in andra lögner. En av dem går ut på att det bara är den fysiska kroppen som dör och att någon del lever vidare någon annanstans, till exempel i en andevärld. Variationer på det temat har vilselett massvis med människor ända fram till vår tid. (1 Tim. 4:1) w19.04 14 § 3, 4

Barn kan inte analysera, dra slutsatser eller känna igen och undvika farliga situationer på samma sätt som vuxna kan. Så tyvärr kan en vuxen ganska enkelt lura och förgripa sig på ett barn. Förövaren kan komma med sådana lögner som att det är barnets eget fel, att övergreppen är deras hemlighet, att ingen kommer att bry sig eller tro på barnet om han eller hon skvallrar eller att sexuella handlingar är helt normala mellan vuxna och barn som älskar varandra. Det kan ta många år innan barnet förstår att det här är rena lögner. Barnet kanske växer upp och känner att han eller hon är trasig eller smutsig och inte förtjänar kärlek och omsorg. Det är verkligen inte konstigt att sexuella övergrepp kan ge men för livet. Vi lever i de sista dagarna och många är kärlekslösa, och ”onda människor och bedragare ... [går] längre och längre i ondska”. (2 Tim. 3:1–5, 13) w19.05 15 § 7, 8

Hur undervisade Jesus? För det första genom det han sa. Jesus ord var kraftfulla, för han berättade sanningen om Gud, förklarade vad som ger livet verklig mening och framhöll Guds rike som lösningen på mänsklighetens problem. (Luk. 24:19) Jesus undervisade också genom sitt eget exempel och sitt levnadssätt. Han visade sina efterföljare hur de skulle leva. (Joh. 13:15) När undervisade Jesus? Han undervisade under sin tjänst här på jorden. (Matt. 4:23) Han undervisade också sina efterföljare kort efter sin uppståndelse. Han visade sig till exempel för mer än 500 personer samtidigt och gav dem befallningen att göra lärjungar. (Matt. 28:19, 20; 1 Kor. 15:6) Som församlingens huvud fortsatte Jesus att vägleda sina lärjungar även efter att han hade återvänt till himlen. Omkring år 96 v.t. gav han uppmuntran och råd till smorda kristna genom aposteln Johannes. (Kol. 1:18; Upp. 1:1) w19.05 3 § 4, 5

Nu för tiden är det många som verkligen sliter hårt för att försörja sig. Många av våra bröder och systrar måste jobba mycket bara för att få ihop till det allra nödvändigaste. Andra pendlar flera timmar om dagen för att ta sig till och från jobbet. Och många har fysiskt tunga jobb. När våra hårt arbetande bröder och systrar äntligen kommer hem efter en lång dag är de ofta helt slut. Det sista många känner för är att studera. Men faktum är att vi måste ta oss tid att studera Bibeln och våra publikationer. Och inte bara läsa, utan verkligen studera. Det är absolut nödvändigt för att vi ska kunna ha ett bra förhållande till Jehova och få leva för evigt. (1 Tim. 4:15, 16) En del går upp tidigt på morgonen och studerar när hemmet är lugnt och stilla och tankarna klara efter nattens vila. Andra avsätter några minuter i lugn och ro på kvällen för att studera och begrunda. w19.05 26 § 1, 2

Sådana här förändringar sker inte över en natt, och inte heller sker de automatiskt. Det kan krävas stora ansträngningar i flera år. Vi måste göra allt vi kan för att förändra vår inre människa. (2 Petr. 1:5) Bön är det första viktiga steget. Vi måste be som psalmisten: ”Skapa ett rent hjärta i mig, Gud, ge mig en ny och fast ande.” (Ps. 51:10) Vi måste erkänna att vi behöver förändra vårt tänkesätt och be Jehova om hjälp. Ett annat viktigt steg är begrundan. När vi läser Guds ord varje dag behöver vi ta oss tid att begrunda vilka tankar och känslor vi behöver få bukt med. (Ps. 119:59; Hebr. 4:12; Jak. 1:25) Finns det till exempel vissa världsliga tänkesätt vi kan ha påverkats av? Vi behöver vara ärliga mot oss själva och erkänna vilka svagheter vi har och sedan anstränga oss för att jobba bort dem. w19.06 8 § 1; 10 § 10; 12 § 11, 12

När du beslutat dig för något bestäm då när du ska genomföra ditt beslut och håll dig till det. Vänta inte på att den perfekta tidpunkten ska komma, för det gör den förmodligen inte. (Pred. 11:4) Se till att mindre viktiga saker inte stjäl tid och slukar den energi du behöver till viktigare saker. (Fil. 1:10) Försök att välja en tid när du får vara ostörd. Tala om för andra att du behöver vara i fred så att du kan koncentrera dig. Du kanske kan stänga av telefonen och vänta med att kolla mejl och sociala medier. Resultatet av ditt beslut kan jämföras med slutdestinationen på en resa. Om du verkligen vill komma dit så kommer du att fortsätta framåt, även om du måste ta en omväg för att en väg är avstängd. Och om vi fokuserar på slutresultatet av våra beslut kommer vi inte att ge upp, även om vi får ett bakslag eller måste ta en ”omväg”. (Gal. 6:9) w19.11 30 § 17, 18

Vad ska vara grunden till att man bestämmer sig för att bli döpt? När du har studerat Bibeln har du lärt dig mycket om Jehova – om hans personlighet och hans handlingssätt. Du har blivit berörd av det du har lärt dig, och det har fått dig att älska honom väldigt mycket. Din kärlek till Jehova måste vara den viktigaste anledningen till att du bestämmer dig för att bli döpt. En annan anledning är att du har fått reda på sanningen från Bibeln och tror på den. Tänk på vad Jesus sa när han gav befallningen att göra lärjungar. (Matt. 28:19, 20) Enligt Jesus måste man bli döpt ”i Faderns och Sonens och den heliga andens namn”. Vad betyder det? Du måste uppriktigt tro på det Bibeln säger om Jehova, Jesus och den heliga anden. Dessa sanningar är kraftfulla och kan påverka ditt hjärta på djupet. w20.03 9 § 8, 9

Jehova sände änglar till Lot för att varna honom, men också för att hjälpa honom att överleva katastrofen som skulle drabba Sodom. (1 Mos. 19:12–14, 17) På samma sätt kanske vi varnar en broder om vi ser att han är på väg åt fel håll. Vi måste ha tålamod, även om vi tycker att han dröjer med att tillämpa de råd han har fått från Bibeln. Var som de två änglarna. Håll inte distans till din broder, och ge inte upp. Försök i stället komma på hur du rent konkret skulle kunna hjälpa honom. (1 Joh. 3:18) Du kanske kan erbjuda dig att vara ett stöd och hjälpa honom att tillämpa de goda råd han har fått. Jehova hade kunnat stirra sig blind på Lots brister, men det gjorde han inte. I stället inspirerade han Petrus att skriva att Lot var rättfärdig. (Ps. 130:3) Kan vi försöka ha samma syn på andra som Jehova? Det blir lättare för oss att ha tålamod med våra bröder och systrar om vi fokuserar på deras goda sidor. Och då blir det lättare för dem att kunna ta emot hjälp av oss. w19.06 21 § 6, 7

Om Jehovas vittnen förbjuds där du bor kanske du undrar om du borde flytta till ett land där du kan tillbe Jehova fritt. Det är ett beslut som bara du själv kan ta. Innan man tar ett sådant beslut kan man tänka på hur de kristna i det första århundradet gjorde när de blev förföljda. Lärjungarna i Jerusalem skingrades och flydde till Judeen och Samarien och ända till Fenicien, Cypern och Antiokia. (Matt. 10:23; Apg. 8:1; 11:19) Men man kan också tänka på hur Paulus valde att göra när de kristna drabbades av ytterligare en våg av förföljelse. Han valde att stanna kvar i områden där han stötte på hårt motstånd. (Apg. 14:19–23) Vad kan vi dra för slutsats? Det är familjeöverhuvudets ansvar att ta ett beslut om en eventuell flytt. Men innan man tar beslutet är det viktigt att be till Jehova, tänka igenom sina egna och familjens omständigheter och fundera på vilka positiva eller negativa följder en flytt skulle få. Vi får aldrig döma någon annan för det beslut han eller hon har tagit. w19.07 10 § 8, 9

Jesus sa att vi skulle göra människor från alla nationer till hans lärjungar. (Matt. 28:19) Men vi kan inte nöja oss med att de vi studerar med förstår vad Jesus lärde, utan vi måste hjälpa dem att leva som han lärde. Vi måste ha tålamod och finnas vid deras sida när de kämpar för att omsätta det de lär sig i praktiken. En del kan ändra sitt tänkesätt och sina vanor på bara några månader, men för andra tar det mycket längre tid. En missionär i Peru var med om något som visar hur bra det är att ha tålamod. ”Jag hade studerat två böcker med en man som hette Raúl”, berättar missionärsbrodern. ”Men han hade fortfarande stora problem. Han hade problem i äktenskapet, han svor som en borstbindare och hans barn hade svårt att respektera honom. Men han kom regelbundet på mötena, så jag fortsatte ändå att besöka honom och stötta honom och hans familj. När vi hade haft kontakt i över tre år blev han döpt.” w19.07 15 § 3; 18, 19 § 15–17

Paulus skrev sitt brev till filipperna när han satt i husarrest i Rom. Han hade inte möjlighet att ta sig ut och predika, men han höll sig upptagen genom att vittna för besökare och skriva uppmuntrande brev till olika församlingar. Paulus insåg att han behövde kämpa ända fram till slutet, precis som Jesus hade gjort. Han jämförde därför vårt liv som kristna med ett lopp. (1 Kor. 9:24–27) En löpare som deltar i ett lopp måste vara fokuserad på målet och undvika distraktioner. Tänk till exempel på en löpare som deltar i ett lopp i stadsmiljö. Banan kanske går längs gator med butiker och annat som kan stjäla hans uppmärksamhet. Kan du tänka dig att han stannar till och tittar i skyltfönstren? Inte om han vill vinna. I loppet som leder till liv måste vi också undvika sådant som distraherar. Om vi är fokuserade på målet och kämpar hårt, som Paulus gjorde, så kommer vi att vinna priset. w19.08 3 § 4; 4 § 7

När vi börjar leva efter Guds normer gör vi förändringar i vårt liv och våra trosuppfattningar. Våra släktingar kan ha svårt att acceptera det. Det de märker först är ofta att vi inte längre firar olika högtider eller att vi inte engagerar oss politiskt. En del släktingar kanske blir arga på oss till en början. (Matt. 10:35, 36) Men vi får inte se dem som hopplösa fall. Om vi ger upp och slutar försöka hjälpa dem att förstå sanningen, är det som att vi dömer dem och menar att de inte är värdiga att få evigt liv. Men det är inte upp till oss att döma någon, det är en uppgift som Jehova har gett till Jesus. (Joh. 5:22) Om vi har tålamod kanske våra släktingar så småningom vill lyssna till det vi har att säga. Vi måste vara principfasta men smidiga även när vi möter motstånd. (1 Kor. 4:12b) Det kan ta tid för våra släktingar att inse hur viktigt det är för oss att tjäna Jehova. w19.08 17, 18 § 10, 13, 14

Har du gått igenom en svår period och efteråt tänkt: ”Det där hade jag aldrig klarat av i egen kraft”? Många har känt så. Du kanske kände så efter att ha kämpat med en allvarlig sjukdom eller med sorgen efter ett dödsfall. Det som fick dig att orka med en dag till var att Jehova gav dig ”kraft som är över det normala” genom helig ande. (2 Kor. 4:7–9) Den heliga anden hjälper oss också att stå emot inflytandet från den här onda världen. (1 Joh. 5:19) Dessutom måste vi kämpa mot ”de onda andemakterna”. (Ef. 6:12) Jehovas heliga ande hjälper oss genom att ge oss kraft och styrka att göra det vi måste, oavsett vad vi går igenom. Paulus kunde fortsätta arbeta för att försörja sig och tjäna Jehova trots att han kämpade med svårigheter, och det kunde han tack vare ”kraften från Kristus”. (2 Kor. 12:9) w19.11 8 § 1–3

Bibeln är den enda tillförlitliga bok som berättar vad Jesus har gjort för dig. Om du utvecklar kärlek till Jesus kommer även din kärlek till Jehova att växa. Varför det? Därför att Jesus återspeglar sin Fars egenskaper på ett fullkomligt sätt. Ju mer du lär känna Jesus, desto mer kommer du att förstå och uppskatta Jehova. Tänk vad starkt Jesus kände för dem som andra såg ner på – de fattiga, de sjuka och de utsatta. Tänk också på de praktiska råd han gett och hur din livskvalitet har höjts när du tillämpat dem. (Matt. 5:1–11; 7:24–27) Dina känslor för Jesus kommer antagligen att bli starkare när du tänker på hans stora offer, som gör att vi kan få våra synder förlåtna. (Matt. 20:28) Insikten om att Jesus var villig att dö för dig kan motivera dig att ångra dina synder och be Jehova om förlåtelse. (Apg. 3:19, 20; 1 Joh. 1:9) När din kärlek till Jesus och Jehova ökar faller det sig naturligt att du vill vara mer tillsammans med dem som känner likadant. w20.03 5, 6 § 10–12

En broder skulle kunna börja tänka att han är den mest kvalificerade att ta hand om en viss uppgift i församlingen. Och en syster skulle kunna tänka: ”Min man är mycket mer kvalificerad än han.” En genuint ödmjuk människa tänker inte så. Vi kan lära oss mycket av hur Mose reagerade när andra fick uppgifter av Jehova. Mose uppskattade att han hade fått förmånen att leda israeliterna. Men hur reagerade han när Jehova gav en del av hans uppgifter till andra? Han blev inte avundsjuk. (4 Mos. 11:24–29) Mose hade fått i uppgift att vara domare för folket, men han var ödmjuk och tog gärna emot hjälp. (2 Mos. 18:13–24) Det här gjorde att israeliterna kunde få hjälp snabbare och smidigare. Så det var viktigare för Mose att folket hade det bra än att han hade en viss position. Vilket fint exempel! Om vi vill vara användbara för Jehova är det viktigare att vi är ödmjuka än att vi har särskilda förmågor. w19.09 5, 6 § 13, 14

Vi vet inte hur världens ledare kommer att motivera sitt angrepp på det stora Babylon. De kanske menar att det inte går att få fred så länge det finns religion eller att religionerna alltid lägger sig i politik. Eller så skyller man på att religiösa organisationer har samlat på sig för mycket pengar och egendom. (Upp. 18:3, 7) Det verkar rimligt att det här angreppet inte innebär att alla medlemmar i de religionerna ska tillintetgöras. Det verkar i stället som att världens ledare kommer att tillintetgöra alla religiösa organisationer. När de organisationerna väl är borta kommer deras medlemmar att inse att deras religiösa ledare har svikit dem. Då kommer de troligen att försöka distansera sig från sin tidigare religion. Tillintetgörandet av det stora Babylon kommer att gå relativt snabbt. (Upp. 18:10, 21) Jehova har lovat att han ska förkorta den tiden för att hans utvalda och den sanna religionen ska överleva. (Mark. 13:19, 20) w19.10 15 § 4, 5

Du som är mamma kanske har växt upp med föräldrar som ofta blev arga och skällde på dig. Så du kanske har en bild av att det är helt normalt att behandla sina barn på det sättet. Trots att du har lärt dig hur Jehova ser på saken kanske du har svårt att behålla lugnet och ha tålamod med dina barn, framför allt när du är trött och de beter sig illa. (Ef. 4:31) I sådana situationer är det väldigt viktigt att du ber Jehova om hjälp. (Ps. 37:5) En del mammor har svårt att visa sina barn att de älskar dem. Många har inte själva haft någon varm, kärleksfull relation till sina föräldrar. Om det var så i din familj, behöver du inte göra om dina föräldrars misstag. En mamma som underordnar sig Jehova kan behöva lära sig hur hon ska visa sina barn att hon älskar dem. Det är inte en lätt sak att ändra på, men det går. Och sådana förändringar gör att både hon och resten av familjen mår bättre. w19.09 18, 19 § 19, 20

Om ett Jehovas vittne lägger massor av tid och kraft på att försöka höja sin levnadsstandard, så skulle han på sätt och vis försöka tjäna två herrar. Han skulle inte vara fullständigt hängiven Jehova. Vid slutet av det första århundradet fanns det kristna i Laodikeia som skröt och sa: ”Jag är rik och har samlat på mig rikedomar och saknar ingenting.” Men Jehova och Jesus höll inte med. Jesus sa: ”Du är eländig, ynklig, fattig, blind och naken.” Jesus tillrättavisade dem, men inte för att de var rika. Problemet var att de älskade pengar, och det skadade deras förhållande till Jehova. (Upp. 3:14–17) Om vi upptäcker att vi innerst inne skulle vilja bli rika måste vi snabbt göra något åt det. (1 Tim. 6:7, 8) Annars blir vi delade, och då tillber vi inte längre Jehova helhjärtat. Jehova godkänner inte det, eftersom han ”kräver fullständig hängivenhet”. (5 Mos. 4:24) w19.10 27 § 5, 6

Det grekiska ord som översatts med ”vägleddes” betyder ordagrant ”bars (fördes) i väg”. Lukas, som skrev Apostlagärningarna, använde en form av samma grekiska ord när han beskrev ett skepp som ”började driva” för vinden. (Apg. 27:15) En bibelkommentator sa att Petrus använde ”en fascinerande sjöfartsmetafor” när han skrev att bibelskribenterna ”fördes i väg”. Petrus sa i själva verket att precis som vinden får en segelbåt att nå sitt slutmål så fick den heliga anden profeterna och bibelskribenterna att slutföra sitt arbete. Samma bibelkommentator sa också: ”Profeterna hissade så att säga sina segel.” Jehova gjorde sin del och gav dem ”vind” eller helig ande. Sedan gjorde bibelskribenterna sin del genom att följa andens vägledning. Precis som en gynnsam vind på ett stormigt hav, kan den heliga anden föra oss igenom livets stormar och problem och ta oss till en trygg hamn i Guds nya värld. w19.11 9 § 7–9

Ibland kan vi känna oss missmodiga. Men vi får inte låta problemen ta över våra tankar. Det skulle kunna få oss att sluta tänka på det underbara hopp som Jehova har gett oss. (Upp. 21:3, 4) Modfälldhet kan dränera oss på energi och få oss att vilja ge upp. Tänk på hur en syster i USA höll sin tro stark medan hon tog hand om sin svårt sjuke man. Hon skrev: ”Vår situation har emellanåt gjort oss väldigt pressade och missmodiga, men vi håller hoppet levande. Jag är så glad för allt som Jehova ger oss för att stärka vår tro och uppmuntra oss. Vi behöver verkligen alla råd och all uppmuntran vi får. Det håller oss på banan och hjälper oss att hålla ut.” Det den här systern skrev visar att vi kan övervinna modfälldhet. Hur då? Se dina svårigheter som en prövning från Satan. Lita på att Jehova kommer att trösta och uppmuntra dig. Och se till att du äter av den andliga maten. w19.11 16 § 9, 10

I synnerhet äldstebröder måste följa den här principen. En äldste behöver inse att han inte får avslöja konfidentiell information om vänner i församlingen, för då skulle han förlora vännernas förtroende och skada sitt rykte. De som har ansvar i församlingen får ”inte vara falska”. (1 Tim. 3:8) Det betyder att de inte får vara opålitliga eller gilla att skvallra. En äldste som älskar sin fru belastar henne inte med saker hon inte behöver känna till. En gift syster kan hjälpa sin man att bevara ett gott rykte genom att inte pressa honom att berätta sådant han inte borde berätta. Då stöttar hon sin man och visar respekt för dem som har anförtrott sig åt honom. Och framför allt så gör hon Jehova glad eftersom hon bidrar till friden och enheten i församlingen. (Rom. 14:19) w20.03 22 § 13, 14

År 1512 f.v.t. när tälthelgedomen sattes upp vid foten av berget Sinai ledde Mose en ceremoni där Aron och hans söner installerades som präster. (2 Mos. 40:17; 3 Mos. 9:1–5) Hur visade Jehova att han godkände de här prästerna? Han sände eld från himlen som slukade det som fanns kvar av offret på altaret medan Aron och Mose välsignade folket. (3 Mos. 9:23, 24) Elden som kom från Jehova visade att de aronitiska prästerna hade hans fullständiga stöd. Och när israeliterna såg det här tydliga beviset på att Jehova stöttade prästerna, hade de också goda skäl att göra det. Kan vi lära oss något av det? Ja. Prästerna i Israel representerade en större och viktigare grupp präster, de 144 000 som ska tjäna tillsammans med Kristus i himlen. (Hebr. 4:14; 8:3–5; 10:1) Det råder inga tvivel om att Jehova leder sin organisation och överöser den med välsignelser. w19.11 23, 24 § 13, 14, 16

När Paulus var i Korinth bodde han hemma hos Aquila och Priscilla ”och arbetade tillsammans med dem. De var nämligen tältmakare.” När Paulus sa att han arbetade ”dag och natt” menade han naturligtvis inte att han jobbade dygnet runt. Han arbetade till exempel inte under sabbaten. Då brukade han ta chansen att vittna för judar, som inte heller arbetade på sabbaten. (Apg. 13:14–16, 42–44; 16:13; 18:1–4) Paulus var tvungen att försörja sig, men han tog ändå regelbundet del i ”det heliga arbetet med Guds goda nyheter”. (Rom. 15:16; 2 Kor. 11:23) Och han uppmanade andra att också göra det. Han sa att Aquila och Priscilla var hans ”medarbetare i Kristus Jesus”. (Rom. 12:11; 16:3) Paulus skrev till vännerna i Korinth att de skulle vara ”fullt upptagna i arbetet för Herren”. (1 Kor. 15:58; 2 Kor. 9:8) Han blev till och med inspirerad att skriva: ”Vill man inte arbeta ska man inte heller äta.” (2 Thess. 3:10) w19.12 5 § 12, 13

Jehova skapade de första människorna med en önskan att få barn. Men vem avgör om eller när ett gift par ska skaffa barn? I en del kulturer förväntas par skaffa barn så snart de gift sig. De kanske till och med blir pressade av släktingar och andra att göra det. Jethro, en broder i Asien, säger: ”I församlingen kan en del som själva har barn pressa par som inte har barn att bilda familj.” Jeffrey, en annan broder i Asien, säger: ”En del säger åt par som inte har barn att de inte kommer att ha någon som tar hand om dem när de blir gamla.” Men det är upp till varje par att avgöra om de ska skaffa barn eller inte. Det är deras beslut och ansvar. (Gal. 6:5) Det är förståeligt att vänner och släktingar vill att de nygifta ska bli lyckliga. Men det är viktigt att komma ihåg att beslutet att skaffa barn måste fattas av mannen och hustrun. (1 Thess. 4:11) w19.12 22 § 1–3

Tycker du att det är svårt att se Jehova som en pappa? Det är lätt att känna sig liten och obetydlig i jämförelse med Jehova, som är den allsmäktige Guden. Det gör att en del har svårt att tro att han bryr sig om dem som individer. Men Jehova är varm och kärleksfull och vill inte att vi ska känna så. Han har gett oss livet och vill att vi ska ha ett nära förhållande till honom. Det var bland annat det Paulus sa till dem som lyssnade på honom i Aten, och sedan sa han att Jehova inte är ”långt borta från någon av oss”. (Apg. 17:24–29) Jehova vill att du ska prata med honom på samma sätt som ett barn spontant pratar med en kärleksfull och engagerad förälder. Andra har svårt att se Jehova som en pappa för att deras egen pappa inte har varit snäll och kärleksfull. En syster berättar: ”Min pappa var väldigt elak. Så när jag började studera Bibeln hade jag svårt att se Jehova som en kärleksfull pappa.” Har du också svårt att se Jehova som en kärleksfull förälder? I så fall behöver du inte känna dig misslyckad. Med tiden kommer du också att kunna känna att Jehova är den bästa föräldern som finns. w20.02 3 § 4, 5

Jesus förklarade att Jehova uppskattar allt vi kan göra i tjänsten för honom, även om vi känner oss begränsade eller obetydliga när vi blir äldre. (Ps. 92:12–15; Luk. 21:2–4) Så fokusera på det du kan göra. Du kan till exempel prata om Jehova, be för dina bröder och systrar och uppmuntra andra att fortsätta kämpa. Jehova ser dig som sin medarbetare, inte på grund av vad du presterar, utan på grund av att du villigt gör hans vilja. (1 Kor. 3:5–9) Det är verkligen underbart att vi får tjäna Jehova, en Gud som älskar och uppskattar dem som tjänar honom. Han har skapat oss för att göra hans vilja, och det är först när vi tillber honom som vårt liv blir meningsfullt på riktigt. (Upp. 4:11) Jehova skäms aldrig för oss, även om vi inte är mycket värda i den här världen. (Hebr. 11:16, 38) Det kan hända att vi känner oss nere på grund av att vi är sjuka, har dålig ekonomi eller börjar bli gamla. Men glöm aldrig att det inte finns någonting som kan få Jehova att sluta älska dig. (Rom. 8:38, 39) w20.01 18 § 16; 19 § 18, 19

Vi kan bekämpa avundsjuka genom att försöka vara ödmjuka och nöjda med det vi har. Då ger vi inte avundsjukan något utrymme att växa. Om vi är ödmjuka har vi inte för höga tankar om oss själva och tycker inte att vi förtjänar bättre än andra. (Gal. 6:3, 4) Och om vi är nöjda med det vi har håller vi inte på och jämför oss med andra. (1 Tim. 6:7, 8) En person som är ödmjuk och nöjd med det han har blir glad för andras skull när de får något fint. Vi behöver hjälp av den heliga anden för att bekämpa avundsjuka och bli mer ödmjuka och nöjda med det vi har. (Gal. 5:16; Fil. 2:3, 4) Jehovas ande kan hjälpa oss att analysera våra innersta tankar och känslor. Och Jehova kan hjälpa oss att ersätta skadliga tankar och känslor med mer positiva. (Ps. 26:2) w20.02 15 § 8, 9

Det löfte du gav när du överlämnade dig till Jehova är allvarligt och Jehova förväntar att du håller det. Så håll dig nära din församling. Gå regelbundet på mötena för att komma närmare dina bröder och systrar i församlingen. Läs och begrunda Bibeln varje dag. (Ps. 1:1, 2) Stanna upp och fundera på det du har läst, då kommer texten att beröra dig. ”Be hela tiden.” (Matt. 26:41) Dina innerliga böner kommer att stärka din vänskap med Jehova. Sätt Guds rike främst i livet. (Matt. 6:33) Det gör du genom att prioritera tjänsten. När du regelbundet går i tjänsten håller du din tro stark. De svårigheter du kan behöva gå igenom i den här världen är ”tillfälliga och väger lätt” jämfört med välsignelserna. (2 Kor. 4:17) Ditt överlämnande och dop kommer att leda till att du får ett bättre liv redan nu och ”det verkliga livet” i framtiden. Är det värt ansträngningen? Absolut! (1 Tim. 6:19) w20.03 13 § 19–21

Om det är så att någon vi studerar med inte gör några framsteg måste vi förr eller senare fundera på om vi ska avsluta studiet. Du kan fråga dig själv: Går den jag studerar med framåt i en takt som är rimlig i hans eller hennes situation? Har personen börjat ”hålla”, eller tillämpa, det han eller hon får lära sig? (Matt. 28:20) Tyvärr är vissa av dem vi studerar med som israeliterna på Hesekiels tid. Jehova sa till Hesekiel: ”För dem är du som en som sjunger en kärlekssång, en med fin röst som spelar vackert på stränginstrument. De hör vad du säger men rättar sig inte efter det.” (Hes. 33:32) Det kan ta emot att tala om för någon att vi ska sluta studera med honom eller henne. Men ”tiden som återstår är kort”. Så om han eller hon inte gör några framsteg är det bättre att avsluta studiet. Vi försöker i stället hitta dem som visar att de har ”rätt inställning för att få evigt liv”. (Apg. 13:48) w20.01 6 § 17; 7 § 20

De flesta kristna får inte lära sig att Bibeln säger att lojala människor en dag ska få leva för evigt här på jorden. (2 Kor. 4:3, 4) Många kristna samfund menar att alla goda människor kommer till himlen när de dör. Men så resonerade inte bibelforskarna som gav ut Zion’s Watch Tower i slutet av 1800-talet. De hade förstått att Jehova skulle återupprätta paradiset på jorden och att miljoner lojala människor skulle leva här på jorden, inte i himlen. Men det skulle ta tid för dem att helt och fullt förstå vilka som skulle ingå i den gruppen. Bibelforskarna hade också med hjälp av Bibeln förstått att en grupp människor skulle bli ”köpta från jorden” och regera med Jesus i himlen. (Upp. 14:3) Det skulle vara 144 000 engagerade, överlämnade kristna som hade tjänat Jehova lojalt här på jorden. w19.09 27 § 4, 5