Jeremia
10 Hör det ord som Jehova har talat mot er, Israels hus. 2 Detta är vad Jehova har sagt: ”Lär er inte nationernas väg,+ och låt er inte slås med förfäran för himlens tecken, därför att nationerna slås med förfäran för dem.+ 3 Ty folkens sedvänjor*+ är blott en vindfläkt; det är ju bara ett träd+ från skogen som man har huggit ner, ett verk som konsthantverkarens händer har gjort med ett skärverktyg.+ 4 Med silver och med guld gör man det vackert.+ Med spikar och med hammare fäster man dem, för att de inte skall vackla.+ 5 De är som en fågelskrämma på ett gurkfält och kan inte tala.+ De måste bäras, ty de kan inte ta ett enda steg.+ Var inte rädda för dem, ty de kan inte göra något som medför olycka, och vad mera är, förmåga att göra något gott finns inte hos dem.”+
6 Ingen finns som i något avseende är som du, Jehova.+ Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.+ 7 Vem skulle inte frukta dig,+ nationernas Kung,+ ty fruktan tillkommer dig; ty bland nationernas alla visa och i alla deras kungadömen finns ingen som i något avseende är som du.+ 8 Och på en och samma gång visar de sig vara oförnuftiga och enfaldiga.+ Ett stycke trä är inget annat än en tomheternas förmaning.+ 9 Silver uthamrat till plåtar förs in ända från Tarsis,+ och guld från Ufas,*+ ett verk av konsthantverkaren och av dens händer som arbetar i metall; deras klädnad är av blått garn och purpurrödfärgad ull. De är alla ett verk av kunnigt folk.+
10 Men Jehova är i sanning Gud.*+ Han är den levande Guden+ och Kungen till oöverskådlig tid.+ För hans harm skall jorden gunga,+ och nationerna kan inte uthärda hans fördömelse.+ 11 Detta är vad ni skall säga till dem: ”De gudar*+ som inte har gjort himlen och jorden, de skall förgås från jorden+ och från platsen under denna himmel.”* 12 Han* är den som har gjort jorden genom sin kraft,+ den som genom sin vishet har gett det fruktbara landet* en fast grund+ och den som genom sitt förstånd har spänt ut himlen.+ 13 När han häver upp sin röst, frambringar han ett brus av vatten i himlen,+ och han låter dimmor* stiga upp från jordens yttersta ände.*+ Slussar* har han gjort för regnet,+ och han för ut vinden* ur sina förrådshus.+
14 Varje människa* har uppfört sig så oförnuftigt som vore hon utan kunskap.+ Var och en som arbetar i metall skall känna skam över den skulpterade bilden;+ ty hans gjutna bild är en lögn,+ och det finns ingen ande* i dem.+ 15 De är tomhet,* ett verk som väcker åtlöje.+ Vid den tid då uppmärksamheten riktas mot dem skall de förgås.+
16 Jakobs Andel+ är inte som dessa, ty Han är den som har format allt,+ och Israel är hans arvedels stav.*+ Härarnas Jehova är hans namn.+
17 Samla upp dina bylten från jorden,+ du kvinna som bor under belägring.+ 18 Ty detta är vad Jehova har sagt: ”Se, denna gång slungar jag ut jordens* invånare,+ och jag skall vålla dem trångmål, för att de må uppdaga hur det är.”+
19 Ve mig för mitt sammanbrotts skull!+ Det slag jag har fått är oläkligt.* Och jag har sagt: ”Sannerligen, detta är min sjukdom; och jag skall bära den.+ 20 Mitt tält har skövlats, och alla mina tältlinor har slitits av.+ Mina söner har gått bort från mig, och de är inte mer.+ Det finns inte mer någon som spänner ut mitt tält eller sätter upp mina tältdukar. 21 Ty herdarna har uppfört sig oförnuftigt,+ och de har inte sökt Jehova.+ Därför har de inte handlat med insikt, och alla deras betesdjur har blivit kringspridda.”+
22 Hör! Ett rykte! Det* har nått hit, och det hörs ett väldigt stampande från landet i norr,+ för att göra städerna i Juda till en ödslig ödemark, ett läger för schakaler.+
23 Jag vet, Jehova, att jordemänniskans väg inte tillkommer henne.* Det tillkommer inte den man* som vandrar att själv styra sina steg.+ 24 Tukta mig, Jehova, men med rättvisa;+ inte i din vrede,+ så att du gör mig till intet.+ 25 Töm ut ditt raseri över de nationer+ som har ignorerat dig*+ och över de släkter som inte har anropat ditt namn.+ Ty de har förtärt Jakob.+ Ja, de har förtärt honom, och de söker utrota honom;+ och hans boning har de ödelagt.+