Apostlagärningarna
12 Vid den tiden gick kung Herodes till angrepp mot några i församlingen.+ 2 Han lät avrätta Jakob, Johannes bror,+ med svärd.+ 3 När han märkte att det uppskattades av judarna grep han även Petrus. (Det här hände under det osyrade brödets högtid.)+ 4 Efter att ha gripit honom satte han honom i fängelse,+ och fyra vaktstyrkor med vardera fyra soldater fick i uppgift att bevaka honom i skift. Efter påsken+ tänkte han nämligen ställa honom* inför folket. 5 Medan Petrus satt i fängelse bad församlingen intensivt för honom.+
6 Natten innan Herodes tänkte föra ut honom sov Petrus bunden med två kedjor mellan två soldater, och vakter stod utanför dörren och bevakade fängelset. 7 Men plötsligt stod Jehovas ängel där,+ och fängelsecellen lystes upp av ett ljussken. Ängeln väckte Petrus med en knuff i sidan och sa: ”Skynda dig upp!” Då föll kedjorna från hans händer.+ 8 Ängeln sa: ”Klä på dig och ta på dig sandalerna.” Han gjorde det, och sedan sa ängeln: ”Ta på dig manteln också och följ efter mig.” 9 Och Petrus följde efter honom ut, men han förstod inte att det ängeln gjorde faktiskt hände i verkligheten. Han trodde att det var en syn. 10 De passerade både den första och den andra vaktposten och kom till järnporten som ledde ut till staden, och den öppnades av sig själv.+ När de hade kommit ut gick de en bit längs gatan, och plötsligt lämnade ängeln honom. 11 Då insåg Petrus vad som hade hänt, och han sa: ”Nu förstår jag verkligen att Jehova sände sin ängel och befriade mig ur Herodes hand och från allt som judarna hoppades skulle hända.”+
12 När han nu hade förstått det gick han till huset där Maria bodde, hon som var mor till Johannes, som kallades Markus.+ Många var samlade där och bad. 13 Han bultade på dörren i porten, och en tjänsteflicka som hette Rhode gick för att ta reda på vem det var. 14 När hon kände igen Petrus röst blev hon så glad att hon glömde att öppna, och i stället sprang hon in och berättade att Petrus stod utanför. 15 De sa till henne: ”Du är galen.” Men hon gav sig inte, utan insisterade på att det var så. Då sa de: ”Det måste vara hans ängel.” 16 Under tiden stod Petrus kvar och bultade. När de öppnade såg de till sin stora förvåning att det verkligen var han. 17 Men han gav tecken åt dem med handen att vara tysta, och sedan berättade han i detalj hur Jehova hade befriat honom ur fängelset, och han sa: ”Berätta allt det här för Jakob+ och de andra bröderna.” Sedan gav han sig av till en annan plats.
18 På morgonen blev det stor uppståndelse bland soldaterna, som undrade vart Petrus hade tagit vägen. 19 Herodes gjorde allt för att få tag på honom men kunde inte hitta honom. Då förhörde han vakterna och befallde att man skulle föra bort dem och straffa dem.+ Sedan lämnade han Judeen och gav sig av till Caesarẹa och vistades där en tid.
20 Nu var det så att folket i Tyros och Sidon hade kommit i onåd hos kung Herodes och bestämde sig för att* söka upp honom. De övertalade Blastos, kungens kammarherre, att hjälpa dem, och sedan anhöll de om fred. Deras land var nämligen beroende av kungen* för sin livsmedelsförsörjning. 21 På en bestämd dag klädde sig Herodes i kunglig skrud och satte sig på domarsätet och började tala till folket. 22 Alla ropade: ”Det är en gud som talar, inte en människa!” 23 I samma ögonblick slog Jehovas ängel honom med en sjukdom, eftersom han inte gav Gud äran. Han blev uppäten av maskar och dog.
24 Men Jehovas ord fortsatte att ha framgång och spridas.+
25 Efter att Bạrnabas+ och Saul hade fullgjort sitt uppdrag och lämnat nödhjälpen i Jerusalem+ tog de med sig Johannes,+ som också kallades Markus, och återvände.