Apostlagärningarna
25 Tre dagar efter att Festus+ hade kommit till provinsen och tagit över styret gav han sig av från Caesarẹa upp till Jerusalem. 2 De främsta prästerna och judarnas främsta män lämnade då en anmälan mot Paulus+ till Festus. Och de bad honom 3 att visa sin välvilja mot dem och föra Paulus till Jerusalem. De planerade nämligen att lägga sig i bakhåll och döda Paulus längs vägen.+ 4 Men Festus svarade att Paulus skulle hållas kvar i Caesarẹa och att han själv snart skulle resa tillbaka dit. 5 Han sa: ”Era ledare kan följa med mig, och om den mannen har gjort något som är fel kan de lägga fram sina anklagelser mot honom.”+
6 Festus hade inte varit hos dem mer än åtta eller kanske tio dagar när han reste ner till Caesarẹa. Dagen därpå satte han sig på domarsätet och befallde att Paulus skulle föras in. 7 När han kom in omringades han av judar som hade kommit ner från Jerusalem, och de kom med många allvarliga beskyllningar mot honom, men de hade inga bevis.+
8 Paulus sa till sitt försvar: ”Jag har varken syndat mot judarnas lag eller mot templet eller mot kejsaren.”+ 9 Festus, som ville hålla sig väl med judarna,+ sa till Paulus: ”Är du villig att resa till Jerusalem och dömas av mig där?” 10 Men Paulus sa: ”Jag står inför kejsarens domarsäte, och det är där jag bör dömas. Jag har inte gjort något orätt mot judarna, som du säkert förstår vid det här laget. 11 Om jag verkligen är en förbrytare och har gjort något som förtjänar döden,+ då är jag beredd att dö. Men om det inte ligger något i deras anklagelser, då är det ingen som har rätt att utlämna mig åt dem bara för att göra dem till lags. Jag vädjar till kejsaren!”+ 12 Efter att ha talat med sina rådgivare svarade Festus: ”Till kejsaren har du vädjat, till kejsaren ska du fara.”
13 Några dagar senare kom kung Agrippa och Berenịke till Caesarẹa på ett officiellt besök hos Festus. 14 Eftersom de stannade där flera dagar lade Festus fram Paulus fall för kungen och sa:
”Vi har en man här som Felix har lämnat efter sig som fånge,+ 15 och när jag var i Jerusalem gjorde judarnas främsta präster och äldste en anmälan mot honom+ och krävde att han skulle dömas skyldig. 16 Men jag svarade att det inte är romersk sed att utlämna en anklagad förrän han har fått möta sina anklagare ansikte mot ansikte och fått tillfälle att försvara sig.+ 17 Så när de kom hit sköt jag inte upp saken, utan redan nästa dag satte jag mig på domarsätet och befallde att mannen skulle föras in. 18 Hans anklagare trädde fram, men de beskyllde honom inte för sådana brott som jag hade väntat mig.+ 19 Det hela gällde bara dispyter om deras egen religion*+ och om en man som hette Jesus, som hade dött men som Paulus påstod var i livet.+ 20 Och eftersom jag var osäker på hur jag skulle hantera den här dispyten frågade jag Paulus om han var villig att resa till Jerusalem och dömas där.+ 21 Men Paulus yrkade på att få bli kvar i fängelset och få sin sak avgjord av Hans Majestät,+ och då befallde jag att han skulle bli kvar där tills jag kunde sända honom till kejsaren.”
22 Då sa Agrippa till Festus: ”Jag skulle gärna vilja höra den mannen själv.”+ Han svarade: ”Du ska få höra honom i morgon.” 23 Så nästa dag kom Agrippa och Berenịke under stor pompa och ståt och gick in i audienssalen tillsammans med militärbefälhavare och stadens framstående män. Festus gav befallning, och Paulus fördes in. 24 Festus sa: ”Kung Agrippa och alla ni som är närvarande här tillsammans med oss! Här ser ni den man som har fått hela den judiska befolkningen både här och i Jerusalem att vända sig till mig. De har högljutt krävt att han inte ska få leva längre.+ 25 Men jag kan inte se att han har gjort något som förtjänar döden.+ Så nu när han själv har vädjat till Hans Majestät har jag beslutat att skicka i väg honom. 26 Men jag har inget påtagligt att skriva om honom till min herre. Därför har jag fört fram honom inför er, och särskilt inför dig, kung Agrippa, så att jag kan ha något att skriva efter förhöret. 27 För det verkar orimligt att skicka i väg en fånge utan att ange vad han är anklagad för.”