1 Thessalonikerna
2 Ni vet ju själva, bröder, att vårt besök+ hos er inte har varit förgäves,+ 2 utan att vi, sedan vi först hade lidit+ och blivit oförskämt behandlade+ i Filippi+ (som ni vet), med hjälp av vår Gud tog mod till oss* för att förkunna+ Guds goda nyheter för er under stor kamp. 3 Den förmaning vi ger kommer nämligen inte från villfarelse eller från orenhet+ eller med svek, 4 utan alldeles som vi har prövats av Gud och befunnits värdiga att anförtros+ de goda nyheterna, så talar vi, inte för att behaga+ människor, utan Gud, som prövar våra hjärtan.+
5 Vi har ju aldrig uppträtt vare sig med smickrande tal+ (som ni vet) eller med en täckmantel*+ för något habegär+ – Gud är vittne! 6 Inte heller har vi sökt ära från människor,+ nej, varken från er eller från andra, fast vi som Kristi apostlar kunde vara en kostsam börda.*+ 7 Tvärtemot uppträdde vi varsamt* mitt ibland er, som när en ammande mor ömt vårdar+ sina barn. 8 Av öm tillgivenhet för er+ fann vi alltså stort behag i att ge er inte bara Guds goda nyheter utan också våra egna själar,*+ eftersom ni hade blivit oss kära.+
9 Ni minns säkert, bröder, vårt slit och släp. Det var medan vi arbetade+ natt och dag, för att inte bli en kostsam börda för någon av er,+ som vi predikade Guds goda nyheter för er. 10 Ni är vittnen – Gud är det också – till hur lojalt och rättfärdigt och oförvitligt+ vi uppträdde mot er som tror. 11 I överensstämmelse med detta vet ni mycket väl hur vi ständigt förmanade+ var och en av er, som en far+ sina barn, och tröstade er och vittnade för er, 12 för att ni skulle fortsätta att vandra+ värdigt Gud, som kallar+ er till sitt kungarike+ och sin härlighet.
13 Ja, därför tackar vi också Gud oupphörligt,+ för att ni, när ni mottog Guds ord,+ som ni hörde av oss, inte tog emot det som människors ord,+ utan som vad det verkligen är: Guds ord, som också är verksamt* i er som tror.+ 14 Ni, bröder, blev nämligen efterliknare* av de Guds församlingar som är i Judeen och som är i gemenskap med Kristus Jesus, eftersom också ni har fått utstå samma lidanden+ under era egna landsmän som också de får utstå under judarna, 15 som till och med har dödat Herren Jesus+ och profeterna+ och har förföljt oss.+ Dessutom behagar de inte Gud, utan de är emot alla människors intressen, 16 eftersom de försöker hindra*+ oss att tala till folk av nationerna så att de kan bli räddade.+ Så fyller de ständigt sina synders mått.+ Men hans vrede* har slutligen* kommit över dem.+
17 Vad oss beträffar, bröder: då vi var berövade* er bara för en kort tid,* till det yttre, inte i hjärtat, strävade vi långt mer än vanligt, med stor längtan, efter att få se era ansikten.+ 18 Av det skälet önskade vi komma till er, ja jag, Paulus, både en första och en andra gång, men Satan hindrade oss. 19 Ty vad är vårt hopp eller vår glädje eller vårt jubels krona+ – är det inte just ni? – inför vår Herre Jesus vid hans närvaro?*+ 20 Ni, ja ni, är vår ära och glädje.