Jag ordnade upp och renade mitt liv — varför?
JAG växte upp i staden Liège i östra Belgien. Mina tidiga år som ung flicka var långt ifrån lyckliga, eftersom mina föräldrar hade separerat i början av 1960-talet. Jag var då ännu inte tio år gammal.
Min far, som jag bodde hos, hade aldrig varit mycket för att arbeta, och detta skapade problem av alla slag. Han brydde sig egentligen heller aldrig om mig, så jag fick komma och gå ungefär som jag behagade. Detta oroade honom inte, eftersom han ofta sov över någon annanstans och ibland inte kom hem på flera dagar.
Jag slutade skolan då jag var fjorton år och började arbeta. Detta gjorde att jag kände mig vuxen, så jag började röka, dricka och gå ut med pojkar. Det umgänge jag hade var inte bra, och jag blev undan för undan indragen i dessa kamraters levnadssätt. I början gjorde jag naturligtvis inte så farliga saker, men jag var oundvikligen på glid ned mot omoraliskheten. Ändå tyckte jag inte att jag hade någon anledning att handla annorlunda, eftersom jag faktiskt inte hade något uppsåt i livet.
Djupare och djupare ned i omoraliskhet
När jag var femton år gammal, fick jag arbete som servitris på ett hotell nära staden Spa, och det var där jag för första gången hade sexuellt umgänge med en pojke.
När jag var sexton år, ljög jag om min ålder och fick arbete i en bar. Här började jag sällskapa med en av barägarens söner, och snart tillbringade jag regelbundet natten hos honom. Senare bytte jag pojkvän och började vara tillsammans med hans yngre bror.
Nu gick det snabbt från ont till värre, när en av mina ”älskare” lärde mig sådana sexuella handlingar som är vanliga bland homosexuella. Snart blev jag ännu mer invecklad i förnedrande sexuella sedvänjor.
Ungefär vid den här tiden blev jag tvungen att söka nytt arbete. Den man som jag då bodde tillsammans med ville gifta sig med mig och ta mig med till Marocko. Men jag blev misstänksam när jag råkade höra en del av hans samtal med en marockansk vän. Jag förstod att de tänkte använda mig som prostituerad för att försörja sig själva.
Nu tog polisen hand om mitt fall, och när min far slutligen insåg vad som höll på att hända, lät han min äldre syster ta hand om mig. Men för att visa alla att jag tänkte göra som jag själv ville, gick jag ut med en ung man och begick otukt och inlät mig på perversa sexuella handlingar. Jag gjorde sådana saker utan minsta samvetskval. Och ändå gav mig detta omoraliska levnadssätt ingen lycka och sinnesfrid, utan jag blev tvärtom mer och mer missnöjd och nedslagen.
En hoppets väg
I slutet av år 1971, när jag bodde hos min syster och hennes man i Liège, stoppades en löpsedel, som annonserade ett offentligt föredrag anordnat av Jehovas vittnen, ned i vår brevlåda. När jag såg löpsedeln, kom jag att tänka på den första kontakten jag hade haft med vittnena tre år tidigare, då jag var fjorton år. Jag hade tackat ja till ett bibelstudium i mitt hem, men studiet upphörde efter ett par gånger, då min far var mycket emot det. Senare fick jag veta att detta vittne hade försökt nå mig många gånger men aldrig lyckats, eftersom jag var borta så mycket.
Jag tänkte på de bibliska samtal vi då hade haft, när jag läste igenom löpsedeln, och jag ville gärna gå på föredraget. Men jag gick inte, eftersom jag såg efter min systers två små barn och var rädd att de kanske skulle störa om jag tog med dem till mötet. Ett par dagar senare fick vi emellertid besök av två Jehovas vittnen, och deras förklaring att Gud är intresserad av oss och vill att vi skall vara lyckliga gjorde verkligen intryck på mig.
Dessa vittnen lade märke till det intresse jag visade och gav min adress till ett annat vittne. När detta vittne till slut besökte mig och erbjöd mig ett regelbundet bibelstudium, tackade jag villigt ja. Min syster och hennes man var också med vid studierna.
Allteftersom sanningens säd började gro i mitt hjärta, ändrades hela mitt synsätt på ett drastiskt sätt. Jag insåg med fasa att det liv jag hade levt de tre senaste åren var tvärt emot vad vår skapare önskade. Jag insåg hur visa Guds lagar är som fördömer otukt, homosexualitet och omoraliskt uppförande. Jag förstod tydligt att dessa sedvänjor inte medför någon sann lycka och tillfredsställelse.
Men hur såg nu Gud på mig, med tanke på att jag sjunkit så djupt i omoraliskhet? Hur hjärtevärmande var det inte att få veta att hans kärlek sträcker sig ut till alla slags människor, också till sådana som begått svåra synder! Bibelns ord i Romarna 5:8 har varit till verklig uppmuntran för mig och gett mig hoppet om en lycklig framtid i Guds ynnest. Det skriftstället säger: ”Gud anbefaller sin egen kärlek åt oss däri att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.”
Tänk! Gud tar första steget i att visa kärlek till människor och utsträcker till och med denna kärlek till människor som är djupt indragna i synd. Jag drevs i mitt hjärta att vilja tjäna denne barmhärtige Gud, som bibeln identifierar genom namnet Jehova. Denna min önskan blev ännu starkare, då jag började förstå Jehovas storslagna uppsåt att sopa bort den nuvarande onda tingens ordning och skapa en rättfärdig, ny ordning. Jag började få verklig tro på sådana bibliska profetior som denna:
”Det finns nya himlar och en ny jord som vi väntar på enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo. Därför, ni älskade, då ni nu väntar på dessa ting, så gör ert yttersta för att slutligen av honom bli funna fläckfria och oklanderliga och i frid.” — 2 Petr. 3:13, 14.
Eftersom jag nu med verklig iver väntade på Guds kommande nya ordning, var jag besluten att göra de nödvändiga förändringarna i mitt liv för att kunna behaga Gud, vara ”fläckfri och oklanderlig”. Jag ville överleva slutet på denna världen och leva in på Guds nya jord, en framtidsutsikt som bibeln målar ut för oss med dessa ord: ”Dessutom håller världen på att försvinna, och även dess begär, men den som gör Guds vilja, han består för alltid.” — 1 Joh. 2:17.
Det var emellertid inte lätt att göra dessa förändringar i mitt liv. Det är svårt att omforma sitt livsmönster, när man har gjort så mycket som är i strid med Guds vilja. Hur önskade jag inte att jag aldrig blivit indragen i ett omoraliskt levnadssätt! Men genom regelbundet studium av Guds ord och genom uppriktig bön till Jehova Gud fick jag den hjälp jag behövde för att ändra mig, och det tog inte lång tid. Jag upphörde med mitt tidigare, dåliga umgänge, vilket hjälpte mig att göra mig fri från allt slags omoraliskhet och att sluta upp att dricka mig berusad. Bland det som var svårast för mig var emellertid att upphöra med det orena bruket av tobak. Men jag gjorde det också. Det betyder förstås inte att det helt var slut på svårigheterna.
Svåra beslut
Tyvärr delade inte min syster och hennes man min entusiasm över de ting vi fick lära oss. De behövde inte göra så genomgripande förändringar i fråga om moralen som jag för att bringa sina liv i överensstämmelse med Guds lagar. Ändå fortsatte de att använda tobak. Min svåger blev också förargad för att jag ägnade så mycket tid åt att studera bibeln. Vad skulle jag göra? Jag beslöt att flytta och söka arbete och en egen lägenhet.
Jag började nu dela med mig till andra av de bibliska sanningar jag hade fått lära mig och började också gå från hus till hus och tala om de goda nyheterna om Guds rike. I oktober 1972 blev jag så döpt i vatten av Jehovas vittnen för att symbolisera att jag hade överlämnat mitt liv åt vår kärleksfulle skapare. Nu var jag tvungen att fatta ett annat beslut, eftersom mitt arbete hindrade mig från att gå på alla möten i den kristna församlingen. Jag beslöt att byta arbete och lade fram saken i bön inför Jehova. Jag tror att han öppnade vägen för mig så att jag kunde få ett annat arbete.
Jag började nu tänka på hur jag skulle kunna hjälpa min far och min yngre bror att lära känna Guds uppsåt. I slutet av 1972 bjöd jag dem därför att komma och bo hos mig, i hopp om att mitt kristna föredöme och de ting jag visade dem från bibeln skulle förmå dem att tjäna Jehova Gud. De tog emot min inbjudan, men jag blev snart besviken, för i stället för att ta emot sanningen från bibeln återföll min far till sitt gamla levnadssätt. Han ville att jag skulle försörja honom och visade ingen önskan att tillämpa rättfärdiga principer i sitt liv. Min bror hade samma inställning, så jag skaffade mig en annan lägenhet och flyttade dit.
Ännu en gång bad jag innerligt till Jehova — denna gång för att få hjälp att finna ett arbete som kunde ge mig försörjning, medan jag delade med mig åt andra av de ”goda nyheterna” som heltidsförkunnare. Jehova välsignade mina ansträngningar, och jag fick snart ett lämpligt deltidsarbete. Jag började alltså i heltidstjänsten som pionjär i mars 1973, och i december 1973 blev jag förordnad som pionjär med särskilt uppdrag.
Efter tre år i denna tjänst gifte jag mig i november 1976. Fastän min predikoverksamhet nu blev mer begränsad, hyste jag hela tiden en önskan att än en gång få ägna mig åt heltidstjänsten. I dag är jag lycklig över att åter kunna ta del i denna välsignelsebringande tjänst.
Ett rikt och lyckligt liv
När jag ser tillbaka på mitt liv för bara några år sedan, är jag så tacksam över att jag förmåddes ge gensvar på Guds kärlek och beslöt mig för att tjäna honom av hela mitt hjärta! Vilken kontrast mellan mitt liv nu och som det var då! Nu har jag sinnesfrid, tillfredsställelse och ett rent samvete. Jag skulle aldrig ha kunnat drömma om att jag en dag skulle kunna erfara en sådan lycka. Jehova är verkligen god och barmhärtig som gjort det möjligt för mig att lära känna honom och få tjäna honom. Även sådana beslut som inneburit en viss bedrövelse har visat sig bli till glädje.
När jag till exempel flyttade ifrån min syster för att kunna tjäna Jehova mera helt och fullt, klandrade hon mig. Hon klagade över att jag övergav henne, när hon hade så mycket att göra, och att hon nu själv måste ta hand om barnen. Men eftersom jag fattade mitt beslut efter att noga ha begrundat saken i bön, var jag övertygad om att jag hade handlat rätt. Hur glad blev jag därför inte, när min syster en dag tog kontakt med mig och bad att vi skulle börja studera bibeln tillsammans igen! Den här gången slutade hon röka, och den 11 maj 1974 blev hon döpt som en symbol av sitt överlämnande åt Jehova. Vilken glädje detta beredde mig!
Detta gjorde att jag försökte återuppliva intresset hos de övriga familjemedlemmarna. Till slut tog min yngre bror emot bibelns sanning och överlämnade sitt liv åt Jehova. Jag har också blivit rikligen välsignad i det att jag fått se två unga flickor, som jag studerat bibeln med, göra framsteg hänemot att överlämna sitt liv åt Jehova. Mitt äktenskap har också gett mig en fastare grundval i mitt dagliga liv, och jag är lycklig över att kunna tjäna Jehova tillsammans med min make.
Hur trosstärkande och välsignelsebringande är det inte att få brukas till att hjälpa andra människor att tjäna Gud! Jag är övertygad om att alla människor med ärliga hjärtan, oberoende av hur djupt de kan ha sjunkit i ett orätt levnadssätt, kan ändra sitt liv genom att söka hjälp hos vår barmhärtige och kärleksfulle Gud, Jehova. — Insänt.