2 Korinthierna
11 Jag önskar att ni kunde ha fördrag med något lite oförnuft från min sida.+ Och ni har ju fördrag med mig! 2 Jag vakar nämligen svartsjukt över er med en svartsjuka lik Guds,+ ty jag har personligen lovat er i äktenskap+ åt en enda man+ för att kunna föra fram er som en ren+ jungfru inför Kristus.+ 3 Men jag är rädd för att liksom ormen förledde Eva+ genom sin list, så skall era sinnen på ett eller annat sätt fördärvas+ och dras bort från den uppriktighet och den renhet som tillkommer Kristus.+ 4 För det är så att om någon kommer och predikar en annan Jesus än den vi har predikat,+ eller ni får en annan ande än den ni har fått+ eller andra goda nyheter+ än dem ni har tagit emot, så finner ni er lätt i det.+ 5 Jag anser nämligen att jag inte i en enda sak har visat mig underlägsen+ era till övermått höga+ apostlar. 6 Men även om jag är outbildad i talekonsten,+ är jag det verkligen inte i kunskapen,+ utan på varje tänkbart sätt har vi uppenbarat den för er i allting.+
7 Eller begick jag en synd genom att ödmjuka mig+ för att ni skulle bli upphöjda, eftersom jag kostnadsfritt+ med glädje förkunnade Guds goda nyheter för er? 8 Andra församlingar har jag plundrat genom att ta emot förnödenheter* för att kunna tjäna er;+ 9 och då jag var närvarande hos er och kom att lida brist, blev jag inte en börda för någon enda,+ ty bröderna som kom från Makedonien+ avhjälpte rikligt min brist. Ja, på allt sätt har jag bevarat mig så att jag inte blivit en börda för er och skall fortsätta att bevara mig så.+ 10 Det är en Kristi sanning+ i mitt fall att inget stopp skall sättas för detta mitt självberöm+ i Akạjas områden. 11 Av vilken orsak? Därför att jag inte älskar er? Gud vet att jag gör det.+
12 Men vad jag nu gör skall jag fortsätta att göra,+ för att jag skall kunna kapa av förevändningen för dem som vill ha en förevändning för att bli funna likställda med oss i den ställning som de berömmer sig av. 13 Sådana män är nämligen falska apostlar, svekfulla arbetare,+ som omskapar sig till Kristi apostlar.+ 14 Och det är inte underligt, ty Satan själv omskapar sig ständigt till en ljusets ängel.+ 15 Därför är det inget stort om också hans tjänare+ ständigt omskapar sig till rättfärdighetens tjänare. Men deras slut skall vara i överensstämmelse med deras gärningar.+
16 Jag säger igen: Ingen må mena att jag är oförnuftig. Men om ni ändå gör det, ta då emot mig även som oförnuftig, för att också jag skall kunna berömma mig något lite.+ 17 Vad jag talar, det talar jag inte enligt Herrens exempel, utan som i oförnuft, i den tvärsäkerhet som kännetecknar självberömmet.+ 18 När nu många berömmer sig efter köttet,+ vill också jag berömma mig. 19 Ni har ju gärna fördrag med de oförnuftiga, eftersom ni är förnuftiga. 20 Ja, ni har fördrag med vemhelst som gör er till slavar,+ vemhelst som glupskt förtär vad ni har, vemhelst som roffar åt sig vad ni har, vemhelst som upphäver sig över er, vemhelst som slår er i ansiktet.+
21 Jag säger detta till vår vanära, som om vår ställning hade varit svag.
Men om någon annan uppträder djärvt i fråga om något – nu talar jag oförnuftigt+ – uppträder också jag djärvt i fråga om det. 22 Är de hebréer? Det är jag också.+ Är de israeliter? Det är jag också. Är de Abrahams avkomma? Det är jag också.+ 23 Är de Kristi tjänare? Jag svarar som en galning: jag är det i ännu högre grad:+ jag har mödat mig mer,+ suttit i fängelse mer,+ fått hugg och slag i övermått och ofta varit nära döden.+ 24 Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio slag+ så när som på ett, 25 tre gånger har jag blivit piskad med spön,+ en gång har jag blivit stenad,+ tre gånger har jag lidit skeppsbrott,+ ett dygn har jag tillbringat i djupet; 26 ofta på resor, i faror från floder, i faror från stråtrövare,+ i faror från mitt eget folk,+ i faror från nationerna,+ i faror i staden,+ i faror i vildmarken, i faror på havet, i faror bland falska bröder, 27 under slit och släp, ofta under sömnlösa nätter,+ under hunger och törst,+ ofta utan mat,*+ i köld och nakenhet.
28 Förutom dessa ting utifrån finns det som välter in över mig från dag till dag, bekymren för alla församlingarna.+ 29 Vem är svag+ utan att jag är svag? Vem bringas att snava och falla utan att jag blir uppbragt?
30 Om jag måste berömma mig, skall jag berömma mig+ av det som har med min svaghet att göra. 31 Herren Jesu Gud och Fader, ja han som skall lovprisas* för evigt, vet att jag inte ljuger. 32 I Damaskus bevakade ståthållaren* under kung Arẹtas damaskenernas stad för att gripa mig,+ 33 men genom ett fönster i muren firades jag ner i en vidjekorg+ och kom undan hans händer.