Apostlagärningarna
23 Paulus såg med fast blick på Sanhedrịn och sade: ”Män, bröder, jag har levt mitt liv inför Gud med ett fullkomligt rent samvete+ intill denna dag.” 2 Då gav översteprästen Ananịas order åt dem som stod bredvid honom att slå+ honom på munnen. 3 Paulus sade då till honom: ”Gud skall slå dig, du vitkalkade+ vägg. Sitter du och dömer mig efter lagen+ samtidigt som du i strid med lagen+ befaller att man skall slå mig?” 4 De som stod bredvid sade: ”Förolämpar du Guds överstepräst?” 5 Och Paulus sade: ”Bröder, jag visste inte att han var överstepräst. Det står ju skrivet: ’Du får inte säga något skymfligt om en styresman i ditt folk.’”+
6 När nu Paulus konstaterade att den ena delen bestod av sadducéer,+ den andra däremot av fariséer, ropade han i Sanhedrịn: ”Män, bröder, jag är farisé,+ son av fariséer. På grund av hoppet om de dödas uppståndelse+ håller jag på att dömas.”+ 7 När han sade detta, uppstod oenighet+ mellan fariséerna och sadducéerna, och de församlade delade sig i två läger. 8 Sadducéerna+ säger nämligen att det varken finns uppståndelse+ eller ängel eller ande, medan fariséerna öppet bekänner sin tro på allt detta.* 9 Då bröt ett högljutt skrikande+ ut, och några av de skriftlärda av fariséernas parti reste sig och började strida våldsamt och sade: ”Vi finner inget orätt hos den mannen;+ om nu en ande eller en ängel har talat till honom+ ...” 10 När nu oenigheten blev stor, blev militärbefälhavaren rädd att Paulus skulle slitas i stycken av dem, och han befallde soldatstyrkan+ att gå ner och rycka honom ur deras mitt och föra honom in i förläggningen.+
11 Men följande natt stod Herren hos honom+ och sade: ”Var vid gott mod!+ Ty så som du har grundligt vittnat+ i Jerusalem om det som gäller mig, så måste du också vittna i Rom.”+
12 När det nu blev dag, gjorde judarna en sammansvärjning+ och förpliktade sig med en ed*+ och sade att de varken skulle äta eller dricka förrän de hade dödat Paulus.+ 13 Det var mer än fyrtio män som deltog i denna edliga sammansvärjning; 14 och de gick till de främsta+ prästerna och de äldste* och sade: ”Vi har högtidligt förpliktat oss med en ed att inte smaka någonting förrän vi har dödat Paulus. 15 Nu skall alltså ni tillsammans med Sanhedrịn klargöra för militärbefälhavaren varför han borde föra honom ner till er, som om ni skulle ha för avsikt att noggrannare fastställa de saker som rör honom.+ Men innan han kommer i närheten skall vi vara redo att döda honom.”+
16 Men Paulus systerson hörde om deras bakhåll,+ och han kom och gick in i förläggningen och underrättade Paulus. 17 Då kallade Paulus till sig en av officerarna och sade: ”För den här unge mannen bort till militärbefälhavaren, han har nämligen något att underrätta honom om.” 18 Därför tog mannen honom med sig och förde honom till militärbefälhavaren och sade: ”Fången Paulus kallade mig till sig och bad mig föra den här unge mannen till dig, eftersom han har något att säga dig.” 19 Militärbefälhavaren tog honom+ vid handen och drog sig tillbaka och började fråga ut honom enskilt: ”Vad är det som du har att underrätta mig om?” 20 Han sade: ”Judarna har kommit överens om att be dig föra ner Paulus till Sanhedrịn i morgon, som om de skulle ha för avsikt att noggrannare lära känna något om honom.+ 21 Men låt dem inte övertala dig; mer än fyrtio av deras män lurar+ nämligen på honom, och de har förpliktat sig med en ed att varken äta eller dricka förrän de har dödat honom;+ och de är nu redo och väntar på löftet från dig.” 22 Då lät militärbefälhavaren den unge mannen gå, sedan han hade gett honom order: ”Säg inte till någon att du har upplyst mig om detta.”
23 Och han kallade till sig två av officerarna och sade: ”Gör två hundra soldater redo att marschera ända till Caesarẹa, också sjuttio ryttare och två hundra spjutbärare, vid tredje timmen* i natt. 24 Skaffa också lastdjur, så att de kan låta Paulus rida och föra honom välbehållen till Felix, ståthållaren.” 25 Och han skrev ett brev som hade denna lydelse:
26 ”Claudius Lysias sänder hälsningar till den högt ärade ståthållaren Felix.+ 27 Den här mannen hade gripits av judarna och var nära att bli dödad av dem, men jag kom snabbt med en soldatstyrka och undsatte honom,+ eftersom jag fick veta att han var romare.+ 28 Och då jag nu ville ta reda på av vilken orsak de riktade anklagelser mot honom, förde jag honom ner till deras Sanhedrịn.*+ 29 Jag fann att anklagelserna mot honom gällde tvistefrågor i deras lag,+ men att han inte var anklagad för något alls som förtjänar död eller bojor.+ 30 Men eftersom det har meddelats mig att en komplott+ har planerats mot mannen, sänder jag honom genast till dig och befaller anklagarna att föra sin talan mot honom inför dig.”+
31 Enligt sina order tog alltså dessa soldater+ Paulus och förde honom om natten till Antịpatris. 32 Nästa dag vände de tillbaka till förläggningen och lät ryttarna fortsätta med honom. 33 När ryttarna hade dragit in i Caesarẹa+ och lämnat fram brevet till ståthållaren, förde de också fram Paulus till honom. 34 Och han läste det och frågade vilken provins han var ifrån och fick reda på+ att han var från Kilikien.+ 35 ”Jag skall ingående lyssna till dig”, sade han, ”när också dina anklagare kommer hit.”+ Och han befallde att man skulle hålla honom under bevakning i Herodes pretorianska palats.